Etikettarkiv: Huddinge

Mästarinnan och jag

Under min tillbakablickande kategori ”One moment in time” tänkte jag bjuda på en dartrelaterad historia från 1992. Roslagstull sjukhus hade stängt och hela kliniken flyttade till Huddinge sjukhus och så all personal med den. Efter att ha smygit runt på avdelningen nattetid i ett par år så blev det arbete dagtid på avdelningen när vi kom till Huddinge. Efter ungefär ett halvår där så skickade min arbetsgivare mig och en kollega på kurs. Vi skulle lära oss vad vi utfört i praktiken i flera år, som ett 10 veckor långt avbrott i arbetet.
Det var många olika erfarenheter som samlades i klassen och det var en övervägande del unga människor. Tjugofyra år gammal var jag ändå inte yngst på kursen men övervägande delen av de deltagande var nog mellan tjugo och trettio. Hur som helst så blev vi ett ganska stort gäng som började umgås tillsammans även på kvällarna ch det blev en del roliga utekvällar med det här gänget. En av mina studiekamrater, Annica berättade att hon hade vunnit SM i dart och därmed blivit svensk mästarinna. Det triggade mig genast naturligtvis. Några år tidigare hade jag och en dåvarande kollega alltid med oss dartpilarna på krogen (läs svartklubbarna) och när vi hittade några spelsugna kombatanter så gick vi alltid därifrån med pengar på fickan. Så naturligt föreslog jag att Annica skulle erbjuda mig en match. Hon sa blankt nej. För tillfället valde jag att inte tjata på henne men den kvällen så såg jag till att lägga ner dart-setet i jeansjackan och jag tänkte inte lägga ifrån mig dem igen innan jag fått min match.

De följande veckorna ägnade jag mig åt att fiska ur Annica information om hennes dartspelande bit för bit. Varje gång fick jag ytterligare en liten pusselbit men jag var försiktig med mitt fiskande efter information och snart visste jag att hon hade pilarna med sig i väskan. Vid ett tillfälle kände hon att hon ville briljera lite så hon berättade att hon vid ett tillfälle hade vunnit över Stefan Lord vilket naturligtvis väckte min lust att spela mot henne än mer. Skulle jag vinna mot Annica så skulle jag ju ha vunnit mot den som vunnit mot världsmästaren. Det skulle kännas rätt bra för en enkel barhustler.

Egentligen visste jag inte hur bra eller dålig jag var egentligen. Jag hade ju aldrig provat klubbspel men samtidigt hade jag ju mött någon klubbspelare nu och då ute på mina hemmabanor och aldrig förlorat. Så mitt självförtroende var ganska bra och jag visste att jag behärskade konstarten psykningar till fullo även om det inte skulle fungera lika bra på en kvinna som en man. Man måste ju till syvende och sist uppträda som en gentleman, nu och då.
Veckorna gick och jag började tro att det aldrig skulle bli ett möte framför tavlan mellan mig och Annica. Så, sista veckan på kursen, med bara dagar kvar så hamnade vi ett gäng på Hirschenkeller (som låg lokaliserat på Regeringsgatan på den här tiden) fär att lyfta en bägare eller två. Jag bad en annan i sällskapet fråga Annica om hon hade sina dartpilar med sig och när hon svarade ja så föreslog jag glatt att vi kunde ta en match nu när vi var på ett ställe där det fanns darttavlor. Jag visste att hon skulle försöka komma undan men jag visste också att vårt sällskap inte skulle låta henne komma undan med det.
Så det blev match. Men det blev också ett antiklimax. Jag har varken förr eller senare vunnit så snabbt och så enkelt i dart. Men det var ändå en vinst. Efter den här utmaningen så spelade jag en tid senare mot en annan klubbspelare, i hans hem och på hans träningstavla. Jag vann då också. Nu när jag efter 25 års uppehåll plockade upp pilarna igen inser man hur mycket man har tappat och att man kanske skulle ha gett det en chans när man ändå spelade hyfsat. Hur bra man hade kunnat bli med regelbundet spel och träning får man aldrig veta men jag vårdar minnet av mina gamla segrar ändå.

En flaska Seagram’s V.O.

Min polare Mange och jag var väl kanske i vissa avseenden mer vilda än tama i vår ungdom och det här var en kväll när jag var 16 år (Mange hade hunnit fylla sjutton år) och vi umgicks mycket med ett gäng från Huddinge där alla var ett par år äldre än oss men vi var nog kanske de vildaste figurerna i gänget, kanske just som en kompensation för vår yngre ålder som gjorde att vi ville visa oss på styva linan. Vi hade kommmit över en flaska Veuve Cliqou och en liter Seagram’s V.O. Champagnen hade vi delat redan kvällen när vi kom över den. Whiskyn ville vi spara till ett lämpligt tillfälle, vilket antagligen mest betydde nästa fest med gänget. En kväll när gänget var ute och rullade i trakterna så kom de förbi när jag och Mange satt hemma hos Mange på Hundhamravägen 77. Vi satt i Manges pojkrum när någon fick syn på whisky-flaskan och Peters tjej Jane började tjata om att hon ville smaka. Vi försökte undvika att öppna flaskan men till sist van Jane den diskussionen.
Jane, uttalade sitt namn Gen och var en rödhårig amazon med rapp käft och skinn på näsan. Det var hon som introducerade porrfilmen F i gänget, vilken blev lite av en kultrulle i våra kretsar. Jag gillade henne, hon var en tuff tjej.

mange hämtade två glas och hällde upp ett par skvättar i vardera glas. Det ena glaset gav han till Peter som glatt hade hejat på Jane när hon tjatade för att få Mange att öppna flaskan och bjuda på whiskyn och det andra glaset fick Jane. Jane ratade whiskyn direkt hon hade läppjat på den. Likaså Peter. Det var väl ingen i sällskapet som hade någon vidare erfarenhet av whisky och nu stod vi där med bruten kork och två glas whisky. Det var bara att köra. Mange och jag svepte varsit glas och konstaterade att nu fanns det ju ingen återvändo. Vi hävdade att vi tyckte att det var gott och jag vet inte vad Mange tyckte egentligen men jag tyckte att det var gott. Så vi körde på. Mange hällde upp så skålade vi och svepte och fortsatte så tills hela litern var urrucken. Det tog knappt femton minuter.
BluefishNär vi hade tömt flaskan så fick gänget bråttom att lämna Manges pojkrum. De började skruva oroligt på sig och konstaterade att den bruna drycken snart skulle ge avsedd efekt och att jag och Mange snart skulle vara rejält berusade. När siste man lämnat lägenheten och Mange stängde dörren tappade han balansen och vinglade till och hade störtat med näsan i golvet om han hade tappat taget om dörrhandtaget. Vi bestämde oss för att snabbt ta oss ut för att minska risken för katastrofer inomhus då Manges morsa var hemma också. Efter att fnittrande snörat på oss kängorna så pulsade vi ut i februari-snön. Det är väl lite oklart exakt vad vi gjorde men vi gick hem till en gemensam bekant en bit längre bort i Norsborg. Enligt hans mamma som öppnade dörren hade jag stått nedanför trappsteget vid dörren och hållt upp Mange för att han inte skulle ramla bakåt och puttat honom framåt för att han skulle ringa på dörrklockan. När vi lämnade hade hon gått över och tittade ut genom vardagsrumsfönstret när vi lämnade stället och gick vidare. Hon lät hälsa genom sin son att det hon hade bevittnat var en Roland som bar Mange i sin famn pulsandes genom den översnöade fotbollsplanen. Nog blev vi fulla alltid. Det blev ännu en kaosartad historia som bättrade på vårt rykte. Det roliga är att den där tomflaskan, den har följt med mig genom alla åren och datumet 3/2-84 är inristat med hjälp av en dartpil i etiketten. Den står här bredvid mig i detta nu och därför fick ni läsa den här historien nu.

Charles Bronfman opens up about Seagram’s demise: ’It is a disaster’

Plan 714 till Sydney

Efter förra veckans tur till Huddinge då jag var med Janne och kollade på en Hummer H2 som inte riktigt var vad den utgav sig för att vara så blev det en tur till Växjö för att hämta en bättre lämpad kandidat. Det blev en flygtur från BMA till VXO för att hämta en bil som Janne redan hade beslutat sig för att han skulle ha. Propellerplan är ju alltid lite kul.

ATR 72-500/600 - Flight TF752

Vi kom ner på förmiddagen och blev upphämtade av en kille från GP Motor med bilen i fråga. Vi åkte tillsammans till bilfirman och Janne gick som vanligt minutiöst igenom kärran innan vi gav oss av på en roadtrip tillbaka mot huvudstaden. Ett par korta stopp på vägen och ett lunchstopp på Big Wong i Vimmerby sedan var det rakt igenom de stora blöta snöflingorna på de hala vägarna. Direkt till jobbet efter turen så var det helt plötsligt vardag igen.

Hummer H2

Hummer H2

Janne på GP Motor i Växjö

Hummer H2

Två och en halv liter milen

Hummer H2Det var ett tag sedan jag och Janne var ute på någon motorrelaterad räd. På väg genom Baltikum 2015 var nog senast men nu var det dags för lite klämma och känna och doft av bensin när Janne plockade med mig på en tur till Huddinge för att kika på en Hummer H2. Bilfirman påstod att man hade bytt sensorn för oljetrycket, men när Janne påpekade att oljetryckslampan lyste konstant under provkörningen så var uppgiften plötsligt att sensorn inte var bytt. Byter man sensor och den fortfarande lyser, ja då kan det ju faktiskt vara så att oljetrycket är för lågt och då är det knappast köpläge på bilen. Nu drar Janne ner till Växjö och köper en annan H2:a nästa vecka som det ser ut. Jag kan tyvärr inte följa med på den roadtrippen, vilket hade varit skoj men det får anstå till nästa äventyr som dyker upp.

Hummer H2

Hummer H2

Hummer H2

The Mini Moke

:: Så har Janne gjort det igen!
Utökat bilparken med ytterligare en Mini, denna gång en Moke. I förra veckan kom Janne förbi och plockade upp mig för en tur ut till lackverkstaden i Huddinge. Efter att ha cruisat omkring i stan och fönstershoppat ett tag så hamnade vi till sist i Huddinge och känslan av att åka öppen bil i november hoppas jag att jag kan dela med mig av i filmerna som du kan hitta på länkarna nedan.

Filmlänkar:
Moke in the city 1
Moke in the city 2

:: Här kommer lite sköna bilder från vår tur med kärran.

Janne, jag och Moken

Janne anländer

The Mini Moke

The Mini Moke

The Mini Moke

The Mini Moke

I startblocken för att sluka asfalt

PianoLördagen startade ungefär som varannan lördag alltid startar i det casselbrantska livet numera. Flickorna och jag åkte iväg till Lidingö på pianolektionerna och mamma åkte till klostret i Djursholm och om Carl överhuvudtaget märkte något av detta är svårt att veta.

Det går bra både för Sofia och Erika på pianolektionerna och Karin, ja hon är mest med och skapar kaos. Det är lite av hennes uppgift än så länge.
På bilden till höger så ser ni hur en pianolektion med Svenska SmåFlicksFörbundet kan gå till.
Full fart och kaos.
Som pappa och roadie kan man bara försöka hänga med så gott det går.

Skönt att se att det går så bra för dem och det är otroligt så konstnärliga de är både Sofia och Erika.
papper och penna, kamera eller instrumen! Spelar ingen roll, nog tusan skapa de och de gör det bra.
Fantastiska små fantasimaskiner de här tjejerna.

Låt Stockholm växa starkt

Yes In My BackYard”För att vi älskar Stockholm” är en slogan som mötte mig när jag surfade runt och letade lite politisk information på webben.
Det visade sig vara YIMBY är ett partipolitiskt obundet nätverk som är öppet för alla stadsvänner.

Diskussionerna om Slussen är väl i stort sett de enda som dyker upp i pressen.
I övrigt finns det dåligt med öppen debatt och bevakning av förslag om hur staden skall växa.
Det anländer motsvarande två SL-bussar fulla med folk varje dag till Stockholm. Inflyttningen är minst sagt massiv och unik för vårt land. Då gäller det att staden får växa, många är ju helt emot förändringar av staden medans andra förstår att den måste växa. Som jag nämnde så tycker jag inte att man har någon vidare diskussion i medierna av den här frågan så jag blev väldigt glad när jag hittade YIMBY, så nu har jag fått att läsa ikapp under vintern.

Vi vill att Stockholm skall växa och utvecklas. Och vi vill att staden skall växa på rätt sätt. Vi vill ha mer tät blandstad – inte gles bilstad. Vi vill ha fler dynamiska och levande täta stadsmiljer, inte glesa isolerade bostadsområden.

YIMBY

I samma veva hittade jag den här bloggen av Karl Henriksson, kristdemokratisk kommunalpolitiker i Huddinge.
Han skrev ett mycket intressant blogginlägg om spårväg och tunnelbana här; http://karlhenriksson.blogspot.com/2011/11/tunnelbanan-behover-sparvagnar.html.

On The Raod Again

Nu blir det några timmars sömn.
Sedan bär kosan av mot Luleå för arbete en vecka.

Var iväg och bytte till dubbdäcken i Tonys garage idag.
Han hade en betydligt starkare muttermaskin än jag, så det var tacksamt. Att jag inte har någon fungerande domkraft lyckades vi också lösa, så nu är jag redo för Norrland igen.

Är Norrland redo för mig?

Tony skulle egentligen ha varit med men det går inte alltid som man hoppas, nåja, det kommer fler tillfällen.
Om några timmar rullar kärran norrut.
Kommer väl vara lugnt här tills jag kommer hem igen.
Ha det!

Tony

En tålmodig liten tjej

Chinemys reevesiiJag hade lovat Sofia att vi skulle åka till en zoo-affär och titta på sköldpaddor idag.
Eftersom Sofia är allergisk mot en massa päls så har jag lovat henne att vi skall försöka hitta några alternativ.
Jag hinner ju sällan umgås med barnen, så det köndes lite skönt att kunna få tillbringa några timmar på tu man hand med Sofia.

Men vi hann inte ens ge oss av innan telefonen ringde.
En kund i Huddinge vars värmepump stannat igen.
Den har gått som en klocka i sex år men plötsligt så har den börjat stanna utan att ge ifrån sig larm eller andra tecken.
Sjätte stoppet sedan nyår.
Så jag lovade återkomma så fort jag uträttat ett ärende.
Ärendet var naturligtvis zoo-affären, men eftersom de inte hade några sköldpaddor i den första zoo-butiken så mutade jag Sofia med att hon skulle få en glass om hon följde med mig på ett litet kundbesök innan nästa zoo-besök.

Hon försökte verkligen med allt det tålamod hon kunde uppbringa att stå ut med att sitta och titta på pappa när han felsökte värmepumpen.
Det är ju dessutom kanske det tråkigaste man kan titta på.
Men till sist kröp det så i stackars Sofia att hon vred sig som en kolmask.
Jag avslutade så raskt jag kunde och så satte vi oss i bilen och gav oss av mot närmaste zoo-affär.
Inga sköldpaddor där heller.

Nästa kund ringer.
Inget varmvatten och hyresgästerna klagar.

Ny förhandling med Sofia.
En zoo-affär till och om du orkar följa med pappa till en värmepump till så får du äta på McDonalds!

Deal!

En av få zoo-affärer som jag ansåg borde finnas kvar sedan min barndom var den i Skärholmen centrum (jag tänker inte ens kommentera den där pinsamma SKHLM-satsningen som bara kan betraktas som patetisk). Dessutom så skulle det inte bli någon omväg att tala om på väg mot Hölö.

Tack och lov så hade de sköldpaddor.

Små rackare, men dock sköldpaddor.
Vi tittade och pratade sköldpaddor och gav oss raskt vidare söderut.

Slippery when wet!Det visade sig att vi åkte helt i onödan till Hölö.
Eller rättare sagt, vårt uppdrag var mer av psykologisk natur än teknisk.

Det är inte sällan som det krävs en del psykologiska kundbesök då folk ibland tror att det har hänt något trots att allt fungerar.
Bara att det har gjorts en förändring räcker för att stressa en del så till den milda grad att man måste komma förbi för att konstatera att allt är som det skall, och gärna klappa om värmepumpen och säga något fint om den när man ändå är på plats!

I dag var problemet en kvinna som upplevde varmt vatten som kallt.
Mitt intresse var måttligt just i dag just på grund av att jag hade lovat Sofia min tid samt att just varmvattnet var den del som vi inte rörde under installationen då kunden ville ha kvar sin elektriska varmvattenberedare.
Jag vred upp termostaten på elpatronen minimalt och gav hyresgästen mitt telefonnummer och sa att hon kunde ringa på kvällen och ge mig en ”varmvattenrapport”.
Sedan fick jag veta att detta är en dam som inte drar sig för att ringa och meddela sig halv sex på en söndagsmorgon.
Jag har upphört att förvånas.

Sedan var det i alla fall dags att äta på McDonalds som utlovat.
När jag svängde in vid McDonalds i Klastorp, Södertälje var det otroligt mycket folk.
Så jag sa till Sofia att vi skulle ta nästa McDonalds istället.
När hon protesterade sa jag att det var väldigt nära (i min vuxna värld ligger Södertälje och Botkyrka i stort sett i direkt anslutning till varandra).
Det höll inte riktigt Sofia med om.

Inte mycket gnäll överhuvudtaget. Sofia har varit tålmodig och duktig hela dagen.
Trots att jag hela tiden har fått skjutit upp vad vi skulle göra tillsammans för att åka och titta på värmepumpar så har hon varit mer tålmodig än vad jag kunnat kräva av henne.
Tack för det tjejen!

Sofia & Rutger

Det där med att nästa McDonalds ligger nära, det håller jag inte riktigt med om.

Sofia

Fler barn till världen

Mange har nu lyckats reproducera sig och har blivit far till en pojk.

Enligt Mange ska det stackars barnet döpas till Willford!
Personligen tycker jag att det låter som namnet på en hund…
   …eller kanske en ost?

Nåväl, jag måste ju gratulera den gamla busen i alla fall.
😉

Badrummet nu påbörjat

Det nio kvadratmeter stora tomma rum som sedan inflyttningen i huset har stått i väntan på att byggas klart är nu påbörjat.

Jag har alltid ansett mig vara mer av lägenhetstypen än villatypen.
Jag hatar nämligen att klippa gräsmattor, laga läckande kranar, bygga om och bygga till…

Men ärligt talat ska det bli skönt att komma igång ordentligt med badrummet
När man väl har funderat klart och alla personliga lösningar och alla ritningar är klara så känner jag mig helt färdig med projektet också.
Jag har redan börjat göra mentala anteckningar av hur jag ska bygga altanen
😉

Woody men ändå inte Woody?

Ibland händer saker som får en att vakna till en aning under dagen.
Efter att ha varit och besiktat bilen och fått en ombesikning på grund av ett hål i ljuddämparen (jag böt resten av avgassystemet för en månad sedan, bittert värre) så åkte jag och hyrde ett släp och tog mig till Woody i Järfälla.

Eftersom Södertörns EnergiCenter (min lilla firma), har konto hos Woody så tyckte jag att det var en självklarhet att handla reglar och gipsskivor till badrummet på den Woody-butik som låg närmast hemifrån.
Jag lastade släpet halvfullt med gipsskivor och reglar och gick sedan in i butiken och plockade ihop, skruvar, vinkeljärn, dörrhandtag, låsvred, bits till skruvdragaren och en massa annat som jag behöver de närmaste dagarna.
Väl framme vid kassan påstår snubben att jag inte har konto i butiken?!

Jag hävdar med bestämdhet att jag är kund och efter ett himla hagglande fram och tillbaka så klargör jag att jag brukar handla i Huddinge.
Då säger människan:
”Men det här är inte samma butik!”

Det visar sig att en Woody-butik är en Woody-butik men inte en Woody-butik.
Sug på den du…
   …jag fick förhandla i 45-minuter innan jag kunde åka hem med varorna…jösses.

Sjuka barn

Nokia 6310i
Nu har hela familjen legat i sjuksäng sånär som på Isolde som inte varit hemma mer än ett par dagar, så hon ska inte ropa hej ännu.

Nu går både jag och Elsa omkring och snörvlar medans Erika och Carl bryter ihop av feber och trötthet (stackars små, jag lider verkligen med dem…).

I går så var jag på Dialect i Huddinge och skrev på ett telefoniavtal för Södertörns EnergiCenter.
Eftersom jag ändå var där så passade jag på att införskaffa en telefon som jag länge velat lägga vantarna på, en Nokia 6310i.

Under min tid på OM och Stockholmsbörsen så hade jag en Nokia 6210 som arbetstelefon och det var absolut den bästa telefon jag har haft så långt.

Nokia 6310i har intresserat mig inte för dess bluetooth-chip eller någon annat het tekniskt lösning utan just för att det är en uppföljare till 6210.
Den känns som en telefon, med lagom stora knappar för mina i sammanhanget stora händer, med en storlek som jag tycker passar en telefon.
Sedan måste jag ju erkänna att den sobra belysningen i displayen får mig att rysa av välbehag (jag geek? Inte då ;-)

Framför allt är det en telefon som klarar att vara just telefon ett antal samtal och timmar per dag, vilket nu är den verklighet som snart stundar…