Etikettarkiv: Mälaren

Marint vinterstök

I helgen var jag en tur till Hallstahammar igen. Det var ett helt år sedan senat som jag träffade Peter senast, när jag och Anush var där och hälsade på. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men nu var det äntligen dags för en runda nere på Strömsholms båtklubb. Det stod 2016 på almanackan senast det var dags för en övernattning nere på klubben. Nu hade jag bokat tågbiljett från Stockholm men kom på att tåget stannar ju vid Bålsta station så jag sov över på jobbet och tjänade flera timmars sömn på att gå direkt till Bålsta station på morgonen istället för att åka hem hela vägen på natten och sedan ta mig ner till Stockholms Centralstation på morgonen.

Bålsta station

Utsikt från Bålsta station

Från Bålsta station till Västerås station blev det bara 29 minuter tågåka vilket var smidigt. Det är oerhört smidigt att ta sig med tåg mellan Stockholm och Västerås och jag har gjort den här resan några gånger nu faktiskt. Bland annat när min SAAB rasade ihop på väg till Västerås för jobb och när jag har varit och vittnat på rättegång på grund av händelser på jobbet i Västerås när jag fortfarande jobbade där. Jag har alltid varit svag för att resa med tåg och kan sakna de dygnslånga turerna från Stockholms Central till Abisko under militärtjänsten och när jag var där och fjällvandrade.

Tåg 724 mot Västerås

Västerås station

Väl framme i Västerås så plockades jag upp av Peter och vi rullade iväg mot båtklubben på en gång. Kort stopp för inhandling av frukostmaterial och sedan stopp på pizzerian för att få med oss ett par pizzor till middagen. Det var skönt att direkt sätta riktning mot båtklubben.

På väg till båtklubben

Väl nere på klubben packade vi snabbt in packningen i övernattningsstugan. Mat in i kylarna innan vi plockade fram verktyg för att röja lite sly och annat innan vi kunde börja avnjuta vår lediga kväll. Grillning av korv, uppvärmning av den vedeldade bastun. Efter lite grillad korv och en kall öl blev det en varm skön känsla i kroppen. Nu var det en varm bastu till kvällen som väntade. Senast vi badade bastu på klubben så badade vi i den höstkalla Mälaren men nu ligger isen tjock och att rulla sig i snön är inget jag tänker göra om på ett tag, senast var 1987 och det är lagom länge sedan.

Vi klarade natten utan att bränna ner bastun och inga båtar blev stulna så det kanske blir möjligt att göra om det här igen an något varmare dag.

Strömsholms båtklubb

Strömsholms båtklubb

Klubbhuset

öl och whisky

Peter röjer sly

Det skall lukta skogsbrand

Ett dygn i Hallstahammar

I helgen så var jag som jag har nämnt tidigare och hälsade på Peter i Hallstahammar. Det blev öl, mat och umgänge men vi hann också ner en sväng till båtklubben och ta upp Peters lilla eka. Den stora båten hade han redan lagt upp men ekan skulle nu upp för sista gången. Båten Peter har haft sedan han var 12 år skulle nu få hamna på land och kommer att bli en blomlåda eller lekbåt för barnen. Peter har beställt en ny eka och nu efter 25 års kamperande ihop och oäntligt antal fisketurer senare pensionerades hon. Jag tror inte att Peter ville att jag skulle se det men jag såg när han pussade henne innan vi åkte tillbaka hem och lagade middag i alla stillsamhet.

Peter mitt i natten

Strömsholms båtklubb

Aye aye, sir!

Förra helgen blev det då dags igen för säsongens andra båtutflykt med min vän Peter. Tematiken följer vårt inövade schema. Mat, öl och lite marin livsstil, tyvärr lyckades jag glömma att packa med mig cigarrer den här rundan, slarvigt värre. Jag hastade iväg från jobbet vid halv elva-rycket och körde raka spåret till Hallstahammar för en lunch med Peter. Sedan fick vi packa om bilarna en del då jag skulle fortsätta upp till Kristina i Bollnäs på söndagen 4 september. Vi hade väl bespetsat oss på att bli kvar på båtklubben under kvällen då det skulle vara dåligt väder men efter en stund bestämde vi oss för att ställa in siktet mot båtklubbens egen ö, Flässjan. Vi packade med mat och öl och satte kurs, med mig vid rodret, Peter ville njuta av vädret och ölen.
Väl ute på Flässjan så var det två båtar i hamn så vi fick ett trevligt sällskap vid bastun. Bada gick också alldeles utmärkt i den svala Mälaren. Dinkan fick sitta på hela tiden, i och ur bastu och i och ur vatten då jag ville stressa den lite. Den visade inga tecken på att låta sig provoceras av mig. Men så är min Magrette ett fantastiskt sport- och dykar-ur. På söndagen vaknade vi i gryningen och åter fick jag förtroendet att sköta rodret medans vi tog oss tillbaka de dryga 100 minuterna till Strömsholms båtklubb. Jag hoppas att det blir nya båtfärder till våren igen. Det är alltid lika skönt att få den här kvalitetstiden med Peter.

Peter

Magrette

Tamp

Peter

Mahogny

Peter

Peter

Flässjan

Tillbaka mot Strömsund

En onödigt blöt camping

Jag och min kollega Martina åkte i helgen med större delaen av ungdomarna i boendet i Upplands Väsby till Ängsjö friluftsgård där vi hade ett trevligt dygn tillsammans. Vi spelade boll, paddlade kanot, grillade och umgicks. Jag utmanade min Martina på lite vadslagning innan vi skulle ut med kanoterna i Mälarens vatten, jag frågade hur många konoter hon trodde skulle kapsejsa när vi var ute. Hon gissade på tre och jag sa två. Väl ute på sjön så fick vi lite problem då det blåste ganska hårt, så vi försökte hålla oss ganska nära land där det var något lugnare. Vad som inte gjorde oss lugnare dock var att alla killarna redan när vi fick våra kanoter i vattnet redan paddlat över till andra sidan av viken. Martina och jag hade tvejerna i våra kanoter och vi höll oss kvar på vår sida viken för att undvika öppen sjö och vågorna. Når vi hade vänt och var på väg tillbaka så uppmärksammas jag på att något har hänt runt 100-200 meter bakom oss. En tom kanot.
Det var omöjligt att se någon rörelse runt kanoten men en av de andra kanoterna var bara metrar ifrån, så jag paddlade så raskt jag kunde in mot bryggan och släppte av min vän i kanoten och drog upp kanoten på bryggan och slängde av mig flytvästen innan jag sprang längs sjökanten fram till olycksplatsen. Det visade sig vara två av killarna som hade kantrat men nu var det under kontroll.

Lugnhamn

Två killar i en annan av kanoterna ville nu att jag skulle följa med i deras kanot tillbaka och jag kände att det kunde jag väl göra. De tyckte att det skulle vara kul att ha med mig i kanoten så visst kunde jag göra det. Jag satte mig på durken i mitten av kanoten och njöt av att bli paddlad tillbaka. Nu började det dock blåsa upp ordentligt och det blev jobbigare och jobbigare för mina vänner att få kanoten att röra sig framåt och jag kände att jag hade gott om krafter kvar att paddla med, så jag tänkte att det var dags att hjälpa till och låta någon av killarna vila. Jag hävde mig rakt upp med armarna samtidigt som vi slog emot en våg och eftersom jag hade förändrat kanotens viktfördelning uppåt så kantrade vi obenhörligt. När jag sjönk ner under ytan så kände jag att det här är bråttom. Är någon av killarna simkunnig?
Jag hade ingen aning, så så fort jag fick huvudet över vattenytan lokaliserade jag mina två medkanotister och båda hade huvudena över vattenytan, en hand på kanoten och började sparka sig in mot land. Ingen panik, inga överilade rörelser. Vi drog kanoten med oss lugnt och metodiskt och killarna visade sig vara riktigt rediga.
Nu saknade vi dock en paddel och en av killarnas tofflor. Vi vattentömde kanoten och jag gav mig ut för att försöka plocka upp toffel och paddel. EN annan kanot hann dock före och kunde plocka uppgrejerna medans jag nu upptäckte att det var svårt att styra kanoten på egen hand och att den istort sett bara dansade med i vågornas riktining.

Jag drev iväg en bit och insåg att jag var tvungen att flytta mig mot mitten av kanoten för att ha en chans att få ner kraften i paddeltagen. Med tanke på min senaste manöver så fick det här bli en övning i slow motion. En annan kanot var kvar ute på sjön. De började bli smått desperata. En av killarna hade ingen ork kvar och trots att jag bara kunde paddla ytters försiktigt så gick min kanot framåt mot strömmen medans de snarare bara saktade av farten de drev bakåt när de paddlade. Vi ropade in dem mot en annan punkt och bar kanoten över land istället och så var det äventyret över. Det var nog första gången jag paddlade kanot sedan 1982 när jag paddlade med min skolklass i åttonde klass.

Jag fick ju rätt om antalen kapsejsade kanoter. Trist att jag själv var skuld till den ena malören men en öppen eld och en hamburgergrillning senare så hade mina kläder torkat. Till skillnad från en av killarna i den andra kanoten hade jag plockat ur telefonen ur fickan innan. Stackarn.

Före avfärd

Bollspel före avfärd

Runt Bornsjön

:: En tur runt Bornsjön blev det i dag. Jag körde runt och tog väl ett foto lite här och lite där, mest bara för att få lite frisk luft och kontemplation. Botkyrka sitter djupare under mitt skinn än vad jag egentligen vill erkänna och jag återkommer gång efter annan för att ta in mitt arv.

Min gamla låg- och mellanstadieskola finns det inte längre några spår av och Norsborg förändras år efter år. Nu sätter V upp valaffischer 80 meter från där man brände ner en butik på Brages väg. Man vill väl konservera de dåliga och stigmatiserande sidorna av Norra Botkyrka som uppväxtplats?!. På väg mot Sturehof så noterar jag att man har fyllt igen infarten till grustaget där minst ett par människor har avrättats och jag ryser lite och beslutar mig för att stanna till vid Botkyrka kyrka. Väl där letar jag upp Kirsis grav och ber en kort bön innan jag ger mig av hem mot Bromma igen undrandes varför inte jag döpte min son till Orökja, så som Gute lät göra.

 

Runstenen vid Oxelby
"kuti : raisa : (st)ain : þinsa : efter : urukiu : sun : sin" – "Gute lät resa denna sten efter Orökja, sin son"

Rundjur på Oxelbystenen
"Stenen står idag cirka 30 meter söder om den plats där den påträffades 1867 av Richard Dybeck. Eftersom den då låg med ryggsidan uppåt kunde ingen se att den hade några runor. Dybeck som skrev texten till Sveriges nationalsång: Du gamla, du fria, hittade sex runristade brottstycken, som sammanfogades 1902 och restes på nuvarande plats. Att stenen var i bitar berodde på att den hade sprängts sönder för att lättare kunna transporteras bort från åkern, där den ansågs störande.
Här gick i forna tider föregångaren till Göta landsväg, därför var vägskälet vid den gamla gården Oxelby en utmärkt plats för en runsten som på så vis kunde ses av många förbipasserande. Stenen har daterads till 1015-1050 efter Kristus och den antas vara ristad av samme runmästare som Bornöstenen i dess närhet. Ormarna liknar varandra och båda stenarna är försedda med ett litet rundjur." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Oxelbystenen

En stuga vid vägen

Sturehof slott
"På Sturehovs nuvarande plats låg under medeltiden en by, Afrehulta, med fyra gårdar. Dessa förenades av riksmarsken greve Svante Sture den yngre, som mördades av Erik XIV. Det byggdes på 1580-talet ut till säteri av hans son riksrådet Mauritz Sture och fick namnet Sturehof." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Sturehov

Norsborgs vattenverk

Norsborgs vattenverk

Nedre Norsborg

Vällinge kapell
"Vällinge kapell eller Vällinge brukskyrka, byggdes 1679 efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Kapellet innehåller en orgel från 1781, som ursprungligen fanns i Salems kyrka och flyttades 1855 till sin nuvarande plats.[1] 1881 restaurerades kyrkan genom Johan Otto Blomstedt, då kom även ljuskronorna på plats som är från Kungsholms kyrkan (Ulrika Eleonora kyrka).
Vällinge kapell är en av de få kyrkor i Sverige med koret orienterat mot väst. Salems församling använder kapellet till några gudstjänster varje år, bland annat under midsommarhelgen." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Vällinge_kapell

Vällinge kapell
"På 1650-talet byggdes ett tillfälligt kapell och en klockstapel. År 1679 uppfördes nuvarande kyrkobyggnad av Henrik Rosenström. Det är idag den enda byggnaden som finns kvar från brukstiden. År 1881 restaurerades kyrkan genom kammarherren Johan Otto Blomstedts försorg. Han hade förvärvat Vällinge 1872." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Vällinge_kapell

Vällinge kapell

Hemvärnets stridsskola
" Hemvärnets stridsskola (HvSS) är ett svenskt skolförband inom Försvarsmakten som verkat sedan 1943. Förbandet är förlagt till Vällinge i Salems kommun i Södermanland. Väster om Hemvärnets stridsskola ligger ett skjutfält (Vällinge skjutfält) som är hemvärnets övningsområde. Området gränsar i norr mot Mälaren och i öst mot Bornsjön." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Hemvärnets_stridsskola

Rotvälta

Sankt Botvids källa
"De buro bort Sankt Botvids reliker och när de kom i närheten av den sjö som är på hans egendom, satte de ned dem. Då bröt en källa fram ur den hårda marken och den har än i dag det klaraste ljuvliga vatten."

Botkyrka kyrka

Botkyrka kyrka

Manga, helg och hockey

:: Vancouver Millionaires hyllas av Vancouver Canucks under matchen mot Detroit Red Wings den 16 mars. Vancouver Millionaires vann Stanley Cup 1915 och är laget med den stiligaste uniformen i sportens historia.

Kolla in länkarna nedan om du vill läsa på lite om hockeyhistorien och om händelserna runt matchen 16 mars.

Vancouver, Seattle & Victoria

Länkar:
Canucks celebrate Millionaires with uniforms
More on the Millionaires Tribute
Sweaters Worth a Million Bucks
Vancouver Millionaires @ Wikipedia
Canucks dressing like Millionaires

Lördagspyssel

Sofia tecknar Manga:: När jag kom hem från jobbet på lördagen så tog jag med mig  Svenska SmåFlicksFörbundet  på en liten vinter-picknick. Vi åkte ner till Gamla Norsborg till parken vid Mälaren där det är kulligt av järnåldersgravar och modernare tider påminns genom lusthuset från vad jag tror kan vara 1800-tal.

Tyvärr var det lite för kallt för att uppskattas helt och hållet av någon av oss. Vi hade köpt goda kakor och saft på vägen och som tur var så hade jag med mig varm nyponsoppa till Karin som tyckte det var alldeles för kallt att vara utomhus.
EFter att ha tagit oss tillbaka till bilen så tog vi oss en liten tur förbi ställen där jag har bott och Karin fick äran att se förskolan som pappa gick i uppe på Alby-berget.

Jag fick en fantastisk teckning av Sofia i lördags. Inspirerad av Erikas fina teckning så hade också Sofia kommit igång och tecknat. Hennes första Manga-teckning var förbluffande bra för en nioåring. Vilka små talanger jag har här hemma!

Kanon i Norsborg

Simon Andersson

I veckan var jag hos Simon och lämnade av den där grymt sköna åttasträngade Agile-gitarren som jag plockade upp åt honom i förra veckan.

Det är alltid kul att träffa honom och jag hoppas verkligen att hans senaste låtmaterial kommer att hitta vägar till en färdigproducerad platta. AlphaFlood har musikerna och kunskapen att få till det, det är jag säker på.

:: Nu är det dags att sätta igång kaffehurran, för farmor och farfar är på väg för att fira vår soon to be sextonåring. – Grattis Erika!
Min underbart fina tjej som blivit så stor och vuxen. Tänk ändå vad tiden går och vad tacksam man får vara för att man har fått sätta så fina barn till världen.

…jag körde över en ekorre en gång. Det var en förskräcklig upplevelse.

Margareta Winberg

One Moment in Time – V

Förarstolen:: …det var en gång en snubbe som inte ville sitta still, som med stor rastlöshet gärna ville hålla sig i rörelse konstant.
Den snubben var jag.
1993 hade jag inget eget B-körkort eller egen bil och några år tidigare hade jag förlorat mitt motorcykel-körkort. Så mitt behov av att få sluka asfaltsmetrar behövdes fyllas genom andras ombesörjande och tack och lov så jobbade min kompis Mange som budbilschaufför på den här tiden.

Mange körde en runda runt Mälaren för att plocka upp inlämnade filmrullar på de olika foto-butikerna för leverans och framkallning hos Kodak i Järfälla. På nästa runda så lämnades de framkallade bilderna och nya negativrullar hämtades in.
Dessa rundturer tog Mange en heldag och eftersom han åkte ensam i bilen på de här rundorna och jag ofta var ledig på vanliga veckodagar eftersom jag jobbade schema så kunde jag hänga med och få mig några mil.

Vid en av de här turerna så ville Mange att vi skulle åka förbi Lindesberg och kolla in hans farmors hus.
Det hör till saken att Mange inte hade haft någon kontakt med sin far och därmed inte heller sin farmor sedan sin barndom. Så nu skulle vi åka till Lindesberg som inte låg på Manges normala rutt för att se om vi kunde hitta en del av hans historia.

Bilder:
19930618 Roadtrip Lindesberg (flickr)

::Vi blåste igenom rutten så snbbt vi vågade utan att riskera varken Manges körkort eller onödiga olyckor. Vi fick dock både se en lastbil som hade vält i Viala och köra över en katt som sprang över vägen så att den studsade under bilen på vägarna mot Frövi.

Väl framme i Lindesberg så hade inte Mange en aning om var vi skulle leta. Vi åkte runt ett tag men han var så osäker på i vilket område huset skulle ligga så att vi åkte ner till grillkiosken på Viktoriavägen och käkade innan vi behövde komma ikapp körschemat och ge oss av igen.

På väg

Semestervecka igen

basEfter en vecka med jobb i den heta eftermiddagssolen så var det åter igen dags för att åka till Sjöfallet med familjen.
Isolde var kvar hemma eftersom hon skulle jobba ute på Fjäderholmarna och fick uppgiften att vattna blommor och plocka in post och Erika var i Tyskland på körresa.

Vi skulle anlända först på plats på söndagen och Niclas och Anna skulle komma senare på söndagskvällen.
Värmen och luftfuktigheten i huset var kvävande.
Vi drog igång luftkonditioneringen så fort vi bara kunde och efter inplockning av packningen så satte sig jag och Elsa framför den svala luften som strömmade ur apparaten.
Jag hann med att börja plocka med min Washburn-bas som jag vann i oktober i fjol.
Det är dags att sätta lite bättre färg på den och slipa till de osköna kantiga formerna på den.

På måndagen åkte jag iväg för att jobba i Karlskoga.
Det var nästan inte en människa hemma och jag bröt redan efter några timmar.
När jag kom tillbaka till Sjöfallet hade både Martin och Sara med barn hunnit anlända till stugan.

Om basen på PrataBas.se:
Roland vs. femsträngat

ErikaPå tisdagen skulle jag ta mig ner till Kalhäll för att hämta upp Erika som äntligen kommit hem från sin resa till Dresden.

Det var inte utan att jag hann sakna henne massor när hon var borta över en vecka, och inte ett livstecken sedan ankomsten till Dresden drygt en vecka tidigare.
Erika var på resa med sin kör, ”Pueri Cantores”,och hade tydligen haft ett riktigt tufft schema, vilket inte minst märktes när jag hämtade henne.
Hon slocknade som en klubbad säl så fort vi kom iväg i bilen.

Söndagen och måndagen hade varit varma, heta och fuktiga men nu på tisdagen kom en rejäl skur.
Redan när jag stod och tankade bilen i Lindesberg så kom regnet och på knappt fem minuter hade det utvecklats till ett skyfall med blixtar och dunder.
Men en försiktig fot på gaspedalen så tog jag mig långsamt framåt på vägen och plötsligt upphörde ovädret; inte succesivt avtagande som det brukar utan med en skarp gräns där det plötsligt var varmt, hett och fuktigt igen.
Det var som att åka igenom en ridå.

Hela vägen ner till Stockholm var det samma gamla sommarhetta som tidigare, inte ett spår av oväder och nederbörd.

Väl tillbaka så började ovädret igen redan i höjd med Skinskatteberg.
Så var det bara Isolde som saknades för att familjen skulle vara samlad.

Länkar:
Pueri Cantores
Dresden

Elsa och KarinDet blev en lång onsdag.
Redan vid tio på kvällen var jag så trött att det kliade i ögonen.
Efter ett par koppar förmiddagste så tog jag med mig flickorna (Elsa, Erika, Sofia, Karin och Emma) på trav nere på Fornaboda travbana. De hade råkat ut för el-problem efter tisdagens oväder och därför var det fritt inträde och inget totmatspel möjligt.

Efter sex lopp på travbanan så lämnade jag av flickorna i Sjöfallet och gav mig av mot Hällefors i jobbärenden. Väg 244 bjöd på natursköna upplevelser nästan hela vägen. Vackra gröna barrskogar och klarblåa insjöar med steniga tallruskor till öar.
Vackert och trevligt att färdas igenom.

När jag kom tillbaka till stugan så blev det genast dags för bad.
Karin visade på sällsynt mod när hon med skräcken lysande i ögonen och med darrande ben stllde sig tillrätta på bryggstegen för att sedan kasta sig ner i vattnet, försvinna ner en sekund eller två och sedan dyka upp med ett kluckande och triumferande skratt, lycklig över glädjen att kunna slänga sig ut i den behagliga omfamnande sjön

På torsdagen skulle jag ta mig till Örebro och träffa Peter som jag bytte till mig min Canon G5 av för att hämta en vidvinkellins.
Erika följde med mig så vi passade på att gå på Örebrotravet.

Vi hann se tre lopp innan himlen ånyo öppnade sig och släppte lös en rejäl skur.
Vi fick springa till bilen för att inte bli genomblöta.
När vi närmade oss Sjöfallet så var vägen avstängd eftersom en lastbil hade halkat av vägen i regnet och vi fick vända och köra igenom hela Lindesberg för att komma hem.

budordenPå fredagen var det dags för hemfärd efter lunch och ”nian”.
På vägen hem stannade vi vid Fellingsbro kyrka som är från 1100-talet och en av landets största landsortskyrkor.

Kastalen som tjänar som något slags kykomuseum kunde vi inte ta oss tid att besöka, Karin var på bushumör och gjorde att det inte riktigt gick att koncentrera sig på att njuta av kyrkan.
Intressant att notera är att på 1100-talet var vattenståndet i Mälaren så högt att man kom till kyrkan i båt från vida omkring.
Detaljer från träbänkar från 1100-talet och valv från 1400-talet fanns kvar på display i kyrkan.

Äntligen hemma så blev det en hel del uppackningsstress då Elsa skulle jobba natt och när jag äntligen fick Karin att somna så varvade jag ner genom att koppla av med den avgörande finalen i Canada Cup 1976 mellan Kanada och Tjeckoslovakien.
Det är minst sagt en klassiker.

Bilder:
201007 Sjöfallsyra
20100716 Fellingsbro kyrka