Etikettarkiv: konst

Författare klottrar

Författare klottrar - Bakhåll förlagEn trevlig liten bagatell där titeln berättar precis vad det rör sig om, nämligen författares klotter. Det är en intressant blandning av klotter och teckningar av olika karaktär och kvalitet. Harriet Löwenhjelm och Victoria Benedictsson visar på stort artisteri och naturtroget tecknande medans Franz Kafka är skicklig på att med enkla medel visa känslolägen och stämning med grovhuggna figurer. Den här boken har bröderna Peter Glas och Dekius Lack varit redaktörer till boken som är utgiven på ett av mina favoritförlag, Bakhåll som ger ut mycket bra litteratur och inte minst Franz Kafkas samlade verk och många böcker som hamnar i min egen boksamling. Här kan man försjunka in i författarnas klotter och teckningar med alldeles utmärkta kommentarer och relevanta berättelser omkring materialet, så jag kan varmt rekommendera boken. Det är en utmärkt sommarbok.
August Strindberg må ha varit en av våra största författare, målare och fotografer men klotter är inte hans starkaste sida, förvånansvärt nog. Glad att ha den här volymen i min bokhylla.

Fotokonst och intryck

Ellen von UnwerthMitt besök på Fotografisk i fredags var ett trevligt avbrott från de vanliga arbetsuppgifterna. Jag är fortfarande lite tagn av Christian Tagliavinis fotokonst. Bilderna ligger kvar på näthinnan och i medvetandet. Arbetet bakom bilderna. All handgjord rekvesita. Så coolt att genomföra arbetet på det sättet för att uppnå sitt slutmål exakt som man har tänkt det. Samtidigt så kan man inte annat än imponeras av Ellen von Unwerth heller. Det är som ett smack i ansiktet. Perfekta bilder för mode- och popmagasin. Direkta och provokativa bilder helt i min smak men samtidigt lämnar en tanke inte mitt huvud. Kanske börjar jag bli gammal? Kanske har jag blivit mer konservativ? Men bilderna är nästan för sexuellt rakt i ansiktet. Jag blir inte av med känslan av att jag hade tyckt att de varit för explicita bilder om en man tagit dem. Då hade de känts nästan sexistiska. Vad är skillnaden egentligen. Fotografen använder sig av modellerna för sitt arbete och uttryck. Nåja, det var bara en kort reflektion. Besök Fotografiska och njut av lite fotografi och stöd ett privat museum.

Christian Tagliavini

Ellen von Unwerth

Ellen von Unwerth

Jules Verne såg in i framtiden

Egentligen skulle jag vilja sitta hemma på verandan med en flaska vin och titta på solnedgången med dofterna från en god cigarr men min arbetstid har plötsligt seglat iväg okontrollerat igen. Nu inte frivilligt egentligen. Nåväl. Jag sitter på jobbet och försöker få kraft att slutföra vad jag föresatt mig under det som är kvar av veckan. Det är svårt att hitta ork och inspiration när jag sover mellan tre och fem timmar per natt och fokuset inte vill infinna sig riktigt. Dagen har dock innehållit en del uppiggande moment, främst var min utflykt med en av ungdomarna på boendet till Fotografiska givande. En fotografiintresserad yngling som ställde frågor var precis vad jag behövde för att få igång motivationen. Vi hade en trevlig stund och variationen på utställningarna hoppas intrycken gav honom fuel for thought. De olika utställningarnas karaktär var bra och om inte ynglingen i fråga blev inspirerad så blev i alla fall jag oerhört positivt överraskad av Christian Tagliavini och hans fantastiska konst. Att kunna skapa den känslan av medeltida Italien, Siena, Jules Verne och porträttmåleri som ändå är så tydligt modernt fotografi. Remarkabelt.
Om jag inte missminner mig så var det första gången jag besökte Fotografiska sedan jag och Anush var här i januari ifjol, så det var på tiden att få ta del av fotografi igen. Ellen von Unwerth skakade om mitt sällskap ordentligt. Bilderna av nakna, halvnakna och sexuellt provokativa kvinnor blev lite för mycket för honom. Kulturkrocken. Att vara muslim, uppväxt i Iran och komma rakt in i den fullständiga smockan av kvinnlig kraft. Men tredje gången vi gick igenom utställningshallen hade han vant sig. Jag hade normaliserat det hela så mycket jag förmådde, genom att förevisa och orera på om fototekniska detaljer i bilderna så slappnade han långsamt av. När vi kom in till hallen med fotografier av Hans Strand verkade den gode ynglingen närmast lättad.

Liksom det mesta han har skrivit under sitt liv handlade pjäsen om kärlek. Och hans eget liv speglades också i det skrivna ordet: kärleken fungerar inte. Det var mycket möjligt att den väckte ömhet, tillfredsställde fåfänga eller gav vacker hy, men den ledde inte till lycka – det fanns alltid en ojämlikhet vad gällde känslostyrka eller uppsåt. Sådan var kärlekens natur.

Julian Barnes – Återuppförandet

Dans i Kaggeholm

I tisdags hämtade jag upp Sofia ute på Ekerö där hon hade avslutning på det dansläger genom Kindahls Dansskola som hon hade varit på några dagar. Mycket dansträning i dagarna tre och på tisdagen var det avslutning och uppvisning i den fantastiska miljön på Kaggeholms folkhögskola i anslutning till Kaggeholms slott. Tjejerna på lägret hade tränat allehanda olika stilar i ett hårt tempo och det var en mycket väldrillad avslutningsuppvisning vi föräldrar bjöds på. Kul att se Sofia in action och att få träffa henne en stund igen. Vore kul om hon kunde börja på Kindahls Dansskola som hon vill nu när hon har slutat med balett, för det syns verkligen hur kul hon tycker att det är att dansa.

Alla dansare

Linda tycker om konst

AnushSå var det dags att säga adjö till ännu en kollega som snart försvinner vidare till nya utmaningar. Anush har varit en flitig vikarie sedan i våras och det har varit ett nöje att jobba med henne. Vi bestämde att vi skulle gå ut tillsammans och jag vet inte om hon har några fler arbetspass inbokade när jag är på plats så det kändes som en bra idé. När Anush gick av sitt arbetspass idag så skickade hon ett meddelande och undrade vad hon skulle ha på sig, jag hade inte sagt vad vi skulle göra. Hon hade förväntat sig en krogrunda och jag hade en lite annan plan för kvällen. Jag svarade att hon skulle klä sig sobert men inte balklänning för att inte avslöja något. Jag hade nämligen sett att Waldemarsudde hade öppet till 20:00 på torsdagar och jag hade redan blivit lite nyfiken på deras pågående utställning om salongsmåleri. Jag tror att Anush blev aningen överraskad av att plötsligt befinna sig på en konstutställning men det var nog ganska träffsäkert för inte bara har hon målat själv utan har en farbror som har varit en framstående målare under sovjeteran enligt hennes berätterlser. Det var en mycket bra utställning och utställningen med Cecilia Edefalk var också överraskande på många sätt. Jag var inte helt tagen på plats men det är hennes konst som snurrar i huvudet nu när jag har kommit hem och har upplevelsen några timmar bakom mig. Bra. Jag gillar det som sätter spår.

Jag har under den senaste månaden följt SVT-serien Konstnärsdrömmen med intresse och glädje. Det har varit strålande underhållning och att nu få se vinnaren Stina Gunnarssons målningar från TV-serien på väggarna på Prins Eugenes Waldemarsudde var intressant. Det var rejält mycket mer intryck än att se dem på TV. Det är ju så naturligtvis men det var nästan lite svårt att ta in de levande färgerna i tavlorna och hur de gick fram i rummet som de inte gjorde på TV. Kul att se.

Det fick blir en avslutning av kvällen på restaurang Grodan. Fick mig en alldeles egen överraskning när Anush beställde sniglar till förrätt. Tror det är första kvinnan som jag träffar som hugger in på sniglarna och de här Roquefortgratinerade små sniglarna var verkligen små läckerbitar. Börjar man bra så vill man avsluta bra så det fick bli en biff Tartar som avslutning. Kanske den bästa råbif jag har ätit faktiskt.

Cecilia Edefalk

Anush tycker om konst

Erika Casselbrant och Max Book

Efter påskmiddagen hos morsan i helgen där vi kom att prata om Max Book efter mitt besök på Prins Eugens Waldemarsudde och utställningen Mata Hare med konstnären ifråga så gled vi också in på den andra utställningen som pågår där nu, nämligen Ljusets magi – Friluftsmåleri från sent 1800-tal. Jag och Erika pratade ihop oss om att gå och titta tillsammans nu när hon har påsklov och jag är ledig hela dagen.
Det blev väldigt trevligt. Vi kom visserligen en hel timme innan öppningsdags men gled runt i bilen en stund ner mot Blockhusudden och Kaknästornet innan vi vände tillbaka och fick chansen att avnjuta utställningarna, för mig ånyo.

Jag tror att Erika uppskattade utställningarna och kanske även fick lite uppskattning för Max Book och hans konst.

På vägen hemåt så stannade vi till vid Bistro Bromma och avnjöt varsin Högrevsburgare med tryffelbéarnaise. Mycket välsmakande

Erika kollar in Max Book

Far och dotter

Max Book

Erika och konsten

Tools of the trade

Senap

Maten har kommit in

Den monokroma symfonin

Efter att ha peppat för utställningen Den monokroma symfoninArtipelag sedan oktober så har jag ändå inte lyckats ta mig ut på plats tidigare. Det kommer alltid något annat emellan eller så är jag ledig på måndagar då hela kultursverige håller ledig dag så nu fick påskledigheten startas här på torsdagen. Då jag lyckades få med mig sällskap till utställningen så kändes det självklart att prova på restaurangen på plats också och den höll naturligtvis högsta klass.
Jag blev tyvärr lite besviken på utställningen då den sålts in hårt på Cajsa von Zeipels medverkan men väl på plats fann jag att det endast ingick ett enda verk av henne. Tråkigt. Dock var det trevligt att komma ut till Artipelag och se lokalen och omgivningarna. Jag lär åka tillbaka nästa gång det är någon intressant utställning.

Noely

Monokromi

Monokromi

Max Book på Prins Eugens Waldemarsudde

Det var 1992 på Liljevalchs som jag först fick möjligheten att uppleva Max Books konst på nära håll. Det var en utställning med ”Strindberg-Kylberg-Book” och jag minns inte om jag i första hand gick för att se Strindberg eller Book men jag vet att jag hade sett något inslag på TV om Max Book och en utställning med både Strindberg och Book var kanske det som avgjorde att jag gick dit. En sak vet jag med säkerhet dock. Att Max Books konst berörde mitt bildsinne så till den milda grad att han sedan dess har varit min absoluta favorit bland nu verkande konstnärer.
När Erika firades häromdagen så kom min mor med ett urklipp om utställningen på Prins Eugenes Waldemarsudde och det blev till att planera in det så fort jag kunde. I tisdags var jag ledig och förutom att jag hade biljetter till kvällens derbymatch så hade jag ingenting inplanerat. Valet var lätt. Waldemarsudde fick det bli.

Cumulus

Retarder

Hem sköna hem

Efter en sväng in till Biltema i Norrtälje, jag behövde ny heljuslampa till bilen, så bar tjejerna ved så att de staplade upp vedförådet vid pannrummet till axelhöjd på mig. Både jag och Johan var förvånade så hakor tappades. Vilka flitiga tjejer, och de tyckte dessutom att det var roligt.
Efter lampbyte och mys med rottweilern Chabo som var på besök så satte vi igång med att rita och leka. Inte första gången som Sofia kärar ner sig i en Rottweiler. Tjejerna hjälpte mig att göra en tavla om hemmet. Vad hemmet är och representerar. Vi ramade in den och jag hängde den i min lilla sovhörna som en egen variant på en ”Hem sköna hem”-bonad. Mindre korsstygn och mer tusch.

Svenska SmåFlicksFörbundet