Etikettarkiv: kamera

Praktica Super TL3

Lite som en periodare har jag under den här sommaren hamstrat upp filmrullar och införskaffat mig några nya objektiv till mina äldre kamerahus, jag har ju en svaghet för M42-grejer. M42-fattningen ger en uppsjö av kamerahus och objektiv att välja på och kombinationerna är i det närmaste oändliga. När jag under en nattlig frossa för mer sökte igenom ebay efter framförallt gamla tysktillverkade objektiv så upptäckte jag att om man istället vände på skutan och tänkte tvärtom, alltså letade kameror, så kunde man hitta paket med kamera och objektiv för samma slant och till och med mindre, istället för att söka objektiven separat. Ju längre natten led så började jag leta efter tillräckligt obskyr kombination av kamerahus och objektiv bara det var grejer jag aldrig haft tidigare. Plötsligt hittade jag den här Praktica Super TL3 med ett Tefnon 28mm/ƒ2.8.
Ett japansktillverkat objektiv som jag aldrig hört talas om tidigare, snacka om brist på bildning, på ett tillsynes välskött kamerahus. Dessutom för bara några hundralappar. När jag väl fick hem kamera och objektiv måste jag säga att jag kände mig väldigt nöjd för mina pengar så nu har jag laddat en rulle Fomapan 200 och är förväntansfull över kommande resultat. Så istället för något obskyrt västtyskt objektiv så blev det ett kamerahus från Östtyskland med ett objektiv från Japan. Kul.

Praktica Super TL3 med ett 28mm Tefnon-objektiv

Minolta SRT101

Min Minolta SRT101 köpte jag av min vän och tidigare chef Tomas Ruudh. Det hade varit hans morfars kamera och jag fick kameran med både standard objektivet, ett MC Rokkor ƒ1.7/55mm och ett Tokina ƒ3.5/200mm teleobjektiv. Den här kameran är lite av en favorit bland mina analoga kameror. SRT101 påminner mig mycket om mina Yaschica TL Electro X. De är stora, stabila och underbara att hantera om man som jag har stora händer. SRT101 är i mina ögon till och med en mer komplett kamera än den senare pro-modellen X-700 som jag också har haft en gång i tiden. Den här arbetshästen har nämligen allt utom en funktion för dubbelexponering. Men att kunna låsa spegeln i uppfällt läge (precis som på Yashica TL Electro X för övrigt) är en mycket användbar funktion och framkallar en hel del villhöver-känslor för att prova gamla extrema vidvinkelobjektiv som inte kunde användas utan att fälla upp spegeln som annars var i vägen.

Om man är intresserad av Minoltas kameror så rekommenderar jag et besök på The Rokkor Files där du hittar – inte allt men mycket information om Minolta kameror, objektiv och tillbehör. Om jag inte hade hittat min första systemkamera på pantbanken och därmed köpt det första som jag hittade inom min komomiska ram så hade Minolta kunnat bli mitt första alternativ. Det är så mycket intressant med Minolta kameror och både kvalitativt och ergonomiskt så ligger de definitivt på topp under många många år när kameror var mekaniska och de byggdes för att hålla. Dessutom skulle man kunna skaffa sig en extremt unik och högpresterande utrustning med exempelvis ett lämpligt Minolta-hus, kanske en Minolta XD11 samt ett Sankyo Kohki objektiv. Det skulle ju vara riktigt häftigt.

Minolta SRT 101

Yashica Electro 35

Den första gången jag höll en Electro 35 i min hand var nog runt 1994 och redan då kändes det som en mycket gammal kamera i min hand. Då hade jag fotograferat i några år men aldrig haft en mätsökarkamera i min hand och den här kameran verkade inte helt lätt att förstå sig på för mig då. Idag när jag håller en likadan kamera i min hand förstår jag inte riktigt vad det var som verkade så komplicerat den där kvällen för 25 år sedan i min brors lägenhet i Blackeberg. Kameran vi då satt och klämde på hade tillhört Gunnar och han hade låtit Anders ta över den tillsammans med tillbehören med vidvinkel- och tele-linser med den separata vivvinkelsökaren. När mitt fotointresse fick en revitalisering igen i början på 10-talet så blev jag sugen på att prova en mätsökarkamera. Den första mätsökarkameran som jag kände intresse för redan på 1990-talet var Minolta CLE, ett resultat av det tekniska samarbetet mellan Minolta och Leitz, som jag än till denna dag bara sett på bilder och aldrig har haft chansen att hålla i min hand. Efter att ha snurrat runt på internet och förläst mig på diverse kamerasajter så blev Yashica Electro 35 mer och mer det självklara valet.
Det enda problemet jag egentligen hade med den här kameramodellen var att det är ett dedikerat objektiv. Att inte kunna byta objektiv var i mina ögon ett rejält handikapp för kameran men efter att ha skaffat min första Electro 35 och fått erfara den fantastiskt skarpa optiken så var det inget problem längre.

Yashica Electro 35 är en fantastisk kamera men den dras med ett par svagheter när det kommer upp i ålder. Pad of death är kanske det mest klassiska problemet där armen som matar fram filmet slår i en gummidel i kameran där electroniken för ljusmätningen sitter och på så sätt slår ut den. Det finns fortfarande människor som kan åtgärda detta så det är inget problem som behöver betyda döden för kameran.
Beroende på hur populärt analogt fotografi är för tillfället så kan man hitta Yashica Electro 35 för någon hundralapp och ibland mindre, ibland mer. Det här är en fantastisk kamera.

Yashica Electro 35

Fotosafari i Kenya

Mitt fotointresse är ju precis som mindra andra intressen väldigt stokastiskt. Det går upp och ner med olika intensitet som med alla mina intressen och ibland får jag till och med dåligt samvete för att jag inte fotograferar tillräckligt mycket, att jag inte lägger mer tid på att faktiskt försöka ta bra bilder. Den här senaste resan till Kenya blev det dock ett lämpligt tillfälle att fotografera analogt, med film, igen. Min plan var att ta med min digitala Pentax för att som vanligt fotografera det vardagliga livet hemma i Kisumu men att ta med mig en kamera extra eller två för att fotografera med film ibland. Min packning var klar och färdig när jag åkte till Bromma för att plocka upp Karin för att åka ner till Kenya. Det visade sig att Karins väska innehöll mycket luft och därför så såg jag en möjlighet att packa om väskorna lite under tiden vi väntade på taxin till Arlanda men det blev väldigt kort om tid och jag lyckades glömma bland annat min Pentax på en stol.

BluefishVäl framme i Kenya så upptäckte jag mitt debacle och plötsligt så stod jag inför en lite stressande utmaning, att fotografera hela min reseupplevelse med analoga kameror på film. På bilden nedan kan du se stora delar av den fotoutrustning jag fick med mig förutom ett par av de objektiv som var med men aldrig riktigt kom till användning. Det var kul att plåta analogt igen. De prylar som du ser på bilden nedan är; Bessaflex med ett Carl Zeiss Jena ƒ2.8/35mm; Yashica J3 med en Meyer-Optik ƒ4.5/35mm: Yashica TL Electro X med en Schneider-Kreuznach ƒ2.8/50mm; Lomography Berlin 400; Lomography Earl Grey 100; Fujifilm Fujicolor Superia 400. All film, även de svartvita rullarna, tänker jag lämna bort för framkallning då jag gjorde mig av med all kemi när jag fyttade hit till Uppsala och jag vill inte riskera några av de märkliga framkallningsfenomen jag råkade ut för när jag framkallade senast. Så när jag faktiskt har möjlighet att visa några av bilderna jag tog i Kenya med de här sköna kamerorna är ännu höjt i dunkel.

Kamerautrustningen för kenyaresan

Kodak Junior 620

Den där Olympus OM-D som jag köpte i februari lämnade jag tillbaka till säljaren. Den fungerade inte som den skulle och drev mig mer eller mindre till vansinne under min Afrika-resa. Sittandes i Kenya med en kamera som vägrar fungera och som ibland plötsligt levererar bilder med digital distortion var otroligt frustrerande. Mitt första goda intryck grusades fullständigt. Med tanke på att min Olympus E-PL1 inte heller visade någon superkvalitet och var obrukbar efter sex år så kommer jag nog aldrig skaffa en Olympus igen. I väntan på att skaffa en ersättare så får jag ta vad jag har. Eftersom jag har lite 120-film liggandes (som gick ut 2004) så tog jag avbitartången och klippte ner filmrullarna så att de passar en kamera för 620-film. S åhär är nu min nya vapendragare för ett tag framöver…man tager vad man haver. I det här fallet en Kodak Junior 620 (tillverkades mellan 1933-1939)

KODAK Junior 620.

Ny resekamrat

Kenya - HarambeeUnder mina förberedelser inför min Kenya-resa insåg jag att jag inte klarar mig utan kamera. Jag hade kunnat gå all-in på analogt fotograferande men jag vill kunna slänga upp lite bilder här och där under resans gång också. Tyvärr så försvann min Olympus E-PL1 i november och nu började det bli lite svårt att hitta ett bra alternativ att bära med sig med tanke på att jag vill banta ner min packning till ett absolut minimum. Först kikade jag på scandinavianphoto.se för ett par veckor sedan för att hitta ett kamerahus till gluggen som jag har kvar. Så när jag surfade in på scandinavianphoto.se igen så fanns kamerahuset jag hade tittat på inte längre kvar. Så det var att ge sig ut på Blocket.se och leta och jag hittade ett kanonalternativ direkt. Snabbt beslut och ett par mejl senare så fick jag napp på en Olympus OM-D E-M5 och det kändes ju riktigt bra. Så Nu har jag ett smidigt digitalt alternativ och min analoga kamera på resan blir en Kodak Beau Brownie No.2 som skall få jobba och visa att gammal (1931-1933) är äldst (trots ack så mycket damm mellan linserna) Så nu vill jag bara iväg och börja plåta.

Olympus OM-D E-M5

Första bilderna jag tog för att prova kameran gör mig mycket nöjd. Betydligt bättre möjlighet att fotografera under dåliga ljusförhållanden är en ordentlig fördel.

Olympus OM-D E-M5

Karin och raketen

Karins skåpTill min stora glädje har jag delat ett drygt dygn med Karin. Hon har legat sjuk med feber under veckan och var lite låg men enligt uppgift feberfri när jag hämtade henne i Bromma i fredags. Dock hade hon inte återfått någon aptit så vi fokuserade på att köpa glass istället för så mycket mat men kyckling med ris och curry-sås ville hon gärna ha beställt till lördagen. Nåväl, glass och vindruvor är bättre än ingenting och vi hade en mysig kväll i mitt kryp-in. Det var faktiskt fantastiskt att få krypa ner i sängen och ha sin dotter sovandes på armen. Det var väldigt länge sedan senast. Saknar det redan.

I dag hade vi lite pyssel inomhus i första hand. Vi gjorde klart Karins spegelskåp och pysslade med det en liten stund. Sedan ritades det och vi la pussel. Sedan kom vi faktiskt ut en stund. Vi skulle leka kurragömma och Karin ville att jag skulle räkna och leta. Det blev i ärlighetens namn inte så svårt. Jag visade Karin hennes fotspår. De enda fotspåren på hela västersidan av tomten. Då bestämde hon sig för att lägga ut villospår. Så där gick vi omkring i olika mönster och cirklar för att lura varandra i ett senare skede.
Det pysslades även i det fria. En kartong som tidigare huserat en strålkastare till min gamla Skoda, vilken den nya ägaren hämtade i onsdag, blev till en raket och skulle användas ute i snölandskapet. Kvistar skulle stickas in i håret och bli älghorn.
Det verkade vara en ganska pigg tjej i alla fall, men när vi skulle äta mat så kändes hon var och aptiten var fortfarande borta (kan ha berott på att min curry-sås inte riktigt klarade förväntningarnai>) igen. En snabb koll visade på att det var feber igen. Inte mycket men tillräckligt för att ta lite energi av Karin och i bilen hem somnade hon.

Nu ser jag fram emot nästa gång jag får ha henne här igen.

Karin och raketen
Karin och raketen fotograferad med en gammal Polariod-kamera och film från Impossible Project.

Chinon Dart 4XP

I mina gömmor med kameror och kamerarelaterat skrot har jag en gammal men mycket välvårdad Chinon Dart 4X P som har tillhört min morfar en gång i tiden. Med tanke på att den här kameran kom ut på marknaden 1967 så är det inte helt otänkbart att det är just den här kameran som undertecknad själv blev filmad med hjälp av i min allra oskyldigaste barndom. Anledningen till att jag plockade upp och tittade närmare på kameran var att jag dels först hörde nyheten att Kodak åter börjar sälja Ektachromefilm, både för stillbild och Super-8, men sedan att jag hittade Kodaksa> podcast Kodakery där det berättas att man från Kodaks sida undersöker vad som krävs för att åter börja tillverka och sälja Kodachrome. Jag drog mig till minnes att det låg en rulle Kodachrom i tillsammans med kameran i kameraväskan. Eftersom de sista som framkallade Kodachrome upphörde med detta för ett par år sedan så blev jag lite nyfiken. Om Kodak kör igång med Kodachrome igen så vill jag se hur en film vars bäst före datum gick ut för 35 år sedan skulle se ut nu. När jag öppnade upp och kikade på kameran igen så var steg ett att se vilket batteri som satt i och om det finns något ersättningsdito. Då fann jag till min stora nyfikenhet att det redan sitter en rulle Agfachrome i kameran. Exponerad och ingen vet vad som finns på filmen. Jag är enormt sugen på att låta framkalla den.

Nu skall batteri införskaffas och ett par rullar färsk film. Till våren känner jag att det måste bli lite Super-8 filmande.

Chinon Dart 4X P - Power Zoom

Chinon Dart 4X P - Power Zoom

Sofia som modell

Efter jobbet igår så hade jag lovat att hjälpa Sofia och hennes kompis Elsa att hjälpa till att fotografera för ett skolarbete. Meningen var att vi skulle ge oss ut och plåta men snöandet hade tilltagit och det blåste kallt så vi försökte att skjuta några bilder innomhus istället. Det blev ganska roligt och vi plockade snabbt ihop en ministudio bestående av en fleecetröja som bakgrund, ett vitt A3-ark som reflektor, två belysningar bestående av ficklampsfunktionen i mobiltelefoner och en belysning i form av en ficklampa och alla som var i n&amul;rheten fick hjälpa till och själv skötte kameran.

Det skulle ha blivit lite bättre om vi kunnat haft ett jämnare och vitare ljus men det fick duga. Jag hoppas att Sofia kan använda någon av bilderna till sitt skolprojekt.

Sofia vill inte vara med på bild

Dagar i Gdansk

I slutet av augusti var jag några dagar i Gdansk för lite kortare rekreation. Med bara en vecka semester den här sommaren också så kände jag att det skulle vara skönt med några dagar utan plan i en annan stad. Det fick bli vad som var billigast att flyga till. Det fick bli Gdansk.

Min upplevelse efter ett par dagar i Gdansk var att det utanför den gamla delen av staden var rätt tråkigt och osorterat men fint som snus i den gamla delen. De gamla handelsstäderna runt Östersjön har många likheter och det är en fantastiskt historie- och kulturrik region. Gdansk är liksom Tallin en bärnstensstad. Otaliga är de som säljer smycken gjorda på bärnsten längs med de turisttäta gatorna, såväl i butiker som på gatorna.
Restaurangutbudet var både rikligt och humant för plånboken. I den förort där jag huserade på hotell Villa Alfa, Piecko-Migowo, låg en lokal pizzeria vid namn Pizzeria Zapiecek, där man kunde, förutom pizza, få sig en rejäl portion polsk husmanskost och en öl för knappa 45 kronor. Jag återkom tre dagar i rad för en av dagens måltider på min lokala pizzeria med genuin service och bra mat även om de lite lyxigare men mer turistinriktade restaurangerna på stan absolut inte riskerade att ruinera en hederlig svensk semesterkassa.

Med kameran i släptåg så fick jag väl lite bilder. Jag hade väl inte riktigt det tålamod att fotografera som jag borde. Det hade en del att göra med att jag hade lånat ut min Olympus till Erika som samtidigt befann sig i London så att jag istället släpade på min gamla stora och klumpiga Canon 10D. Det blev besök på lite kyrkor där jag hade haft betydligt mycket mer nytta av den lättare Olympusen men jag hade en fantastiskt kontemplativ helg i Gdansk. Bara en sådan sak är ju värd att glädja sig över.

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk

Gdansk