Etikettarkiv: Kungsklippan 11

Självporträtt 1995

Elsa och jag hade tagit med oss Isolde till Kungsträdgården för att åka skridskor. Jag hade som vanligt tagit en massa bilder och när jag kom hem till lägenheten på Kungsklippan 11 så kröp min autistiska sida fram. Jag ville skicka filmen på framkallning med det fanns en liten snutt kvar av filmen och ingenting kunde få mig att lämna den oexponerad så jag fick plötsligt för mig att skruva på ett orange-filter, som jag använde till svart-vit fotografering, och så tog jag ett par bilder på mig själv. Eftersom jag hade färgfilm i kameran så blev ju kopiorna oandvändbara. Nu skannade jag in dem och plockade bort färgerna så att jag äntligen fick se dem som de borde ha sett ut.

Jag i december 1995

Jag i december 1995

The Big Scan

I går firade vi Erika som hunnit fylla år i helgen.
Själv har jag varit lite krasslig med star i fredags eftermiddag då jag plötsligt fick ett feberanfall och gick lite i väggen orkesmässigt.
Nu trodde jag att jag var på väg tillbaka ordentligt redan men efter att ha tagit Sofia till hennes balettträning kände jag att det räckte för att ta musten ur mig.

Det känns bra så länge jag sitter ner framför datorn och jobbar men så fort jag förflyttar mig så blir jag svag och illamående.

Annars så sitter jag just nu mest och scannar in negativ och diabilder från mina samlingar.
Det har ju tagits en del bilder kan man ju säga.
Jag har hållt på sedan ett år drygt nu och det är ännu långt ifrån färdigt.
Sedan skall bilderna sorteras också.
Det kommer också att ta sin tid naturligtvis.

Inte nog med det!

Jag har en hel kartong med diabilder från morfar som skall scannas och sorteras också.
Kul men tidskrävande.

Nedan ser vi ett par bilder tagna från min lägenhet på Kungsklippan 11 som jag hade mellan 1988 och 2001.
Ett par nattbilder som blev ganska snygga om jag får säga det själv.

Utsikt Kungsklippan

One Moment In Time – Part III

Roland och Bruno• Året är 1994 och jag har ganska nyligen brutit upp från ett längre förhållande. Sanningen att säga så bröt nog snarare hon upp med mig, men där satt jag i alla fall, på Kungsklippan 11 igen. Där jag hade bott sedan 1988 förutom de omgångar då jag och Carina bodde ihop.
Jag arbetade på den här tiden på Sabbatsbergs sjukhus, på en avdelning för psykotiska missbrukare på beroendekliniken. Avdelningen lades ner ett par år senare och idag finns inte ens byggnaden kvar.

Snubben bredvid mig på bilden är Bruno. Vi jobbade i team på avdelningen och uppdelningen var att det var fyra pesoner i varje team. Två sjuksköterskor och två mentalskötare. Alltid minst 50% manlig personalbesättning på plats då det kunde bli ordentligt fysiskt ibland.
Efter att även Brunos förhållande hade spruckit flyttade han hem till mig, men det som skulle bli en tillfällig lösning blev ett halvår av alldeles för mycket pojkhyss och för lite leta lägenhet så tyvärr så slutade det hela med att jag tappade tålamodet med Bruno.
Den telefonräkning på drygt elvatusenkronor som han lyckades prestera första kvartalet vi bodde ihop fick jag aldrig ersättning för.

Vi hade roligt ihop innan experimentet att bo ihop på 24 kvadrat havererade vår vänskap.
Det var ett otroligt bra gäng som jobbade på avdelning 11.
Från läkare och psykolog till mentalskötare och sjuksköterskor…det var övervägande mycket bra människor som utgjorde en underbar och mycket kompetent grupp.

På bilden dricker vi te på sängkanten. Min dubbelsäng var i stort sett det som fick plats i rummet.
I bakgrunden ser man en tavla som jag fick av Per Han och den hänger fortfarande idag i mitt vardagsrum.
Mitt hår var ju aningen längre på den här tiden.
En tid innan familj då den enda planering som fanns var den till nästa löneutbetalning.