Etikettarkiv: kommunism

Tankar om Afrikas mobilmarknad

Kenya - HarambeeLäser två intressanta artiklar på Business Daily om mobil-marknaden i Kenya, och för all del i Sydafrika och framför allt artikeln om hur stor del av den totala summa pengar som mobila start-ups i Afrika lyckades eska ihop under 2017. Sydafrika får ihop en tredjedel av den totala summan av pendar som olika mobila start-ups lyckats få investerat i sina projekt i hela det sub-sahariska området, men sedan kommer Nairobi, den kenyanska huvudstaden på andra plats med 25% av totalen. Som jag tidigare avslöjat så ser jag Östafrika som det kanske intressantaste området när det gäller kombinationen och mötet av finans och teknik i världen just nu. De behov som människor har här kräver otroligt mycket av de utvecklare av tjänster som nu slåss om marknaderna. Det är extremt intressant att följa. Den kommande explosionen i Vstarfrika som kommer att följa i kölvattnet på detta är också värd att böra hålla ögonen på. Artikeln Kenya firms up innovation hub status with Sh14bn deals ger en liten inblick om inte annat. Intressant att notera är att högriskmarknaden i Sydafrika faktiskt drar till sig mest investerade $ i området. Sydafrika som är på väg att införa fullskalig socialism efter samma modell som Zimbabwe med svält, elände folkförföljelse och etnisk rensning som följd. Det kommer innebära en enorm risk för inveseterare. Visserligen kan det också bli så att Sydafrika stannar vid den etniska utrensningen och efter att ha gjord sig av med den Afrikandiska ursprungsbefolkningen anser sig vara färdig med sin frihetsprocess och sedan slår på bromsen på socialistrelaterdt våld. Men fan tro’t!
Nästa artikel av intresse är Airtel eats into Safaricom, Telkom Kenya’s market om hur Airtel har börjat ta marknadsandelar av Safaricom och Telcom Kenya. Det är härligt att se hur de tre stora operatörerna strider med erbjudanden till kunderna. Sund härlig markndsekonomi i sin prydnad. Striden mellan olika mobila betalsystemen kommer definitivt vara en av de avgörande striderna som sätter marknaden för flera år framåt. Kommer T-kash ta marknad av M-Pesa? Det blir en viktig fråga.

Hasta la Victoria siempre!

En sak som alltid har varit ett fullständigt mysterium för mig är hur det har varit socialt okej, och även hippt att bära t-shirts med exempelvis Che Guevara-motiv. Det anses ju lika självklart att man inte kan bära en Pinochet eller Stroessner t-shirt exempelvis. Att det är okey att tortera och avrätta människor bara för att man är vänster är ett oerhört märkligt utgångsläge. Det blir ännu märkligare när publika människor som artister och andra går ut och hyllar en mördare. Är man dessutom färgad och hyllar någon som hatade svarta och ville döda dem så blir det fullständigt obegripligt. Jag njuter därför en aning av Tom Woods svar på detta. Lyssna gärna på hans podcast ”The Tom Woods Show”, det är den värd.

I just saw a great meme on Twitter.

On one side, Jay-Z is saying, ”I’m like Che Guevara with bling on; I’m complex.”

On the other, Che himself is saying, ”The negro is indolent and lazy, and spends his money on frivolities.”

Oops.

Lesson: romanticizing a communist murderer can blow up in your face.

I covered the real history of Che Guevara, unknown to virtually all the lost souls who wear shirts bearing his image, in this episode:
https://tomwoods.com/ep-965-take-off-that-che-guevara-shirt-plus-venezuela//

Attacken mot Stockholm 2017

För två år sedan så skrev jag några rader om minnet av var jag var och vad jag gjorde natten när Olof Palme skjöts till döds på Sveavägen i Stockholm den där natten för trettiotvå år sedan. Tyvärr så känner jag ett behov att att tänka tillbaka en stund på händelsen på Drottninggatan, en parallellgata till Sveavägen i Stockholm, för ett år sedan när vå åter drabbades av ett terrordåd i Sverige. Vi har haft en lång rad av terroristdåd i Sverige efter andra världskriget, allt från avrättningen av Vladimir Rolović via flygkapningen på Bulltofta till ockupationen av västtyska ambasaden och försöket att kidnappa Anna-Greta Leijon i Operation Leo men det har hänt något sedan dess, någonting har förändrats i samhällets och svenskars syn på terrorism. Europa drabbades av mängder av politiskt motiverade terrordåd under 1960-, 70- och 80-talet och det fanns få om ens några, jag har inte hittat några, diskussioner om hur vi skulle förhålla oss förstående och inte problematisera kring förövaren, gärningsmannen. Förutom de som stod för exakt samma politiska åsikter där man ansåg att man hade rätten att döda andra människor för att få igenom sin idé om det perfekta samhället, alltid med idén om att det bästa för mänskligheten var kommunistisk diktatur. Eller i fallet med Rolović och Bulltofta ex. där resultatet av kommunistisk diktator skapade nationalistiska strider inom Jugoslavien som spreds till andra platser i världen. När man läser magasinsartiklar från tiden för dessa terrordåd i Sverige så är det tydligt att den allmänna hållningen var att detta sätt att med våld och vapen attackera meningsmotståndare såväl som hela samhället för att få sin vilj igenom var fel. Endast några riktigt förvirrade diktaturkramare på yttersta högerkanten tyckte att det var rätt att tvinga sina åsikter på andra med våld och att man kunde ge sig på samhället med våld. Så vad har hänt sedan dess?
Varför är det uppenbarligen så många fler som anser att de som utsätter vårt samhälle för terrordåd skall på olika sätt ursäktas och varför vill de att vi skall ursäkta deras bevekelsegrunder?

En sak som är tydligt är att vi inte längre har ett lika homogent tänkande som under den period då vi utsattes för de politiskt motiverade dåden under 1960- till 1980-talet. I Sverige var den homogena samhällssynen ett tydligt resultat av den politiska propagandan som socialdemokratin hade format samhället efter under en lång period av tid. Att Socialdemokraterna var de som vann kampen om arbetarklassens röster efter kampen mot kommunisterna i arbetarrörelsens tidiga första, andra och kanske även tredje decennium ledde som bekant till att Socialdemokraterna formade vänsterblocket där kommunisterna alltid skulle stödja (S) för att dels blockera möjligheten för en högerblcoksregering men framför allt för att (S) aldrig skulle låta kommunisterna få någon verklig makt i svensk politik.
Detta betydde att en stark statlig propagandamaskin kunde forma ett mycket homogent tänkande och en, för att använda det nuvarande modeordet, värdegrund. Bara de på den absoluta vänsterkanten kunde uttala och känna någon sympati för terrorister i det samhälle va befann oss i då.
Låt mig bara i förbifarten också nämna att det är diverseringen av regerande partier i den svenska riksdagen som ledde till att den statliga propagandan bröts i sin riktining och som möjliggjorde för människor i landet att kunna öppet formulera från den statliga propagandans avvikande tankar och åsikter som har lett fram till dagens styrande politikers desperation att återhomogenisera röstboskapet med hjälp av vad man nu kallar värdegrund. Så den fria tanken och den induveduella friheten kan endast behållas genom att hålla värdegrunden på armlängds avstånd.

Så plötsligt har den homogena känslan av att samhället hotas av terrorister bytts ut mot värdegrundens förvirrade syn på att alla vill allas bästa och misstanke mot att detta är korrekt är i sig ett hot mot samhället. Hotet mot samhälet är inte längre terrordåden i sig utan åsikten att andra kan vilja oss illa är hotet mot samhället. Att terrordåden nu utförs under religiösa förtecken förvirrar också. Nu kan man alltid skydda sig och dämpa sin oror och ångest med att påstå att de religiösa krafter som utför dåden inte representerar den religionen på riktigt utan har missförstått religionen, att de har misstolkat den. Men vänta nu en stund, var inte detta som den yttersta vänstern alltid sa om alla deras politiska terroristrepresentanter också?
Det påstods alltid av diverse kommunister att havererade kommunistiska samhällen alltid var missrepresenterade av människor som misstolkat den riktiga kommunismen. Jag hade ex. en klassföreståndare i högstadiet som sa att Sovjetunionen inte var riktig kommunism utan socialism och därför fel (Varför han då lade ner så otroligt mycket energi på att försvara Sovjetunionens system är fortfarande ett logiskt mysterium). Det är samma fenomen men nu inte begränsat till den yttersta politiska vänstern där man uttalat var emot det demokratiska samhället, nu har människor från alla möjliga olika politiska håll samlats under denna tankefigur. Problemet är dock att man missar så mycket av orsakerna till problemen faktiskt fotfarande är ett sätt att med våld försöka få till ett diktatoriskt system. Religion kan naturligtvis vara lika mycket politik som religion men i ett sekulärt samhälle som vårat måste du vara påläst och intresserad för att kunna se igenom de dimslöjor som olika företrädare för politik och religion med näbbar och klor försöker få oss att tro på.

Så jag satt på en loftgång i Fittja brevid en grill och drack vodka och samtalade med an av Anush vänner när en koll på mobiltelefonen gjorde mig uppmärksam på att något hade hänt. Sociala medier började nu fyllas av bekantas eftersökningar av sina familjemedlemmar och huruvida de var okej. Efter att ha försäkrat mig om min familjs väl och ve så började vi diskutera händelsen i Stockholm, vilken ännu var omgärdad av blandningar av rykten och fakta. Anush och jag ver på besök hos hennes armeniska vänner och som enda svensk i sammanhanget fick jag ta del av deras avstånd och klarhet i relation till händelsen. Att komma från ett kristet land som slagits mot islamistiska krafter sedan islams födelse ger kanske en annan syn på konflikten mellan islam och övriga världen. Hade det varit en tillställning med endast svenskar så är jag säker på att stämningen hade sjunkit rejält men nu var det föga påverkad samling som fortsatte festandet som ingenting hade hänt. Jag fick förklarat för mig av värden att svenskar helt enkelt inte förstår sitt eget bästa och i han och hans armeniska vänners ögon var det fullständigt obegripligt att svenskar vill förstöra sitt samhälle med den inflytt av muslimer som Sverige ägnar sig åt. Han till och med skrattade åt oss och vår dumhet innan ämnet var färdigdiskuterat och festen kunde fortsätta som om inget hade hänt.
Min egen känsla var dock att när vi nu ånyo kommer att överrösas av röster om hur detta var en engångshändelse (i raden av engångshändelser) så kommer vi om vi inte drar i handbromsen snart befinna oss i en verklighet där vi alla känner någon som dött eller skadats i islams namn.

Forsatt bunkerpyssel

Red-bellied piranha - serrasalmus nattereri:: Hela dagen har ägnats åt att fortsätta få iordning casselbunkern. Det skall bli ett riktigt rumm, inte bara ett kontor/arbets/avställnings-utrymme för allehanda måsten. Nu skall det bli rum för rekreation. Jag lär alldrig hamna i inredningsmagasinen men det kommer förhoppningsvis bli ett rum att trivas i. Att klinka bas i. Att lyssna musik i. Att läsa i. Att koppla av i.

Genom Twitter fick jag på förmiddagen reda på att Lars Werner, den gamle kommunistledaren hade dött. Nu har jag ju kommit upp i en ålder som gör att man fått lite perspektiv och dessutom minns vad folk har sagt och gjort genomo åren.
På 70- och 80-talen så sa alltid de kommunister man konfronterade i frågan att Sovjet inte var en kommuniststat utan en socialiststat. Riktig kommunism kunde man minsann inte kritisera, för den hade aldrig prövats på riktigt i all sin skönhet, ofelbarhet och glans.
Sedan när Sovjet och hela östblocket föll så ville VPK byta namn till V för de ville inte förknippas med det kommunistiska Sovjet längre. Den typen av svamlig retorik hade aldrig Lars Werner nedlåtit sig till, det fick efterträdarna pyssla med. Det är endast av nostalgiska skäl jag kommer att sakna Lars Werner, inte hans politik. Lars var en av de politiker som man växte upp med när ens samhällsintresse började vakna till liv. Nu minns jag honom som en livfull och bestämd debattör. Det får vara bra så.