Etikettarkiv: Gustafskorv

Kort paus i arbetsveckans slut

Tröströka ett par cigarrer efter en semihetsig vecka. Med det menar jag att jag knappt har gått och lagt mig innan jag har gått upp på morgnarna och de tre senaste nätterna med knappt någon sömn alls på grund av knäsmärta har slitigt. Därför var det riktigt skönt att komma hem och få göra sig några mackor med Gustafskorv, Fetaost, bacon och persilja med mera, och sedan få slå upp en god bok och sjunka ner i den samtidigt som man puffar på en Bespoke Daughters of The Wind Piramide och en liten Cohiba Maduro 5 Secretos. No får det bli lite 08 Fotboll videoblogg och nedvarvning.

Blind Mans Bluff

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

On Top Of The World, or at least Stockholm!

Omlagt schema inför planeringsdag med jobbet så att ingen skulle behöva jobba natten innan eller följande natt. Så vad händer? Vikarie sjukskriver sig och jag blir kvar över natten. Vilket leder till att jag naturligtvis är helt slut efter en hel dag med grupparbeten och åsikter. Dock hade vi ett trevligt avslut på Hotel Continental och efter lite häng på deras skybar ”Capital” så rundade vi av med en trevlig middag på restaurang The Market. Den här dagen blev mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats och vi har nu en tydlig riktning med vårt arbete mot framtiden. Nu kan det mycket väl vara i elfte timmen då den politiska verkligheten har ställt hela verksamheten, ja hela företaget, inför nya och med största sannolikhet omvälvande utmaninger det närmaste året. Idag passade vi dock på att njuta av kollegor i en mer avslappnad miljö.

Vi hade konferensen i Dalarnas hus på Vasagatan i Stockholms centrala delar. Vi hade ”Gustafsrummet” och det gladde mig oerhört att frukostmackorna hade Gustafskorv som pålägg. Tröttheten jagade jag så gott jag kunde på flykten med kaffe. Servicen på Dalarnas hus var utmärkt och personal bevakade gästernas behov av att ta sig in i lokalerna med ständig närvaro. Låsta dörrar men vi behövde aldrig änta länge på att någon öppnade dörrarna för oss när vi tillfälligt hade lämnat lokalen. Mycket bra betyg måste jag ge dem.
På bilden hänger jag med min vapendragare Mosa, en kalaskille och ytterst kompetent kollega.

På toppen av Stockholm

Vägen hem

Kalvsnäs kvarnHemfärden gick i första delen i cirkel.
Vi gav oss av öster ut och när jag väl började söka mig söderut så hamnade vi i skogarna vid något som hette ”Kratte masugn”.
Det hade varit lite kallt hela morgonen och förmiddagen, regnet hade kommit redan under natten i Falun, så vissa familjemedlemmar tyckte att det var för kallt för att gå ur bilen och titta på underverket.
Själv försökte jag införa tankesättet att ”det går inte att frysa i plusgrader” vilket enbart Erika visade vilja att anamma.

Efter att ha bråkat lite om vädret fick vi i alla fall en liten bensträckare vid denna masugn.

Anledningen till att vi överhuvudtaget hittade stället var att vi körde efter min ”intuition”.
Nu blev den plötsligt ifrågasatt.
Detta efter att jag singlade slant om vi skulle vända om eller om jag skulle fortsätta fram på den lilla grusväg genom skogen som vi befann oss på. Då vägen blev mindre, smalare och gropigare sade Elsa med märkbar sarkasm i rösten:

-Nu kan väl din intuition få vila ett tag så kör vi efter GPS’en istället!

På vägen in mot ”Kratte masugn” hade vi passerat en byggnad där jag hade sett skylten ”Museum” och nu kom vi ut tillbaka på den vägen så jag stannade till och vi gick in på ”Kalvsnäs kvarns museum”.
Det var ett riktigt trevligt museum och en lokal hantverkare hade ställt ut trähantverk för försäljning.
Elsa, Sofia och Carl köpte varsitt hantverk att ta med hem. Fina saker som de verkligen verkade gilla.

Strax efter att vi hade lämnat Kalvsnäs fick Elsa i SMS-kontakt med sin mor veta att Kalvsnäs var en viktig plats för henne när hon växte upp.
Hennes moster Margit, som senare bodde i Sjöfallet, hade bott nere vid kvarnen och Anna hade lekt massor i ladan och vid kvarnen.

Plötsligt var min ”intuition” i ropet igen.
Tänk så snabbt saker ändrar sig,

Hungriga, trötta och Sofia kanske även lite febrig, slukade vi en hög med hamburgare och pommes frites på McDonalds i Hedemora.
Vi hade åkt länge utan lunch och barnen började se lidande ut.
Eftersom vi hade varit på tur i Gästrikland och nu var tillbaka i Dalarna någon halvtimme innan vidare hemfärd så passade jag på att köpa en ring Gustafskorv på Hemköp i Hedemora.
Min lycka gjord!

Efter stoppet i Hedemora var det raka spåret till Thomas och Yvonne där vi grillade och åt middag tillsammans. Isolde och Martin var också på plats.

Nu är vi hemma.
Barnen sover och jag är otroligt trött.
Nu skall jag bara få upp alla bilder till Flickr så skall jag sova ett par timmar sedan.

Hur det än är:
Hem ljuva hem!

Bilder:
20100725 Kratte masugn
20100725 Kalvsnäs kvarn
2010 juli, Dalarna

Carl äter hamburgare

Drive by Dalarna

Janne♠ Fredagen ägnades åt biltur till Dalarna med Janne.
Tre mål för dagen fanns på dagordningen. Först ett stopp i Hallstahammar hos en Uno som Janne köpt lite fälgar, däck och reservdelslistor av.
Sedan var det snabbt vidare förbi Ludvika för ankomst Nyhamar där Janne skulle kolla in en Land-Rover, en helt fantastisk bil som håller för nästan allt. Hela 80% av alla sålda Land-Rover är fortfarande i trafik. Det måste vara rekord.

Efter allmänt däcksparkande, provkörande och socialt prat så fortsatte vi mot Borlänge.
Vägverket har just nu en pågående utställning om Minin, Hundkojan 50 år; och som firare av detta 50 års-jubileum så ville vi naturligtvis passa på att besöka utställningen.
Det var väl kanske tur att vi hade andra ärenden på vägen, det kändes lite lite med fyra Mini och ett par skyltar med tidslinjer.

Efter besöket på Vägverket så var det dags att vända hemåt, men ett stopp hade vi minsann kvar innan hemkomsten!
Ett stopp i Gustafs för att köpa ett par ringar Gustafskorv. Det är ju bara ett måste!

Beväpnade med två ringar korv vardera så fortsatte vi hem mot Stockholm. Efter en lång dag anlände jag trött hemma på kvällen.
Nu skall det sovas.

Bilder:
20091127 Dalarna – hela dagen

Mini

Hemmåt genom Dalarna, Västmanland och Uppland

KidzenAtt det skulle bli mycket bilåka den här dagen det var vi ju förberädda på men det blev ett par extra svängar även denna dag.
Efter att vi hade lämnat Birgittagården i Hosjö, Falun så var första målet Vika kyrka. Väl vid Vika så var det en begravning på gång så vi fortsatte vidare.
Jag hade läst kartan väldigt slarvigt tydligen för den vägen som jag trodde skulle ta oss längs Runn till Torsång och sedan Borlänge var fel väg, jag dammade ut på 266:an och kom ut vid Hedemora.

Vi var tidigt ute så jag satt fart tillbaka norrut mot Borlänge. Ett snabbt stopp i Gustafs, in på ICA och ut med en kasse Gustafskorv.

Nästa stopp blev Säter, jag svängde av pga. en skylt som jag inte längre minns vad den informerade om och sedan följde jag en annan skylt som det stod ”Konsthjulet” på.
Lyckades aldrig lista ut vad ”Konsthjulet” var för något, för som vanligt i Dalarna så skyltade man på ett sätt som krävde att man hittade utan skyltar.
Flera gånger fick man vända för att skyltarna upphörde utan ledtrådar eller så blev det som i det här fallet, att vi fick se något annat istället.
Vi hamnade i utkanten av Säterdalens nationalpark vid en fors som använts av gruvnäringen.

Sedan blev det Stora Tuna kyrka som kompensation för det uteblivna besöket i Vika kyrka.
Det var lättare sagt än gjort att ta sig till St. Tuna kyrka.
Tur att tornet syns, för skyltning vill inte kommunen ha. Det visade sig att trots påtryckningar från kyrkan så tycker kommunen att det blir för mycket skyltar?
De tycker att det redan är så mycket skyltar i korsningen där man tar av, bl.a till Romme travbana.
Hur de nu tänker då?

älgVi fortsatte sedan upp till Kvarnsvedens norra grifteplats för att besöka graven där min gammelmorfar, gammelmormor och morfar ligger begravd.
Sofia tyckte att det var synd om Ingegerd som måste klara sig utan Gunnar och plockade kottar som hon dekorerade gravstenen med.

Efter ett snabbt lunchstopp på Burger King så lämnade vi Borlänge och Dalarna för att åka hemåt.
Ett stopp för eftermiddagskaffe hos Thomas och Yvonne ett par mil norr om Heby var det sista stoppet vi planerat innan hemkomsten.

Strax söder om Avesta tog vi av och åkte småvägarna och precis innan vi lämnade Dalarna så fick vi syn på en älg.

Det var en uttråkad älgko som inte ägnade oss någon uppmärksamhet. Vi fortsatte vidare över Möklinta på vackra vägar och vid halv fyra var vi framme hos Yvonne och Thomas och fick oss en ordentlig fika och barnen fick leka i vatten innan vi satte oss i bilen för sista sträckan hem. Vi tog småvägarna över skogen och åkte över Uppsala hem. Vårt sista äventyr för veckan blev när en bil framför oss tappade sitt vänstra bakhjul. Men det var så många andra som stannade så vi kunde fortsätta hemåt.

Gravsten