Etikettarkiv: Hårdrock

Neptune – ”Dreamer”

Ännu en ny låt från Neptune. Bröderna Alexandersson fortsätter att leverera som om de aldrig hade tagit paus från rocksvängen. Här med låten ”Dreamer”. Det här är en mycket skön låt.

Neptune feat. Janne Stark – ”Dreamer”

Klicka på bilden nedan för att se videon!

Roland Alexandersson - Neptune

På väg igen

CockpitEfter två långa månader med min egen bil väntandes på att få en rejäl genomgång på verkstad så hämtade jag min pärla i onsdags. Genomgången, varje rem bytt, lampor lyser, varningslampor inte. Det var ren skär poesi att rulla ut henne på asfalt och trycka på lite skön hårdrock i högtalarna samtidigt som varvräknaren sakta fann vila på 2000 per minut.
I torsdags stack jag direkt iväg på en kortare road trip. Den här gången till Laxå och Askersund och det var precis som senast (Road Trip – Laxå).

Jag säger som Jesus…”min fru…”

Karin och jag myser i soffan men i övrigt är det fullt upp omkring oss. Erika är på ungdomsledarutbildning och Sofia är på öppet hus i Adolf Fredik musikskola med morbror Martin.
Carl sitter naturligtvis framför datorn och Elsa sover efter ett par långa arbetsnätter. Om en stund skall jag börja packa för ett par nätter i Kalvsnäs igen. Det är inte många dagar i rad man tillbringar hemma. Nästan ett helt dygn den här gången.

W.A.S.P. har sparkat igång sin turné för att fira sina 30 år som live-band. 21 september 1082 stod bandet på scen för första gången.
BluefishJag hoppas kunna få loss någon biljett när de är i Sverige och under tiden så filosoferar jag lite över vilka låtar man har valt att spela. Setlist från första konserten på turnén hittar du här. Innan det är dags för att springa på konserter så skall en del hemsidas-knackande bli färdig produkt, återkommer med länk så småningom just nu måste jag fokusera på att få grunden klar.

En krispig vinterlördag

Idag har vi njutigt av det vackra vintervädret. Elsa, Karin, Sofia och jag klädde oss för äventyret och gav oss ut till Grisbacken för lite fridluftsliv.
Sofia och Elsa spände på sig skidorna och jag och Karin tog pulkan med oss.

Jag tog 36 sköna vinterbilder men de får ni inte ta del av idag för jag hade laddat min Yashica Electro 35 GTN med en rulle färgfilm så ni får vackert vänta på framkallning och inscanning av negativen först!
Analogt foto är kul!
Visar det sig att min Yashica fungerar så kommer jag att ladda upp med svartvit film i sommar.

Två glada barn i backen gjorde det till en mycket trevlig stund i vacker vintersol och torr skön snö.
karin fick se ett par rådjur och Sofia fick möjligheten att visa sina kunskaper som utförslöperska.

Nu sitter jag och Sofia och tittar på Mötley Crüe och Ratt på DVD och njuter.
Karin dansar runt i pärlhalsband och dricker pysch-pysch!

Dramatisk fredag

Det var inte helt utan dramatik på fredagen.
Det började på förmiddagen med att Tony och jag mötes upp på vårt stamfik Café Indigo i Hallunda centrum.
Tony hade ont i magen och att han hade smärtor märktes på att han var väldigt tystlåten.

Café Indigo

Vi åkte som planerat ut till bostadsbolagets Huges kontor i Vårby gård men det blev resultatlöst då de hade stängt för konferens.
Istället åkte vi vidare till Jordbro eftersom vi inte har jobbat där tidigare.
På väg mot Haninge-sidan så började det snöa ymnigt.

Snöandet tilltog och halkan likaså.
Tvåhundra meter efter där bilden nedan är tagen så höll jag på att glida in i Tonys Ford men lyckades få stopp på bilen i bokstavligen sista sekunden!

Vinterväglag

Bara minuter efter att bilden ovan togs så var det en vit gardin neddragen framför oss. På landsvägen var sikten nere på femton tjugo meter som sämst och vid möte yrde det så mycket att man inte såg alls.
Vi beslutade oss för att åka upp till Tony och vänta in det värsta snöandet.

Väl uppe i Tonys lägenhet så märktes det tydligt hur plågad av smärtor han var.
Tack och lov så tyckte hans kloka flickvän att han skulle till sjukan.
Väl där misstänkte man hjärtfel av något slag och tog omgående EKG och skickade honom på röntgen på kvällen.
Högt blodtryck kan ju ha varit smärtpåverkan men det är väl bra att de utesluter hjärtfel om så är möjligt.

Hoppas att han piggar på sig och att han begriper sitt bästa och ser till att få lite vila närmaste tiden.

Personligen tror jag att det beror på att han druckit för få bacon-shakes…

Bacon Shake

Kalla dagar och kvällar i februari

Efter ett par långa kalla arbetsdagar i Uppsala sitter jag nu i soffan och lyssnar ikapp på de senaste veckornas ”Spanarna” i P1. De senaste veckorna är det en massa radio- och teveunderhållning som jag har missat av det jag brukar försöka hinna med.

Skönt att ta några timmar i hemmets varmaste plats för familjens pappa, soffan. Platsen där jag gillar att halvligga på rygg och somna till lyssnandes på radio.
Dessutom bjuder natten på två avsnitt av ”Hårdrockens historia” på SVT.
Kalas!

Soppa är så otroligt gott!

Per Morberg

Anvil & New York Dolls

AnvilJag avslutade juni med att se två rock-dokumentärer. Båda två filmerna med det gemensama att de speglar starka drömmar och samtidigt tragiska livsöden.
Först passade jag på att se filmen ”Anvil!” om den kanadensiska hårdrocksgruppen Anvil som i det tidiga 1980-talet hade en liten hit med låten ”Metal On Metal”.
Nu 25 år senare har de fortfarande efter fyllda 50 inte övergett drömmen om att bli rockstjärnor.

Samtidigt som det är något tragiskt över killarna i Anvil fortfarande vill bli stjärnor så är det något fantastiskt vackert med att de faktiskt spelar ihop fortfarande och efter alla dessa år fortfarande skriver nytt material och är berädda att offra vad som krävs för in dröm.

Det är inte så många som kan skryta med den drivkraften!

Sveriges Television visar prov på utmärkt timing att de visar den här filmen igen (de visade den redan förr året) dagarna innan de visar Ullevi-giget med ”The Big 4”.
Någon med koll glider runt i korridorerna på SVT det är en sak som är klar!

Arthur ”Killer” Kane

Arthur KaneEfter filmen om och med Anvil så blev jag sugen att se om min DVD med historien om Arthur ”Killer” Kane och hans karriär från det tidiga 1970-talet med New York Dolls.
Det är få band som har haft en så omfattande påverkan på andra band som just the Dolls.
Gruppen påverkade både punken och glam-rocken på helt fundamentala sätt.
Dock nådde de aldrig riktigt ut till den stora publiken.
Tyvärr!

Arthur Kane och hans bitterhet inför sitt öde är fantastiskt att se. Han är i botten bitter men har någonstans inom sig bestämt sig för att förlåta och när han efter 30 år får chansen till comeback så är det återföreningen med David Johansen han vill få till stånd.
Filmen, New York Doll, slutar lite oväntat…för efter den efterlängtade comeback-spelningen i England, 22 dagar senare för att vara exakt, så söker Arthur Kane vård på akuten efter att ha känt sig hängig en tid.

Efter provtagning får han diagnosen Leukemi, och han avlider två timmar senare.
Mitt i sin comeback.
Mitt i inspelningen av dokumentären om hans liv.
Märkligt och mäktigt.

Carl

November

Då var det november, månaden som är döpt efter den svenska hårdrocksgruppen.
November som är den elfte månad i den gregorianska kalendern.
November, som brukar vara mörkt, kallt, blött, halt och ogästvänligt och som i Danmark kallas för slagtemåned.

Elsa är förr 18 november, och det kan vara den enda kända positiva händelsen denna månad.

De som anser att jag bör tillåta FRA eller någon annan att tjuvläsa min e-post för att jag kan vara terrorist eller pedofil kan – hur ska jag uttrycka det artigt – dra åt helvete.

Anders Lotson

W.A.S.P. i Stockholm

Ett av mina absoluta favoritband genom åren, W.A.S.P. spelade i går i Stockholm.
Jag har aldrig lyckats gå på någon konsert med W.A.S.P. och har sörjt att jag missade konserten i Stockholm 1984 sedan dess.
Jag har varit ett fan sedan första singeln ”Animal” släpptes i Europa.
På release-dagen hängde jag inne i stan för att plocka upp singeln och äntligen få höra dem på riktigt, efter att ha läst om dem i klassiska rockblaskan KERRANG.

Sedan 1980-talet har det naturligtvis hänt en del med både W.A.S.P. och deras musik.
De senaste två albumen har dock visat både glöden och intensiteten från de första plattorna och ett textförfattande som har nått rent litterära höjder som i låten ”Heaven’s Hung In Black”.
Nu tyckte jag att det var dags att faktiskt gå och se dem live.
De spelade i ”Gamla tryckeriet” i Alvik så det var för nära för att hitta på någon ursäkt.

Att se W.A.S.P. live var naturligtvis en upplevelse.
Intensitet och tryck fanns i massor och att se W.A.S.P. live är lite som att bli anfallen av apacher!

Framför allt imponerades jag av gitarristen Doug Blair som faktiskt tar bort rätt mycket från saknaden av Chris Holmes som jag fortfarande håller som en av de absolut bästa hårdrocksgitarristerna.

Blackie LawlessDet var väldigt mycket kvinnor i publiken.
1984 kunde man inte säga till en tjej att man gillade W.A.S.P., då var man en otäck typ, så att något har hänt under åren är alldeles uppenbart. Men det är klart, på den tiden fanns det inga hårdrockare i 40- och 50-års åldern.
Det vimlar ju av oss nu!

Låtlista (ej i korrekt ordning):
Hellion
The Real Me
Crazy
L.O.V.E. Machine
Live to Die Another Day
Babylon’s Burning
Wild Child
I Wanna Be Somebody
The Idol
I Don’t Need No Doctor
Scream Until You Like It
On Your Knees
Extranummer:
Heaven’s Hung In Black
Blind In Texas

Hälleforsnäs och den religiösa berättelsen

Sofia on the Road!Erika åkte iväg till sin kompis Ada efter undervisningen i kyrkan. Så jag tog med Carl och Sofia till farmor och farfar för en dagsutflykt och lunch.

Det var ett bra tag sedan vi var i Hälleforsnäs och det tar ju dock en stund innan man kommer på plats.
Carl hann sova en bra stund i bilen både på väg dit och på väg hem.

En sak som värmer ett gammalt hårdrockshjärta är när ens sjuåriga dotter lutar sig fram och höjer volymen på bilstereon när det kommer hårdrock ur den!

Det var trevligt att komma ut till Hälleforsnäs och äta lite gott.
Dessutom fick jag se de första bilderna på barnens senaste kusin, Gideon.
Nog är han lik sin far den lille pojken.

Friskvård är närmaste vägen till sjukvård!

Mark Levengood

Läste i dag en mycket bra bokrecension i Dagens Nyheter som belyser ett par viktiga saker angående religös propaganda i skrifter från bilbel till nutid.
Det här är en viktigt fråga som verkligen belyser dilemmat med religionens stora ”sanningsproblematik” och artikeln stärker min käpphäst att ”det är inte sanningshalten som är en bra historias viktigaste grund, utan hur bra den berättas”.
Detta gäller i hög grad även bibliska och religösa berättelser.
Sanningen är sällan lika med de historier vi tror på.
Dock kan sanningen bära på lika bra och kanske bättre historier, men de har inte berättats tillräckligt bra för oss.

Länk:
Hans Furuhagen: ”Bibeln och arkeologerna”