Etikettarkiv: Isolde

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

Den här dagen för tio år sedan

Fullt hus i Sjöfallet i juli 2007. Barnen har med sig vänner och jag och Elsa hade sällskap av Annelie. Vi fyllde helt enkelt varsin Chrysler Voyager

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157601660141087/

Det är med stor värme som jag minns våra besök i Sjöfallet och speciellt alla dessa gånger då vi hade mycket släkt, vänner och barn omkring oss. Det var fantastiska trevliga tillfällen i livet.

Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon
Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon till efterrätt.

The Warship Vasa

:: Torsdagen blev bättre än vad man vågade förvänta sig. Jag hade bokat in ett kortare arbetspass mitt på dagen. Det händer inte sällan under speciellt skolledigheter att jag blir inbokad på korta arbetspass för att agera chaufför eller ta hand om någon skollovsaktivitet. På torsdagen var jag inbokad fyra timmar vilket är en pina för en timanställd. Man behöver ju timmarna på sin tidrapport men fyra timmar som ligger mitt på dagen gör att man inte finner det värt besväret att boka in något annat att göra en sådan dag.

På förmiddagen ringde de från PUT-boendet som jag skulle jobba på och meddelade att jag inte behövdes under dagen men att jag kunde komma tidigare på fredagen.
Mycket bra.
Samma antal timmar (nästan i alla fall) på färre dagar, helt lysande.

Plötsligt var jag ledig hela torsdagen och Elsa som hade planerat in att åka till Vasamuseet med  Svenska SmåFlicksFörbundet  och sedan avrunda med en räksmörgås på det nya fiket i St:a Eugeni. Det passade ju alldeles utmärkt att slå följe med gänget en ledig dag. Senast jag var på Vasamuseet var tillsammans med Isolde som då inte var speciellt gammal. När jag hade betalt vår inträdesavgift och stigit in i den stora utställningslokalen så satte Isolde hälarna i backen och vägrade att fortsätta in.
Hon tyckte att det var mörkt och att det mörka, dramatiskt upplysta, Vasa inte hjälpte till att dämpa den känslan, snarare tvärtom.

Innan dess hade jag inte besökt Vasamuseet sedan de bytte lokaler och flyttade några hundra meter för länge länge sedan.

Den här gången var det ingen som blev rädd för det gamla slagskeppets uppenbarelse. Vi hade en trevlig stund på Vasamuseet alla fyra.
När vi hade tittat oss mätta på det gamla fartyget så tog vi spårvagnen tillbaka mot stan och tog oss ett depåstopp för den efterlängtade räksmörgåsen på St:a Eugeni där vi fick sällskap av Elsas vännina Kimberly.

Vi hade en mycket trevlig dag tillsammans och det var skönt att jag fick chansen att vara med.

Karin

Sofia

Busungar

Busungar

Busungar

Busungar

Vasa

Vasa

Vasa

Vasa

Vasa

Vasa

Vasa

Busungar

Hemma hos – Isolde & Magnus

Vi kom iväg hela familjen sånär som på Carl och för mig så var det dessutom första gången hos de unga tu, sedan några veckor nyförlovade.

Från fjortonde våningen var det inte utan att det fanns tendens till utsikt till och med trots det trista disiga februarivädret. Hur som helst så var det fantastiskt trevligt att få komma hem till studenterna och få sig en kopp kaffe.

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

 

Hemma hos - Isolde & Magnus

Tolvskillingsoperan

casselbrantare i foajenI går var vi på teater. Elsa, jag, Isolde, Erika och Carl åkte till Uppsala och Niclas och Anna tog hand om junioravdelningen av  Svenska SmåFlicks-Förbundet  här hemma.

Vi beställde biljetter för ett bra tag sedan, jag tror att Elsa började prata om den här föreställningen av Tolvskillingsoperan för ett halvår sedan men nu när det var dags att åka iväg så verkade alla inblandade förvånade och såg ut som fågelholkar. Carl som kvällen innan hade fått gå på bio med sina vänner och kom hem kvart över tolv på natten hade mage att börja fråga när vi skulle komma hem igen för att han ville träffa kompisar. Ouppfostrat.

Isolde gnällde om att hon var hungrig. Dålig planering och ouppfostrat.
Erika var den enda som verkade ha någon slags vilja att följa med på teatern.
I bilen på väg till Uppsala rådde snarare begravningsstämning än festdito.

Elsa och jag höll dock modet uppe och eftersom jag alltid har haft en del fördomar angående Bertolt Brecht så blev jag mycket glatt överraskad och tacksamt underhållen av den mycket trevliga föreställningen.
Det var få skönhetsfläckar på framförandet. En borttappad textrad på ett par tre ställen, i övrigt var det en mycket väl genomförd och mycket väl utspelad föreställning.

Skådespelarna verkade trivas och flera av dem spelade sina roller med närmast perfektion så det blev en mycket underhållande stund på Uppsala stadsteater.

På vägen hem var det lite andra miner.
Erika var närmast i chock, föreställningen var alldeles för ekivok för henne. Hon såg ut som om hon för allt i världen inte skulle fråga henne vad hon tyckte om föreställningen. Carl verkade ganska likgiltig men Isolde uttryckte i alla fall uppskattning för evenemanget.

Scen

Komministervägen 23

Huset ♠  Vi bor på Komministervägen 23, 168 59 Bromma. Fastigheten heter Nerven:9. Vi flyttade in här augusti 2001 och då kom vi närmast från Kungsholmen där vi hade vårt första gemensamma boende på Kungsholms Hamnplan 7 i en 3:a som vi snabbt växte ur.
På Kungsholms Hamnplan bodde vi 1996 – 2001 och här har vi alltså bott sedan 2001.

Det är lite tråkigt att barnen var så små att de inte minns något från den lägenheten. Isolde minns ju en del och Erika har några minnen, men Carl minns ingenting och Sofia och Karin var ju inte ens födda då.

Det här kommer alltså vara det hem som våra barn kommer att minnas som ett av de viktigaste hemmen i sin uppväxt, oavsett om vi blir kvar eller flyttar.
Som det ser ut nu så kommer vi knappast att flytta. Vi blir antagligen kvar i huset efter att barnen har flyttat ut.
Vi får väl hoppas på det i alla fall.

Trav på Fornaboda

Sofia på travSista dagarna på vad som kan kalas semestern. I fredags åkte vi iväg till Fornaboda travbana utanför Lindesberg och njöt av lite trav i solen.
Tyvärr hade vi lite otur för mitt i allt mysigt lunchtrav så föll en häst platt till marken ungefär fyrahundra meter efter målgång i lopp 4. Hästen var Zeb Käbb och Sofia blev naturligtvis lite ledsen och undrade hur pappa kunde ta med henne till ett ställe där hästar dör?

Det var jag och Elsa och flickorna som var på trav. Carl, Isolde och Nicko stannade kvar i stugan medans vi försökte njuta av travet trots dödsfall. Till sist var det faktisk den stekande solen som fick oss att vika ner oss och ta oss tillbaka till Sjöfallet för svalkande bad.

Fornaboda

Har lovat mig själv att jag i år skall försöka hinna besöka åtminstone en travbana som jag aldrig tidigare har varit på. Får se hur det kommer att hinnas med, men jag hoppas att det kan bli av. Under vår smålandsresa hade jag ju hoppats på i första hand travbanan i Vaggeryd som ju låg längs vägen.
Men det var inga tävlingsdagar under våra dagar i Småland.

Tillbaka till familjen

TrappaHemma efter en arbetsvecka i Luleå.
Jag och mina kollegor som åkte iväg samlade ihop våra krafter redan i söndags och kunde börja jobba redan på måndag förmiddag.

Vägen upp till Luleå körde jag hela sträckan men i går när det var dags för hemresa och eftersom vi klämde in ett arbetspass på förmiddagen så blev jag ganska trött och Mange fick ta över ratten en dryg timme.
Som vanligt när man är ute på vägarna blir det skräpmat och kaffe.
I stort sett inte en bild tog jag uppe i Luleå.
Det som blev är bilden till höger på en trappa som ledde ingenstans på en tall strax utanför vandrarhemmet, annars blev det inte så mycket tid över. Det blev istället ett fullt orderblock och vi slog fyra rekord under veckan.

Conny, Mange och jag slog våra personbästa och Conny slog även firmarekordet.
Så vi gjorde ett gott resultat den gågna veckan.

Dessutom såg jag en gammal BMC 1800 på en parkering i Luleå, tror aldrig jag sett en tidigare faktiskt.
Dock var det ett riktigt vrak!

I natt när jag kom hem så låg Isolde och sov i min säng där hon hade Karin med sig.
Jag fick sova på soffan.
Inte helt lätt och inte riktigt vad jag behövde.
Men Elsa var snäll och lät mig få sove två timmar mitt på dagen i dag så jag har väl snart komit ikapp.

Solen har lyst över oss i dag och Karin och Sofia har busat i trädgården. Sofia och jag gjorde milkshake som vi avnjöt i vårsolen tillsammans allihopa.
Sedan blev det middag i solen också.

Elsa lagade kyckling och grönsaker, kokade i ugn, som vi avnjöt i trädgården.
Så årets första sittning med middag i trädgården skriver vi till 7 maj i år.
Hoppas på att det blir läge och väder för många middagar ute i år.

Vårt hem i solen

Isolde firas

ErikaIsolde firades av under eftermiddagen.
Jag åker till Luleå för jobb i morgon och när Isolde väl fyller år i veckan så kommer Elsa att ha jobbat ett par nätter också så det blev ett litet lördagsfirande för Isolde den här gången.

Det var trevligt att ha henne här då vi inte ser henne så ofta nu för tiden.
Hennes pojkvän Nicko var också på plats och de unga tu stannade kvar på middag hos oss också.

Nu skall jag försöka få lite koll på vad jag skall packa med mig för en vecka i Luleå. Vi ger oss av redan i morgon och jag håller tummarna för att det skall bli en bra och effektiv arbetsvecka.

Nu blir det en veckas avbrott för mitt och Elsas maratontittande på TV-serien ”Murder one”, som vi nu ser för andra gången tillsammans. Det är i mina ögon en av de absolut bästa deckarna någonsin och boxen är nu alltså aktuell hemma hos oss igen.
Vi har fem av tjugotvå avsnitt kvar och de får nu vänta en vecka. De första sjutton avsnitten har vi klämt under den gågna veckan.

Samlade

Påsk och annat

Sofia hjularDet har varit en hektisk vecka och jag har inte haft en möjlighet att hinna skriva något här på ett tag.
Nu tänkte jag hinna ifatt en aning och lägga upp lite påskbilder från både Hälleforsnäs och Bromma.

På senaste tiden så har barnen inte träffat sina mor- och farföräldrar så mycket så det var skönt att det dök upp en påskhelg mitt i vardagens pyssel och knåp.

Trots att jag kände det som att jag hade fått en nytändning efter påskhelgens långa ledighet så har veckan som har passerat varit riktigt usel sett till arbetsresultat. Tack och lov så blir det nu ett grupparbete i Luleå kommande veckan så att jag får en chans att riktigt fokusera på jobbet och försöka hinna ikapp.

I dag skall vi fira Isolde och att hon blir 19 år.
Jag har en massa stök som skall vara klart i dag men jag kommer antagligen som vanligt att få lämna hälften ogjort och andra hälften i kaos.

Tiden räcker aldrig riktigt till…

Bilder:
2011 Påskhelg (flickr)

Nästa generation