Etikettarkiv: historia

Det omaka paret – Ingemar Karlsson

Det omaka paret skriven av den före detta ambassadören Ingemar Karlsson fick jag av Gunnar för några veckor sedan. Centraleuropa har alltid varit en lucka i mina historiekunskaper så den här boken var ett nöje att ge sig på. Jag tycker nog att boken gav en väldigt bra grund för mer detaljstudier och kan vara en perfekt startbok för den som vill förstå såväl det gamla Böhmen och Mähren som Tjeckien och Slovakien kulturellt och historiskt.

Det omaka paret - Ingemar Karlsson

Cochise, Geronimo och apachekrigen – Dave Roberts

I måndags så avslutade jag den här boken som jag försökt ta fram när jag har haft tid under jobbnätter under försommaren men det blev en ganska ryckig läsning, så det var skönt att på flyget ner till Gambia och på hotellet få avsluta boken med två sittningar. Det är en mycket fascinerande bok då den är späckad med fakta men ändå är lätt att läsa som den historiska skildring den är. Det man i unga år fick lära sig om indianer var i bästa fall rena hitte.på-historier eller det vanliga samanblandandet av olika etniska grupper som en indiantyp och i värsta fall var det bara rent nonsens. Har man minste lilla önskan om att lära sig något om apacher och ledare och hövdingar som Cochise, Geronimo, Naiche, Kaytennae och om min nya hjälte den kvinnliga krigaren Lozen, då är det här med denna boken man skall börja.

Cochise, Geronimo och apachekrigen - Dave Roberts

Kunta Kinteh Island

Det blev en av de mest utmanande roadtrips som jag har upplevt. Inte så lång och tröttande på det sättet utan för att vägen på en del av sträckan var i ett skick att bilen kunde ge upp när som helst. Med start från Metzy Residence Hotel från Palma Rima Road med Vår chaufför Eldrisa som körde oss hela veckan. Första sträckan var från hotellet i Serrekunda till hamnen i Banjul i Eldrisas Mercedes 190 via Bertil Harding Highway, döpt efter Bertil Harding, officer, skeppare, redare, partisan, krigsveteran, guldgrävare, resebyråmogul, bonde, kalkonuppfödare, pilot, politiker, biståndsarbetare, FN-soldat. Första gången jag faktiskt satt min fot i Banjul. Har ju mest hållt till i Serrekunda och Senegambia och runt de de områdena.

Väl framme i färjelägret i Banjul så skaffade Eldrisa biljetter medans vi ställde oss i kö och Eldrisa tittade på mig med något lurigt i blicken där jag stod i hettan med svetten rinnande från pannan och över armarna mellan försäljare och andra färjeresenärer och så sade han ”-Nu får du närkontakt med lokalbefolkningen!” sedan skrattade han glatt. Han var på kornet faktiskt. Väl ombord på färjan så valde vi att sätta oss ute i solen. Mitt på dagen under den tryckande afrikanska solen så väntade vi nog en halvtimme innan avgång och turen över den här delen av Atlanten. Tillräckligt för att hinna komma på gränsen av vad min bleka nordiska hy klarade av solljus.

På färja i Atlanten

Ett flertal containerfartyg i hamnen i Banjul och flera ankrade i väntan på att få lossas i hamn. Tre spansktalande unga kvinnor var de enda andra europer jag såg på båten. Turen över till Barra tog runt en halvtimme ungefär. En lagom tur. Naturligtvis gick de eviga gatusäljarna runt även på båten och försökte sälja allt från billiga klockor, godis och nötter till Africell-säljare som försökte sälja SIM-kort och telefoner.

Containerlast

Väl framme i Barra letade Eldrisa upp en taxi, bland alla bussar och bilar i det totala kaoset, som var villig att ta oss till Kunta Kinteh Island. Alla var inte så sugna på att ta oss dit och ganska snart skulle vi bli varse varför. Den sämsta vägen som jag någonsin har åkt bil på. Att en så bred väg kan vara så dålig måste bero på att de någon gång i tiden var menat att verkligen att bygga en riktig väg med asfalt och allt. Det var en rejält anlagd väg. Pengarna tog väl slut. Det är ju Afrika i alla fall.

Letar bil för nästa etapp

De flesta taxi-bilar i Gambia är Mercedes 190, säkert 9 av 10 taxibilar i det närmaste, men de kan vara rätt rejält sönderkörda och slitna. På de flesta kärrorna så skramlar det från alla håll och kanter och i vår gula Merca så stängde man vänster bakdörr med en repstump innifrån. Ganska snabbt så upptäckte vi också att stötdämpningen var obefintlig och växellådan gav vår chaufför en konstant utmaning, han verkade inte kunna hitta rätt växel en enda gång och när han väl fick en växel på plats protesterade resten av transmissionen genom att slå tillbaka med en duns.
Vår chaufför ägnade sin fokus på att låta Mercan kryssa genom hål och gropar som om vore det en blandning av slalom och puckelpist i röd lera. Vissa partier körde vi på de stigarna bredvid vägen där det var minst lika gropigt och med fler stora vattenpölar.

Till sist kom vi fram till resans mål. Sedan var det bara vägen tillbaka igen.
Bilder finns det fler av på:
…flickr.com/photos/casselbrant/albums/72157710353322501

Sukkai vid självmordstaxin

I båt mot Kunta Kinteh Island (tidigare James Island)

Kunta Kinteh Island

Kunta Kinteh Island

Kunta Kinteh Island

Kunta Kinteh Island

Kunta Kinteh Island

Sukai

New Deal Photography

Det senaste i bokhyllan är boken New Deal Photography om USA under 1933-1943. Det är ett fotografiskt fantastiskt historiskt dokument men med det handikappande utgångsläget att det var The New Deal som gjorde den ekonomiska skillnaden. Det är en historisk lögn som kultiveras av keynsianer naturligtvis men det viktiga med den här boken är ändock den fotoskatt den är. Ett fotografiskt tumavtryck av USA under några begränsade år. Detta blir säkerligen en bok som jag kommer att leta efter inspiration i för mitt eget fotograferande och ser fram emot stunder att få bläddra igenom den från pärm till pärm.

New Deal Photography

Wenngarn slott

Wenngarn slott som har historia tillbaka till åtminstone tidigt 1300-tal. Ett stenchabrak som överlevt sin storhetstid. Redan när Magnus Gabriel De la Gardie köpte slottet 1653 var det säkerligen i många delar omodernt men den stora ombyggnationen på 1590-talet hade gett slottet ytterligare tid. De la Gardie som också igångsatte en ombyggnad och modernisering 1661 och det är också De la Gardies period som är slottets mest betydelsefulla och den som man nu försöker återskapa i första hand.

När jag promenerade runt i slottet var det ett par pågående konstutställningar men jag orkade inte direkt att bekymra mig om vilka konstnärer som hängde. Jag behövde hålla mig hemifrån ett par timmar så jag passade på att åka hit och ta lite bilder.

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Wenngarn slott

Ett annat Hammarby

Härom veckan så var jag ute på lite upptäckarresa runt Uppsala för att titta lite närmare på sevärdheterna runt mitt tillfälliga läger. Ett självklart stopp på vägen var att titta närmare på Carl von Linnés gård Hammarby. Kanske den svenske vetenskapsman som betytt mest internationellt, vår store botaniker, läkare, geolog och zoolog. Det var absolut värt inträdesbiljetten för att få ta del av den guidade turen. Att efter visningen i bostaden strosa runt på gård och i lund resulterade i ett par trevliga timmar tillbringade i kontemplation.

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Carl von Linnés Hammarby

Dick Harrison – Nordiska korståg

Dick Harrison - Nordiska korstågDick Harrisons Nordiska korståg är en bok av tre som landade i min bokhylla på grund av att jag glömde att avbeställa ett bokpaket och jag hade inte ens sett vilka böcker som ingick. Nåväl. Nu är denna läst och det får väl anses vara en ganska tunn titel som snabbt avverkades på ett par jobbnätter. Ingen djupdykning i ämnet men man får väl kategorisera den här boken som en inkörsport till tyngre grejer. En ganska habil genomgång av vilka som reste var bland norska, danska och svenska korsfarare och den senare halvan av boken som fokuserar på di svenske och korstågen österut innehöll för min egen del mycket ny matnyttig information. Ett par titlar till ingick i en triologo av historiska titlar i bokpaketet, det får väl bli till att läsa igenom dem också vad det lider.

Upplands runinskrifter 945

Tisdagsmorgon. Upp och hoppa och sedan rymma lägenheten så min städning kunde utföras utan att jag var ivägen och obstruerade. Tog mig ner till macken och fyllde på luft i däcken och olja i motorn på bilen och sprang där på Upplands runinskrift 945. För att slå ihjäl lite tid så rullade jag på vinst och förlust ut till Danmarks kyrka (bilder komer), kyligt så man saknar sockor och kängor, men mellan blåst och regn så blev jag i alla fall positivt överraskad över att jag kom in i kyrkan trots en vardag. Så här har vi stenen mina vänner.

ᛋᛁᚴᚾᛁᚢᛏᚱ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛅᚢᛁᚦᚱ᛫ᛚᛁᛏᚢ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ:ᛅᛏ᛫ᚬᚠᛅᛁᚴ᛫ᚠᛅᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛅᛚᛒᛁ᛫ᛅᚾᛏᚼᛅᚾᛋ:ᛅᚢᚴ᛫ᚴᚢᛋᛘᚬᚦᛁᛦ ×ᚠᚬᛏᚱ×ᚱᛁᛋᛏᛁ×ᚱᚢᚾᛅᛦ×

× sikniutr × auk × auiþr × litu × raisa × stain × at × ofaik × faþur × si(n) [×] kuþ × hialbi × ant hans × auk × kus moþiʀ × fotr × risti × runaʀ ×

Signjut och Åvid läto resa stenen efter Ofeg, sin fader. Gud och Guds moder hjälpte hans ande. Fot ristade runorna.

Upplands runinskrifter 945