Etikettarkiv: Johan R

Hemma i kulan

Hemma i kulanFortfarande nio veckor efter att lägenheten städades så håller jag på med att flytta in. Nu är det väl de sista saker som skall plockas upp och ställas på plats, inrett och klart. Snart kan jag nog se det här som ett hem att komma hem till i ro. För ett tag framöver. Tavlor skall upp på väggarna och det är ju en del pyssel. Fotografier, konst och brev i en salig blandning som skall upp på väggarna, såväl här i Uppsala som tas med ner till Kisumu.
Det känns skänt att det mesta faller på plats här i Uppsala med samtidigt så känns det vemodigt att flytta ut från Johan efter att ha huserat där i fyra och ett halvt år. Redan nu börjar det dessutom bli dags för att söka en ny bostad till februari 2020. Med lite tur så kanske jag kan komma lite närmare Stockholm, steg för steg. Vi får väl se hur det går framöver. Nu när jag bor i Uppsala är jag dessutom granne med Tomas min gamle chef på SBA en gång i tiden. Jag åkte förbi Tomas härom dagen och det var trevkigt att hänga tillsammans igen.

Prokastinering

Att flytta till Uppsala under februari gick ju inte riktigt som planerat. Med målsättningen att ha flyttat färdigt under månadens gång så tackade jag till allt jobb jag kunde ta på resans gång och det har blivit arbetspass nästan varje dag, och natt. På grund av att lägenheten inte hade blivit flyttstädad så kunde jag inte börja flytta in innan städfirman var färdiga med sin insatts. Så i praktiken hade jag tre veckor på mig med av det gick ju inte som sagt. Nu hoppas jag att jag skall vara klar innan tionde mars i alla fall. Vi får väl se hur det går med det.
Eftersom jag fortsätter jobba intensivt även i mars så blir det en utmaning hur som helst. Just nu önskar jag mest att komma i ordning i lägenheten, även om det minst sagt känns lite vemodigt att lämna farmen och Johan efter dryga fyra år.

Tisdagen 29 maj 2018

Ramon Allones Superiores LCDH EditionIdag hade jag tänkt att jag skulle skriva lite på en text och sedan klyva lite ved åt Johan här hemma på farmen men det blev en lite oväntat utflykt istället. Jag hade lånat Johans Toyota för ett kortare ärende in till Rimbo när jag passerade Runes second-hand lager och såg en oerhört läcker motorcykel som stod lutad mot byggnaden. Den stod där och såg fantastiskt cool ut och utan motor startade den min fantasi och jag såg den för mitt inre stå parkerad i ett framtida vardagsrum, helst på en persisk matta, eller med en speedway-motor som lokalt vrålåk fram och tillbaka till kiosken i Finsta och bestämde mig för att när jag kom tillbaka så skulle jag hoppa ur kärran och ta ett par bilder på den vackra rullande ramen. Väl tillbaka efter uträttat värv så var Rune själv på plats och jag stannade för att prata med honom och plåta hojen. Han hade rullat in hojen i lokalen och nu stod där istället en betydligt modernare knarr i solskenet, en Harley-Davidson förklädd till en Indian. Det visade sig att det var en hoj som Rune skulle sälja, han var mellanhand (en affärsman ut i fingerspetsarna den gode Rune) och nu skulle hojen köras ut till Nifsta Classic Cars i Gottröra. Jag erbjöd mig att köra följebil så att Rune skulle kunna komma tillbaka hem smidigt, så jag hoppade upp i Runes stora Cheva pickis och vi drog iväg.

På plats på i Nifsta väntade vi in ägaren Dick och sedan rullade vi in hojen på plats. Under tiden som de två herrarna gjorde upp affären så passade jag på att kika på alla sköna bilar på plats och drägglade nog lite extra över en Plymouth Business Coupé från 1939 men det fanns andra sköna objekt som Pontiacs, en fet och lyxig Rolls-Roys vid sidan av en massa Cadillacs, en fantastisk GMC Suburban och en handfull FordEn Ford pickis från sent 60- eller tidigt 70-tal föll mig speciellt på läppen. Det blev en mycket lyckad och trevlig liten roadtrip i Roslagen för en motorintresserad.

Väl tillbaka hemma igen så klöv vi ved. Johan hade kabbat upp med motorsågen innan jag var tillbaka och det blev några timmars klyvande innan det var dags att avrunda dagen. Det kändes fantastiskt skönt att avsluta med ett par koppar kaffe och ett par cigarrer. Jag hann röka både en Belinda, den tråkigaste och sämsta kubanska cigarrprodukten någonsin, och en Ramon Allones Superiores LCDH Edition i solnedgången med en kokbok i knät. Bra dag. Bra avslut.

Rune redo för en roadtrip

Harley-Davidson förklädd till Indian

Harley utanför Nifsta Classic Cars

Rune Thorsell utanför Nifsta Classic Cars

Djurgårdens IF – Hammarby IF 1 – 2

Jannes flagga nådde högst på läktarenRedan dryga två timmar före matchstart var jag på plats vid Nya Söderstadion nere vid slakthusområdet. Tanken var att parkera bilen ganska nära arenan för att sedan kunna smyga ner efter matchen och kunna komma iväg smidigt efter avblåsning och väntan på att komma iväg. Efter att ha parkerat Johans nya Toyota som jag har fått låna drygt en vecka så tog jag tunnelbanan in till Slussen för att möta upp Janne och Johannes. Vi tog en kort pause på Oliver Twist innan vi gav oss a mot arenan. Avstägningar och rena rama labyrintgången från Skärmarbrink till man var på plats på våra platser som på den här bortamatchen var på övre ståplatsläktaren. Efter spelaringång och tifo så hann matchen knappt börja innan Muamer Tanković nickade in första Bajen-baljan redan efter 2 minuter blankt. Erkan Zengin lirade sin första match från start och såg väldigt spelsugen ut. Dock tyckte jag att de spelade alldeles för mycket på Erkan och inte försökte hitta något alls på vänsterkanten. Enahanda och lite synd då Neto Borges såg minst lika spelsugen ut han också. Neto hade några fina moment i matchen och snurrade vid et tillfälle upp fyra djurgårdare i ett par snyggt vunna metrar. Bjørn Paulsen hade en nick på hörna som strök stolpen och Erkan hade ett långskott som med fin bollbana inte hamnade långt utanför bortre stolpen.
Dock så var Bajen under perioder pressade även om det aldrig kändes helt hopplöst men när Djurgården kvitterade på straff så kändes det tungt. Kennedy hade ersatt Jeppe Andersen och Pa Dibba bytte ut Nikola Djurdjic som hade slitit förtjänstfullt men inte riktigt hittat vägen förbi motståndarförsvaret.

Det var två bra byten för i första övertidsminuten av matchen, på ett snabbt utkast av Johan Wiland så tog Kennedy emot och sökte snabbt upp en spelväg till Jiloan Hamad som drev snabbt och bjöd på en underbar lyftning fram till Dibba som lobbade bollen förbi en långt utrusande Isaksson. 1-2 och derbyseger till Bajen igen. 3016 dagar sedan Djurgården vann ett derby mot Bajen. Sviten håller i sig. Tyvärr var det en hel hög med tråkiga djurgårdare som försökte rusa över hela långsidan för att slåss med bajensupporters. Polisen stoppade dem naturligtvis men det avgjorde ju att jag inte skulle få traska närmaste vägen till bilen. Det fick bli promenad tillbaka till SKärmarbrink, tunnelbana till Gullmarsplan, byte till tunnelbana till Globen för att komma tillbaka till andra sidan av Nya Söderstadion. Jag hade för säkerhet skull stoppat ner halsduken i ärmen på jackan och dragit upp dragkedjan i jackan för att inte flagga på mina färger i fiendesällskap.

När jag kliver av tunnelbanan vid Globen så ser jag en bekant rygg. Hon står där böjd över handväskan rafsande och letande efter någonting. Hur kan jag vet att det är hon? Jag ser en orange kappa jag aldrig sett henne i tidigare och hon står böjd framåt. Det räcker för att jag ska veta att det är hon. Jag tar ett var runt och ställer mig bakom några informationstavlor. Det är hon och hon ser fantastisk ut. Hur kan jag fyllas av sådan värme i kroppen och ett hjärta som rusar trots allt som har hänt? Den dagliga kampen och det katastrofala förhållandet. Vad ska jag säga om hon ser mig? Jag bestämmer mig för att om det skulle inträffa så får ryggmärg och intuition sköta det då. Jag går en bit bakom henne och när hon kommer ut från stationen och stannar och tänder en cigarett så är jag bara hundradelar av en sekund från att gå fram och tilltala henne. Detta trots att jag vet att jag är ingenting för henne, att hon antagligen helst skulle vilja se mig död, så är jag fortfarande förälskad i henne. Det är fullständigt galet. Förryckt! Jag letar upp bilen och åker hem. Hammarby slog Djurgården och jag borde känna lite fotbollsglädje men jag känner bara sorg.

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Hammarby är dom bästa!

Mune, le gardien de la lune

Milo - MånvaktarenIdag var det biodags med gänget. Erika var redan uppbokad med farmor och farfar så det fick bli utan henne den här gången, jag tror dock att hon hade gilat den här filmen. Det var en fantastiskt trevlig film med en rolig blandning av animerat och sedan tecknat i drömscenerna. Att man dessutom använde många figurer som var uppenbart inspirerade från datorspel som Rayman med flera var en snygg blinkning åt inspirationskällorna. Filmens miljö var verkligen drömska på samma sätt som i Rayman Revolution exempelvis. Det är kul att bli överraskad när man ser animerad film att det inte följer de vanliga recepten från amerikanska animerade filmer, den här filmen kommer från Frankrike och det var en mycket vacker liten saga med en rolig historia berättad på ett bra sätt. För en gång skull var reklamtexten för filmen på SFs hemsida på pricken:
När en faun som heter Milo blir utsedd till Månvaktare är det många som blir förvånade, inte minst han själv. Milo är mörkrädd och kan inte se skillnad på stjärnorna och är inte alls förberedd på det ansvar som uppdraget innebär. När solen plötsligt blir stulen och det är Milos fel blir det kaos och obalans mellan natt och dag. Milo bestämmer sig för att han måste ta tillbaka solen och ställa allt till rätta och ger sig ut på en äventyrlig resa tillsammans med några vänner. Milo Månvaktare är en vacker och förförisk berättelse om en annan värld. Filmen trollbinder med sin prisbelönta musik och stilfulla animationer och berättar samtidigt en fin historia om hur det är att få ett stort ansvar när man inte känner sig redo. Filmen har prisats på flera filmfestivaler och bland annat utsetts till Bästa film på Tokyo Anime Awards.

EFter filmen skjutsade vi hem Axel innan vi åkte tillbaka farmen för att grilla tillsammans med Johan och Lena. När vi kom fram fick vi en liten överraskning då två av Johan och Lenas döttrar med barn hade bestämt sig för att vara med på grillkalaset. Mycket trevligt och det blev mycket gott att njuta av. ROligt att grilla och med tanke på hur lite jag har grillat de senaste åren så är två gånger den här veckan en positiv förändring.

Axel, Sofia och Karin på bio

Efter helgen

Det har varit en bra helg med Karin. Hon har visat framfötterna som vanligt. Hon hjälpte till med att bära ved, leka med Lena och Johans barnbarn så föräldrarna kunde fokusera på att få in veden och genom att när hon är tillsammans med pappa vara sig själv. Nu när det är tisdag och jag har vaknat två dagar i rad med snö utanför fönstret så är det inte bara kallt i luften och i mitt kryp-in, utan lite kallare i hjärtat utan min Liss-Karin här.

Karin med attityd

En bit utanför Alicante

Min hyresvärd och vän Johan behövde åka ner till Spanien för att skriva på papper på banken och undrade om jag ville följa med ett par dagar. Eftersom Johan och Lena har hus på plats så lät det som en mycket bra idé. Eftersom jag sedan oktober har haft en tillsvidaretjänst så hade jag ju tjänat ihop några dagar semester och att ta ut två semesterdagar kändes bra. En av de kortaste semestrar jag har tagit för att åka så långt för en liten semester men just nu tjändes det som precis vad jag behövde. Två dagar på Johans veranda med en god bok och en handfull cigarrer.
Nu efter ett par dagar med fantastisk mat och god dryck och efter att ha hunnit läst boken som är nästa bok i vår bocirkel så känns det skönt att vara hemma och jag inser att jag inte ens har besökt någon lokal kyrka så jag antar att hela jag har haft semester. Knappt några bilder tagna heller. Känns bra.

Johan på promenad

Med nyputsade vingar

Jag bestämde mig för att trotsa feber och värkande leder med att ta mig till Åsa och få min frisyr, eller vad man skall kalla den, ompysslad. Min favoritklipperska, Åsa, såg till att styra upp frisyren och om jag nu överlever den kommande natten så kommer jag att vara snyggast på jobbet i morgon…igen.

Nu blir det ett par timmars fullständigt omotiverat slöhäng framför TV’n då Johan och Lena är i Spanien och jag har huset för mig själv. Egentligen borde jag utföra en del andra sysslor men jag pallar faktiskt inte att motivera mig när inte febern kan låta mig vara ifred. Får bli vila och ett glas Martini (tack Åsa) ikväll.

Åsa Alinger