Etikettarkiv: litteratur

Gustaf Mannerheim – Aristokrat i vadmal

Gustaf Mannerheim - Aristokrat i vadmal, Henrik Meinander Henrik Meinander, historiker och prefekt för den historiska institutionen vid Helsingfors universitet, har skrivit en alldeles utmärkt biografi om Gustav Mannerheim, den kanske mest betydande och/eller mest kända personen i finsk 1900-talshistoria. Jag är absolut inte kunnig nog för att kunna avgöra Meinanders kunnighet i ämnet men han är ytterst tydlig med att peka ut andra åsikter om skeenden och tolkningar av Mannerheim och då inte bara genom att lista litteraturreferenser utan genom att aktivt diskutera andras analyser och jämförelser av dessa i den löpande texten. Detta gör boken till en perfekt startpunkt om man vill läsa mer om Mannerheim såväl som person som historiskt eller politiskt fenomen då referenserna gör boken till ett perfekt grundverk. Det är inte omöjligt att det tyder på att boken är det perfekta verket för den som bara avser att läsa ett enda verk om Mannerheim för att upplysa sig om personen Mannerheim och den historiska och politiska kontext han rörde sig i och igenom under tid?
Boken har givit mig en helt annan bild av Mannerheim än den mytiska- och karikatyrbild jag har dragits med av honom. Den har definitivt gett mig betydligt mer kött på benen om Finlands situation under den historiska period som utspelar sig före, under och efter Mannerheims levnad. Mannerheim var en aristokrat under det ryska tsar-riket samtidigt som Finland förlorats till Ryssland endast 60 år före hans födelse, alltså så befinner sig Mannerheim i Finlands moderna historia under nästan hela dess existens. Boken bidrar med mycket kunskap om det politiska spelet under såväl vinterkriget som fortsättningskriget och om man inte är intresserad av Mannerheims roll i historien så är man antagligen inte heller speciellt intresserad av Finlands historia heller. Är man det så bör man läsa den här boken.

Bombmannens testamente – Ebervall & Samuelsson

Bombmannens testamente - Ebervall & SamuelssonNär jag hade kommit ett par kapitel in i boken så var jag på väg att lägga den åt sidan för gott. Jag har ju under lång tid följt fallet Bombmannen och läst några obskyra privatutgivna skrifter samt en del referat om fallet. När advokat- och förfatarparet Lena Ebervall och Per E Samuelson skriver om fallet blir det populärkultur av fallet på ett sätt som jag inte anser främjar den som söker förstå vare sig Lars Bombmannen Tingström själv eller hans drivkrafter, man får ett filter mellan sig och fallet som inte är alldeles nyttigt. Dock får jag medge att det i den sista halvan av romanen känns som att spekulationerna om personer och skeenden avtar till förmån för sådant som är enklare att berätta då det föreligger torra kalla fakta till grund för vad som skall återges till läsaren.
Har man berikat sig med allt tryckt material som går att finna i fallet så erbjuder den här boken endast ett par detaljer som kan anses nya. Exempelvis så är tågordningen i historien om tipsmaskinerna annorlnda än vad jag har uppfattat den tidigare. Dock vet jag ju inte om detta är på grund av att författarna har ansett sig ha frihet att ändra på skeendet då detta är en roman eller om de faktiskt håller en korrekt kronologi i berättelsen?

Det kan väl finnas anledning att läsa den här boken för både den som har följt fallet liksom för den som inte känt till det och tycker att kriminalromaner ät interessanta och här får ett riktigt, och minst sagt spektakulärt, fall att följa. Det är lättäst och snabbtsmält så för den som vill ha dubbla radavstånd och stora tecken att hålla i händerna i solstolen eller framför höstbrasan så kan det vara en höjdare.

Texten växer sakta fram

Försöker hinna skriva på min lediga tid. Har svårt att komma i mål med olika projekt så nu har jag inlett ett samarbete så föhoppningsvis kan jag bli klar med det här manuset inom några månader. Det är kul och en befriande känsla att skriva men det återstår om någon vill ge ut det också. Tills vidare jobbar jag på med texten så får vi se vad som händer. Något slags resultat bör det ju bli.

Skrivande

Författare klottrar

Författare klottrar - Bakhåll förlagEn trevlig liten bagatell där titeln berättar precis vad det rör sig om, nämligen författares klotter. Det är en intressant blandning av klotter och teckningar av olika karaktär och kvalitet. Harriet Löwenhjelm och Victoria Benedictsson visar på stort artisteri och naturtroget tecknande medans Franz Kafka är skicklig på att med enkla medel visa känslolägen och stämning med grovhuggna figurer. Den här boken har bröderna Peter Glas och Dekius Lack varit redaktörer till boken som är utgiven på ett av mina favoritförlag, Bakhåll som ger ut mycket bra litteratur och inte minst Franz Kafkas samlade verk och många böcker som hamnar i min egen boksamling. Här kan man försjunka in i författarnas klotter och teckningar med alldeles utmärkta kommentarer och relevanta berättelser omkring materialet, så jag kan varmt rekommendera boken. Det är en utmärkt sommarbok.
August Strindberg må ha varit en av våra största författare, målare och fotografer men klotter är inte hans starkaste sida, förvånansvärt nog. Glad att ha den här volymen i min bokhylla.

You get so alone at times that it just makes sense

Charles Bukowski - You get so alone at times that it just makes senseNär jag upptäckte Chales Bukowski så var det i roman- och novellform, att han skrev poesi trodde jag först bara var en grej som han hade gett sitt alter ego Henry Chinaski och det gick några år innan jag kom i kontakt med Bukowsis poesi. Bukowski har en tematik som går igen i allt han gör. Han är skränig, oborstad, drucken och vill ha sina kvinnor. Allt detta fungerar bra i hans raka snabba stil som inte så lite är inspirerad av Beat-generationen men saknar egentligen den existensialistiska filosofi som Beat-generationen präglades av. Visserligen an man tolka en hel del av Bukowskis skrivande som existensialistiskt men han saknar varje eftertanke, slutsats eller djupare resonerande. Det är inte hans sak att skriva läsaren på näsan men man kan inte säga annat än att han speglar läsaren sin existensiella likgiltighet så skickligt att läsaren definitivt kommer att filosofera i existensiela termer.

Hur är bukowski som poet då?
Det är en kluven känsla jag har för Charles Bukowski som poet. Det finns visst gulkorn att hitta i den här volymen, utgiven på Black Sparrow Press, men det mesta är ganska tråkigt, repetativt och förutsägbart och det ger mig inte tillnärmelsevis lika mycket tillfredställelse som romanerna och novellerna. Jag kan utan vidare tänka mig att jag skulle uppskatta fler av dikterna om jag fick dem serverade en och en i något magasin men samlade i bokform så blir det lite för enahanda. Även om jag gillar att läsa Bukowski i romanform så får jag nog säga att hans poesi inte riktigt räcker ända fram, hans raka dysantropiska skildringar skall ha utrymme att berättas.

oh yes

I’ve been so
down in the mouth
lately
that sometimes when I
bend over to
lace my shoes
there are
three
tongues.

Boris Benulic – Inte mitt krig

Boris Benulic - Inte mitt krigBoris Benulic självbiografi Inte mitt krig är första volymen som kommer från bokförlaget Cultura Ætatis, vilket Boris själv är en av personerna bakom. Det är en personlig självbiografi med distans till det privata. Den som söker hitta snaskiga historier eller familjelivsbeskrivningar kan glömma det direkt, Boris Benulic berättar historien om sig själv utan behov att förstärka det med att lämna ut andra människor nakna som så många andra känner behov av att göra idag, och det gör naturligvis boken och berättelsen samlad och fokuserad. Det här är Boris Benulic berättelse punkt slut. Det är en intressant resa att följa, både den personliga och politiska personan Boris och den pågående parallellhistorien om den högst aktuella rättsprocessen med det kafkaeska händelseförloppet. Boris klarar att på ett bra och dessutom, trots allt, underhållande vis berätta om rättsprocessen som utvecklar sig till att bli ännu en i raden av rättshaveier som numera är comme-il-faut inom det svenska rättsväsendet.
Den politiska vandringen för Boris Benulic verkar ha varit, trots allt, relativt spikrak. Hans marxism grundar sig på Marx skrivna ord och inte det han tror att Marx har skrivit vilket skiljer honom från i stort sett hela den europeiska vänsterrörelsen, då som nu. Eftersom Boris har samma syn på arbete som undertecknad så är det naturligtvis underbart glädjande för mig att se att det forfarande finns fler som inte ser arbetet som en rättighet att få en inkomst utan att överhuvudtaget investera i arbetet själv. Boken är en intressant läsning för den som följer Radio Bubb.la och lyssnar på Boris åsikter och analyser flera gånger i veckan. Boken ger tillsammans med det man får höra av Boris i podden en bred och tydlig bild av personeb Boris Benulic. Dessutom så skall det bli intressant att fortsätta följa Boris fortsatta gärningar med Cultura Ætatis för är det något som självbiografin gör mig övertygad om så är det att Boris är och alltid kommer att vara den borne kulturarbetaren och en av de slaget vi inte har för många av, en bra.

Skrivkramp i Roslagen

Om jag ändå kunde förstå mig på mina obegripligt spridda inspirationsmoment! I torsdags kväll när jag jobbar så rinner inspirationen till i ett underbart flöde och jag kan skriva om inte obehindrat men ändå få ur mig några sidor på ren inspiration medans jag nu siter helt ledig för stunden och inte får ur mig en klar tanke att sätta på pränt. Likadant igår. Skrev en mening som jag nu beslutat mig för att stryka då den var undermålig. Det jag verkar behöva för att komma igång är alltid att jag har något annt måste som ligger i vägen för mig, något jag helst vill skjuta upp till senare eller som jag bara tycker är tråkigt. Viljan att skriva är det inga fel på och nu när jag har en deadline för nästa manusmöte med min co-driver om tio dagar så borde jag kunna krafsa ihop några fler sidor än vad jag har nu.
I morgon hoppas jag kunna samla ihop mig tillräckligt för att kunna skriva minst sex sidor till på det aktuella manuset men vi får se. Diciplin anbefalles och med fokus på uppgiften skall det väl kunna gå att få till det. Får läsa lite artiklar i ämnet och ge mig på att börja på de svåraste kapitlen för att utmana mig själv.

Droger A-Ö, Tunving, Nordegren

Droger A-Ö - Kerstin Tunving & Thomas NordegrenRedan när jag såg att Natur & Kultur hade den här boken på gång så gjorde jag en beställning. Det kanske kan låta märkligt men det här är den enda boken som jag har varit så mån om att lägga vantarna på att jag förhandsbeställt den. Det här var under en tid när jag arbetade med missbrukare och missbruksproblematik och hade så gjort i fyra års tid. Under den tiden hade min nyfikenhet på mekanismerna bakom vad som framkallar missbruk och de olika biologiska och neurologiska effekterna för att inte tala om mitt intresse för de psykologiska sambanden bakom olika fenomen inom missbruksproblematik ökat och de utredningar och forskarrapporter som jag kunde rafsa åt mig läste jag med stor nyfikenhet och vetgirighet. Det här är den enda alfabetiska uppslagsbok som jag har läst från pärm till pärm. Som vore det en roman. Boken kom 1993 och den följde med mig i arbetslivet några år till. Tyvär var det någon som stal den ur bokhyllan på jobbet och det var oerhört irriterande då jag använde verket som referens i alla upptänkliga sammanhang. Det resulterade i att jag ett par år senare beställde en ny kopia i en senare utgåva.

Det är länge sedan jag läste något i det här verket och sedan jag beställde ett nytt exemplar så har jag inte använt den alls men den står där i bokhyllan redo att användas vid behov. Då jag inte jobbat mer än snuddat vid missbruksproblematik yrkesmässigt sedan 1996 så har behovet varit minst sagt sparamt. Dessutom har väl min egen bild av alkohol- och drogpolitik förskjutits och nyanserats sedan jag var som mest inne i dessa frågor på ett yrkesmässigt plan. Jag kommer ju ihåg att jag redan när boken kom tyckte att en del artiklar i verket var politiserade och kanske inte riktigt i den riktning min strävan pekade. När jag var yrkesverksam inom skrået så fanns det en samsyn inom missbruksvården att det alltid skulle finnas ett krav på nykterhet och någon form av återfallsförbud för den som fick insatser från samhället. Detta gällde såväl behandlande insatser som hjälp med olika boendeformer. Samtidigt som olika former av substansmissbruk klassades som sjukdom så skulle man alltså inte tolerera några symptom på sjukdomen utan att detta skulle bestraffas. Man arbetade väldigt lite med att tillsammans med missbrukaren komma fram till vad som ledde fram till upprepade återfall utan inriktade sig på att enbart bestraffa dessa. Detta kommer i mina ögon alltid att leda till en nedåtgående spiral i sjukdomen och kan inte vara en långsiktigt framkomlig väg. Idag finns det flera försök att bedriva boendeformer där man inte ställer total avhållsamhet som krav på missbrukarna för att de skall få behålla sin boendeform. Det tror jag är första steget bort från en skambeläggande hållning inom samhällets bemötande av missbrukarna och behöver följas av flera steg av avkriminallisering för att nå möjliga och sunda resultat för individerna det handlar om.

Droger A-Ö är dock en bok innehållande en mängd roliga, tänkvärda och intressanta uppslagsord och kommer sannolikt bli bläddrad i igen vad det lider. Den har tillsvidare en självklar plats i mitt bibliotek.

Helgens läsning räddad

Fick en trevlig överraskning i brevlådan idag. För en tid sedan bestämde jag mig för att bli medlem i Svenska Numismatiska Föreningen, jag har läst ett antal årgångar av deras medlemstidskrift Svensk Numismatisk Tidskrift i PDF-formatnumismatik.se och kände att jag med ett medlemskap skulle få tidskriften i härligt pappersformat i brevlådan istället, så när jag nu väl kom till skott så hade jag räknat med att få nästa nummer av medlemsskriftet i lådan om ett par månader men döm om min tacksamhet och förvåning när jag idag fick samtliga fyra nummer som är utgivna i år med dagens post. Kul. Så nu ska jag avnjuta lite numismatisk läsning under helgen.

SNT 1/2018

SNT 2/2018

SNT 3/2018

SNT 4/2018

På spaning efter Spinoza – Glädje, sorg och den kännande hjärnan

På spaning efter Spinoza - Glädje, sorg och den kännande hjärnan, António R. DamásioDen här boken köpre jag när den var var direkt ur tryckpressen år 2003 men det smärtar mig att erkänna att den sedan hamnade oläst i bokhyllan till dags dato. Det var först när jag satte lite press på mig själv med min lista över sju skamböcker som jag nu äntligen har läst den här volymen. På spaning efter Spinoza – Glädje, sorg och den kännande hjärnan skriven av António R. Damásio, forskare inom neurologi på Brain and Creativity InstituteUniversity of Southern California och blir en utmärkt ciceron genom mötet mellan Baruch Spinozas 1600-talsfilosofi och modern neurologi och hjärnforskning. Spinozas Etiken bevisad på geometriskt vis som totalförbjöds i hela Europa presenterar hans centrala idé om att materia och ande var en enda substans och detta plockar Damásio upp och visar med de moderna forskningens rön hur detta är ett relevant idégods ännu idag. Damásios resonemang om emotionernas relation till känslor är intressant och facinerande även om neurologivetenskapen kan bli tungrodd mellan varven, några av kapitlerna kräver hög läsarnärvaro, men det är läsvärt och tänkvärt. Boken avslutas med en biografi över Spinoza som sätter Spinoza i sin samtida kontext. Den här delen väcker mitt intresse för den dåtida europeiska situationen och speciellt de religiösa friktionerna och direkta betydelse för den politiska situationen. Jag blir nyfiken på att läsa mer av Damásio och framför allt så vill jag ju läsa Spinozas Etiken bevisad på geometriskt vis och eventuella biografier över denna mycket specielle man.