Etikettarkiv: Ford

182 cubic inches Ford Taurus wagon – 1989

Vissa saker saknar mer än andra. Särskilt när man plötsligt hittar bilder på en gammal favorit när man levt i förvissningen om att det inte fanns några bilder. Min gamla Ford Taurus wagon, internt kallad Tjuren, från 1989 som jag köpte av Tony är ju en sådan liten pärla. Stor tung, bensinslukande och helt underbar. Med ett gigantiskt lastutrymme så fick den fungera som både firmabil och privat transportmedel under drygt ett år. Är det någon bild jag skulle vilje göra en hård roadtrip i igen (läs om min feberresa här), så är det ju definitivt i ett sådant här ekipage. Undrar om man kan hitta en i hyfsat skick till sommaren?
Njut av bilderna och jag väljer att samtidigt minnas tillbaka på de underbara bordelligt plycshiga fåtöljerna som gjorde den till vad den var.

Några länkar:

182 cubic inches Ford Taurus wagon - 1989

182 cubic inches Ford Taurus wagon - 1989

Ford Galaxie Sunliner -62

När jag 29 juli var på Färsna gård och tittade på traktorer och veteranbilar så hittade jag den här skönheten, en Ford Galaxie Sunliner -62 som var i ett mycket rött och trevligt skick. Man måste ju älska en full-size cabriolet med V8. Det är ju en speciell känsla.

Ford Galaxie Sunliner -62
Klicka på bilden för störe bil(d)

Ford Galaxie Sunliner -62
Klicka på bilden för störe bil(d)

Ford Galaxie Sunliner -62

Ford Galaxie Sunliner -62

Wrenching it out

Det började med en tur till Biltema på morgonen, med knappt dugliga bromsar begav jag mig till Norrtälje och sedan snabbt hem igen. Att byta bromsbelägg ska ju inte vara något större besvär men naturligtvis stötte jag på problem och bromsbeläggen låg på konstant efter bytet. Provkörningen gick ju inget vidare kan man ju säga. Efter att ha kollat in några filmer om bromsarna på min Toyota Corolla och upptäckte då att det var fästen som ska vara fjädrande som är stumma på min bil vilket kunde vara förklaringen. Jag funderade på om detta gjorde att beläggen blev för breda när kalipern inte kan öra sig som det är tänkt så jag plockade ner allt igen och böt bara beläggen på ena sidan bromsskivorna, den sida där bromscylindern sitter och som hade störst slitage. Och se, det verkar fungera.

Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem
Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem. Bromsbeläggen bytta, och ombytta igen då det inte ville sig och bromsarna låste sig.

Precis tillbaks från provkörning så kliver jag ur bilen så kommer min granne, Rune T, inglidande med sin prisvinnande Ford. Det kändes nästan som att min bil skrattade åt mig. Ibland känns det mer uppför än man förtjänar.

Runes Ford

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

En dag med barnen

Sofia och Ronja i Jannes garage♠ Dagen började med att jag vaknade med värk i ryggen och med mina kläder på mig.
Jag hade somnat när jag nattade Karin och vaknade inte innan hon väkte mig på morgonen med en ivrig förfrågan om nyponsoppa.
Jag hade sovit i samma ställning hela natten med Karin på armen, därav ryggvärken.
Man är ingen ungdom längre.
Det är nästan så man skulle behöva vändschema och katetertömning, men det är väl bara en tidsfråga nu.

När Elsa kommit hem från jobbet så släppte hon ut Karin och Sofia i trädgården och filmade dem en stund efter inspiration från 1999 som vi såg filmade snuttar ifrån på video igår.
En liten Sofia och en ännu mindre Carl var kul att se igen.

Jag tog med mig Karin och Sofia till parken i pulka.
I parken försökte Sofia göra rutchkanan i ordning för Karin men till sist var det ändå gungorna som blav intressantast.

• Lite dokumentskannande och annat småpyssel hanns med innan det var dags för det utlovade hundrastandet.
Eftersom Sofia älskar djur så måste vi få till lite umgänge med pälsklädda kräk trots att hon lider av sin allergi.
Jannes pudel Ronja är ju en sån där individ som går att använda.
Liten och Sofia är tokig i henne.

Jag och Sofia skjutsade Carl till en kompis i Hässelby och åkte sedan över till Janne som var i full färd med att byta ut sin havererade topplockspackning på lilla hundkojan.
Den som tog oss till ”IMM 2009 i Longbridge” förra sommaren och motorträffen i Nyköping i somras.
Det kanske var dags för en ny packning helt enkelt!

Hos Janne kopplade vi Ronja och Sofia fick ta henne en lång tur runt Ljudarn.
Det var gränsfall på vem som ratsade vem runt skogen.

När vi kom tillbaka till Janne så ville Sofia inte riktigt skiljas från Ronja och till sist blev det lite för mycket tafsande så Ronja så ifrån med ett litet nafs.
Sofia blev ganska så chockad och var helt tyst i bilen på väg hem ända tills jag frågade henne om hon blev rädd.
Då brast hon i gråt.
Vi åkte hem och tittade på alla bilderna jag hade tagit av henne och Ronja och då tror jag att det blev lite bättre igen.
Dock så har hon efter det varit extremt pappig och ville till och med följa med och hämta upp Carl och hjälpa mig att sätta upp lite stänger i hallen som jag pysslade med.

• Efter middag och lite annat pyssel så satte vi oss i soffan för lite lördagsmys.
Vi hade fått lite blodad tand efter att vi såg videoklipp från 199 så nu laddade vi spelaren med film fån vintern 2004/2005 när Sofia var med på banan, Sofia fortfarande tog ridlektioner, Carl bakade lussebullar i form av Rayman, Isolde spelade tvärflöjt och jag körde Ford.
Kul att se barnen med fem års tid som förflutit, det har hänt så mycket mer än man kan fatta, de har växt så otroligt mycket på fem år.

Karin & Sofia

PrataBas-träff i Växjö

MALAEfter mycket om och men blev det då av i alla fall. Elsa åkte på fredangen iväg till Falun på fredagen. På lördagsmorgonen skulle jag lämna barnen hos Anna och Niclas, men när vi packat in oss i bilen som jag lånat för helgens äventyr så startade den inte.
Batteriet var dött.
Efter lite jakt efter någon som kunde hjälpa mig igång, vilket inte är helt enkelt klockan 08:15 en lördagsmorgon, så kom Niclas förbi med lilla forden och gav mig gnista nog att få igång bilen.

När jag kom tillbaka efter att ha lämnat av barnen så stod ”Sunken” redan och väntade.
Vi packade bilen full med basar och andra nödvändigheter men började misströsta när bilen rök rejält med svartrök, det luktade sot; riktig gammal brandrök.
Vi beslutade oss dock för att göra ett försök och vi kollade oljan regelbundet men tack och lov så hade vi ingen märkbar oljeförbrukning.

Vi hade en trevlig resa ner till Växjö och bilen rullade på bra.
Med tanke på röken ur bilen så ville vi inte pressa bilen för hårt utan tog det lugnt och fint hela vägen.

Väl på plats hade det redan hunnit anlända en skön samling basister.
Det blev snabb uppackning av basar, välkomstkramar av gamla bekanta och lite allmänt basistmingel och hälsande på lite nya ansikten.
Anders höll en intressant och väldigt pedagogisk genomgång om rörfärstärkare, så pedagogisk att till och med jag hängde med på en del av elektroniksnacket.
Mats från Lighthouse visade sin nya baskollektion. Kul att ha fingrat på basarna med serienummer 1 och 2. En oerhört skön och välbyggd bas.
Naturligtvis, den är ju handbyggd, och därför också en prislapp som inte är aktuell i mitt segment.
Men enormt fina basar. Kul att någon i Sverige vågar satsa på att bygga egna basar!

:: Jag märkte av att det hade varit lit rörigt senaste tiden när jag kom ner och plockade ur bilen och lastade av allt som jag bara var mellanhand och transportör för. Jag berättade för Micke att jag hade letat som en galning i flera dagar efter Linus grejer som jag skulle ha med mig.
Micke tittade på mig och frågade om jag inte kom ihåg att han hade hämtat allt hos mig en månad tidigare och att Linus sedan länge hade prylarna hemma.
Snurrig är bara förnamnet.
Det har kanske varit lite mycket att fokusera på senaste tiden så att man har fått prioritera bort en del saker.

En toppendag och toppenkväll.
På söndagen tog vi det lugnt och började inte packa in i bilen innan det kändes som om man hade fått prata ordentligt med alla polare från runt om i landet som man inte ser så ofta.

Jag kör

Roger Silow, Växjö 2010-01-31

:: På hemvägen skulle vi lämna av en förstärkare och en bas i Hötomta utanför Norrköping.
Vi hade blivit utlovade nybakade kanelbullar av Tommy och mycket riktigt så stod han och langade i och ur plåtar ur ugnen när vi kom.
Tommy är mannen bakom tks högtalare som både låter bra och är lätta, en basists dröm helt enkelt.

När vi skulle vidare så skulle vi ta färjan över Bråviken. Det blev en liten extra sväng runt men det var bara trevligt, det blev en ordentlig road trip för mig och ”Sunken”.
Nästa träff att se fram emot är Glanshammar 2010, tredje raka träffen i Glanshammar.
Glanshammar är vad amerikanarna skulle kalla ”the Mother of” basistträffar.
Det skall bli kalaskul i år igen!

På hemvägen så hade vi inte längre några problem med svartrök, jag vet inte om det var ett problem eftersom bilen hade stått obrukad i tre veckor, eller vad det kan ha varit?

Hem kom vi i alla fall, och helt slut var man igen.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157623208313989/

Tjuren skrotad…

Tjuren skrotades i maj 2006 då jag inte hittade någon bra garagelösning för honom. Det var synd för det var en otroligt skön «pimpmobil» som jag gillade skarpt.

Jag köpte bilen av Tony Jazbinsek, min gamla klasspolare och markisexpert på Södertörns EnergiCenter. Det hann bli ett par minnesvärda turer med Tjuren innan han fick gå till sista vilan. Jag minns speciellt när jag skulle ta mig hem från Kummingården i Oxie utanför Malmö.

Det här var hösten 2004 och jag var nere hos familjen Jensen för att installera deras värmepump (Stiebel Eltron WPC 10). Jag hade packat Tjuren hårt. Han fick gå med skåpet fullastat med verktyg och installationsmaterial, backvis av material. Tunga koppar- och mässingskopplingar. Stålverktyg med mera.
Det märkliga är att jag inte minns någonting överhuvudtaget av nerresan till Kummingården. Men hemresan minns jag så mycket mer av.

Jag var nere över helgen och när jag kom hem så skulle jag på måndagen träffa representanter för Thermia angående Stefans krånglande värmepump.
Min plan var att åka hem på söndagen och få mig en skön natts vila innan jag skulle träffa Thermiafolket klockan 13:00 på måndagen.
Men installationen drog, som vanligt, ut på tiden en aning och dessutom så hann jag utveckla en ordentlig feber under söndagen.

Det var först framåt fem-tiden på måndagmorgon som jag fick in de sista backarna med verktyg i bilen för en färd hem, febrig och utan sömn.
Jag klarade att köra en timme innan mina ögonlock var så tunga och omöjliga att hålla öppna att jag var tvungen att stanna Tjuren på en parkeringsplats bakom ett nattstängt McDonalds.
Efter en 45-minuters tupplur så fortsatte jag mot Stockholm och Trångsund. Jag hade enorma svårigheter att hålla mig vaken och det blev ju knappast bättre av de helt enormt bekväma fåtöljerna i Tjuren. Min förarstol i bordellfärgad plysch var något av det skönaste och bekvämaste som någonsin monterats i ett fordon. Att den dessutom var helt elektroniskt inställningsbar gjorde ju inte saken sämre.

Varenda meter på färden mot Stockholm och Trångsund var en kamp mot sömnen och när jag efter 627 kilometer av kamp mot naturens krafter var jag dock framme. I stort sett på minuten.
Det var en av de värsta bilturer som jag någonsin genomfört.
Jag borde ha stannat och sovit ut istället.

Tjuren bottnas ur

Ford Taurus Wagon på motorvägen• På väg till Uppsala i januari 2005 så bottnades hastighetsmätaren ur med vinterdäck och dåligt väglag.
Med sommarsulor och torr väg rullar den på ganska bra skulle jag tro. Bilden jag tog med telefonen när mätaren var i botten blev tyvärr för suddig, Tjuren skakar ju så fördömt i hastigheter över 120 km/tim, jag undrar om framvagnen skulle bli stabilare om man satte på samma typ av fälgar fram…och kanske även samma typ av däck.
😉

Personligen skulle jag aldrig våga köra snabbare än vad hastighetsgränsen tillåter…

Bilar skall inte användas som leksaker…host, host….

Tjuren – min Ford Taurus

Tjuren är en Ford Taurus Station Wagon -89 som kom i min ägo då firmabilen behövde komma in på verkstad en längre tid. Därför var heller inte en hyrbil att tänka på då det skulle ta ett tag att laga bilen och hyrbil skulle kosta en förmögenhet.

Tjuren hade gått 21 000 mil när han kom i min ägo och han har en liten V6-motor på 3 liter (182 cubic inches).
Rejäla däck på 205/65/15 som sitter på aluminiumfälgar.
Som brukligt på en amerikabil så är det elektricitet i massor…elstolar, elspeglar, eltaklucka, elcentrallås osv.
Knappt att batteriet räcker till…