Etikettarkiv: Elsa

Erika spelar teater i Vasaparken

Solig och varm måndagseftermiddag i Vasaparken. Jag parkerar bilen och vandrar förbi den plats där jag en gång arbetade och träffade mina barns mor en vårdag 1995. I Vasaparken tog jag och Elsa våra första trevande steg emot att bli ett par. Nu, tjugoett år senare, strosar jag in i parken för att se vår förstfödda dotter spela barnteater. Det är en annan plats, parken är välkomnande och levande i solen, inte apriltung och svår somm första lunchrasten jag och Elsa delade här. Byggnadenn där jag och Elsa träffades, jag som mentalskötare och hon som sjuksköterskeelev är sedan länge historia och ersatt av nya byggnader med stockholmsdyra bostadsrätter. Det känns nästan svårt att tänka sig tillbaka till den tiden då man gick utanför byggnaden med en patient och såg till att hålla sig innanför sjukhusområdet så att man med våld om så var tvunget hålla kvar en patient som försökte ta tillfället i akt och fly sin tvångsvård.
Nu solstrålar från himlen men även strålandes ut från hjärtat då jag fick se min Erika spela teater och hur vackert lekande lätt hon och hennes gycklarvänner lyckades få med barnen aktivt i pjäsen.

Jag tror att Erika älskar att spela teater. Jag tror att Erika älskar sig själv när hon spelar teater. Det förtjänar hon. Min älskade dotter!

Erika trollbinder publiken

Delar av teatergruppen

Erika tar studenten

En dag att minnas och att förundras över. En dotter som tar studenten och sätter allt i ens eget liv i perspektiv. För tjugofem år sedan så gick jag på Norra Real själv. Jag och min polare Mange gick på Komvux och läste in svenska, engelska och samhällskunskap. Som man brukar säga, om någon då hade påstått att jag tjugofem år senare skulle ha en dotter som tog studenten i samma skola så skulle jag ha ansett dem som galna. För det första att jag skulle ha några barn. Ingick inte i planen. Att jag skulle ha barn som växte upp någon annan stans än i södra förorten och kunde gå i skola i stan. Otänkbart. Men där ser man vilken oförmöga att tänka sig det otänkbara men fortfarande fullständigt möjliga man går omkring med. Nu stod jag där och min dotter sprang ut.

Som studentpresent fick Erika åka limousine från skolan och hem där Elsa hade anordnat ett trevligt kalas.
9 juni 2016, Erika tog studenten. Pappa är stolt och rörd.

Erika på Norra Reals skolgård strax innnan utspringet

Niclas med skylten

Erika, Ada och Emma

Erika och Sofia

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Emma, Ada & Erika

Ada, Emma & Erika

Erika Casselbrant

Karin sju år

Karin fyllde 7 år. Hon vill fortfarande inte vara med på bild
Inte vara med på bild utan att göra grimascher i alla fall, men när familjen samlades och jag, farmor och farfar kom på besök så verkade hon trivas i alla fall. Mitt minsta lilla gryn blir större och äldre.

Hon är en fullständig sötnos med den starkaste men samtidigt bräckligaste personligheten i hela barnaskaran. Karin Casselbrant är Karin fullt ut, tro ingenting annat!

Tårta

Erika

Karin

Karin och tigerdräkten

Karin blåser ut ljusen

Karin

Karin

Karin

Karin

GRATTIS

I parken med Karin

Medan mamma var i kyrkan gick jag och Karin till parken som ligger i närheten. Det var härligt väder och minst +26°C. Parken är uppdelad i flera delar, med olika innehåll, så vi gick till den närmsta. Där lekte vi ”inte nudda mark”. Där fanns också ett torn där vi lekte att Karin var fånge och jag vakt. Då skulle fången försöka ta sig ut på olika vis. Men det vakten (tydligen) inte visste var att det fanns stora fönster i tornet som fången kunde klättra ut genom, osv, osv.

Sedan såg Karin en ny attraktion i sikte, en linbana. Fast den tröttnade hon ganska snabbt på. Eftersom det var så varmt hade jag och Karin börjat svettas rejält. Då kom jag på att parken brukar ha en liten pool lite längre bort. Jag och Karin sprang dit i förhoppning om att de hade fyllt poolen med vatten.
Det hade de!
Jag och Karin , som inte hade badkläder med oss, bestämde att vi åtminstone skulle bada fötterna. Vi gick runt där en stund. Sen hittade Karin en upphöjning i poolen som hon gick upp på. Hon hoppade ner, vilket hon blev väldigt förtjust över. Såklart ville hon göra om det. Men eftersom det hade börjat bli kväll hade det även blivit kallare, så jag föreslog att vi skulle gå upp ur poolen. Men Karin, som hade blivit förtjust över upphöjningen, ville gärna hoppa en sista gång… Plums!

Karin hade alltså blivit genomblöt.
Som tur var hade jag extra kläder i väskan eftersom jag hade sovit över hos en kompis natten innan. Inte undra på att folk stirrade på det udda par som vi var! Karin, i alldeles för stora kläder och genomblött hår,och jag, svettig efter ruschen av att springa fram, först ta upp genomblöta Karin ur vattnet, för att sedan springa runt och leta efter en någorlunda stor buske/träd som Karin kunde byta om bakom. Usch! Nu ville vi bara möta upp mamma och åka hem. Som tur var behövde vi inte vänta länge! Mamma hade tydligen sprungit runt och letat överallt, trodde hon. Ja, hon hade ju inte letat bakom trädet vid skogen.

Sofia och Karin leker i parken

Sofia och Karin leker i parken

Sofia och Karin leker i parken

Sofia och Karin leker i parken

Sofia och Karin leker i parken

Sofia och Karin leker i parken