Etikettarkiv: Hellen

Hellen på sjukan igen, som besökare

Fick meddelande från Hellen idag. Hon har varit på sjukhuset och hälsat på en vän som har gått igenom samma typ av operation som Hellen gick igenom i maj i år. Cystor i livmodern som tagits bort och det verkar som hennes väninna har vaknat upp och hon ser ju i alla fall på bilden ut att ha klarat sig bra. Hur som helst så längtar jag enormt mycket efter att få åka hem till Kisumu och Hellen igen. Det fuktiga mörkret här hemma gör ju ingen glad och det är tyst och tråkigt hemma mellan arbetspassen.

Hellen på sjukhus igen

En stund i Finsta

En klient får ett besked om ett beslut som kullkastar hennes planer. Som inte tar hänsyn till det goda hon gjort sig själv och sina närmaste. I händerna på överheten utan någon frihet som individ. Bedömd enbart på de felaktiga besluten och inte på ånger och hårt arbete för förändring. Vi för ett stilla samtal och jag inser att korset jag köpte i maj när Hellen låg på sjukhus och skulle opereras kunde bli en symbol för min tacksamhet för det goda utfallet. En kort stilla stund, som att återhämta energi och samla sina tankar. Fokus på att bli ett bättre jag.

Heliga Birgittas bönegrotta

Heliga Birgittas bönegrotta

Heliga Birgittas bönegrotta

Heliga Birgittas bönegrotta

Lomography Earl Grey B&W 100 ISO

Lomography Earl Grey 100When I was in Kenya back in July I forgott to pack my digital camera and had to shoot everything on film. Not that that is a big problem for me but since I have no chemicals at home I haven’t developed any film at home for a while. But I had packed a good portion of equipment in the form of Bessaflex a Yashica J3 and a Yashica TL Electro X with four lenses, Carl Zeiss Jena ƒ2.8/35mm; Meyer-Optik ƒ4.5/35mm; Schneider-Kreuznach ƒ2.8/50mm; amd last a Sigma Widerama ƒ3.2/18mm, so I had more than enough to manage.
Two of the three different films I had with me was all new to me and I was not at all sure what I could expect from those films. During the trip I did not wrote down any notes about what film I used with what combination och camera and lens and I just I allowed myself the freedom of changing lenses and cameras as I went along.

Well, back home and leaving the films for developing while I went to The Gambia for another photosafari but this time with both digital and analog cameras. Now I got the negatives back from development and have scanned the lot. The positive surprise was the Lomography Earl Grey B&W 100 ISO 35mm film. I had looked at the sample pictures at Lomographys site and had really not any expectations at all since they mixed some flash photography images with double exposures and what not. So sitting here with my new scans I can only say that I will absolutly buy this film again. This is really a movie with many possibilities and the grain is not the finest but it has a beauty to it.

I leave you with my first example from this film, Hellen outside our apartment in Kisumu.

Hellen shot with Lomography Earl Grey 100

Kisumu Impala Sanctuary

Karin kollar giraffVi besökte Kisumu Impala Sanctuary när vi var i Kenya. Hemma i byn säger vi bara The Impala Park och den ligger knappt ett stenkast från vår lägenhet men det har inte varit så högt på listan att besöka parken tidigare, kanske mest för att det alltid finns en massa andra saker som måste göras först, men äntligen blev det självklart eftersom Karin var med. Vår granne Janice tog med sig sina två barn och så hoppade vi in i hennes Nissan och åkte över till djurparken. Vanligtvis brukar det utanför Impala Park vara fullt med parkerade skolbussar utanför parken så det var skönt att vi var tidigt på plats på morgonen så vi inte behövde trängas med alla dessa skolungdomar som brukar besöka parken. Vad jag egentligen hade för egna förväntningar på parken var lite oklart. Visserligen har jag haft parken på min att-göra-lista men i Kenya vet man aldrig riktigt om man kommer att bli besviken eller imponerad med sina svenska utgångsperspektiv på saker. Väl på plats fick jag väl ändå konstatera att det var en djurpark så good som någon djurpark. Sedan kan man ha olika åsikter och tankar om djurparkers vara eller inte vara. Det som överraskade positivt, dock bokstavligen överraskade, var de djur som spatserade omkring fritt i parken. Zebrorna sprang vi på tidigt och de verkade inte sugna på att klappas vilket Karin var mer sugen på. Zebrorna visade dock tecken på att vara på sin vakt och en spark från någon av hästarna i pyjamas var ingenting jag ville riskera att utsätta Karin för. De frigående impalorna var fantastiska. Sakta sakta lyckades jag komma endast cirka fem meter ifrån flocken och först när de började visa tecken på flykt så stannade jag och de accepterade min närvaro på det avståndet.

BluefishInne på området finns också ett mycket intressant hotell med vad det verkar liknande upplägg med det som Kiboko Bay hade med bungalows. De hade också en trevlig restaurang ute på en pir från hotellet och vi passade på att äta lunch där tillsammans. När vi satt där och avnjöt vår lunch så noterade vi något i vattnet och det verkade inte vara en flodhäst. Det var inte en flodhästs rörelsemönster, så vad vi iakttog passera på tiotalet meter var antagligen en krokodil.

När all film kommer tillbaka från framkallning och jag har lyckats skanna filmen så hoppas jag kunna visa lite av parkens prakt.

Kisumu Impala Sanctuary
Klicka på bilden för en större bild (eller här)

Kisumu Impala Sanctuary

Kisumu Impala Sanctuary

Kisumu Impala Sanctuary

På resa med min dotter

Karin med NellieAtt resa till Kenya tillsammans med Karin var en resa som jag verkligen såg fram emot men samtidigt bävade lite inför, dock blev allting precis tvärtemot vad jag föreställde mig. Det jag såg som eventuella problem och det jag såg som möjligheter blev nödvändigtvis inte det när resan väl var i rörelse. Resandet i sig klarade Karin av med bravur. Hon stålsatte sig och genomförde den på bästa sätt, hon var helt enkelt ett fantastiskt ressällskap.
Det jag trodde skulle öppna för att ge Kain nya perspektiv och kanske öppna upp socialt var däremot helt misslyckade. Karin trivdes som bäst hemma i lägenheten och på vårt compound med hennes get Bob. Bob fick sitt namn innan inköpet av Bob, därför fick vår flickget, dessutom misstänkt gravid, heta Bob trots eventuell könstillhörighet. Fullt namn på geten blev Bob Leifsson enligt Karins önskemål. Bob och fotboll var det enda som kunde få Karin till frivilliga äventyr utanför lägenheten. Det och de sista dagarnas sökande efter Nellie, grannens kattunge som verkade uppskatta Karin lika mycket som Karin uppskattade henne.

Karin kunde vara väldigt positivt inställd till olika idéer men när vi väl kom ut så ville hon inte delta. Bada hade hon pratat om länge innan vi åkte iväg och Hellen letade reda på ett ställe där vi kunde avnjuta bad i en pool. Vår granne hängde med på idén och på så vis kunde vi ta deras bil, vilket underlättade då vi behövde åka en bra bit igenom Kisumu för att ta oss till stället med poolen. Väl där visade det sig att kassen med badkläder saknade Karins badkläder. Detta var först ett litet mysterium eftersom Hellen hade lagt fram Karins badkläder innan vi åkte iväg och det måste ha varit unga fröken själv som plockat undan dem. Hur som helst så ringde vi hem till hushållerskan och bad henne leta upp Karins badkläder och sedan sände vi ett motorcykelbud för att köra dem till stället där vi befann oss. Hellen kom sedan så långt att han fick med Karin till omklädningsrummet och de bytte om till badkläder men sedan så vägrade Karin att lämna omklädningsrummet, så de bytte om igen för att Karin skulle komma ut igen.
När vi dagen innan var på Kisumu Impala Sanctuary för att titta på vilda kenyanska djur så gick det bra ungefär halva besöket men sedan började Karin att låsa sig. Under måötiden tillsammans med vårat sällskap ville hon inte alls kommunicera med omgivningen. När vi skulle ut och åka båt på Lake Victoria så var Karin väldigt positiv och kunde inte komma iväg snabbt nog och tjatade på oss att vi skulle bli klara och komma iväg. När vi väl kom i båten så vände Karin totalt. Till och med när vi kom nära en mamma flodhäst med hennes kalv så ville hon inte ens titta. Hon satt och stirrade stint ner i durken och vägrade delta i flodhästspanandet.

BluefishHemma var Karin dock på bra humör och verkade må bra. Karin och Hellen kom bra överrens och lyckades kommunicera trots språkskillnaderna och Karin lärde Hellen det svenska ordet ödla vilket de båda sedan använde för att försöka skrämma varandra dag ut och dag in. De till och med dansade tillsammans när jag inte var närvarande, vilket Karin naturligtvis förnekade för mig.

Karin och Asha spelar fotboll

Karin och Bob

Karin och Bob