Etikettarkiv: kloster

I startblocken för att sluka asfalt

PianoLördagen startade ungefär som varannan lördag alltid startar i det casselbrantska livet numera. Flickorna och jag åkte iväg till Lidingö på pianolektionerna och mamma åkte till klostret i Djursholm och om Carl överhuvudtaget märkte något av detta är svårt att veta.

Det går bra både för Sofia och Erika på pianolektionerna och Karin, ja hon är mest med och skapar kaos. Det är lite av hennes uppgift än så länge.
På bilden till höger så ser ni hur en pianolektion med Svenska SmåFlicksFörbundet kan gå till.
Full fart och kaos.
Som pappa och roadie kan man bara försöka hänga med så gott det går.

Skönt att se att det går så bra för dem och det är otroligt så konstnärliga de är både Sofia och Erika.
papper och penna, kamera eller instrumen! Spelar ingen roll, nog tusan skapa de och de gör det bra.
Fantastiska små fantasimaskiner de här tjejerna.

Låt Stockholm växa starkt

Yes In My BackYard”För att vi älskar Stockholm” är en slogan som mötte mig när jag surfade runt och letade lite politisk information på webben.
Det visade sig vara YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk som är öppet för alla stadsvänner.

Diskussionerna om Slussen är väl i stort sett de enda som dyker upp i pressen.
I övrigt finns det dåligt med öppen debatt och bevakning av förslag om hur staden skall växa.
Det anländer motsvarande två SL-bussar fulla med folk varje dag till Stockholm. Inflyttningen är minst sagt massiv och unik för vårt land. Då gäller det att staden får växa, många är ju helt emot förändringar av staden medans andra förstår att den måste växa. Som jag nämnde så tycker jag inte att man har någon vidare diskussion i medierna av den här frågan så jag blev väldigt glad när jag hittade YIMBY, så nu har jag fått att läsa ikapp under vintern.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad – inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska och levande täta stadsmiljer, inte glesa isolerade bostadsområden.

YIMBY

I samma veva hittade jag den här bloggen av Karl Henriksson, kristdemokratisk kommunalpolitiker i Huddinge.
Han skrev ett mycket intressant blogginlägg om spårväg och tunnelbana här; http://karlhenriksson.blogspot.com/2011/11/tunnelbanan-behover-sparvagnar.html.

On The Raod Again

Nu blir det några timmars sömn.
Sedan bär kosan av mot Luleå för arbete en vecka.

Var iväg och bytte till dubbdäcken i Tonys garage idag.
Han hade en betydligt starkare muttermaskin än jag, så det var tacksamt. Att jag inte har någon fungerande domkraft lyckades vi också lösa, så nu är jag redo för Norrland igen.

Är Norrland redo för mig?

Tony skulle egentligen ha varit med men det går inte alltid som man hoppas, nåja, det kommer fler tillfällen.
Om några timmar rullar kärran norrut.
Kommer väl vara lugnt här tills jag kommer hem igen.
Ha det!

Tony

Lördag i Dalarna

RolleNär vi kom fram till Birgittagården på fredagskvällen så blev vi bjudna på en jätteskål med blåbär som nunnorna hade plockat själva på tomten.
Efter det och bäddning så var vi alla, utom Karin som sovit i bilen, så trötta att vi ville komma i säng så tidigt som möjligt. En stunds stökande senare med lilla Karin så somnade vi alla till sist.

På lördagsförmiddagen så började vi vår färd runt Falun med att låta barnen ta ett dopp i Runn.

Sedan var det dags för det vi kanske borde ha börjat med när vi var i Falun första gången för två år sedan, ett besök i det som är unikt för Falun, koppargruvan.
Det var lärorikt och intressant att besöka gruvan. Mycket både mörkt och fascinerande i gruvan där vi var nere på 67 meters djup som mest.

Sofia var lite rolig, hon skulle naturligtvis hålla mig i handen hela tiden eftersom hon är mörkrädd, men samtidigt så klagade hon ständigt på kylan. Det är 5°C i gruvan så det är svalt (och därmed skönt enligt mina preferenser) och Sofia huttrade, sa att hon frös och hon gnällde om kylan mer eller midre oavbrutet. Dessutom så var hon kissnödig så hon hade bråttom upp.

När hon väl kom upp så hann inte hissen mer än stanna och släppa ut henne och hon han ett och ett halvt steg in i omklädningsrummet så sa hon:
-Det är varmt!
Med en gnällig röst.
Ibland är de roliga de små liven.

I gruvmuseumet gick det faktiskt riktigt bra också. Sedan när vi gick tillbaka till bilen på parkeringsplatsen så började jag åter att tänka på händelserna i i Oslo på fredagen. Vi hade bara hunnit hört lite på radion när vi var på väg till gruvan tidigare på förmiddagen och nu började det så sakteliga gå upp för en att det var en katastrof som rullades upp i ett otäckt uppvaknande…

Karin och gruvan

Vi åt lunch i form av smörgåsar, köttbullar och frukt nere vid sjön Tisken.
Efter lunchstoppet rullade vi vidare och passerade plötsligt Leksand.
Strax norr om Leksand ligger Hjortnäs där en bonde 1924 plöjde in i en vikingagrav (http://fornvannen.se/pdf/1920talet/1924_berattelse_a.pdf).

Efter att ha haft en pedagogisk stund vid minnesstenen över fyndet av graven där barnen fick gissa sädesslag så hamnade vi snart vid Fräsgården.
En gård som funnits sedan 1600-talet och som fram till mitten av 1900-talet drevs aktivt. Tyvärr var gården stäng så vi promenerade omkring och kikade en stund i eget sakta mak.

Grisbiten

Sedan blev jag biten av en gris!
Just det, biten av en gris, i foten…

Vi hamnade på restaurangen på Dössberget. För två år sedan var vi här, nu hamnade vi på Dössberget igen och pasade på att äta en underbar middag uppe på berget. Älgköttbullarna smakade alldeles utmärkt naturligtvis.
Innan vi kom till reataurangen så tog vi en promenad genom parken och tittade på ”niinerna” och grisarna, Grisarna stod och smaskade i sig sitt kvällsmål när vi kom och tittade på dem.
Jag ställde mig så att grisen som stod närmast staketet kom att nå min fot. Så han tog ett par tuggor rakt över skon och jag får kanske vara glad att jag klarade mig med bara grisdräggel över skon, inga övriga skador att rapportera.

Bilder:
20110723 Birgittagården (flickr)
20110723 Falu koppargruva (flickr)
20110723 Gravar, Fräsgård och Dössberg (flickr)

Mot Yttermalung

Floda kyrkaEfter en tidig och ordentlig frukost hos Birgitta-systrarna så gav vi oss av med Yttermalung som mål. Tanken var att vi skulle söka lite av mina rötter i krokarna kring Säljåker och Eggen i Yttermalung och vilka stopp som behövdes göras på vägen höll vi öppet för beslut ad hoc.
Fösta stopp et tog vi i Floda som bjöd på flera saker som kommer att stanna i minnet och följa med som intressanta detaljer.
Naturligtvis så besökte vi den fina kyrkan men det som var betydligt mer intressant var den fina träbron, gångbron över forsen, den igenvuxna lilla hockeyrinken och barnens lek på lekplatsen med en lekställning som liknade träbron.
Det var verkligen jättefint.

Bilder:
20090715 Bilder från Floda

Nästa stopp var väldigt oplanerat och oväntat.
Jag såg en skylt som omtalade en travbana mitt i skogen mellan Snöbyn och Dala-Järna.
Genast styrde jag av vägen och nosade upp denna travbana som såg ut att vara någonstans mellan övergiven och en anonym träningsanläggning. Det visade sig att travbanan hade ett namn, nämligen Kvarnåker travbana, och mitt öga lurade mig inte heller, en riktig 1000-meters oval var det också.

Som alla som känner mitt travintresse förstår så blev jag lite lätt euforisk av att hitta denna dolda skogshippodrom så pass att jag redan då vi lämnade platsen kände att jag måste tillbaka på hemvägen för att klättra upp i måldomartornet, för en vybild.

Bilder:
20090715 Bilder från Kvarnåkers travbana

Barn i VansbroNästa stopp blev i Vansbro på värdshuset Flottaren där dagens lunch raskt klarades av och barnen fick posera för bilder sittandes på stor dalahäst.

På plats i Yttermalung kändes det som om tiden hade stått stilla. Mycket gamla byggnader på gårdarna gjorde att steget till mina förfäder inte kändes långt borta.
Jag hade först bara tänkt åka runt och insupa miljö för att återvända hem och leta vidare och kanske försöka få fram gamla kartor över området för att komma vidare i spåren innan ett andra besök.
Då hände något som fick det att kännas som om det var dags att ta sig i kragen och fråga vidare redan nu.

Förra veckan gjorde vi en utflykt ut till Björnlunda kyrka, Sörmland.
Där restes 2006 en minnessten över Dölhed Anna Larsdotter som 16 år gammal 1856 slogs ihjäl i Björnlunda.
Nu svänger jag upp från grusvägen från Säljåker och i ögonvrån ser jag namnet på busstolpen vi vägkanten – Dölhed.
Det är för mycket pusselbitar…är även Dölhed Anna en avlägsen släkting?
Är det en slump?
Vad är det?

Redan några hundra meter bort såg jag två lokalbor stå och samspråka så jag stannade och sa som det var. Att jag letade efter släkt.

Den ena gentlemanen visade sig vara dn som satt på information. Inte i första hand, men i andra hand. Jag fick följa med honom hem, hälsa på frun i huset och berätta om mitt ärende även för henne. Telefonnummer till två av traktens släktforskare och ortsforskare fick jag med mig. Det ena numret till den som såg till att stenen över Dölhed Anna restes, Lennart Dölhed.

I morgon får vi se om jag kommer vidare i mina efterforskningar.

På vägen tillbaka stannade vi och barnen badade i Busjön vid Ticknäsbadet, sedan åkte vi ånyo till Vansbro, denna gång för ett trevligt besök på konditori.
Ett besök där Karin försökte trycka hela ansiktet i en kanelbulle…med ganska lyckat resultat.
Och visst, det blev ett andra besök på Kvarnåker travbana. Jag tror att jag utan att tveka kan påstå att banrekordet över 1000 meter för tvåbenta tolvåringar innehas av ingen mindre än min dotter.

Kvällen avslutades som igår med att barnen tog ett dopp i sjön Runn nedanför klostret.

Bilder:
20090715 Bilder från Vansbro och sjön Runn i Falun

Micke O - Facebook

Borlänge

BarnRedan vid nio på morgonen lyckades vi lämna Sjöfallet för färd mot Falun. Resan gick alldeles lysande. Karin ov nästan hela vägen, och vi hittade nästan fram till klostret på en gång, vi snurrade bara lite innan jag hittade Birgittasysstrarna på GPS:en.
Elsa hade bokat in lunch hos systrarna också så vi hann lagom in till våra rum och packa upp innan det var dags att äta.

Första turiststoppet för dagen blev Ornäs och Ornässtugan. En liten trevlig guidad tur och Elsa fick chans att briljera med sina kunskaper om den svenska regentlängden.
Sedan var det dags för en tur i Borlänge.
Pga en passivt aggresiv fru så fick jag tyvärr inte chans att ta en ordentlig tur i centrala Borlänge, jag får väl passa på när jag har chansen att åka på egen hand vid tillfälle.
Barnen fick dock chansen att leka av sig ordentligt på en lekplats Bergslagsbyn, Borlänge nära Gudfastegatan där barnens farmor har bott en gång i tiden.

Bilder:
20090714 Ornässtugan
20090714 Barnen leker av sig

Pirita Klooster

I dag fick vi äntligen komma in i klosterruinen. Det var ju lite så att det var det första man ville göra när man kom hit, så att det var avklarat på något sätt.
Utsikten från vårt fönster är ju magnifik.
Det är en mycket vacker ruin. Den lämnades ju under reformationen så det som saknas den är ju i sort sätt bara trä detaljerna.

När vi väl kommit in till ”gamla stan” igen så blev det ett stopp på Raekoja plats och rest. ”Tristan ja Isolde” och deras uteservering. Där var det vykortsskrivande i kubik på programmet.
Sedan promenerade vi omkring och fascinerades av de färger och de portar som i så mycket påminde om hur det såg ut i danska Ribe när vi var där för några år sedan.
I övrigt är ju ”Gamla stan” i Tallin löjligt lik Visby innanför murarna.

Naturligtvis så blev det ju ett besök i katolska kyrkan och svartbrödraklostret också.
Jag var ju inte ensam som sagt…

Det blev lite enklare snacks till lunch(eller vad man skall kalla det).
På det mycket tyska Beerhouse så blev det en liter öl och några mycket vitlökstrimmade grisöron.
Elsa nöjde sig med glass…grisöron var det inte tal om.

Efter lite ytterligare promenerande hittade vi tillbaka till ”Tristan ja Isolde” där vi nu gick in i den mörka medeltidslokalen med de obligatoriska valven och vi tog en öl och laddade batterierna igen för ytterligare promenerande.
När man tittar på bilderna som man tog så tycker man att ”Ok, de såg en massa gamla hus” och det gjorde vi förstås men det som man minns bäst så här direkt efter på rummet är kullerstenen. Gosse, den suger verkligen musten ur en. Mina fötter verker och Elsa är så trött att hon snart stupar.
Men vi har verkligen fått bra mat här.
Både i går och i dag har köttbitarna varit av bästa kvalitet.
I dag var det på ”Restauran Revalia” som vi dinerade. I går var det på ”Munga Kelder” (Munkkällaren).
Ypperliga små köttbitar minsann.

När fötterna värkte tillräckligt och hemlängtan började göra sig påmind så samlade vi våra krafter på ”öllerestoran Svejki juures” där svagheterna i svenskt publiv gjordes löjligt tydliga.
Som ni vet så har vi ju våra egenheter i Sverige och särskilt i vårt svenska bar- & publiv. När man mitt i vintern kommer inklivandes i en utskänkningslokal i Stockholm med den obligatoriska jackan, rocken, kappa, annorak eller poncho eller vad man nu föredrar så bemötts man alltid som om man bar sitt ytterplag för att djävlas med lokalens anställda.
Ibland blir man erbjudan att klä av sig direkt innanför dörren och få betala för det dessutom. Har man riktig otur så får man sitta med sitt ytterplag i knät resten av kvällen.
På ”öllerestoran Svejki juures” satt det gott om krokar för ytterkläder vid varje bord.
Snyggt.
I Tallinn har man inte glömt att det bör ingå en viss dos gemyt i samband med inmundigandet av öl och liknande drycker.

Mindre trevligt var väl i varuhuset där jag hittade ett par pallar med Bear Beer (antagligen det smaklösaste ölet, alla kategorier) med 7,5% alkoholstyrka i 2-liters PET-flaska.
Jag menar…VARFöR
”-Nu även i avslagen förpackning”!?
”-Hinner bli ännu äckligare innan den är slut”?!
”-Nu i Tipsextraförpackning”!?

I övrigt kan man ju notera att utanför ”Gamla stan” är Tallinn fruktansvärt fult.
Det vi har sett är tragiskt grått och de gamla ryska monumenten gör ingen glad. Men det finns arkitektur som jag peronligen finner intressant och vacker men i regel är fastigheterna så eländigt nerslitna så man bara blir deprimerad.

Pirita klooster - gamla och nya

Pirita Klooster

Elsa och jag har nu varit i Tallin i ett dygn ungefär. Vi bor i klostret i Pirita, där Elsa och Sofia var för drygt ett år sedan. Tyst men trevligt och utsikten över den gamla klosterruinen är ju svårslagen.

I går traskade vi runt i ”Gamla stan” hela eftermiddagen och hittade några trevliga ställen och kunde studera turismen med självgod min. På ”Resturan Cathedral” satt vi och njöt av en stilla A. Le Coq Premium (det lokala ölet) när två par tyskar klev in på uteserveringen. Det första ord jag hörde var ”anektera”…sedan vägrade de att se åt servitrisen s håll när de beställde.
Inte hann man mer än börja klanka ner på de ”typiska” tyska turisten innan det kliver in fyra svenskar och beter sig likadant…

Nu är det dags att se sig om i staden igen. Så fort Elsa är tillbaka från mässan så bär det av på stan igen.

PS. De har ett ställe här uppkallat efter Elsa. Viimsi. DS.

Legoland 2002

Årets familjesemester till södra Sverige kryddades 2002 med en tur till Danmark och därmed också Legoland.
Vi startade från Bromma strax föra midnatt natten till torsdag 1 augusti. För att inte komma fram till Krumby allt för tidigt på morgonen så försökte vi hålla ett långsamt tempo på vägen ner, vilket Miesen hjälpte till med genom att jama till sig två rastningar på vägen.
Vi har bara haft med henne på en bilresa tidigare och då på en resa på knappt tre timmar så hon var en aning orolig på resan ner till Skåne.

Vi anlände i Krumby vid halv åtta på torsdagsmorgonen. Det blixtrade och åskade från en svart himmel men vi var framme och Jensens var vakna.

På fredagsmorgonen var det dags att samla samtliga deltagare för Legolandsbesök.
Sex vuxna och sju barn i åldrar från en (1) månad till tio (10) år fördelat på tre familjer (för er med outgrundliga statistikböjelser innebär detta 4,333 medlemmar per familj och 2,333 barn per familj) samlades vid Öresundsbron klockan 08:00 och sedan bar det av mot Danmark och ett första raststopp var planerat till Maribo.

Maribo är en söt liten by med mycket gammal bebyggelse bevarad. Vi hade picnic vid Maribo kloster, en klosterruin från början av 1400-talet till 1700-talet. Ett birgitinkloster beläget precis vid den befintliga kyrkan.
Sara hämtade ut våra Legolandsbiljetter på det lokala postkontoret under tiden som jag tittade på de ”Postman Per” saker som var till salu.

Att försöka hålla ihop tre bilar över en längre sträcka är betydligt svårare än vad man kan tro, speciellt i hård trafik.
Ett tips för den som skall ut och resa i ”karavan” är att kolla att det finns en mobiltelefon i varje bil och att alla kan använda telefonen i det land ni reser i.

Nästa stopp på vägen var vid Tårs för att ta färjan över Langelandsbælt Langeland.
När vi stod i färjekön så skulle Robert passa på att besöka bekvämlighetsinrättningen och naturligtvis började kön att rulla ombord samtidigt.
Sara satt fast i baksätet med barnen så jag hoppade snabbt in i deras bil och körde ombord. Robert kom springande och när han såg mig vid ratten hoppade han in i vår bil och vi kom alla ombord som vi skulle till sist.

Vår nästa paus på resan blev på Tåsinge där vi åt vår picnic Waldemars Slott och min första öl (måste anses obligatoriskt på en Danmarksresa) inmundigades.
Efter stoppet höjdes karavanens tempo en aning och vi körde nonstop till Ribe på Jylland.

Vi övernattade i Ribe på Jylland. Ribe är Danmarks äldsta stad och grundades så tidigt som i början på 700-talet.
Vi hade rum reserverade på Ribe Vandrarhjem och vi packade provisoriskt in våra tillhörigheter och dammade av oss.
Det var bra rum med toalett och dusch till varje rum så jag kan varmt rekommendera Danhostel Ribe Vandrarhjem till den som har vägarna förbi.
Vi tog en kort promenad på byn uder tiden vi väntade på Robert och Sara med familj som hade stannat till hos Roberts Farmor på vägen.
En fantastiskt vacker stad med mycket muséer och en otroligt vacker bebyggelse.

Mitt Comviq mobiltelefonabonnemang använde följande roamingpartners i Danmark:
Sonofon
TDK-Mobil (TeleDanmark)

Tyvärr var Ribe Domkirke (Vor Frue Kirke) stängd när vi vandrade förbi och klockan var 18:00 så butikerna började slå igen men en trevlig promenad blev det likafullt.

När samtliga i sällskapet var samlade och våra magar kurrade besökte vi en trevlig restaurang vid namn Weis Stue i en gammal byggnad (Torvet 2, 6760 Ribe, tel 75 42 07 00). Inte en rät vinkel och en underbar innergård där vi slog oss ner och åt en trevlig middag.
Priserna var mycket bra och en stor portion med ett par rejäla bitar Herrgårdsbiff kostade 135 danska kronor. En flaska öl kostade 22 danska kronor så med svenska mått var det riktigt trevliga priser.

Efter middagen bar det av tillbaka mot vandrarhemmet och jag tror att samtliga barn var en aning spända inför den kommande dagens besök på Legoland då det tog dem lång tid att komma till ro och somna.

Dagen L som i Legoland vaknade vi upp i tid och samlade ihop oss.
Vi checkade ut från Ribe Vandrarhjem, packade bilen och gjorde oss redo för avfärd.
När tändningsnyckeln vreds om så kom det inte ett ljud från Putte.
Vi blev tvugna att starta upp honom med startkablar.

Det tog oss en cirka 45 minuter att komma till Billund från Ribe och vi tog oss an den långa promenaden från parkeringsplatsen till entrén på Legoland.
Sara hade som sagt redan löst ut biljetterna i Ribe men det hade inte behövts.
Vi passerade entrén cirka 11:00, en timme efter att de hade öppnat och det var knappt några köer alls att tala om vid entréerna för biljettförsäljningen.

Inne på Legoland med karta i handen började vi att ta oss an Miniland med dess underbara små legomodeller av städer,byar, flygplatser och annat.
Redan efter första legotågsturen stod det klart att dagen skulle bestå av ett köande och åkande av varje attraktion i rörelse.

Att man på Legoland tar en inträdesavgift och sedan inget extra betalt vid de olika attraktionerna gör att allting flyterpå riktigt bra.
Vid de mest omtyckta attaktionerna varkötiden runt 25 minuter men det var vanligare med en kötid på mellan 5 och 15 minuter och då skall man betänka att det var riktigt mycket folk i samtliga köer.

Bergochdalbaneglädje!Erika visade sig vara otroligt förtjust i att åka snabbt.
En mindre bergochdalbana fick henne att skrika som om hon genomled den värsta upplevelsen i hennes femåriga liv och mitt samvete började gnissla.
Tänk om han var livrädd, om hon skulle börja gråta och inte våga åka något annat!
Speciellt med tanke på att Carl en stund tidigare hade brutit ihop i ”pirattunneln”.

Erikas Första kommentar när vagnarna bromsade in var:
”-IGEN…IGEN!”
Ingen fara på taket där alltså.

Isolde fick klara sig en hel del på egen hand. Detta mest på grund av åldersskillnaden på henne och hennes småsyskon.
Detta gick strålande då hon utan att tveka åkte den stora bergochdalbanan själv tillsammans med helt främmande personer.
Både Erika och Isolde visade sig vara riktiga fartmonster och det var riktigt roligt att se dem i full aktion på ett nöjesfält.

Carl gillade också när det gick undan men man får väl förstå att en fyraåring tycker att ”kolmasken” är tillräckligt fartfylld (Carl lyckades till och med lura med sig Elsa i ”kolmasken” vid ett tillfälle).

Bergochdalbaneglädje!Först en halvtimme innan det var stängningsdags slet vi män oss loss för att få tillfälle att åka bergochdalbanan. Robert, Rickard, Isolde och jag ställde oss i kön och plötsligt dök det upp ett sällskap på tre personer som visade upp ett foto på sig själva och Isolde när de hade åkt bergochdalbanan tidigare under dagen.
Trots att de talade tyska förstod vi att de ville erbjuda Isolde att åka med dem igen eftersom de hade en ledig plats i sin vagn.
Rickard hittade en gammal kollega så vi fyllde vår vagn och gav oss iväg.

Bergochdalbanan påminde mig om det märkliga faktum att jag plötsligt blivit höjdrädd!
Tidigare i mitt liv har jag inte haft några som helst problem med höjder.
En respekt för dem, visst.
Men rädd? Nej.
Det kändes betydligt bättre redan andra rundan men det är oerhört irriterande att plötsligt vara rädd för något som inte har skrämt en tidigare.
Jag tror att det startade när jag blev pappa.
Det hände så mycket i hjärnan när jag blev pappa så det är säkert ett rimligt antagande.
Nåväl, det togs ett roligt fotografi på oss när vi åkte, som du kan se genom att klicka här.

Det blev en heldag på Legoland.
Trots detta så hann vi inte med allt som vi skulle ha kunnat se och göra. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka på en tvådagarstur till Legoland nästa gång det blir akruellt.
Jag kan tänka mig en och en halv dag på Legoland och avsluta dag två med att gå på trav på Billeruds travbana eftersom jag ännu inte varit på en dansk travbana.

Hemfärden blev en aning nervös då Putte fortfarande krävde startkablar för att gå igång.
Vi åkte raka vägen tillbaka till Malmö med bara ett stopp vid McDonalds.
När vi närmade oss Öresundsbron så började det regna igen…
  …det var det första regnet sedan vi satt i bilen dagen innan.
Så vi hadetur med vädret.

Putte lämnades in hos en mekaniker i Käglinge och det visade sig vara batteriet som var slut.
Det var skönt att få det åtgärdat innan vi gav oss av på egen hand mot Bohuslän.