Etikettarkiv: Elsa

GAUDE BIRGITTA FILIA CANTICUM TIBI DEBETUR GLORIE

Visserligen är vi skilda men vi var tillsammans i nitton år så jag passade på att åka förbi Elsa med en liten symbolisk femtioårspresent när jag hade vägarna förbi idag. Jag hade köpt ett minnesmynt i silver. Ett mynt Riksbanken gav ut 2003 för att högtidlighålla 700-årsminnet av heliga Birgittas födelse. Konstnär är Ernst Nordin välkänd mynt-, medalj- och skulpturkonstnär. Myntet är tillverkat av Nordic Coin AB Svenska myntverket i Eskilstuna. 36 mm i diameter, 27,03 gr och med .900/1.000 silver. Ett snyggt minnesmynt. Kan tänka mig att skaffa ett exemplar åt mig själv också faktiskt. Nu fick Elsa myntet först idag fredag då det tog en månad att få det levererat. Nåja, det var en gest av välvilja.

200-kronors minnesmynt i silver - Högtidlighållandet av 700-årsminnet av heliga Birgittas födelse. (2003)

200-kronors minnesmynt i silver - Högtidlighållandet av 700-årsminnet av heliga Birgittas födelse. (2003)

Les Bijoux de la Castafiore

24 oktober så hade jag en liten återblick till mitt första besök på Kungliga Operan i Stockholm tillsammans med Elsa. Vi såg Maria Stuarda och idag snubblade jag på ett fotografi som jag tog den kvällen. Eftersom det var en slumpartad händelse tänkte jag att jag ändå kunde lägga upp den här då det var så nyligen jag gjorde inlägget.

Elsa på Kungliga Operan

För 17 år sedan – 24 oktober 2000

Min första riktiga operaupplevelse. 24 oktober 2000 gick jag tillsammans med Elsa till Kungliga Operan i Stockholm för att se den opera som blev min första operaupplevelse, Maria Stuarda. SJutton år går fort. Det har blivit en handfull operaupplevelser sedan dess men alldeles för få hittills. Jag skulle gärna se fler operaföreställningar och hoppas att det kommer att bli fler i framtiden. Tills dess så måste jag säga att ingen operaföreställning jag har sett hittills har kunnat slå den här föreställningen. Den är fortfarande nummer ett.

Maria Stuarda på Kungliga Operan

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

Med döttrarna till Örebro

Veckan välplanerad och färdigstrukturerad. Nu har jag hörd från så många om hur fantastiskt äventyrsbadet i Gustavsvik, Örebro är så det blev inget Skara sommarland i år. Ett misstag minst sagt. Vilket mediokert äventyrsbad vi möttes av i Gustavsvik. Jag tittade på interiören en stund och förbannade mig själv för att ha gått på deras förfalskade reklambild av stället. En mustigt dimmig djungelmiljö på bild visade sig vara en halvfärdig interiör och ett mediokert utförande. Sofia hade tröttnat efter 40 minuter. Karin hade kunnat varit kvar, men det hade hon velat vara var som helst där det var vatten. Så vi åkte in till de mer centrala delarna av Örebro, i alla fall trodde vi det, för att Sofia skulle få shoppa kläder. Vi hamnade i vad Sofia kallade ”-Europas mest folktomma galleria!”.
Sedan hamnade vi på McDonalds trots att ingen av oss egentligen ville gå dit. Alternativen blev för krångliga och Donken bara låg där framför våra fötter (deras affärsidé i ett nötskal) så vi vek ner oss. Sedan hade vi faktiskt fått nog av Örebro.

Efter att ha hoppat in i bilen så insåg jag att vi behövde hitta en OKQ8 för att fylla på soppa och jag slog på GPS:en i mobilen. Jag fick fram en mack i Arboga och klickade fram en färbeskrivning. Det slutade i total förvirring. In i den gamla stadskärnan i Arboga. Kullerstenar, enkelriktat och bommar. När vi hamnade på ett torg vid kyrkan pep det till i GPS:en och den sa, ”-Framme vid destinationen!”. Jag måste ha klickat på Arboga, och inte på OKQ8. Väl på plats där så kunde vi lika gärna besöka Arboga kyrka en liten stund när vi ändå var på plats. Vi tog en liten paus vid Heliga trefaldighets kyrka byggd av Franciskanermunkar. När vi kom in i den gamla klosterkyrkan så hade de en liten mössjakt för barn. De hade gömt undan ett gäng mjukismöss och Karin och SOfia fick en karta där de fick kryssa för var i kyrkan de hittade de olika mösses. De hittade alla plus en bonusmus och fick lite godis som pris. Väl ute i bilen igen så sa Karin att mamma har sagt till henne att hon inte får ta emot godis av okända människor. Jag svarade med att säga att söta flickor i kyrkan är okej. Det är fula gubbar hon skall akta sig för- ”-Då får jag inte ta emot godis av dig pappa!” svarar hon.
Tack!

Nu hemma och nöjda för dagen. En rejäl roadtrip för ingenting i stort sett. Men vi gjorde den tillsammans.

På väg hem hade vi i flera mil en riktigt snygg Chevrolet Impala Bel-Air 1958 framför oss. Grym kärra.

Chevrolet Impala Bel Air - 1958

Den här dagen för tio år sedan

Fullt hus i Sjöfallet i juli 2007. Barnen har med sig vänner och jag och Elsa hade sällskap av Annelie. Vi fyllde helt enkelt varsin Chrysler Voyager

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157601660141087/

Det är med stor värme som jag minns våra besök i Sjöfallet och speciellt alla dessa gånger då vi hade mycket släkt, vänner och barn omkring oss. Det var fantastiska trevliga tillfällen i livet.

Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon
Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon till efterrätt.

Erika spelar teater i Vasaparken

Solig och varm måndagseftermiddag i Vasaparken. Jag parkerar bilen och vandrar förbi den plats där jag en gång arbetade och träffade mina barns mor en vårdag 1995. I Vasaparken tog jag och Elsa våra första trevande steg emot att bli ett par. Nu, tjugoett år senare, strosar jag in i parken för att se vår förstfödda dotter spela barnteater. Det är en annan plats, parken är välkomnande och levande i solen, inte apriltung och svår somm första lunchrasten jag och Elsa delade här. Byggnadenn där jag och Elsa träffades, jag som mentalskötare och hon som sjuksköterskeelev är sedan länge historia och ersatt av nya byggnader med stockholmsdyra bostadsrätter. Det känns nästan svårt att tänka sig tillbaka till den tiden då man gick utanför byggnaden med en patient och såg till att hålla sig innanför sjukhusområdet så att man med våld om så var tvunget hålla kvar en patient som försökte ta tillfället i akt och fly sin tvångsvård.
Nu solstrålar från himlen men även strålandes ut från hjärtat då jag fick se min Erika spela teater och hur vackert lekande lätt hon och hennes gycklarvänner lyckades få med barnen aktivt i pjäsen.

Jag tror att Erika älskar att spela teater. Jag tror att Erika älskar sig själv när hon spelar teater. Det förtjänar hon. Min älskade dotter!

Erika trollbinder publiken

Delar av teatergruppen

Erika tar studenten

En dag att minnas och att förundras över. En dotter som tar studenten och sätter allt i ens eget liv i perspektiv. För tjugofem år sedan så gick jag på Norra Real själv. Jag och min polare Mange gick på Komvux och läste in svenska, engelska och samhällskunskap. Som man brukar säga, om någon då hade påstått att jag tjugofem år senare skulle ha en dotter som tog studenten i samma skola så skulle jag ha ansett dem som galna. För det första att jag skulle ha några barn. Ingick inte i planen. Att jag skulle ha barn som växte upp någon annan stans än i södra förorten och kunde gå i skola i stan. Otänkbart. Men där ser man vilken oförmöga att tänka sig det otänkbara men fortfarande fullständigt möjliga man går omkring med. Nu stod jag där och min dotter sprang ut.

Som studentpresent fick Erika åka limousine från skolan och hem där Elsa hade anordnat ett trevligt kalas.
9 juni 2016, Erika tog studenten. Pappa är stolt och rörd.

Erika på Norra Reals skolgård strax innnan utspringet

Niclas med skylten

Erika, Ada och Emma

Erika och Sofia

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Emma, Ada & Erika

Ada, Emma & Erika

Erika Casselbrant