Etikettarkiv: Jesper Jansson

Vasalunds IF – Hammarby IF 1-3

Vasalunds IF5702 personer tog sig till Nya Söderstadion för att se säsongens första tävlingsmatch. Premiär för Hammarby i årets upplaga av Svenska Cupen och det hela var en ganska lam tillställning. Det var bara två spelare i Bajen som visade några kvaliteer på allsvensk nivå och det var Kennedy och Neto Borges. Vasalund hade dock minst två spelare jag skulle velat att Jesper Jansson hade värvat redan i halvtidspausen och det var 11. Maï Traorés som hade ett fantastiskt häng i luften när han nickade in Vasalunds enda mål. Tyvärr har jag inte hittat en laguppställning för Vasalunds IF inför den här matchen med minst en spelare till visade fantastiska kvaliteter mot det långsamma Hammarby. Det har inte varit någon lapp på luckan för säsongskorten till Allsvenskan det här året. Jag tror att Bajen får räkna med en backlash på publiksidan i år. Suget när Nanne visade att vi skulle tillbaka till ALlsvenskan och sedan första säsongen när vi höll oss kvar, sedan ett tränarbyte och ett mellanår som såldes in till fansen. Två mellansäsonger totalt, Nannes sista och Michelsens enda. Det går inte att lita på fansens lojalitet utan att ge något tillbaka. Om det nu blir en mellansäsong till i år så tror jag att publiksiffrorna kommer att sjunka rejält. Min prognos är att det kommer att vara tydligt redan första halvan av den här säsongen och beroende på resultaten under våren så sätter man ribban för hösten. Premiären blir slutsåld naturligtvis, men sedan är jag ytterst tveksam till att man har med sig samma publiksiffror i år. Tyvärr, men man måste ge tillbaka också.
Nu har vi tre värvningar från i fjol som uppenbart inte är intresserade av att göra varandra bra. Jiloan Hamad, Muamer Tankovic och Sander Svendsen hittar inte varandra och söker inte varandra. Framför allt Jiloan gör mig mest förbannad i en match som den idag. Efter första målet så blir det så tydligt att han är på plan för att göra ett hat-trick och att det är det enda viktiga. Det uppträdandet är inte för laget och han valde att ta avslut som en bra spelare aldrig hade valt. Svendsen var helt osynlig tills Kennedy kom in och serverade honom smörpassar. Tankovic? Usel och osynlig tills han klev av. Det ser absolut inte bra ut inför den här allsvenska säsongen.

Nya Söderstadion

Nya Söderstadion

Nya Söderstadion

Nya Söderstadion

Tough Guy, A Life on the Edge

Probie, the Heavy Weight ChampionEn sådan här dag när Hammarby fotboll meddelar att man sparkat sin tränare Jakob Michelsen då det föreligger någon typiskt hammarbyansk schism i ledningen och då särskilt mellan tränare och sportchef, så vill man inte bry sig om fotboll. Det finns ju en riktig sport som ligger mig mycket närmare om mitt nordiska iskalla vinterhjärta. Ishockey. Det är en sport för folk som klarar en tackling, alltså inte som i damhockey…
Här kastar vi in organisationens egen överslätande förklaring:

Det är viktigt att veta att det inte råder ett generellt tacklingsförbud inom damhockeyn, utan förbud mot så kallade ”open ice hits” alltså tackling rakt framifrån och tacklingar i ≥ 90° mot motspelare.

Vad Svenska ishockeyförbundet säger är alltså att tacklingar inte är förbjudna utan bara tacklingar som kräver spelskicklighet. Bra jobbat där. Men som sagt, bortom sarkasmen, det finns ju idrottsmän inom sporten även om de inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar eller att de riskerar att glömmas bort alldeles för fort. En av mina hjältar under den period på 1990-talet då jag hade en intensiv NHL-period var Robert ”Bob” Probert. Visst älskar man en bra fighter med klipp i nyporna om man som jag älskar old school hockey men Probie var också en mer än duglig spelare med pucken. Säsongen 1987-88 så spelade han ihop 62 poäng och deltog i All Star-matchen den säsongen. Inget för någon som bara kastar handskarna. Så Probert var en talangfull hockey-spelare i all amoment. Det är ju naturligtvis omöjligt att inte gilla en spelare som kan behärska alla delarna av en transatlantisk hockey-kultur. Dessutom var han den siste spelaren att göra mål i det klassiska Maple Leaf Garden och då är man en hjälte i min värld. Tyvärr så hade Probert en hel del problem vid sidan av rinken och problemen var alkohol och droger. Kokain och alkohol i blodet i diverse situationer och händelser ledde till rahabiliteringar och en massa juridiska problem. Men han kom alltid tillbaka.
En legend på alla vis men efter en karriär i Detroit Red Wings och Chicago Blackhawks (bara det, Original Six-lag båda två) så slutade livet för Bob Probert med en hjärtattack vid 45-års ålder. Man ska låta bli att glömma spelare som Robert ”Bob” Probert. Spelare som på så många plan gav publiken vad de kom för att se. Hylla honom för den spelare han var och minns de hjältar som gjort sporten till vad den är.