Etikettarkiv: fotografi

Lomography Earl Grey B&W 100 ISO

Lomography Earl Grey 100When I was in Kenya back in July I forgott to pack my digital camera and had to shoot everything on film. Not that that is a big problem for me but since I have no chemicals at home I haven’t developed any film at home for a while. But I had packed a good portion of equipment in the form of Bessaflex a Yashica J3 and a Yashica TL Electro X with four lenses, Carl Zeiss Jena ƒ2.8/35mm; Meyer-Optik ƒ4.5/35mm; Schneider-Kreuznach ƒ2.8/50mm; amd last a Sigma Widerama ƒ3.2/18mm, so I had more than enough to manage.
Two of the three different films I had with me was all new to me and I was not at all sure what I could expect from those films. During the trip I did not wrote down any notes about what film I used with what combination och camera and lens and I just I allowed myself the freedom of changing lenses and cameras as I went along.

Well, back home and leaving the films for developing while I went to The Gambia for another photosafari but this time with both digital and analog cameras. Now I got the negatives back from development and have scanned the lot. The positive surprise was the Lomography Earl Grey B&W 100 ISO 35mm film. I had looked at the sample pictures at Lomographys site and had really not any expectations at all since they mixed some flash photography images with double exposures and what not. So sitting here with my new scans I can only say that I will absolutly buy this film again. This is really a movie with many possibilities and the grain is not the finest but it has a beauty to it.

I leave you with my first example from this film, Hellen outside our apartment in Kisumu.

Hellen shot with Lomography Earl Grey 100

Fujica ST701

För ett tag sedan så skaffade jag en gammal Fujica ST701. Anledningen var att jag en gång i tiden hade en Fujica ST605 som någon gång kommit på avvägar och för ett antal år sedan skaffade jag en Fujica ST810 på eBay som aldrig riktigt fungerade. Slutaren var död. Nu köpte jag den här kanonen och tog med den till gambia för att testa den. Så förhoppningsvis får jag anledning att återkomma med lite bilder från båda kameran och objektivet som sitter på på bilden nedan, en Voigtländer Color-Skoparex 2.8ƒ/35mm.

Fujica ST701 med Voigtländer Color-Skoparex 2.8ƒ/35mm

Minolta SRT101

Min Minolta SRT101 köpte jag av min vän och tidigare chef Tomas Ruudh. Det hade varit hans morfars kamera och jag fick kameran med både standard objektivet, ett MC Rokkor ƒ1.7/55mm och ett Tokina ƒ3.5/200mm teleobjektiv. Den här kameran är lite av en favorit bland mina analoga kameror. SRT101 påminner mig mycket om mina Yaschica TL Electro X. De är stora, stabila och underbara att hantera om man som jag har stora händer. SRT101 är i mina ögon till och med en mer komplett kamera än den senare pro-modellen X-700 som jag också har haft en gång i tiden. Den här arbetshästen har nämligen allt utom en funktion för dubbelexponering. Men att kunna låsa spegeln i uppfällt läge (precis som på Yashica TL Electro X för övrigt) är en mycket användbar funktion och framkallar en hel del villhöver-känslor för att prova gamla extrema vidvinkelobjektiv som inte kunde användas utan att fälla upp spegeln som annars var i vägen.

Om man är intresserad av Minoltas kameror så rekommenderar jag et besök på The Rokkor Files där du hittar – inte allt men mycket information om Minolta kameror, objektiv och tillbehör. Om jag inte hade hittat min första systemkamera på pantbanken och därmed köpt det första som jag hittade inom min komomiska ram så hade Minolta kunnat bli mitt första alternativ. Det är så mycket intressant med Minolta kameror och både kvalitativt och ergonomiskt så ligger de definitivt på topp under många många år när kameror var mekaniska och de byggdes för att hålla. Dessutom skulle man kunna skaffa sig en extremt unik och högpresterande utrustning med exempelvis ett lämpligt Minolta-hus, kanske en Minolta XD11 samt ett Sankyo Kohki objektiv. Det skulle ju vara riktigt häftigt.

Minolta SRT 101

New Deal Photography

Det senaste i bokhyllan är boken New Deal Photography om USA under 1933-1943. Det är ett fotografiskt fantastiskt historiskt dokument men med det handikappande utgångsläget att det var The New Deal som gjorde den ekonomiska skillnaden. Det är en historisk lögn som kultiveras av keynsianer naturligtvis men det viktiga med den här boken är ändock den fotoskatt den är. Ett fotografiskt tumavtryck av USA under några begränsade år. Detta blir säkerligen en bok som jag kommer att leta efter inspiration i för mitt eget fotograferande och ser fram emot stunder att få bläddra igenom den från pärm till pärm.

New Deal Photography

Allt slätare på Fotografiska

Under förra veckan så fick jag lite ledig tid flr första gången på länge. Underbart men samtidigt en lätt vilsen känsla. I telefon med Erika så insåg vi gemensamt att måndagar omöjligör museibesök men att Fotografiska naturligtvist var öppet (eftersom det är en privat finansierad verksamhet). Så sagt och gjort. Anledningen till att jag överhuvudtaget befann mig i Stockholm var att jag hade lämnat in en hög med film för framkallning på Team Framkallning på för mig klassiska Maria Prästgårdsgata 12

Kameror

Utställningen Vanishing Traces med Scarlett Hooft Graafland var väl kul på sitt sätt men den enda känslan för fotografi och mindre teater och Photoshop var utställningen Light Within med Vincent Peters men hur väl hantverket än är utfört så är inspirationskällorna (eller källan) allt för uppenbar och hur väl och hur mycket bättre det än är så saknar utställningen något som visar Vincent Peters utställning inget som lösgör honom från hans förebilder, inget alls som förlöser honom vilket gör utställningen platt. Jag behöver bara besöka hans hemsida, https://vincentpetersstudio.com/ för att hitta bevis p&aring. Utställningens kurator har definitivt inte gjort sitt jobb. Trist. Särskilt när Fotografiska allt mer strövar mot att bli en politiskt korrekt institution och helt verkar släppa det rent konstnärliga fokuset. Kuratorn gör sitt jobb i egenskap av chefens valp. Det är för min del nu roligare att besöka butiken än utställningarna, vilket gör den privata vinkeln än mer trist. Att försöka blidka den politiska styrande eliten mer än att vara privat och fri. Vilken otroligt tråkig fälla att försöka blidka makten. Alla som säger att konst måste vara kontroversiell bor antagligen inte i Sverige, för här och i Nordkorea gör vi inte så..

Charlize Theron av Vincent Peters

Minolta Dynax 5000i

Den här kameran fick jag av min morbror Lars-åke för ett par år sedan. Den hade inte använts på många år skulle jag tro och zoomringen på objektivet var lite trögt av overksamma år men det är ju kul med kameror så jag tog tacksamt emot den. Den här kamera tillhör Minoltas andra generation av autofokuskameror och har ett väldigt egensinnigt system med datakort. Man köper tillolika datakort för att få olika typer av funktionalitet i kameran. Ett minst sagt omständligt system som Minolta med största säkerhet tog till för att kunna mjölka användarna på ytterligare några kronor.Det första jag gjorde när jag fick kameran var att söka rätt på ett datakort för att kunna göra manuella inställningar men jag får erkänna att det var alldeles för omständligt att lista ut hur jag skulle ställa in slutartiderna så jag ledsnade snabbt och plockade ur filmen efter bara ett par exponeringar. Nu har jag bestämt mig för att ge kameran en ny chans och stå ut med automatiken för att få en hel provrulle igenom den. Kameran är annars skön att hålla i så bara plus på ergonomin men jag tror att Minolta hade lite för bråttom in i framtiden och att de konservativa användarna av kameror inte riktigt hängde med. Minolta har alltid varit en tillverkare som har legat mig varmt om hjärtat och genom åren så erbjöd de massor av intressanta och högkvalitativa produkter.

Om jag får ett bra resultat av provfilmen på den här kameran skulle den kunna bli en bra allround-kamera att släpa med sig. Inbyggd blixt och full automatik är inte riktigt vad jag föredrar men jag kan tänka mig att ha den som en enkel point and shoot-kamera som är lämplig att släpa med sig i alla möjliga miljöer. Skall bli intressant att se vad första riktiga provrullen ger för resultat.

Minolta Dynax 5000i

Vanden Plas Princess 1100

För något halvår sedan lät jag framkalla några filmer som har legat ett tag i lådan. Det var en positiv överraskning att se att det faktiskt kunde bli bilder från den gamla lådkameran som jag har i samlingen, en gammal Kodak Beau Brownie No.2 tillverkad någonstans mellan 1930 och 1933. När jag skannade det här negativet reagerade jag på att det blev så pass bra som det blev, lådan borde läcka ljus och med tanke på att glaslinserna är rejält dammiga så trodde jag inte på ett så gott resultat, trots avsaknaden av kontrast.
Kamera: Kodak Beau Brownie (1930-1933)
Objektiv: Dedikerad lins cirka 85mm/ƒ11
Film: Kodak T-Max 100 ISO – 120

Vanden Plas Princess

Yashica Electro 35

Den första gången jag höll en Electro 35 i min hand var nog runt 1994 och redan då kändes det som en mycket gammal kamera i min hand. Då hade jag fotograferat i några år men aldrig haft en mätsökarkamera i min hand och den här kameran verkade inte helt lätt att förstå sig på för mig då. Idag när jag håller en likadan kamera i min hand förstår jag inte riktigt vad det var som verkade så komplicerat den där kvällen för 25 år sedan i min brors lägenhet i Blackeberg. Kameran vi då satt och klämde på hade tillhört Gunnar och han hade låtit Anders ta över den tillsammans med tillbehören med vidvinkel- och tele-linser med den separata vivvinkelsökaren. När mitt fotointresse fick en revitalisering igen i början på 10-talet så blev jag sugen på att prova en mätsökarkamera. Den första mätsökarkameran som jag kände intresse för redan på 1990-talet var Minolta CLE, ett resultat av det tekniska samarbetet mellan Minolta och Leitz, som jag än till denna dag bara sett på bilder och aldrig har haft chansen att hålla i min hand. Efter att ha snurrat runt på internet och förläst mig på diverse kamerasajter så blev Yashica Electro 35 mer och mer det självklara valet.
Det enda problemet jag egentligen hade med den här kameramodellen var att det är ett dedikerat objektiv. Att inte kunna byta objektiv var i mina ögon ett rejält handikapp för kameran men efter att ha skaffat min första Electro 35 och fått erfara den fantastiskt skarpa optiken så var det inget problem längre.

Yashica Electro 35 är en fantastisk kamera men den dras med ett par svagheter när det kommer upp i ålder. Pad of death är kanske det mest klassiska problemet där armen som matar fram filmet slår i en gummidel i kameran där electroniken för ljusmätningen sitter och på så sätt slår ut den. Det finns fortfarande människor som kan åtgärda detta så det är inget problem som behöver betyda döden för kameran.
Beroende på hur populärt analogt fotografi är för tillfället så kan man hitta Yashica Electro 35 för någon hundralapp och ibland mindre, ibland mer. Det här är en fantastisk kamera.

Yashica Electro 35

I mitt nya härad

Uppsala linneanska trädgårdarFör några veckor sedan så var jag i Uppsala för mitt arbetes räkning. Med två bilar fulla med klienter besökte vi Uppsala linneanska trädgårdar och det började lovande och trevligt. Dock var några av klienterna så rastlösa att besöket endast varade en sex sju minuter innan de flydde växthusen med förhoppning om att vi kunde gå och fika. Naturligtvis blev det en stund på café innan vi vände åter mot Rånäs. Personligen hade jag gärna fortsatt att boanisera i botaniken och jag kommer att ta mig en tur i trädgårdarna på egen hand vad det lider. Det finns ännu mycket att upptäcka i Uppsala för mig som nyinflyttad och om ett par veckor när Donata kommer på besök så har hon lnskat att se Gamla Uppsala. Det ligger helt i min smakriktning så det skall bli mycket intressant. Antalet gånger jag har gjort en mental anteckning om att ta mig till Gamla Uppsala med en kamera eller två i sällskap är många och nu har jag få ursäkter att inte lära känna mitt nya härad.

I slutet av april köpte jag ett ryskt objektiv, ett Industar ƒ3.5/50 så kallat pancake-objektiv. Det vore trevligt om det hann levereras så jag får testa att ta lite bilder med den gamla klassikern. Annars har jag ett antal rullar svart/vit film från Lomography i kylskåpet så lite analogt fotograferande i kombination med digitalt dito med min Pentax K-5 lär det bli hur som helst.