Etikettarkiv: ekonomi

Bengt Liljegren – Winston Churchill Del 1, 1874-1939

Bengt Liljegren - Winston Churchill Del 1, 1874-1939Det är ett par år sedan jag köpte den hör boken men först nu blev det tillfälle att läsa den. Det var när jag hade hobbat ett vikariepass på ett HVB-hem på Lidingö som jag tog en promenad förbi centrum och gjorde ett besök på Akademibokhandeln för att botanisera lite planlöst efter något läsbart.
Efter en stunds spanande hittade jag Bengt Liljegrens Churchill-biografi. Tyvärr hade de bara del ett hemma, jag hade gärna köpt tvåan på en gång men nu efter att äntligen ha läst den första delen så är jag inte säker på att jag kommer att läsa del två. Anledningen är ett par ytterst irriterande detaljer. Dels finns det språkliga inadvertenser som upprepas boken igenom dels så lyser författarens egna politiska ståndpunkter igenom löpande genom berättelsen vilket stör läsandet av, speciellt en biografi, på ett störande sätt. I övrigt finns inget att anmärka. Det är en bra introduktion till Winston Churchill med ett lättläst flyt i berättelsen. Hade det inte varit för de ovan nämnda störningsmomenten så hade jag genast sökt upp del två.
Som exempel på vad det är i författarens egna åsikter som tränger igenom är att det är tydligt att författaren har en klar bild av vilka ekonomiska beslut och vilken ekonomisk politik som är rätt respektive fel. När det gäller sidor hos Churchill som är motstridiga så kan läsaren lätt tappa bort detta då författaren kommenterar de delar som inte är bra åsikter enligt författaren men lämnas utan kommentar när motsatta åsikter hos Churchill kommer fram. Här hade det varit bättre att spara kommentarer till en analys av hur och varför Winston Churchill kunde rymma två så motstridiga förhållningssätt och åsikter. Nu känns det istället som att författaren vill vara säker på att läsaren förstår vilka åsikter som är rätt eller fel. De här sakerna nämndes överhuvudtaget i de recensioner av boken som jag läste när den var aktuell. Recensionerna var allt igenom positiva och kanske bidrar det till att dessa saker stör mig så pass mycket under läsningen. Kan recensenterna verkligen ha missat dessa språkliga fel och författarens ideliga försök att påverka läsarens egen analys. Det återstår att se om jag kommer att läsa del två. Mitt behov av att bli skriven på näsan är nämligen oerhört litet.

Guld och taggmoln

Two and a half ShillingsDet är många tecken på fallande valutor runt om i världen och mer och mer närmar vi oss ett läge där ädelmetaller kommer tillbaka som det reella betalningsmedlet. Just nu biter jag väl mig aningen i läppen av det faktum att jag så sent i livet nått en situation där jag förstått hur ihåligt dagens system där man gått ifrån guldmyntfoten. Nu är målsättningen att leva ett liv med sikte på att kunna avsluta i något slags värdighet, oavsett vid vilken ålder jag slutar arbeta. Som det är i detta nu så är jag glad att jag skall ha en vecka med Karin och Sofia nästa vecka men samtidigt är min situation fortfarande så ansträngd att det är en ansträgning att klara av det. Nu har jag en plan på hur jag skall få en situation där jag kan jobba dubbelt igen, eller dubbelt, ett extrajobb kanske rör sig om 30-40% ökning av arbetstiden. Det skulle dock vara skönt att ha samma arbetsbörda som för två år sedan men utan alla de utgifter som jag fortfarande hade då. Att ha lagt ner ett företag och gått igenom en skilsmässa har antagligen förändrat mig i grunden. Aldrig för att jag varit en person som tagit allt för givet i livet men nu har jag kanske blivit väl mycket försiktig. Nåväl. Brådska att omsätta inkomst i ädelmetaller känner jag just nu. Hoppas att nästa ekonomiska bubbla väljer att dröja ett par år till i alla fall.

Sedan några år har jag haft en tanke om att ha en rejäl länk-/tagglista på grejer som jag kikar på och vad jag gör på olika platser på nätet och nu har jag börjat. På sidan Mother of All Tag Clouds har jag nu börjat att samla taggar, etiketter, men ännu så länge är det bara en bråkdel och alla taggar som ligger länkade nu är från tumblr men med tiden kommer det att fyllas på med taggar och länkar från Instagram och twitter och antagligen från betydligt fler ställen. Som vanligt när det gäller den här webbplatsen och relaterat datormeck så finns det ingen tidsplan. Ännu har ju inte alla inlägg koverterats över till WordPress trots att jag gick över till denna externa plattform för flera år sedan. Det måste ju ha varit en fyra år sedan nu som jag flyttade över till WOrdPress och snart skall jag väl ta tag även i de lösa trådar som hänger kvar efter den förändringen. Skulle vilja ha tid att knacka egen kod igen.

Länkar:
The Dollar’s Slow Demise Continues in Plain Sight
Gold rises to six-week high as dollar drops after Fed statement

Crunching numbers

Royal Canadian MintDagen började med att jag efter flera dagar av att känna mig totalt dränerad av energi faktiskt sova ut. Trots en stor brist på sömn så kan jag inte sova några halvdygn i sträck längre. Min tilltagande ålder är antagligen orsaken till att nio tio timmar sömn i sträck är ett absolut maximum numera, sedan klarar jag inte ligga kvar i sängen. Nu hade jag en trevlig dag att se fram emot då jag och Sofia hade kommit överrens om att träffas idag. Eftersom hon har sommarlov så kunde hon ju faktiskt sova över också vilket vi bestämde lite snabbt igår. Så vi möttes upp vid Danderyds sjukhus dit Sofia hade tagit sig med buss. På vägen passade jag på att puffa i mig en gammal favorit. En vällagrad Drew Estate Liga Privada T52 blev upprökt och kittlade gommen.
Sedan bar det av hemåt. Tyvärr tyckte väl inte Sofia alls om middagen, hur man nu kan misslyckas med pasta och spenat? Sedan försökte jag locka med en trevlig film och plockade fram A Fish Called Wanda som man ju tycker att man inte gärna kan misslyckas med. Sofia var lika ljummen inför filmen som inför middagen. Så hon kollade mycket på telefonen och lite på film. Efter filmen så pluggade hon in hörlurarna i telefonen och ägnade all sin koncentration på denna. Så jag satte mig vid datorn och började beta av lite allmänna uppgifter plus att då jag under kvällen vann en auktion på Tradera ropade hem ytterligare 1 Oz t silver. Så nu i kväll har jag suttit och lagt bud på mynt med andel silver i på Tradera och använt den utmärkta sajten Numista för att räkna ut hur många gram silver det är i respektive mynt. Det har räknats en hel del i kväll och natt kan jag säga och det skall bli oerhört intressant att se om man faktiskt kan ropa in silver på spotprisnivåer. Mycket intressant faktiskt. Det kanske är för småskaligt att hålla på med auktioner på Tradera när det handlar om silver med ganska små värden per viktenhet, man kanske ska sikta på att ganska snart ta klivet upp till guld. Det är mentalt svårt att se samma glädje i det som i silver eftersom en liten mängd som inte växer mer än att det handlar om små gram gör ju att det blir tålamodsprövande. Men jag skulle inte blir förvånad om man kanske kunde få utväxling på små myntinköp. Långa sittningar med matematik men om det skulle finnas någon lönsamhet i det vore det ju riktigt roligt.

Bullion är verkligen min typ av sparform. Med tålamod och fokus får man väl hoppas på att man hinner spra ihop några kronor till den dag då man vill gå i pension. Annars ser det ju alldeles för dystert ut.

Drew Estate - Liga Privada T52 Robusto

Radio Bubb.la

Radio Bubb.laJag har sedan en tid tillbaka börjat lyssna på Radio Bubb.la. Bubb.la är en nyhetsaggregator som drivs av libertarianer och det är uttalat meningen att det ska märkas när de rapporterar om politiska ämnen och ekonomi. Radiodelen är en bra sammanfattning ev de senaste dagarnas aggregerade nyhetslänkar på sajten och det är mycket intressanta och matnyttiga samtal runt alla möjliga ämnen. Ibland kan Martin och Boris bli raljerande men det bidrar faktiskt mer än stör i det här formatet. Boris Benulic är marxisten som gått höger och den bakgrunden kryddar tillställningen.

De aggregerade nyhetslänkarna på Bubb.la kommer från flera tusen olika källor och de länkar som läggs upp är utvalda direkt av Bubb.las egna redaktörer som följer devisen vi lägger upp vad VI vill läsa och det fungerar mycket bra. Bubb.la är inspirerad av Drudge Report som är mycket enkel men har en mycket stark och viktig ställning i den amerikanska debatten.

Till min hustru och staten

I veckan hörde jag på radion en diskussion om olika kyrkor samfund och deras rätt att viga människor.
Debatten idag verkar i mycket utgå från att äktenskapet skall vara en statlig registerfråga.
Det viktiga är att registrera äktenskapen, inte att två människor som älskar varandra lovar varandra och Gud sin kärlek och trohet.

Numera har man kommit så långt att man till och med från vissa präster och samfund med öppen hand är berädd att lämna ifrån sig vigslorätten till samhället.
Det här är för mig ett mysterium.
En av anledningarna som har nämnts är att vissa samfund och trosinriktningar inte vill viga samkönade par utan då kan man få ha sin trostolkning i fred och överlåta på staten att viga par in i äktenskapet.

radion hör jag även en socialdemokratisk kvinna med upprörd stämma bekymra sig över de fel som har begåtts av en muslimsk iman som förlorat rätten att viga par efter att ha begått felaktigheter i ett par fall.
Varför behöver det bli ett problem?
Staten skall inte vara inbjuden på medborgarnas bröllop.

Men vad är äktenskapet egentligen?
Är det ett registrerat tillstånd som grund för beskattning och bidrag?
Är det överhuvudtaget något annat än en affär mellan de två personer som ingår äktenskapet och deras kyrka/samfund?

Vore det inte betydligt mer intressant för samhället att bedöma människors eventuella skatte- och bidragsstatus på exempelvis boende istället för äkta stånd?
På detta sätt så blir det dessutom inget problem med olika bedömningar över hur folk har valt att leva ihop på ett samhällsekonomiskt plan eller på familjeekonomisk nivå heller.
Man behöver inte skilja på sambos och äkta makar.
Den konstruktionen har ju bara krånglat till det när det gäller gränsande lagstiftning och liknande. Låt folk leva med vem de vill. Har man funderingar på hur barn skall ärva eller skyddas juridiskt så kan man lösa det på mycket enklare sätt.
Lår arvsrätten vara underställd testamentesskrivning.
Människor bestämmer bäst själva.

Desutom så blir det helt ointressant för stat- och samhälle om personer som bor ihop är av samma kön, queera eller helt vanliga (vanliga i betydelsen ”i majoritet”) heterosexuella par.

Men varför?

Jo, äktenskapet är en helt igenom religöst samhällsbyggande företeelse.
Att ha borgliga vigslar och andra senare sekulära påfund är ju bara konstruktioner som tillkommit för att man har använt äktenskapet just som ett underlag för juridik och beskattning.
Jag har alltid haft en freudiansk syn på religionen och dess funktion. Att det finns ett behov av tro är något som har kommit till mig på äldre dagar men min grundsyn kvarstår, religionen är det samanbindande gemensamma klister som behövs för att knyta en grupp människor samman och för att få en respekt och gudsfruktan för gruppens gemensamma regler och lagar.
I detta har äktenskapet och bildandet av en kärnfamilj haft en självklar plats och funktion.

Denna syn låg till grund till att jag en gång i tiden beslutade mig för att aldrig gifta mig i kyrkan. Ett kyrkobröllop skulle bara ha varit höjden av hyckleri. Det får vara hur vackert det vill. Är jag inte troende så får jag också avstå kyrkliga traditioner.

Nu ville det sig ju annorlunda i och med att Elsa är troende.
För henne är aktenskapslöftena givna till Gud och har därför den tyngd som behövs.
För mig är äktenskapslöftena givna från mig till henne av den tyngd som behövs.
Mina eventuella löften till Gud har ju ingen som helst betydelse om jag inte tror.

Så vänd på steken.
Staten skall inte lägga sig i vem som gifter sig eller inte.
Det är ett val mellan två människor och deras samfund, eventuellt också Gud, hur man nu ser påp det.

Låt människor bo och leva med den eller de de själva väljer.
Jag är samma juridiska och beskattningsbara person oavsett sexuell läggning eller med eller utan barn.

Jag skall inte påstå att det här skulle göra sakernas tillstånd friktionsfritt men jag kan inte se varför det här behöver vara ett problem.

Socialdemokraterna

Socialdemokraternas kriskommission, under gemensam ledning av Ardalan Shekarabi och Anna Johansson, har redan förvånat positivt.
I en debattartikel i Dagens Nyheter, från i onsdags, under rubriken ”Varför ökade klyftorna också när S hade makten?” lyckas man peka på de absolut viktigaste punkterna för vad socialdemokratin behöver göra för att återhämta sig efter den kräftgång partiet har vandrat i de senaste decennierna.
För att citera artikelskribenternas lista av punker så kan man sammanfatta det så här:

”Varför ökade klyftorna också under socialdemokratins tid vid makten och hur kan den utvecklingen vändas? Har skattesystemet verkligen utformats för att främja full sysselsättning? Hur ska man komma till rätta med att allt fler för varje lågkonjunktur permanent ställs utanför arbetsmarknaden? Hur kan vi förena krav på jämlikhet med stor valfrihet i välfärden? Vad och vem är egentligen arbetare i dag – och spelar det någon roll? Hur ser ett fungerande mångkulturellt samhälle ut och hur kommer vi dit? Vilka investeringar ska Sverige satsa på för att vara världsledande? Vad är statens roll i att skapa förutsättningar för fler jobb och bättre möjligheter för svenska företag med global konkurrens? Och vilken är socialdemokratins målbild på lång och medellång sikt?”

Jag tycker att man på ett mycket precist sätt har hittat kärnfrågorna som partiet måste ställa sig.
Sedan kommer detta inte att räcka till för att klara av den förändring som krävs!
Just nu har Mona Sahlin mer eller mindre öppnat dammluckorna till vad som kommer bli ett smutsigt maktspel där personer vars enda egentliga meriter och egenskaper som politiker är att de gått den rätta vägen i partiet, vilket tyvärr fortfarande är den enda vägen för att nå toppen inom Socialdemokratiska arbetarepartiet.

När man läser Tomas östros debattartikel Så ska S åter bli centrum i den svenska politiken från tidigare i dag i samma tidning så inser man att vägen fortfarande är lång.
En historilös, på gränsen till historieförfalskande, bild av verkligheten som skall pådyvlas partikamraterna med formuleringar så ovederhäftiga att man inte riktigt kan se om de är skrivna för att lura folk eller av okunskap och dålig bildning?
När Tomas östros skriver,

”Vi ska grunda vår politik på tidlösa värderingar, till exempel att det ska löna sig att arbeta och att Sverige ska konkurrera med kunskap”

…så undrar man ju vad tidlös är?
I östros fall handlar tidlös uppenbarligen om runt ett decennium ungefär.
Hans exempel är i alla fall allt annat än tidlösa socialdemokratiska frågeställningar!
Med den ingressen i alla fall inte jag att läsa mer av den artikeln.
Att Sverige skall konkurrera med kunskap släppte man ju helt inom arbetarrörelsen under den värsta vänsterflumperioden på 1970-talet, då ABF-kurserna riktades från tydliga kunskapsämnen till flummigare kulturinriktning som fortfarande är den bildning som arbetarklassen verkar föredra.
Bort från tydliga bildningsområden och mot kurser i dans och ”låtskrivning för tjejer”.

Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra men det är ganska tydligt att klassisk bildning och kunskap inte riktigt längre är en drivande kraft inom arbetarrörelsen.
Detta tror jag är en annan viktig del av socialdemokraternas fall, den allmänna utslätningen.

Den här tendensen att glömma sin historia är en annan viktig punkt där man gärna vill förenkla och undanhålla verkligheten.
Jag känner allt för många som sätter ett likhetstecken mellan Socialdemokratiska ArbetarePartiet och arbetarrörelsen.
Det är naturligtvis en förenkling som försvårar att se de korrekta sambanden i den moderna svenska politiska historien.
Socialdemokratin er det politiska organet som drivit arbetarrörelsens politiska frågor, men arbetarrörelsen består av så långt mycket mer.
Utan att förstå det så är det lätt att överdriva partiets betydelse och göra det till en enda enad arbetarrörelseröst.
Det är historielöst.

Tyvärr så kommer väl inte partiets kriskommision att nå hela vägen fram, även om jag hoppas det.
Trots att jag själv lämnade socialdemokraterna bakom mig för många år sedan så anser jag att en politik driven av arbetarrörelsen är en ytterst viktigt pusselbit för den politiska livskraften i landet.

För oss som inte kan räkna

I dagens SvD skriver Ingvar Carlsson och Mona Sahlin en debattartikel om ”straffskatten” på pensionärer.
Ett par små iakttagelser man kan roa sig med:

Det Ingvar och Mona kallar ”straffskatt” är alltså den skattesats Socialdemokraterna själva har skapat!
Det är ju ingen som har höjt skatten för pensionärer.

Ingenstans i artikeln, eller för den delen i Thomas Östros artikel på samma plats i vintras, kan man hitta ett löfte om att sänka skatten för pensionärer.
Det kan lika gärna vara så att man tänker höja skatten för arbete igen.

Slutsatsen man kan dra är det enbart handlar om att spinna på människors avundsjuka.
Ingenstans har man sagt att man tänker sänka skatten för pensionärer utan man hittar bara att de skall ha samma skatt som arbetstagare.
Det innebär alltså att den gradvisa skattesänkning som Alliansen hela tiden utlovat för de grupper som inte fick en skattesänkning när arbetstagarna fick den inte är nog, det man är ute efter är millimeterrättvisa tills man stångat huvudet blodigt.
Dessutom så undrar jag varför man inte står för sin egen politik?
Aldrig någonsin har jag hört Socialdemokraterna prata om att man skall ha väldigt skiftande procentuella skattesatser beroende på inkomst (nja, inte sedan tidigt 80-tal i alla fall).
Ändå så pekar man hela tiden på hur många fler kronor en miljonär tjänar på samma skattesänkning som en vanlig löntagare.
Naturligtvis, det är ju samma effekt som att de betalar mycket mer i skatt än en löntagare.

Oärliga debattmetoder!
Är det allt de röda har att komma med så hoppas jag verkligen att de inte får återta makten.

Du skall ha det lika dåligt som jag

Ibland undrar jag om den starkaste drivkraften hos svenskar är ren skär avund?
Just nu verkar det faktiskt vara just avund som driver en av de aktuella politiska diskussionerna i landet.
Utgångspunkten är följande:
Två grupper i samhället betalar samma skattesats på sina respektive inkomster.
För att få fler människor i arbete och därmed också på sikt mer inkomster till den gemensamma statskassan så inför regeringen en del åtgärder och en av dessa åtgärder är att sänka skatten på inkomst.

Nu innebär detta att den ena gruppen får en lägre skattesats än den andra gruppen.
Man har inte höjt skatten för grupp B utan sänkt den för grupp A. För grupp B inför man andra förändringar som ger ett mindre skattetryck.
Opositionen har gjort klart att man för rättvisans skull kommer att höja skatten för grupp A igen. Så att det blir ”rättvist”.

Detta har gjort att många nu tycker att detta är att göra grupp B en tjänst.
Det är alltså inte en skattesänkning för också grupp B som skall göra situationen jämlik, utan en återgång till det högre skattetrycket för grupp A.
Detta oavsett de konsekvenser som detta medför i övrigt.

Jag förstår inte det här sättet att resonera.
Det luktar avund lång väg.
Det riktigt märkliga är att vad en återgång till det tidigare läget innebär inte har någon plats i den här debatten. Det handlar enkom om att alla minsann skall ha det likadant.

Det är alltså synd om landets pensionärer för att de har det lika bra som tidigare. INTE för att de skulle ha fått det sämre.
Den typen av avund förstår jag överhuvudtaget inte.

Planet Not Profit

Slår upp morgontidningen och ser en bild från demonstrationerna i København där det står något kriminellt element med ett plakat med texten: ”PLANET NOT PROFIT”.
Är det så det fungerar när man är kommunist?
Man tar ett antal begrepp och etiketterar dem som goda eller onda och sedan slumpvis sätter dem mot varandra utan en teoretisk konklusion på vägen?

Om man nu inte får göra profit, vad skall vi göra med sex miljarder arbetslösa som drar omkring och plundrar varandra?
Spelar det någon roll att planeten mår bra om mänskligheten dör ut?
För vem?

Jag tycker att det är märkligt att människor som tycker att det är för komplicerat och jobbigt att sätta sig in i hur PPM fungerar anser att hela världen skall vara arbetslös!
Att inga jobb skall finnas och att alla är lämnade åt sitt öde.

Roger, du brukar klaga på att jag inte har någon kommentarfunktion på min hemsida men jag publicerar villigt dina och andras kommentarer om ni skickar några.
E-posta mig gärna på casselbrant@gmail.com för jag vill verkligen veta hur man tänker när man står och demonstrerar med ett plakat med texten: ”PLANET NOT PROFIT”.