Etikettarkiv: ICA

Flygkamrater över Afrika

Hellen AtienoNu har nog alla bitar fallit på plats mer eller midre och jag är redo att åka. Dessutom vet jag att Hellen är på tårna och också börjar bli färdig. Hon har till och med köpt två uppsättningar afrikanska kläder till Karin. Ikväll när vi kommer fram så kommer jag att sakta börja min återhämtning efter 329 arbetstimmar i maj och jössesmånga timmar även i juni. Så att få möjligheten att umgås med Karin och Helen två veckor i mitt underbara Kenya känns just nu som viktigt och en välsignelse.

På väg hem till Dunga utanför Kisumu, Kenya, tillsammans med Karin. I kväll när vi kommer hem till vår sköna lilla vrå så hoppas jag att Karin kommer att trivas i pappas blivande arbetsrum. I måndags kväll so jobbade Johan och jag natt på jobbet och Johan tittade på mig och frågade:

-Har du jobbat dag idag också?
-Ja och jag fortsätter att jobba dag i morgon också!

-Men du var ledig i helgen?
-Nej, jag jobbade fredag, lördag och söndag.
-Så i morgon åker du hem och vilar och packar inför onsdagen?
-Nej. Jag åker till Uppsala och jobbar natt till nio på onsdag morgon.

-Det kan vara den absolut sämsta reseförberedelse och -planering jag någonsin har hört talas om!

Visst blev det en stressig förmiddag igår. Bland annat så behövde jag besöka fyra apotek innan jag fick tag på Karins malariamedel, på grund av att jag missförstod vilket apotek som hade Malarone Junior på hyllan. Dessutom hade jag en otrevlig sladd i en rondell här i Uppsala som höll på att placera mig utanför vägen. Jag höll visserligen an aning mer fart in i rondellen än vad jag borde men mina bakdäck släppte plötsligt helt och hållet. Med en hand på ratten och en hand på växelspaken var bara att acceptera. Det fanns ingen chans att byta grepp, så med vänster hand slängde jag upp bilen i motsatt riktning samtidigt som den nästan hade slagit upp i nittio grader. Sedan snabbt snurra upp i fullt utslag åt andra hållet då däcken inte verkade få något grepp på vägbanan över huvud taget. Det var fem sekunder av bara reaktion och instinkt.
Fuktigt men inte blött på vägen och fortfarande rejält mönster i däcken och inga liknande tendenser i vintras så min första misstanke var fult spel. På morgonen när jag lämnade jobbet så hade min kollega en punkterat däck, så jag stannade och kontrollerade att det inte var något insmetat på däcken eller något liknande. Det fanns ingenting som tydde på det så jag får tills vidare anta att det var kombinationen väta, nylagd vägyta och däcktyp som orsakade sladden.

Väl medveten om att jag skulle ha tillräckligt att uträtta innan resan så att jag skulle hållas på tårna hela dagen men det där var mer äventyr än vad jag hade önskat mig. Förhoppningsvis får jag snart luta mig tillbaka och väga på hälarna snarare än att hålla mig på tårna.
Frågan är hur mycket jag vågar lita på väggreppet ikväll. Ytterligare cirka 140 kilometer kvar innan det blir taxi till Arlanda.

En Bromma-dag

Det blev en trevlig promenad till skolan för att hämta upp Karin på eftermiddagen. Erika ville gärna följa med så vi tog oss till Raoul Wallenbergskolan och sedan till ICA och komplementhandlade för morgndagens middag…plus glass som Karin lyckades tjata till sig. Det blev en liten trevlig promenad med två av mina fina barn.

Beckomberga sjukhus

Karin Casselbrant

Erika Casselbrant

ICA

Karin & Erika

Karin & Erika

Runda husen

Karin & Erika

Karin & Erika

Småkallt och snöfritt

TjejernaJag och flickorna fick oss en rejäl stund i lekparken idag.
Sofia och Karin fick rasa av sig lite och pappa fick lite lagom rosiga kinder i den frostbitande kylan.

Karin ville ha med sig hink och spade till lekparken så jag plockade med en rejäl odlingsspade i plåt för att kunna göra något alls i den frusna sanden.
Efter en stund ute så bestämde vi oss för att gå hem och dricka lite varm choklad och när vi stod på trappan så upptäckte Sofia att dörren var låst och jag upptäckte att jag inte hade tagit med någon nyckel!

Jag hade trott att Carl skulle bli kvar framför datorn eftersom han inte hade gjort några som helst tendenser till att röra sig därifrån tidigare under dagen.

Bilder:
20120107 Lekparken i Eneby

Nu stod vi där utan möjlighet att ta oss in och att ringa till Carl gav samma resultat som förväntat, dvs. inget alls. Att få honom att använda sin mobiltelefon till annat än att spela spel på hemma är stört omöjligt. Han har nog aldrig haft telefonen laddad och med sig när han gått hemifrån.

Som tur var så hade Carl bara gått till ICA för att köpa lördagsgodis. Så vi behövde inte stå och vänta i mer än tjugo minuter. Tack och lov, annars hade det ha kunnat blivit en kall och jobbig eftermiddag.

Att sakna det som hände igår

Alltid vid ett teknikskifte så kommer en massa människor att glorifiera den obsoleta och utbytta tekniken. När vinylskivorna byttes ut mod cd.skivor så fanns det tomtar, som undertecknad, som hävdade den gamla teknikens överlägsenhet.
Även om jag i den frågan hade rätt om ljudupplevelsen (det ÄR mer rymd i ljudet på en vinylplatta) så var naturligtvis fördelarna med den nya tekniken övermäktiga nackdelarna med den gamla.

På samma sätt har det naturligtvis varit med fotografi. Filmfotograferandet har sopats bord tack vare den digitala teknikens framsteg.

Förra året såldes mer än femtontusen nya vinylskivor och det ökar starkt.

En av de starkaste trenderna blend hobbyfotografer i världen är att plåta med film, eller att plåta med gamla analoga objektiv på sina digitalsystemkameror.

Bara det går tillräckligt med tid mellan tiden för teknikskiftet och saknaden av den gamla tiden så kommer det en revival, ett återupplivande, av den gamla tekniken. Inte för att den är bättre men för att den oftast innebär ett annat, alternativt sätt att närma sig företeelsen.

Frihandel

I dagens Svenska Dagbladet diskuteras det analoga fotografiet med anledning av Magnumgruppen och den bok med kontaktkartor som är aktuell (”Magnum Contact Sheets – ISBN: 978-0-500-543993). Direkt efter ingressen så fastslår artikelförfattaren att ”Det analoga fotografiet är på väg att förpassas till minnet” en sådär tio år för sent. Det hade varit ett relevant påstående när teknikskiftet faktiskt var en process. Nu har processen vänt och det analoga fotografiet är starkt på frammarsch bland hobbyfotografer och även bland en del yrkesfotografer.

Jag kan tycka att det är förtvivlat tråkigt när man skriver en artikel i ett ämne som man bara är marginelt intresserad av och därför hamnar i otakt med hur verkligheten faktiskt ser ut just nu. Dessutom så visar artikeln tydligt hur lätt det är att leva i ett rosa skimmer av hur mycket bättre det var förr. Man pratar gärna om hur bra det var när fotograferna fick ”tid att reflektera” mellan filmrullarna.
Aldrig dock att man förskönande beskriver tekniken som var för två generationer sedan, det som har genomgått flera teknikskiften. För om det är reflektion mellan bilderna som nyhetsfotograferna behöver så var väl tiden med glasplåtar ännu bättre med ännu mera tid för reflektion mellan bilderna?

Nej, släpp sargen och kom in i matchen!

Det finns fördelar och nackdelar med allt men sluta försköna det som var sämre än det som kommit nu. Sluta fantisera om det som varit som om det är bättre. Använd den teknik du behöver för jobbet och använd den teknik du behöver för konsten.
Svårare än så är det inte.

Vinterljus

Dagar i Bohuslän 2002

Efter vår Skåne- och Danmarksresa fortsatte vi till Bohuslän.
På onsdagen den 7 augusti gav vi oss av från Skåne med riktningen mot Hällevadsholm med ett par stopp i Göteborg inplanerade.
Vi stannade till på tryckeriet Typoprint på Ruskvädersgatangatan i Biskopsgården, Göteborg där Elsa hämtade upp en upplaga av boken hon satt ihop för birgittineroblaternas räkning.
Det var betydligt fler böcker än vad Elsa hade räknat med så bilen var fullastad med kartoner ovanpå den redan stora resepackningen.

Vi tog oss till Västra Frölunda för att lämna de exemplar som skulle stanna i Göteborg och för en välkommen kaffepaus.
Jag passade även på att lasta om bilen för att den skulle vara klar för fortsatt färd mot Hällevadsholm.

Sedan var det raka spåret mot Hällevadsholm.
Anders hade redan förvarnat om att han hade varit tvungen att ta på sig en massa extrajobb och att han inte skulle kunna komma upp från Göteborg innan lördagen.
Det var ganska skönt att få rå oss själva när vi kom upp till Anders hus och redan efter någon timme efter vi hade anlänt så meddelade Anders att han skulle komma redan på fredagen och lite senare att han eventuellt skulle kunna komma redan på torsdagen.

Anders hus är ett vackert stenhus med vasstak. Det följer Anders tradition att hitta bostäder med charm och karraktär. Han har alltid haft en förmåga att hitta lägenheter och hus med en egen själ.

Det var skönt att bara vara och inte känna någon utflyktshets, utan att bara kunna vara på plats och umgås med varandra.
Det var först på lördagen efter att Anders återvänt till Göteborg som vi satte oss i bilen och gjorde oss en kort tur i Bohuslän.
Innan hade vi bara tagit oss till badstranden i Hällevadsholm för badande i massor.

På lördagen 10 augusti bestämde vi oss för att ta en tur till Grebbestad och se om vi eventuellt kunde hitta ett bra bad.
Vi lastade in familjen i bilen och körde först söderut mot Dingle för att hitta ut på E6:an mot Tanumshede.
Den nya E6-sträckningen fungerade utmärkt men i avfarten mot Tanumshede upptäckte vi att det gick att åka den gamla sträckninen hela vägen så vi beslutade oss för att ta den vägen på återresan.

Vi åkte igenom Tanumshede och fortsatte direkt mot Grebbestad.
Grebestad ligger bara sju kilometer från Tanumshede och väl framme i Grebbestad så upptäckte vi att denna lilla by var fullkomligt överfylld med turister, segelbåtar, fiskbutiker och klädbutiker.
Det var väl inte helt förvånande att det var mycket turister men det var ett turistmyller en masse.
Alla fisk- och räkbutiker är ju också helt ok men varför i hela världen finns det så mycket klädbutiker och klädstånd?

Vill man verkligen ägna delar av sin semester åt att handla fula fritidskläder eller gå runt mellan de olika klädstånden och botanisera i den enorma floran av t-shits med tramsiga tryck?

Grebbestad var så fullt av folk att vi lade ner våra badplaner.
Att promenera mellan hundratalet husvagnar för att ta sig till öppet vatten tilltalade inte det minsta.
Vi vände tillbaka mot Tanumshede men stannade till precis innan Grebbestads stadsgräns för att titta på det fascinerande gravfältet först.
Ett stort gravfält med höga resta stenar.

Tillbaka i Tanumshede så cirkulerade vi runt en kort sväng i centrum för att se om vi kunde hitta ett café eller fik men utan lycka.
Dock dök det upp ytterligare klädbutiker med REA-skyltar så vi styrde kosan bort.
Jag hade tidigare under färden sett skyltarna mot Vitlycke museum och styrde nu kosan mot detta museum.

Utan att veta vad museumet skulle handla om så kunde de kanske i alla fall erbjuda en kopp kaffe som vi nu började bli desperata efter.

Vitlycke museum är ett bronsåldersmuseum.
I Tanum-området finns det massor av hällristningar. Det har gjort att man har klassat området som världsarv och på Vitlycke museum kan man få se en mängd föremål och hällristningar.
Det finns fler liknande muséer runt om i området men utan att ha besökt dem skulle jag tro att Vitlycke museum är det största. Men det finns gått om hällristningar att se utan att behöva betala inträde på ett museum.

Den roligaste delen av Vitlycke museum var den bronsåldersgård som fanns att vandra omkring på.
Mitt på gården satt en ung tjej och färgade garn och höll på med lera. Hon bjöd in barnen att hålla på med leran och så var de fast en lång stund.

Det är skönt att man kan hitta något för barnen när man är ute och försöker se på saker som man själv är intresserad av att titta på.
Barnen blir ju snabbt ointresserade av det mesta som inte är riktat direkt till dem och ganska snart är gnällandet och rastlösheten ett faktum.

En liten stig runt området visade upp tidstypiska djurfällor och en offerplats från bronsåldern.
Om offerplatsen verkligen var en offerplats från bronsåldern eller om de skapat den på platsen bara för att illustrera en dylik framgick inte men det var en vacker plats och visar om inte annat hur man tror att en offerplats såg ut på bronsåldern.

Innan vi lämnade Vitlycke museum köpte Elsa en bronsring till mig.
Det var en riktigt snygg ring som jag naturligtvis har på mig nu när jag sitter och skriver dessa rader.
Tack älskling.

Vi tog riksväg 163 mot Bullarebyggden på vår återfärd mot Hällevadsholm.
Vid Naverstad bytte vi till riksväg 165 men först gjorde vi en avstickare upp mot Naverstads kyrka som låg vackert beläget på en höjd.
Tyvärr var kyrkan stängd så vi fick aldrig se Mariastatyn i ek från 1300-talet men det blev ett skönt litet stopp på vägen tillbaka till Hällevadsholm.

Rolle@HOME

Vi for vidare på riksväg 165 fram till Hällevadsholm och eftersom bad var utlovat så stannade vid badet och lät barnen bada av sig ordentligt.
Isolde har hela veckan försökt lära sig att dyka från bryggan.
Hon har haft svårt att våga utan de flesta hoppen har slutat med fötterna eller magen först ner i vattnet.
Hon har blivit modigare och modigare för varje dag och när jag har släppt ner henne i vattnet åt rätt håll så har hon klarat det braoch utan att bli mer rädd.
Nu föreslog jag henne att sitta på min rygg när jag dök från första höjden på hopptornet.
Tidigare hade vi gjort det från bryggan men hon svarade ja direkt och vi klättrade upp på hopptornet. Jag höll i Isoldes händer med en hand och kastade mig ner mot vattnet.

Jag släppte inte Isolde händer förrän precis innan vi skulle slå i vattenytan och jag kände ett litet ryck men trodde att Isolde ändå höll sig på rätt köl hela vägen ner.
När jag nådde ytan igen så såg Isolde lite lätt förvirrad ut så jag frågade henne hur hon mådde, om det gick bra.
Hon sa att han hade gjort illa ögat och att hon slog en volt i vattnet när hon kom i.
Hon ville inte riktigt svara på frågan om hon följde med åt rätt håll hela vägen så det kanske kan förklara rycket jag kände från Isolde händer.

Efter badet åkte vi för att handla men upptäckte att butiken stängt fem minuter tidigare (ICA i Hällevadsholm stänger 17:00 på lördagar).
Nu blev vi rädda att vi skulle behöva åka ända till Uddevalla för att hitta en öppen butik men redan i Dingle hittade vi en butik som var öppen till klockan 18:00.