Etikettarkiv: Lars-Åke Andersson

Middagar på stan

Lördagen tillbringades till stor del ute i Nynäshamn hos mor och Gunnar. Jag hade med mig Erika och Karin och uppdraget för dagen var att putsa fönster. På måndagen hanade jag i Norrtälje hos Lars-åke och Christina. Trevligt. Jag skulle inte ha något emot att göra det till en karriär att åka runt och äta middag hos släktingar.

Middagar med familjen

Sommaren 1977

Sommaren 1977, förtio år sedan i år. Vi firade midsommar som vanligt i Strömshammar och sedan var vi med mormor och morfar i Örebro och tittade på Sim-SM. Jag har ett svagt minne av att vi sitter på läktaren och tittar på simningen men i övrigt minns jag inte så mycket specifika detaljer från just det här året. Bilderna är tagna av mormor och morfar och jag har skannat in dem och lagt upp dem på flickr så följ länken nedan så får du ditt lystmäte i trumpna ungar och grådaskig KODAK-nostalgi.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/albums/72157631874109693/with/8132192495/

Det är ändå lite kul att se hur otroligt loj och ointresserad jag verkar vara av det mesta. Det är inte utan att jag undrar vad som rörde sig i huvudet på mig själv där för förtio år sedan.

Jag och lillebror
Jag och Anders vid Örebro slott.

Wira Bruk

Idag tog Lars-åke och Christina med mig på en tur ner till Wira Bruk. Jag har passerat några gånger men det har aldrig blivit av att jag har stannat till och tittat mig omkring. Nu fick jag äntligen chansen.
Jag kommer antagligen att återkomma det fanns mycket snyggt och intressant smide och nu innan semestern så stillade jag mig och investerade endast i en vacker handsmidd kapsylöppnare. Det fick räcka för idag. Wikipedia har en del av intresse att säga om Wira Bruk, ett utdrag av detta kan du läsa nedan.

”Wira anlades omkring år 1630 av Clas Larsson Fleming vid Wira-ån på dennens gods Mälbys ägor i Riala socken. Fleming hade ålagts av Gustav II Adolf att ”besörja klingsmidets införande i Riket”. Till detta ändamål värvade han smeder från Solingen i Tyskland till Wira. På bruket smiddes, av stångjärn från högkvalitativ järnmalm från Dannemora gruva och på basis av ett kungligt privilegium mellan åren 1635 och 1775, större delen av den svenska arméns värjor och andra hugg- och stickvapen fram till mitten av 1800-talet. Bruket fortsatte med civil produktion av bland annat liar och yxor. Under 1900-talet minskade produktionen gradvis. Omkring 1926 upphörde produktionen i Storsmedjan, varefter den siste smeden, John Dahlgren (1866-1948), ensam uppehöll en produktion i den Dahlgrenska smedjan fram till sin död.

Släkten Fleming ägde Wira till 1757 då bruket såldes till Reinhold Angerstein, som då var assessor i Bergskollegium och vars släkt ägde Vikmanshyttan och Turbo. Denne hade planer för utbyggnad som inte blev förverkligade före hans död 1760. Därefter övertogs bruket av Angersteins svåger, ärkebiskopen Samuel Troilius. Efter dennes död 1764 såldes bruket till Eva Maria von Schantz, vars son C.R. von Schantz fungerade som driftsledare. Wira köptes 1783 av kommerserådet Simon Bernhard Hebbe som år 1800 sammanförde Wira med östanå slott till ett fideikommiss, vilket genom arv övergick till släkterna Fredenheim och Boström.

Privilegierna drogs in 1775, varefter bruket utsattse för konkurrens av smeder i Fristaden i Eskilstuna. Vapensmidet fortsatte ännu långt in på 1800-talet. Bruksdriften övergick i slutet av 1800-talet i ett slags kooperativ mellan mästersmederna vilka betalade en årlig hyra för plats vid härd och städ. Tillverkningen bestod av liar, yxor, slaktbilor, isbillar med mera. Konsten att smida en värjklinga fortsatte dock att gå i arv till den siste wirasmeden John Dahlgren.”

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Wira Bruk

Vi firar Karin

Karin blåser ut ljusen:: I helgen har det blivit mycket tårta och hurrande. Först fyllde farmor 70 år och vi fick glädjen att fira henne tillsammans med farbror Anders och Johanna och kusinen Gideon. Lars-Åke och Kristina var också på plats i Hälleforsnäs. Jag återkommer med bilder från dagen när jag har framkallat de analoga bilder jag tog också.

På söndagen var det dags för Karin att firas. Nu kom farmor och farfar och hälsade på oss istället. Först var de och firade kusin Gideon som fyller år bara en dag från Karin. Karin fyller ju först på tisdag men eftersom vi brukar passa på med helgfirande så passade det ju extra bra när farmor och farfar var på födelsedagsturné och jag själv är på jobbresa i Skövde under hela veckan.

Karin uppskattade sina presenter och innan hon skulle lägga sig så försökte hon spela flöjt och piano samtidigt med varsin hand på respektive instrumen. Gulligt är inte ett tillräckligt beskrivande ord men det visar riktningen i alla fall.

Här kommer lite bilder från firandet.

Elsa och Karin

Farmor och farfar

Karin Casselbrant

Karin Casselbrant

Karin piffar upp farmor

Karin piffar upp farmor

Påskhelg

Karin och GideonI går var vi på traditionsenlig påskmiddan hos morsan och Gunnar. Barnen fick nöjet att för första gången träffa sin kusin Gideon och efter en stunds inledande blygsel och tvekan så kom han och Karin igång till sist.

Det är inte alltid så lätt med de sociala bitarna och Gideon fick plötsligt fyra kusiner indundrande i samma lägenhet.

Inte helt oväntat så hittade Sofia snart upp i farbror Anders knä också.
Sist de träffades så kunde hon inte lämna Anders i fred och nu var hon lika förtjust som då.
Eftersom det gått nästan fyra år sedan senast de sågs så visste man inte riktigt om det skulle sitta kvar. Det gjorde det verkligen, det var trevligt att se.

Som vanligt fick vi rikligt med god mat och när första sillbiten landade på tungan kände jag hur sugen jag verkligen var. Det har nog inte blivit en enda bit sill sedan i julas och det är ju egentligen på tok för sällan.
För några somrar sedan så åt jag massor med matjesill och det är ju en alldeles utsökt delikatess att stoppa i sig.
Man kan klara sig långt på knäckebröd, smör och sill.

Sofia och dalahästen

Sofia är den av våra barn som har tagit Ingegerds bortgång hårdast.
Det är en känslig tjej som ofta tänker ppå hur andra har det och mår och det har varit mycket funderingar för henne den senaste tiden.

Innan vi åkte hem igår så fick hon Ingegerda gamla dalahäst, den lite större hästen (se nedan) som barnen har lekt mycket med ute i stugan i Strömshammar.
Hon blev överlycklig och döpte hästen genast till Ingegerd.

Sedan när vi åkte förbi stugan i Strömshammar för att lämna nycklar till min morbror Lars-åke som kommit dit för att städa så ville Sofia gå in och titta i huset.
Hon fick gå runt och ta farväl och innan vi gick så hade hon skrivit ”Jag ♥ Ingegerd” i dammet över öppna spisen.
Hon är för gullig.

Otroligt trevligt att träffa Anders igen och att äntligen få träffa hans son kusin Gideon.

Mera påskfirande

Mer påskfirande blev det idag.
Dags för påskmiddag hos Elsas föräldrar och i år anslöt även Elsas kusin Lisa med barn och ex-make.
Som vanligt hade vi Martin och storfaster Carin på plats.

Mycket god mat även här och efter att ha blivit serverade tre olika desserter så beslutade vi oss för att ta en skön och behövlig promenad. Storfaster stannade kvar i huset med barnen.
De enda ungar vi fick med oss på vår trummenad, som Erika sade som liten, var Karin och Ben.

Nu är man sockerdopad av allt påskgodis och skall snart ramla i säng eftersom jag och Sunken skall ha en manlig ”Road trip” som kommer att innebära mer eller mindre hela dagen i bilen.

I morgon bitti bär det va mot Hässleholm, med örebro och Norrköping som två inbokade stopp på ditresan.

Promenad

Gunnar 70 år

Gunnar PetterssonLångfredagen tillbringades i Hälleforsnäs hos Berith och Gunnar. Gunnar blir idag 70 år.
Tiden går undan, Gunnars far, Oscar, fyllde 75 år första gången jag träffade honom. Det känns på något sätt både som väldigt länge sedan och som om det inte alls har gått så många år.
Vi blev en ordentlig samling gäster.
Gunnars barn, Micke, Robert och Lotta med respektive familj, Ingegerd, Lars-åke och Kristina också vi då, familjen Casselbrant som tar sin plats. Tror att vi blev 23 stycken till sist.

Det var ett underbart vårväder och ett par av barnen kunde t.om vara ute på lekplatsen en stund.

På vägen till Hälleforsnäs så stannade vi till vid stenkorset efter August Larsson och stenen efter Injengör Uppmark. Skjutna av Gustav Adolf Eriksson Hjert och Konrad Petterson Lundqvist Tector natten mellan 31 augusti och 1 september 1874.
Morfar berättade om stråtrövarna Hjert och Tector när jag var en liten parvel så jag för berättelsen vidare till mina barn. De älskar när man berättar historier från förr för dem, och i det här fallet är det ju blodspillan nog för att hålla dem på helspänn.
Läs om händelsen här:
Hjert och Tector – De sista att offentligen avrättas i Sverige