Etikettarkiv: Kenya

En dag vid Atlanten

Gambia - Progress • Peace • ProsperitySitter här och laddar upp inför en heldag på övertid på jobbet i morgon och försöker komma över det faktum att jag inte längre befinner mig i Afrika. När jag 21 mars låg under en parasoll i Gambia och tittade ut över Atlanten och bara njöt av nuet och livets potential så var varandet i sitt zenit för en stund. Promenaden längs stranden i hettan skulle kosta ett par timmar av vila på hotellrummet med gränsfall av solsting. Kepsen som jag hade släpat med mig hade jag redan förlorat så utan huvudbonad så stegade jag mig igenom en lång promenad genom mjuk sandstrand. Det som är vackra naturupplevelser naggas i kanten av det jag tog upp tidigare angående skräpighet i Kenya var tyvärr lika aktuellt här i The Gambia. Dock är det ju skönt att kunna ta en halvdag i vila, att bara dricka ett par kalla öl och kontemplera i en ny miljö i trevligt sällskap. Bara att byta miljö, om den är frivilligt vald det vill säga, är vila nog ibland.

Strandkänslan har just infunnit sig

Julbrew, den lokala lagerölen

Allt detta skräp över Afrika

Båtrest

Vacker strandvilla

Marint tema för dagen

Time Keeper – Mitch Albom

Time Keeper - Mitch AlbomDen här boken köpte jag på Tuskys i Kisumu för att ha något att läsa på resan från Kenya till Gambia. Jag köpte ett par böcker för att ha med på resan men när jag sedan packade min väska så fick jag bara plats med en bok, den tunnaste av de två, som jag sedan glömde i tråget vid säkerhetskontrollen redan på Arlanda flygplats så där stod jag plötsligt utan att ha med mig någon läsning alls. Så jag behövde verkligen hitta något att läsa och efter noggrannt botaniserande så fick det bli Time Keeper av Mitch Albom utgiven på Hyperion förlag. En bok om tid passar ju en klockintresserad som handen i handsken och jag uppskattade verkligen den här berättelsen.
Boken handlar om mannen som uppfann tiden, eller rättare sagt som började mäta och dela upp tiden och hur Gud straffar honom då konsekvensen är att människorna inte längre klarar att uppskatta det liv Gud har gett dem utan ber om mer eller mindre tid oavbrutet. Det är naturligtvis en betraktelse som är på kornet. Som svensk, klockbärande och närmast anal när det kommer till att hålla tider och att andra skall hålla tider så har detta också varit en av mina kulturella svårigheter i mötet med en kontinent där det mesta går efter African Maybe Time. Vi får parallellt följa två personer som ber om mer tid eller mindre tid, försöker stoppa tidens gång och är som vi alla är mycket upptagna av tidens gång. Berättelsen hade ett intressant upplägg och jag blev så pass berörd av den här historien att jag blev förvånad och det var med saknad jag slog igen pärmarna på den här lilla berättelsen om ett stort ämne.

Slå mig en signal i Kenya

Safaricom TwawezaEftersom jag räknar med att jag kommer att återvända mer än en gång till Kenya så passade jag på att skaffa mig ett SIM-kort och därmed eget mobilt nummer hos Safaricom. Det kändes ändå som en bra idé och jag skaffar mig nog en telefon som får ligga kvar lokalt också till nästa runda ner till Dunga. Skulle ju vara trevligt med an CAT S30 eller liknande som tål lite oöm behandling.

Så vill du nå mig nästa gång jag är i Kenya, använd mitt nummer:

+254 746 89 78 61

St. Peters Nanga Catholic Church

Kenya - HarambeeI söndags var jag på mässan i den lokala katolska kyrkan St. Peters Catholic Church. Morgonens första mässa hålls på det lokala språket Luo så vi gick på andra mässan klockan nio på morgonen istället för att jag skulle få ta del av mässan på engelska. Bilderna tog jag ett par dagar tidigare när vi passerade kyrkan under en eftermiddag när en klass studerade inför första kommunionen där. Mässan var trevlig och följde såklart alla mönster och regler för en mässa men psalmsången som kören bjöd p var verkligen en extra njutbar del. En annan sak som jag gillade var den tydliga sammanlänkningen mellan församlingen och lokalsamhället. En man gick upp och talade om hur alla i grannskapet hade sin del i ansvaret för säkerheten i området. Att alla skulle ta som tumregel att känna sina tio närmaste grannar till namn och yrke och lite annat så att de därmed också kunde bidra till säkerheten om det skulle hända något så de vet vem eller vilka som skall informeras med mea. Dessutom så har de inte riktigt samma nät av gatunamn och gatunummer som vi är vana med så ett sätt att få fram meddelanden till församligsmedlemmar är att skriva till dem och skicka till kyrkan där man läser upp innan mässan avslutas vilka i församlingen som har brev att hämta.

St. Peters Nanga Catholic Church

St. Peters Nanga Catholic Church

St. Peters Nanga Catholic Church

St. Peters Nanga Catholic Church

St. Peters Nanga Catholic Church

St. Peters Nanga Catholic Church

Nytt i Dunga

Kenya - HarambeePå väg hem till Jane för en kopp eftermiddagste så fick vi syn på något som drog många människor till platsen av nyfikenhet. Det stod sju lastbilar på platsen och en stor kran lyfta av container efter cointainer in på en inhägnad tomt. Lika nyfiken som ortsborna så ser jag med intresse fram emot vad som hinner hända på platsen under veckan. Kommer att ta en sväng förbi latsen dagligen för att se om det är byggdelar för en ny villa eller om det är något annat spännande på gång.

Gatubild Dunga

Gatubild Dunga

Gatuliv i Dunga

Gatubild Dunga

Pågående projekt i Dunga

Mercedes-lastbilar på småvägar i Dunga

Matlagning i Dunga

Kenya - HarambeeEftersom jag blev bjuden på härligt färsk och friterad nilaborre första dagen dagen så ville jag bjuda igen. Så på min andra dag i Kenya bestämte jag mig för att leka kock. Ninja-matlagning i sin ädlaste form. ta vad du har och gör något gott. En chans att få erbjuda även mina givmilda värdar lite nya exotiska smaker baserat på deras lokala råvaror. Som vanligt när jag lagar mat så blir det impovisation in till sista sekund. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Till den här stuvningen skulle chapati-bröd ha varit perfekt men inte visste väl jag det när jag började med den här maträtten.

Gasspis med en fungerade plattaTidigare under dagen hade jag efter enträget sökande hittat en konservöppnare inne i Kisumu CBD, vilket inte var så självklart som man skulle ha kunnat tro, ””-What can opener? We open with a knife!
Inte med vår nyinköpta kökskniv inte, över min döda kropp. Så det var bara att leta på tills jag hittade en på Choppies (lokal butikskedja). Sedan packade jag ner rödlökar, vitlökar och min burk krossade tomater i en påse och blomkål, broccoli, paprika och morötter i en annan. Sedan rafsade jag ner lite örtkryddor och buljongtärningar och vår nyinförskaffade stekpanna, jag vågade inte riktigt ge mig på att laga mat med Janes utrustning, det kändes fortfarande lite riskabelt. Väl på plats sattes jag på prov direkt.
Det var inte bara känslan av att vara ute på djupt vatten med kulturskillnaderna i matsmaker som satte mig på prov itan när jag ville ha ett extra kärl att koka grönsaker i visade det sig att bara en platta fungerade på spisen. Jag skulle alltså bli tvungen att klara en maträtt som helt och hållet var tillagad i stekpannan. Så då var det bara att börja.
Jag hackade ypp sju stycken rödlökar och en halv vitlök, alltså en fex sex klyftor, finhackat. för att få lite överblick innan jag startade så hackade och rev jag allt först. Morötterna skulle ha rivits men de var så vek storlek på flera av dem att det fick bli en blandning av rivet och hackat. Broccolin och blomkålen delade jag i små vackra buketter och paprikan hackades i lagom tärningar.

Nu har det börjat

Kispigt och bra
Precis när allt var hckat och klart kom Jane tillbaka med köttet från den lokala slaktaren. Ett kilo prima nöt för 500 kenyanska shilling motsvarar knappt förtio svenska kronor. För ett kött uppfött, slaktat och hängt lokalt. Här kom min stora utmaning, när stod jag med en bit kött som inte var putsad senast? I huvudet försökte jag söka i minnet genom varenda kockprogram jag har sett på TV och hade gärna haft morsan vid min sida så hon hade kunnat visa mig hur man gjorde. Det är kunskap jag hade velat ta till mig, nu riskerar den familjekunskapen gå förlorad och här stod jag i Dunga, Kisumu med ett kilo utmärkt nötkött som jag nu inte skulle kunna visa den respekt den förtjänade men å andra sidan så behövde jag ju i det här läget bara skära ner det till grytbitar då en enda panna inte gav mig så många alternativ för de ingredienser jag hade till hands.
Hela tiden när jag slet i köket utan riktig plan om hur jag skulle lösa detta så kom Hellen, Jane och Hellens syster Sandra med sina telefonkameror i högsta hugg ömsom fotograferande ömsom filmandes. Svetten började bryta fram i köksvärmen och jag började undra hur jag ens kunnat få en så galen idé att jag skulle laga mat till dem och det redan efter ett par dagar. Pannan började bli varm och i med olja kött och löken, det fick fräsa på inte allt för hög värme ihop en stund. När jag hade fått lite yta på alla köttbitarna så hällde jag på min enda burk med krossade tomater, lite vatten för att koka köttet sista biten. I med buljongtärningar och de torkade örterna. När det puttrat ihop ett tag och det faktiskt doftade riktigt gott i köket och smakade gott i pannan så slevade jag i några ordentliga slevar av gårdagens ris och paprikan. Smaka av med lite mer örtkryddor och buljongtärningar och till sist när pannan puttrade på som bäst lade jag blomkål, morötter och broccoli på toppen för att få dem så nära ångkokta som möjligt, smakfulla men fortfarande knapriga.

Jane frågade när jag ställde pannan på bordet, ”What do we call this food?” och efter att stirrat en stund på innehållet i pannan så svarade jag ”Dunga stew”. Det blev något slags stuvning, eller röra, men det var gott. All vätska hade ångat bort eller sugits upp av riset och andra ingredienser så det var bara att sleva upp på tallrikarna. Det enda som saknades var som sagt Chapati-brödet som hade gjort det här till en riktigt bra måltid och jag erkänner att jag var lite nervös men när Jane slevade upp en andra portion kunde jag andas ut. Det tog jag som ett godkänt betyg. Att ha lånat hennes kök och lagat mat åt dem om det inte hade fallit henne på läppen, det hade varit en jobbig situation. Nu blev det ganska bra trots allt.

Musik på Dunga Hill Camp

Kenya - HarambeeEfter att ha hängt på Kiboko Bay ett antal gånger den senaste tiden så besökte vi Dunga Hill Camp häromdagen. Detta dels för att se stället men även för att kolla upp deras WiFi för att se om det var bättre än det nätverk vi använde på Kiboko Bay. Efter att ha konstaterat att Dunga Hill Camps WiFi åtmonstone verkade mer stabilt så återvände vi Dunga Hill Camp för att äta och för att för att uppdatera den här bloggen. Det laggade en del men vi njöt av maten och en kall öl samtidigt som ett band började rigga scenen. Plötsligt satt vi och tittade på en soundcheck och insåg att det här kunde bli en trevlig överraskning. Bandet började spela och eftersom det fortfarande var eftermiddag så utgick jag från att bandet skulle spela fler set under kvällen så när jag var klar med uppladdningar och annat så gick vi hem och bytte om för att komma tillbaka och avnjuta lite lokal musik. Vi fick även chansen att lyssna på ett lokalt militärmusiksband vid namn Lake Victoria Band, ett band med barn och ungdomar som lär sig läsa musik lokalt här i Dunga.
Här tar man sig ju fram med att hoppa upp på en motorcykel och tala om var man skall någonstans. Nu har vi ju ett kort promenadavstånd till Dunga Hill Camp från lägenheten men Hellen krävde att vi åkte motorbike till och från Dunga Hill Camp på kvällen. Orsak? Flodhästarna. Hellen har skrattat gott åt mina obekväma känslor inför kackerlackor och andra insekter. Inte miinst häromkvällen när jag gick på toaletten och blev aningen obekväm av ödlan som inte lyckades ta sig ut utan levde ett himla liv uppe på glasrutan ovanför toalettdörren. När jag kom ut från toaletten så påpekade jag att vi hade en ödla på toaletten och Hellen tittade undrande på mig och undrade varför jag delade med mig av den här informationen så jag frågade,
-Is he on our side?
-What do you mean?
-I know he eats cockroaches, so I allready like him. But, should I be worried about him?
Hellen höll på att skratta ihjäl sig. Jättekul hade hon på min bekostnad. Inte alltid lika kul att kunna roa andra! Dock blir Hellen nervös så fort flodhästarna kommer på tal. Hon vill inte under några omständigheter springa på några flodhästar. Det har hänt här att flodhästar som glömt bort sig och blir klar uppe på land smaskandes grös och annat kan bli skrämda av att människor börjar komma igång på morgonen och kommer man mellan flodhästarna och Lake Victoria kan man bli trampad till döds. Risken att dö av en infektion eller annan sjukdom här är antagligen tusentals många gånger störrer men dock existerar faran.

Väl tillbaka på Dunga Hill Camp så lyssnade vi på musik hela kvällen. Bra groove men mycket falskspel mellan varven. Men på det stora hela en trevlig upplevelse. Kul att det var ett lokalt band också och att de bjöd på gästartister från andra länder också.

Hellen på väg mot Kiboko Bay

Jo, det är mygg överallt

Basism på Dunga Hill Camp

Läraren Roland Casselbrant

Kenya - HarambeeSå har jag för första gången agerat småskolelärare. Jane som leder småskolan lät mig komma och hålla en liten lektion med de äldsta barnen i klassen i torsdags. Klassen ä uppdelad på tre grupper och de mest avancerade, det vill säga sexåringarna skulle jag få rätta engelsk rättstavning åt och sedan höll vi en matematiksession med lite enkel addition. Det var roligt att få prova på och barnen var mycket glada åt min små klisterlappar i form av stjärnor som jag klistrade in i deras böcker efter rättning. Efter lektionen satt jag och väntade in Agnes och Hellen då jag och Hellen skulle vidare till Dunga Hill Camp. Jag satt i en trästol utanför klassrummet och kände smärta i ryggeen. Det är sällan jag har ryggsmärtor så jag satt och filosoferade lite om det kunde bero på mina boots som jag aldrig brukar bära så ofta som jag hade haft dem nu. När Hellen kom tillbaka så tog vi en promenad ner till Dunga Hill Camp. Dunga Hill Camp och Kikoko Bay är de två turistställena här i byn. Det är inte mer än kortt promenadavstånd till någont av dem men de har lite olika profil. Båda serverar mat och dryck men Kikoko Bay har bungalows som man kan hyra, alltså en hotellverksamhet, medans Dunga Hill Camp verkar vara mer en utkikspunkt och servering. Hur som helst så är dessa ställen min livlina ut i världen. De har WiFi och ger mig en möjlighet att uppdatera hemsidan från och till. Eftersom jag inte visste om jag skulle ha nåågon tillgång till WiFi så hade jag förberett ett antal inlägg som redan ligger i databasen med spridda datum undeer mars för att det skulle hända något på hemsidan även om jag inte skulle kunna uppdatera från min resa.

Nu har jag hållt mig stilla med ryggsmärtor ett par dagar och dessutom en rejäl förkylning som bromsar nerr takten en aning. Det går att leva på en ganska stram budget och igår köpte vi Sukumawiki, som grönkåk, och tillagade med lite olja, lök och vitlök som vi åt med stapelvaran nummer ett här, Umgali. Umgali är en hård gröt gjord på majsmjöl och är i stort sett smaklös i sig själv men går därför också att kombinera med allt. Det har varit roligt och lärorikt att testa den lokala maten här. Allt från friterad spigg till nilaborre och det lokala köttet, både i form av nöt och kyckling. Kycklingen är inte lika lättflörtad mat som i Sverige. Den lokala fågeln har nästan vilt i smaken och kräver sin koktid. en det är bra mat och inget insprutat vatten för att få upp storleken.
När förkylningen har gett med sig mer så hoppas jag på lite fler utflykter i närområdet. Nu tror jag att febern gav upp i natt och nu är det bara den envisa snuvan som skall bort så jag slipper snörvla konstant. Ryggsmärtan får vi se vad den vill men den är envis så hr efter två dygn.

Agnes och Hellen småpratar under tiden jag förbereder lektion

Hellen på Dunga Hill Camp

Kisumu CBD

Kenya - HarambeeKisumu CBD en onsdagseftermiddag. Det är en myllrande liten stad med mycket rörelse. Massor av 125:or som susar fram och tillbaka, de flesta är en form av taxi. Du hoppar upp bakpå och åker med. Framför butikerna sitter garuförsäljarna, med förhållandevis vettiga varor jämfört med skräpet på Drottningatan, om de fortfarande finns kvar där? Här kan du p gatan få tag i adaptrar till dina elprylar, högtalarkablar, biblar, skor, livremmar, hänglås, verktyg och all möjligt annat ganska bra att ha saker. Boklådorna här är inte som i Europa. Här går man in i en boklåda och kan endast få studentlitteratur och kartböcker. Skall man hitta skönlitteratur eller annt här så är man hänvisad till de större livsmedelskedjornas bokavdelningar. Så i jakt på en god bok om Kenya och kanske lite historieperspektiv om Kenya så drog vi ner på Tusky’s för att se vad vi kunde hitta. Det var blekt. Bra utbud av hemmafru-porr, bibliska berättelser för barn och lite biografier på det. Det kändes ganska knastertorrt att hitta tre titlar om afrikansk historia gällande Livingstone och Stanley, även om man kanske bör ge sig i kast med dem också en vacker dag. Kammade noll då jag inte ville bjuda på symbolvärdet att att hasa runt på gatorna med en Margaret Thatcher-biografi under armen. Så det fick bli lite mer gatupuls istället.

Kisumu CBD, down down