Etikettarkiv: FIFA

Hammarby IF – Östersunds FK 1-2

Allsvensk återstart efter VM-uppehållet och Bajen skulle återuppta komandot och städa av ett sargat Östersunds FK och återta serieledningen. Fotbollssuget har ökat av att Gor Mahia FC har gått som tåget i både cuper och serie och nu var man redo att få en seger efter det långa uppehållet. Kennedy byts in och försöker men får bara ett enda vettigt frisparksläge. Bjørn Paulsens mål förlåter och Nikola Djurdjic jobbar och försöker hela vägen. Men annars? Katastrof. Imad Khalili vill jag aldrig mer se starta i Hammarbys färger. De som tyckte att han äntligen hade vänt och att han nu var tillbaka och visade sina rätta takter kan hoppa och fara. Han har blixtrat till i tre moment i några sekunder…på tre års tid. Grattis, men i den här matchen var det lögn i helvete att få Khalili att pressa lika hårt och högt som Djurdjic och Tanković. Han ger inget extra utan smålunkar runt som att de aldrig kan begär något av honom. Inte tillstymmelse till lagspelare. Jag har inte velat varit helt ärlig om honom tidigare men sämre spelare har Hammarby aldrig haft. Punkt. Nu tar vi den här förlusten och gömmer den djupt inne i något valv. Det måste vara den sista förlorade måste-matchen den här säsongen om vi skall komma någonstans på övre halvan.

Kennedy fick bara en chans till frispark på mål

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll – Olof Lundh

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll - Olof LundhDet här är en bok som jag fick av min chef Yadira Nisch i Upplands Väsby när jag jobbade mitt sista pass på plats där i början på sommaren. Det är i sig en intressant detalj, att för Yadira är mitt fotbollsintresse så starkt att det är en del av min identidet utåt. Jag som bara bryr mig om Bajen (och i viss mån St. Pauli). Visserligen har det ju gett sköna kollegiala trätostunder men framför allt Jens och Lazze, men det har ju mest varit en rolig grej. Hur som helst. Vad Olof Lundh pratar om när han han pratar om fotboll är mycket Svenska Fotbollförbundet och deras affärer. Jag blir inte så himla entusiastisk trots Olof Lundhs fina arbete och mod att ta bladet från munnen om den allmänna korruptionen och den halvgråa verksamhet som svensk fotbolls affärer består av. Mest blir jag beklämd av att se att hur man utser personer till ledande befattningar i en av svenskt samhälles största verksamheter fortfarande är svågerpolitik utan ens förmåga till intellektuell analys och när i hela världen skall någon någonsin göra en konsekvensanalys av något överhuvudtaget?

Boken är en habil genomgång av svensk fotboll och spelet bakom kulisserna och det är på ett sätt tragisk att se hur fotbollen även i Sverige drivs i samma svågerkapitalistiska anda som internationell fotboll genom organisationer som FIFA och UEFA. Trots mitt svala intresse för fotbollens infrastruktur så är det en mycket välskriven och bra genomgång. Är man intresserad av svensk fotboll är det definitivt en måste-bok i biblioteket så absolut en bok som var värd att läsa.