Etikettarkiv: Kennedy Bakircioglü

Hammarby IF – Djurgårdens IF 3-1

Innan match, man funderar i olika banor och hoppas få något slags känsla av lugn vilket man vet inte kommer att infinna sig. Man funderar på om man skall lägga en slant på att spela 3-1 och 4-2 till Bajen eller om det bara faktiskt inte är så att det inte finns någon idé att spela matchen alls eftersom nu vänder det och gårdarna vinner. Nervositet. Röker en cigarr på vägen för att försöka dämpa värsta nervisiteten. Hjälper föga men skar gott. En Caldwell Backdoor som jag mellan varven glömmer bort att känner efter smaken på utan sitter vara och varmblossar när det kommer krypande igen. Kommer de att starta med Ögat i kassen igen? Kommer vi att klara att stå emot utan att förnedras när vi står utan våra viktigaste spelare och tränaren sitter på läktaren? Finns det ens en möjlighet att undvika förnedring? Men vi brukar ju klara det när hjärtat och glöden skall plockas fram. Kanske spela på 3-1 och 4-2 ändå?

Janne och jag sätter upp Hammarbyklanens banderoll. Det känns bra på läktaren, Nya Söderstadion puttrar av förväntningar. Nervositeten är kvar. Laguttagningen kommer. Vi har så få spelare att vi inte har en fullständeig trupp. Kommer Stefan Batan äntligen få spela igen? Batan som jag inte sett spela sedan Studenternas IP i slutet av augusti i fjol. Nä, han kommer nog inte få spela i alla fall. Han tas aldrig ut och sedan försvinner han från Hammarby utan att ha prövats tillräckligt. Vi står inte emot.
Djurgården har klorna i oss och när 1-0 kommer så går luften ur. De kommer aldrig orka vända det här. Aldrig. Bjørn Paulsen skadas. Inte det också.

Vi fortsätter att sjunga och skrika och då plötsligt kliver han fram igen. Derbyhjälten från i höstas, Rômulo trycker in bollen efter en perfekt passning från Leo Bengtson.
Det kan inte hålla!

Vi är bra. Vi har hjärta. Hammarby krigar.
Vi håller och Stefan Batan kommer in. Bara minuten senare har Rômulo tryckt in ett mål till på en helt perfekt pass från Stefan Batan. Sedan spikar vi igen med ett underbart 3-1 mål där Pa Dibba får en perfekt pass från samme Stefan Batan. En hjälte, han kunde ha klippt till själv och försökt blivit föremål för omedelbar hjältedyrkan. Men han med en fot, en fint och stort fotbollshjärta klev fram och serverade två målpass, på några minuter. Tack Stefan Batan för det.

Andreas Isaksson i förlorardimman

Kennedy Bakircioglu slår en frispark

Studenternas IP

Inför det långa uppehållet i den allsvenska fotbollen så passade jag på att ta mig till Uppsala för att se matchen i Svenska Cupen mellan Gamla Upsala SK (jodå, stavninigen stämmer) och Hammarby IF på anrika Studenternas IP. Jag tog t.o.m. ett par timmar ledigt på eftermiddagen för att i lugn och ro ta mig till Uppsala och hinna få avnjuta en kall öl innan avspark.
Det var en lite för spännande upplevelse där GUSK tog ledningen i första halvlek innan Bajen kunde vända i andra halvlek och till slut vinna säkert med 1-2.

Studenternas IP

Studenternas IP

Bortamatch

Bajenklacken

Bajenklacken

Kennedy & Sheriffen

Stefan Batan

Katastrofboll – del II

Söndagen skall bli fest. Det har varit en knackig säsong så här långt och katastrofinsattsen som Bajen lyckades rädda till ett oavgjort resultat förra veckan hade lämnat eb bitter eftersmak men nu skulle det bli derby mot AIK och derbymatcherna gör underverk med stockholmslagen. Ingen vill vika ner sig. Det börjar med att jag blir en aning sen till arenan och får ge upp möjligheten att kunna parkera under arenan där jag brukar kunna ställa bilen. Det är fullt helt enkelt. Jag hittar en stund senare en plats i gamla slakthusområdet och tar mig upp till Nya Söderstadion och där skulle jag möta upp Björn, även känd som Tarzan, utanför ingångarna. Ingen Tarzan på plats. Jag väntar en stund och halv tre slår jag en signal till Tarzan och han har fastnat i kollektivtrafiken som har havererat och krånglat. Till slut, tio minuter innan avspark kan vi äntligen gå in på Nya Söderstadion. Nu skall det bli match i nitto minuter.

Klacken är laddad. Överladdad skulle man kunna säga. Under tifot råkar någon med en brinnande bengal sätta eld på en banderoll och en stund senare kastar plötsligt någon in ett knappskott som håller på att träffa vår målvakt Ögmundur ”Ögat” Kristinsson. Han tar sig för örat efter smällen och ilskan man känner gör att blodet kokar. Vem vill skada en egen spelare?
Vilka galningar finns det?
I efterhand kommer information om att det är infiltration från AIK-klacken som ligger backom knallskottet. Handlingen inte ursäktad med det men den blir plötsligt mer begriplig. Hur illa det än är.

Känslan är inte längre på topp.

Matchen startar och de första minutrarna känns riktigt bra. Sedan faller korthuset. Efter en halvlek står det 0-3 och frustrationen är stor. Hammarby kommer aldrig i närheten av att reducera. Det händer i stort sett ingenting. Redan efter 0-2 försöker Kennedy Bakircioglu att sträcka upp och peppa sina medspelare, han är inte nöjd med inställningen och utförandet. I andra halvlek blir han utbytt. I slutet av matchen är den vittklädda publiken frustrerade. Som hammarbyare kan man ta en förlust, men man accepterar inte att spelarna inte gör ALLT för att göra resultat på planen. En hammarbyare ger inte upp innan domaren har blåst i pipan. En hög med supporters hade nu i slutet av matchen hade dragit sig ner mot spelar- och ledarbåset för att utropa sitt missnöje. När sedan Nanne Bergstrand på presskonferensen tror att detta är ett utslag av att supportrarna kräver vinst efter att ha vunnit de två senaste derbyna mot AIK. Där tappade jag tron på Nannes ledarskap. Om han förstår den här föreningen så dåligt så kanske han skall lämna in sin avskedsansökan.

Vackert TIFO i bajenklacken

Strax innan match

Med pappa i leklandet

Äntligen skulle det bli av igen. Svenska SmåFlicksFörbundet på besök på Österledingeslingan på nytt. Jag plockade upp tjejerna i Bromma och fick hälsa på Axel och Erika också. Först åkte vi till Bromma Blocks och bunkrade mat och snask på COOP Forum. Karin ville gå raka spåret till chips-hyllan men fick lugna sig en aning under tiden vi inhandlade frukostmaterial och andra nödvändigheter. Efter en stunds otålig väntan fick Karin till sist löpa amok i sina godisönskemål.
Efter en snabb kompletteringshandling på Clas Ohlson av färgpennor och en ersättare för min datormus som dog i går (en gammal Boomslang som jag fick av Janne för en massa år sedan). Tjejerns fick välja färg på musen så valet stod mellan en zebrarandig och rosa. Det blev rosa!

Efter shoppingen tog vi oss genom köerna till Andy’s Lekland i Bromma. Det var ju ett tag sedan vi var på något lekland och nu var det dags att låta tjejerna bränna av sig sin energi innan vi åkte hem till mitt lilla näste. Det blev studsmattor och bollhav och allehanda lekar som roade Svenska SmåFlicksFörbundet under tiden jag satt på en stol bläddrandes i tidningen Offside. En skön artikel om Kennedy Bakircioglu, Hammarbys största moderna stjärna. Det var en bra artikel. Hade aldrig läst blaskan tidigare och de lyckades dessutom få med en artikel om den gamle hammarbyaren Hasse Eskilsson . Stort sentimentalvärde.

Efter en och en halv timme kroknade tjejerna. Jag hade glömt att ta med en kamera så det fick bli lite suddiga mobiltelefonbilder, ja, det syns ju på bilderna nedan här.

En sväng in på McDonalds i Rissne där tjejerns fick grunda inför kvällens snacks-frossa med att trycka in hamburgare i fejset. När vi väl kom på plats i Östra Ledinge så orkade tjejerna inte med så länge. SOfia och jag redigerade lite film som hon tog i Grekland under höstlovet och Karin ritade och fick Johan att vika papperssvalor.
Nu ligger de och snusar sött på en madrass på golvet. En hög filtar och kramdjur på plats och snart är det dags för mig att krypa ner där bredvid. I morgon har vi en hel dag framför oss.

Karin i full snurr

Svenska SmåFlicksFörbundet i bollhavet

Svenska SmåFlicksFörbundet taggar ner efter urladdningen i leklandet

Svenska SmåFlicksFörbundet på McDOnalds

Karin Casselbrant och hennes one-liners

En dag med mode och fotboll

Jag hade en fantastiskt trevlig lördagseftermiddag med Sofia i Vällingby. Vi började med att strosa runt och lukta på olika luktagott-produkter på Body Shop och när vi sedan skulle gå vidare för att kika på kläder så passerade vi O’Learys och jag hoppade till en aning för matchen mellan AIK och Hammarby i Svenska Cupen pågick för fullt.
Jag lyckades göra en överrenskommelse med Sofia att jag bjöd på restaurang mot att jag fick se andra halvlek av matchen. Det var fantastiskt trevligt att se Bajen spöa råttorna från Solna till hamburgarna innan vi gick på H&M och kollade lite och hittade en snygg stickad tröja till Sofia, min lilla fröken mode.

Nu hoppas jag att vi snart får en chans att göra om det hela.

Sofia Casselbrant

Sofia Casselbrant

O'Learys

Sofia Casselbrant

På match med Axel igen

Det senaste halvåret har jag och Axel hittat en gemensam sysselsättning där vi kan umgås han och jag. I Bromma blir det alltid lite svårare eftersom han har sina systrar som vill ha uppmärksamhet och Axel själv alltid redan är inne i något spel på datorn när man kommer. Nu har vi gått på en fem eller sex Hammarby-matcher på Nya Söderstadion.
Det har varit fantastiskt roligt. Dels får jag föra vidare det som för mig började redan på 1970-talet när Stefan Lindberg (då Brynlöv) fick mig att bli hammarbyare genom att spela en singel med ”Bajen va’ namnet” på hans pojkrum på Iduns väg 14 i Norsborg.
Dels får vi ett eget utrymme, en egen värld som vi kan umgås i och omkring. Så det känns toppen verkligen att vi har hittat det här.

Dessutom, så har Hammarby ännu inte förlorat med Axel på plats.
Idag tackar vi nog mest Amadaiya Rennie för det. Ett fantastiskt mål i en annars usel bajen-match som slutade 1-1 mot Landskrona BOIS

Axel Casselbrant

Bajen - Bärs & Rakade Brudar

Halvtidsvila på ståplats

Dagens Kennedy-ögonblick