Etikettarkiv: Hammarbyklanen

Djurgårdens IF – Hammarby IF 1 – 2

Jannes flagga nådde högst på läktarenRedan dryga två timmar före matchstart var jag på plats vid Nya Söderstadion nere vid slakthusområdet. Tanken var att parkera bilen ganska nära arenan för att sedan kunna smyga ner efter matchen och kunna komma iväg smidigt efter avblåsning och väntan på att komma iväg. Efter att ha parkerat Johans nya Toyota som jag har fått låna drygt en vecka så tog jag tunnelbanan in till Slussen för att möta upp Janne och Johannes. Vi tog en kort pause på Oliver Twist innan vi gav oss a mot arenan. Avstägningar och rena rama labyrintgången från Skärmarbrink till man var på plats på våra platser som på den här bortamatchen var på övre ståplatsläktaren. Efter spelaringång och tifo så hann matchen knappt börja innan Muamer Tanković nickade in första Bajen-baljan redan efter 2 minuter blankt. Erkan Zengin lirade sin första match från start och såg väldigt spelsugen ut. Dock tyckte jag att de spelade alldeles för mycket på Erkan och inte försökte hitta något alls på vänsterkanten. Enahanda och lite synd då Neto Borges såg minst lika spelsugen ut han också. Neto hade några fina moment i matchen och snurrade vid et tillfälle upp fyra djurgårdare i ett par snyggt vunna metrar. Bjørn Paulsen hade en nick på hörna som strök stolpen och Erkan hade ett långskott som med fin bollbana inte hamnade långt utanför bortre stolpen.
Dock så var Bajen under perioder pressade även om det aldrig kändes helt hopplöst men när Djurgården kvitterade på straff så kändes det tungt. Kennedy hade ersatt Jeppe Andersen och Pa Dibba bytte ut Nikola Djurdjic som hade slitit förtjänstfullt men inte riktigt hittat vägen förbi motståndarförsvaret.

Det var två bra byten för i första övertidsminuten av matchen, på ett snabbt utkast av Johan Wiland så tog Kennedy emot och sökte snabbt upp en spelväg till Jiloan Hamad som drev snabbt och bjöd på en underbar lyftning fram till Dibba som lobbade bollen förbi en långt utrusande Isaksson. 1-2 och derbyseger till Bajen igen. 3016 dagar sedan Djurgården vann ett derby mot Bajen. Sviten håller i sig. Tyvärr var det en hel hög med tråkiga djurgårdare som försökte rusa över hela långsidan för att slåss med bajensupporters. Polisen stoppade dem naturligtvis men det avgjorde ju att jag inte skulle få traska närmaste vägen till bilen. Det fick bli promenad tillbaka till SKärmarbrink, tunnelbana till Gullmarsplan, byte till tunnelbana till Globen för att komma tillbaka till andra sidan av Nya Söderstadion. Jag hade för säkerhet skull stoppat ner halsduken i ärmen på jackan och dragit upp dragkedjan i jackan för att inte flagga på mina färger i fiendesällskap.

När jag kliver av tunnelbanan vid Globen så ser jag en bekant rygg. Hon står där böjd över handväskan rafsande och letande efter någonting. Hur kan jag vet att det är hon? Jag ser en orange kappa jag aldrig sett henne i tidigare och hon står böjd framåt. Det räcker för att jag ska veta att det är hon. Jag tar ett var runt och ställer mig bakom några informationstavlor. Det är hon och hon ser fantastisk ut. Hur kan jag fyllas av sådan värme i kroppen och ett hjärta som rusar trots allt som har hänt? Den dagliga kampen och det katastrofala förhållandet. Vad ska jag säga om hon ser mig? Jag bestämmer mig för att om det skulle inträffa så får ryggmärg och intuition sköta det då. Jag går en bit bakom henne och när hon kommer ut från stationen och stannar och tänder en cigarett så är jag bara hundradelar av en sekund från att gå fram och tilltala henne. Detta trots att jag vet att jag är ingenting för henne, att hon antagligen helst skulle vilja se mig död, så är jag fortfarande förälskad i henne. Det är fullständigt galet. Förryckt! Jag letar upp bilen och åker hem. Hammarby slog Djurgården och jag borde känna lite fotbollsglädje men jag känner bara sorg.

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Hammarby är dom bästa!

Hammarby IF – IK Sirius 3-1

Så var det då äntligen dags för premiärmatch i Allsvenskan och den härliga marschen från Medborgarplatsen till Nya Söderstadion. Janne och jag möttes upp på Götgatan och gick till Oliver Twist där Janne hade bokat bord för uppladdning inför marsch och match. En härlig BBQ-bacon burger och några goda öl att starta eftermiddagen med. Efter lunchen så var det dags för Hammarbyklanen att samlas utanför krogen och starta marschen till marschen ner till Medis.

Hammarbyklanen - För en positiv suporterkultur

Det var trevligt att träffa på min gamle vän Tarzan i folkmassan och tack för den varma kramen min vän! Väl på plats så var det då dags för nitto minuter Allsvensk fotboll mot IK Sirius från Uppsala. Tyvärr så var Bajens två senaste värvningar inte klara för spel på grund av lite administrativa oklarheter så idag fick supportrarna inte se Erkan Zengin vilket jag misstänker att de flesta suktade efter.

Hammarbyklanen - För en positiv suporterkultur

Det var skönt att se att Johan Wiland var tillbaka i målet efter skadan, speciellt eftersom jag hade en känsla av att Wiland skulle vara borta länge än. Det började riktigt bra och Bajen spelade en helt duglig fotboll i första halvlek. Fortfarande är det ett gigantiskt frågetecken varför Jeppe Andersen någonsin värvades, han har ännu inte visat att det var värt besväret. Dessutom blev jag riktigt irriterad på att Simon Sandberg varje gång han var bollförande drog ner tempot. Det gjorde att vi tappade fart framåt vid några tillfällen, dessutom visade han lite för starka tendenser till gåfotboll vilket inte är bra för ett lag som flera säsonger i rad har fastnat i att stå stilla i obefintligt tempo under perioder av matcherna. Så där vill jag se en betydligt bättre inställning framöver. Muamer Tankovic är ibland märkligt fumlig med bollen. Det tänks för mycket och det tas orimliga och obegriplga beslut.
Annars bjöd både Neto Borges och Imad Khalili på positiva överraskningar idag. Bjørn Paulsen fick spela en helt defensiv roll idag men är stadig som få och levererade en habil insats som vanligt. Dessutom med mycket hjärta, det värmer att se. Kennedy Bakircioglu blev till sist inbytt och tillsammans med Neto Borges och kvällens tremålsskytt Jiloan Hamad ett intressant samarbete framåt. Kan bli riktigt bra på vänsterkanten där. Hamad och Borges verkar hitta varandra och förstå varandra riktigt bra.

Två straffmål av Jille var ju avgörande men att behöva vänta till tilläggstid innan det produceras ett spelmål oroar en aning. Hammarby ägde spelet och styrde spelet så det borde kunna ha blivit minst två spelmål och minst ett redan i första halvlek. Nu var det flera spelare som hade för bråttom att avsluta men det kan ju också vara premiärnerver, även om jag anser att fenomenet bara är dålig mental inställning och förberedelse. En spelare i Allsvenskan skall kunna hålla fokus och vara på topp i nitto minuter med rätt mentala inställning och coachning. Jag tror tyvär att lagen inte riktigt använder rätt psykologiska verktyg i arbetet med spelarnas inställning. Det beror nog mycket på 80- och 90-talens försök med psykologisk coachning inom de största lagsporterna vilka troligtvis för det mesta var bortkastade då de inte var rätt utformade. Min gamla chef Conny skulle vara den perfekta mannen för att förmedla den nödvändiga mentala inställningen för en vinnare. Det kommer vi dock tyvärr antagligen aldrig få se.

Nåväl. Seger och tre viktiga poäng direkt i starten av säsongen och dessutom med en tremålsskytt som visade upp ett enormt spelhumör idag. Skönt.

Tarzan i full form - Fotografi: Jan Engvall

Hammarby IF – Djurgårdens IF 3-1

Innan match, man funderar i olika banor och hoppas få något slags känsla av lugn vilket man vet inte kommer att infinna sig. Man funderar på om man skall lägga en slant på att spela 3-1 och 4-2 till Bajen eller om det bara faktiskt inte är så att det inte finns någon idé att spela matchen alls eftersom nu vänder det och gårdarna vinner. Nervositet. Röker en cigarr på vägen för att försöka dämpa värsta nervisiteten. Hjälper föga men skar gott. En Caldwell Backdoor som jag mellan varven glömmer bort att känner efter smaken på utan sitter vara och varmblossar när det kommer krypande igen. Kommer de att starta med Ögat i kassen igen? Kommer vi att klara att stå emot utan att förnedras när vi står utan våra viktigaste spelare och tränaren sitter på läktaren? Finns det ens en möjlighet att undvika förnedring? Men vi brukar ju klara det när hjärtat och glöden skall plockas fram. Kanske spela på 3-1 och 4-2 ändå?

Janne och jag sätter upp Hammarbyklanens banderoll. Det känns bra på läktaren, Nya Söderstadion puttrar av förväntningar. Nervositeten är kvar. Laguttagningen kommer. Vi har så få spelare att vi inte har en fullständeig trupp. Kommer Stefan Batan äntligen få spela igen? Batan som jag inte sett spela sedan Studenternas IP i slutet av augusti i fjol. Nä, han kommer nog inte få spela i alla fall. Han tas aldrig ut och sedan försvinner han från Hammarby utan att ha prövats tillräckligt. Vi står inte emot.
Djurgården har klorna i oss och när 1-0 kommer så går luften ur. De kommer aldrig orka vända det här. Aldrig. Bjørn Paulsen skadas. Inte det också.

Vi fortsätter att sjunga och skrika och då plötsligt kliver han fram igen. Derbyhjälten från i höstas, Rômulo trycker in bollen efter en perfekt passning från Leo Bengtson.
Det kan inte hålla!

Vi är bra. Vi har hjärta. Hammarby krigar.
Vi håller och Stefan Batan kommer in. Bara minuten senare har Rômulo tryckt in ett mål till på en helt perfekt pass från Stefan Batan. Sedan spikar vi igen med ett underbart 3-1 mål där Pa Dibba får en perfekt pass från samme Stefan Batan. En hjälte, han kunde ha klippt till själv och försökt blivit föremål för omedelbar hjältedyrkan. Men han med en fot, en fint och stort fotbollshjärta klev fram och serverade två målpass, på några minuter. Tack Stefan Batan för det.

Andreas Isaksson i förlorardimman

Kennedy Bakircioglu slår en frispark

IK Sirius – Hammarby IF 1-1

Fredrik Torsteinbø trycker in 1-1 på Studenternas IP i den bortamatch som Hammarby borde ha vunnit. Sirius har startat säsongen strålande men nu var Bajen det bättre laget och det enda som fäller oss är att Ögmundur Kristinsson återigen gör ett dåligt ingripande. Det känns inte alls bra att vår målvakt kostar oss fyra poäng de senaste två matcherna. Det har varit riktigt dåliga ingripanden och hans svårigheter att få igång spelet är frustrerande. Hade Ögmundur haft ett bättre spelsinne hade jag kunnat acceptera en del av missarna men nu är det under all kritik.

Fredrik Torsteinbø

Hur frustrerande det än var att bara få med sig en poäng mot IK Sirius så var det en trevlig dagstur till Uppsala. Träffa upp Janne och en handfull andra ur HammarbyklanenO’Neills för en öl och en matbit och gott samkväm med glada skratt var värt resan bara det. Det enda minuset var den kortväxte hammarbysupporten som inte orkade hålla sin flagga i luften och inte riktigt lyfta den när han hade vilat sina lite för klena och för korta armar utan vilade den mot räcket så att han förhindrade mig och cirka 40-50 andra betalande supportrar från att se halva första halvlek. I andra halvlek fick han en påminnelse och trots sin upprördhet lyckades han bättre då han fick hjälp av en nästan normallång kamrat att hålla upp flaggan.

Mot arenan

Hammarbyklanen på Kvarnen

Lördagens höjdpunkt på Hammarbyklanens årsmöte på Kvarnen var hjältarna Kenta och Billy Ohlsson som var inbjudna som gäster och pratade lite kring sin nyutkomna bok. Mötet i sig avlöptet raskt och utan komplikationer. Mycken enighet och god stämning. Hammarbyklanen arbetar för en positiv supporterkultur och jag tänker fortsätta vara en del av det arbetet även nästa år. Under mitt första år som medlem har jag väl i huvudsak varit passiv men vi får väl se var det landar när man börjar lära känna lite fler människor i förenigen.

Kenta och Billy

Årsmöte i Hammarbyklanen

Restaurang Aktiebolaget Kvarnen

Skolstart, sommarslut

Torsdagen 18 augusti var det så dags för skolstart för Svenska SmåFlicksFörbundet och jag mötte upp Sofia i Södra Ängby skola för ett introduktionssamtal med hennes mentor. Sedan passade vi på att fira dagen med en sushi-lunch (Sofia med den sköna beställningen: tio lax och en avokado) innan jag skjutsade hem Sofia till Komministervägen och fick en chans att träffa Karin.
Jag vet att det är fullständigt förutsägbart och fånigt men man slås ändå hela tiden över hur fort tiden går. Det var tre år sedan Erika hade skolavslutning i Södra Ängby skola och nu har alltså Sofia också börjat i högstadiet. Hoppas att hon kommer att trivas lika bra med skolan även nu i högstadiet som hon har gjort tidigare.

Det har annars varit en ganska behaglig vecka som startade med att jag fick med mig Axel till Tyresö tillsammans med Janne för att möta upp lite sköna bajare från HammarbyklanenO’Learys. Det var trevligt att få med Axel och att få bjuda honom på en matbit och ett par öl till matchen Sundsvall-Hammarby (0-0). Ingen höjdarmatch men höjdarsällskap minst sagt.

Sofia & Karin

Hammarbyvinst

På match igen. Den här gången vann Hammarby över Gefle IF med 2-1 men utan att imponera alls och det känns riktigt bra att detta var den sista matchen inför EM-uppehållet så laget får en chans att hitta en riktning. Hammarbyklanen som ni på bilden ser representerad av Stefan Bodén och Janne. På Klanens hemsida kan ni hitta bilder där undertecknad dyker upp under Hammarby-marschen på sidan http://www.hammarbyklanen.se/2016/04/20/marschen-2016/.

Stefan och Janne från Bajenklanen

Hammarby vs. AIK 1 – 0

Janne med vinst i blicken Så var det dags för ett skönt avslutande derby. Tre matcher kvar efter denna varav två hemma på Nya Söderstadion men jag jobbar vid båda tillfällena så detta blir min sista Bajen-match för i år. Inte bara grön och vit, Janne kom fullt utstyrd i Hammarbyklanens mundering, kilt och basker och hela konkarongen.

Eftersom Axel inte kunde hänga med på matchen så gav jag min andra biljett till Tarzan. Det är ju aldrig problem att bli av med en biljett eftersom alla trevliga människor är hammarbyare.

Matchen blev naturligtvis onödigt jämn. Hammarby hade fler avslut men lyckades inte sätta lädret i nätet. Så i den 88:e minuten så offrar sig Erik Israelsson med fullständigt dödsförakt och sätter huvudet mot bollen på ett inlägg, och plötsligt är det 1-0 till Hammarby.
Innan Erik Israelsson landar på marken är han medvetslös. Han ligger kvar på gräset och sjukvårdare rusar in. Man stabiliserar hans nacke och försöker kommunicera med Erik medans man väntar på ambulans. Under tiden så skriker AIK-klacken, ”-Låt han dö”.
Hammarbyfansen hedrade Ivan Turina under hela hyllningen på Friends Arena och så tackar de usla råttorna med att skrika ”-Låt han dö”. Vad kan man säga? Fullständig brist på klass i det trötta gänget.

Hammarby-TIFO

Bajen - Gnaget

Tarzan

Ambulansen

Bajen - Gnaget

Janne