Etikettarkiv: Knivsta

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

Östuna kyrka

Mariaskulptur från 1400-taletPå en tur fram och åter till Uppsala 11 juli så passade jag på att göra ett avstick till östuna kyrka. Uppsala stift, Knivsta pastorat. Den här kyrkan uppfördes antagligen på 1400-talet så vitt man vet, och ersatte då en äldre kyrka. Krucifix och dopfunt härstammar från 1200-talet och togs antagligen tillvara från den äldre kyrkan. Det tycks som om kyrkan aldrig har haft sina väggar dekorerade vilket jag personaligen tycker verkar intressant med tanke på den rika utsmyckning av kyrkorna på de här breddgraderna blev på 1400-talet. Det var ju inte bara Albertus Pictor som målade kyrkor utan även andra under detta århundrade vilket mitt besök i Eds kyrka för dryga året sedan visade (länk här).
Det riktigt intressanta föremålen var nog Mariaskulpturen från 1400-talet och det medeltida sakramentskåpet.

På min lilla tur på väg hem från Uppsala stannade jag även vid Broborg fornborg och den Trefaldighetskälla som ligger på norrsidan om fornborgen.
Jag tänkte förbehålla mig rätten att återkomma till dessa platser vid ett senare tillfälle då jag tog en del bilder analogt på plats och jag inte på länge har lyckats skrapa ihop tillräckligt med tid, kraft eller material för att framkalla film på ett par år nu. Den dagen jag skaffar mig en ny scanner så återkommer jag om dessa platser.

Östuna kyrka

Svenska SmåFlicksFörbundet i Furuviksparken

FlamingokvartettenSista chansen för mig och tjejerna i  Svenska SmåFlicksFörbundet  att hinna med ytterligare ett litet äventyr innan veckan var slut var torsdagen som inte ville bjuda på något sommarväder den här dagen heller men det stoppade oss inte från att kasta oss ut på vägarna ännu en gång. Den här gången ledde färden till Furuvik. Jag hade inte varit på Furuvik sedan jag gick i sjätte klass och vi åkte med klassen på utflykt dit.
Resan upp gick med riktning väg 77 mot Knivsta och sedan E4 mot Gävle (hemfärden sedan tog vi väg 76 vilket var en mycket vacker sträckning ). Väl framme i Furuvik så öppnade sig himlen ordentligt och lämnade oss genomblöta redan vid ingången. De flesta djuren visade sig inte ute frivilligt i det usla vädret naturligvis och det gav ytterligare förstärkning åt en obekväm känsla som jag hade och som Sofia satte ord på redan i första djurhägnet, ”Har de inte större utrymme än så här?”.

Jag minns inte vilket djur det var men det fick mig att reagera med att känna att det visst kändes lite trångt. Känslan av begränsade utrymmen och att djurpark är en obsolet verksamhet som mycket väl kan ifrågasättas så här 2015. Omodernt och lite konstigt. Vi försökte dock göra det bästa av besöket men bristen på pigga och glada djur fick oss att bli lite molokna men tack och lov så lyckades de traditionella svenska ladugårdsdjuren pigga upp oss allihopa. Klappa killingar får en på gott humör helt enkelt och en fet rund gris får framtiden att ljusna plötsligt.
Nåväl. Vi fick oss ett äventyr till sist  Svenska SmåFlicksFörbundet  och jag.

Karin rider ponny
Världens kortaste ponnyridningsbana med världens tröttaste hästskötare. Under tiden Karin leddes iväg satte Sofia på sig hjälm och klev upp på podiet för påstigning utan reaktion på hästskötaren som stod med ponny nummer två i tömmarna. Mycket märkligt.

Piraya
En annan liten märklighet på Furuvik var när vi besökte Sydamerika-delen och kom in i hallen med pirayor, sköldpaddor och kajman m.m. och jag berättade för Sofia och Karin om när jag och mina kompisar hade pirayor. En djurskötare på plats hörde mig berätta och kom fram och frågade lite om mina erfarenheter att hålla pirayor. Vi diskuterade saken en stund och när jag kom in på Pygocentrus nattereri (förr Serrasalmus nattereri) och deras röda bukar så visade det sig att de på plats inte verkade ha några kunskaper om förutsättningarna för att fiskarna verkligen skulle få lyster. Vattnets renhet och temperatur listade vi ju själva ut ganska snabbt var självklara parametrar för att få färg på de små liven. Jag blev onekligen aningen förbryllad över djurskötarens förvånade reaktion.

Kamel

Betraktad

Klapp och gos

Furuvik