Etikettarkiv: E20

Ett nattinlägg

IOGT i VästermoI den gågna helgen hade vi en otroligt trevlig basist-träff hos Björn Sikehag i Västermo.
Lokalen var den gamla IOGT-lokalen och i skenet av levande ljus åt vi underbar mat och samtalade om allt mellan himmel och jord.

Med ett lämpligt antal basar och lämpligt antal deltagare så blev detta en av de mysigaste basträffar som jag haft nöjet att besöka.
Basisten Tuomo Haapala hade en underbart trevlig genomgång av basister genom åren som påverkat honom…från rock till jazz till klassiskt och runt igen.
En kanonföreläsning som kommer att leva kvar länge.

Jag tror dock att mitt och Björns jammande i lördagsgryningen knappast kommer att nämnas i historieböckerna.
Rundgång var en beskrivning av händelsen.

Nu blev resan till Västermo något mer äventyrlig än vad som hade behövts i och med att jag hade lånat Jannes Mini.
Jag plockade upp min medpassagerare Jonatan inne i stan klockan ett och vi gav oss av på väg mot Västermo.
Vägen jag valde var raka spåret mot Södertälje och E20 mot Kungsör.
Strax innan Kungsör så ville jag prova och se hur pigg bilen var. Janne och jag hade ju fått upp den andra kojan i 140 km/h och det lockade att se om 120 var möjligt.

Det var det.

Priset var att gasen hängde sig med plattan i mattan.

Efter en stund så släppte gasvajern och vi stod på en enfilig väg med vajerräcke och dike på varsin sida av bilen.
Jag kunde inte lägga mig och skruva från förarsidan eftersom trafiken dundrade förbi i full fart på den sidan.
Det blev till att ligga och skruva från passagerarsidan.
Utan att se vad jag gjorde så lyckades jag få vajern på plats i spåret i gaspedalen.
Snart var vi iväg igen och det rullade på som det skulle, även om hastighetsmätaren dog istället.

Gene Simmons bas styrde mitt hjärtas slag

Tuomo Haapala

Roadtrip

The PoodleFörra året så åkte vi till Longbridge utanför Birmingham för att fira 50 år med Hundkojan.
I år var IMM-träffen i Tyskland och vi hade väl ganska tidigt bestämt att vi inte riktigt hade tid eller råd med en sådan trip.
Men vi bestämde oss för att tillsammans göra en tur med ”kojan” inom landets gränser.

Janne bestämde sig för Tjolöholm Classic Motor, en skön motorträff vid vackra Tjolöholms slott och jag lade upp en tråd på PrataBas.se där jag flaggade på för vår ankomst till Västkusten och ganska snart hade vi inte bara fått hjälp med logi för två nätter utan även fått ihop ett gäng sköna katter för en grillkväll.

På fredagen gav vi oss av ner mot Sveriges framsida (ja, ja…låt dem tro det) och ganska omgående blev det äventyrligare än vad vi kanske hade hoppats.
I på E20 i höjd med avfarten mot Järna/Nykvarn så lade vindrutetorkarna av.
Vi svängde av vägen och Janne dök ner under huven.
Tyvärr lyckades Janne inte fixa problemet utan vi fortsatte utan fungerande vindrutetorkare.

Vi gjorde ett kort stopp i Örebro för att möta upp Peter alias ”Geddan” för att få de sista prylarna till kameran, en Canon G5, som jag bytte åt mig mot mina golfklubbor härom veckan.

När vi sent på kvällen anlände till Göteborg så mötte Patrik upp oss med nycklarna till rummet han bokat åt oss.
Sängar, dusch och matlagningsmöjligheter.
Helt lysande och jag är väldigt tacksam för hjälpen vi fick.

Bilder:
20100521-23 Roadtrip to Gothenburg

På lördagskvällen var det dags för en liten ”PrataBas-träff” i form av grillkväll hos Anna och Martin.
Först gav jag och Janne oss ut på en tur på stan vilket var ett äventyr då ”Göteborgsvarvet”, en halvmara orsakade kaos och avspärrningar, men vi hittade i alla fall ett fik att slöa på en stund.

Väl på plats ute på Amandas Gård så dök det upp härliga bekanta ansikten, ett efter ett.

Trevligt, det var väl nyckeltermen den här kvällen!
Vilka fantastiska människor det finns!

Efter grillningen så gav vi oss av med hundkojan mot Stenkullen där Janne hade lyckats nosa upp en ny (nåja, nygammal) vindrutetorkarmotor.
Sedan var det dags att komma i säng eftersom söndagen skulle startas tidigt.

Bilder:
20100522 Grillkväll i Göteborg

The GrinPå söndagen var vi uppe tidigt och gav oss i gryningssolen av mot Tjolöholm och Tjolöholm Classic Motor. Janne skulle ställa ut bilen och dessutom så hade han bokat ett möte som skulle resultera i skapandet av en sektion i The British Automobile Club Sweden.
Det var nämligen skapandet av ADO16-klubben i Sverige.
Kul.

Det blev en lång skön dag på Tjolöholm innan vi på eftermiddagen gav oss av mot Varberg där Janne skulle titta på ett ”Koja-skåp”.
Men innan avfärd bytte Janne ut vindrutetorkarmotorn, vilket var tur, för efter en underbar och solig helg på Sveriges framsida (som sagt…) så började det regna rejält på vägen hem.
Vi får väl se om det blir någon affär av på den bilen.
Det var en pärla hur som helst.

Vägen genom Småland var vacker och vägen hem var lång!

Sent på kvällen, framåt natten, var vi äntligen hemma igen.

En otroligt trevlig helg.
Jag tyckte att det var jättekul att Janne fick vara med och träffa lite ”PrataBasare” och känna på vilket skönt gäng det är.

Bilder:
20100521-23 Roadtrip to Gothenburg
20100522 Grillkväll i Göteborg
20100523 Tjolöholm Classic Motor

Eskilstuna sjukhus

Fredagen blev arbetsfri.
Mormor har opererats och jag och morsan åkte till Eskilstuna sjukhus för att hälsa på henne och för att få se om vi kunde få några svar om vad som egentligen låg bakom behovet av operationen.

Det enda jag egentligen visste på förhand var att det var en operation av tjocktarmen, att det fanns en förträngning som skulle åtgärdas.

Vi, morsan & jag, kom överens om att vi skulle åka på ett besök till sjukhuset tillsammans.

Vilket morsan verkade tvivla på eftersom hon i telefonsamtalen innan frågade saker som:
Kommer du halv ett då?
Kan jag låta Gunnar ta bilen, eller blir du sen?
Som om jag skulle ha svårt att slita mig från jobbet.

Jag plockade upp morsan lite tidigare än planerat då jag tyckte att vi kunde ta oss en lunch tillsammans.
Det var länge sedan jag åt en riktig restauranglunch” och efter att ha jagat runt efter ett lämpligt ställe i Solna centrum satte vi oss i bilen och hamnade på Vasa’s Bar & Matsal på Norrtullsgatan 15.
Det är för min del ett klassiskt ställe.
När jag jobbade på Sabbatsbergs sjukhus 1994-1996 så var det ofta som vi var ute på ölrundor i kvarteren runt om.
Ett av de ställen vi frekventerade var just Vasa’s Bar & Matsal och det var nu alltså åtminstånde nio år sedan jag var där senast, (så vitt jag kan minnas just nu i alla fall).

Den nya sträckningen av E20 förbi Strängnäs gör att det går snabbt och smidigt ända fram till Eskilstuna och man får verkligen hålla sig för att inte överskrida hastighetsbestämmelserna, (vilket man naturligtvis aldrig gör men man undrar ju varför man inte har 140 som maxhastighet på vissa sträckor, så att man kan skapa respekt för de hastighetsbegränsningar som är viktigare för säkerheten).

Att hitta till sjuhuset var inga som helst problem, det var skyltat ända från E20-avfarten.

Väl uppe på avdelning 81 så hittade vi mormor ganska omgående. Det var personal på rummet som höll på att fixa med henne när vi kom så vi väntade utanför rummet tills de var klara.

Operationen hade hållt på i nästan åtta (8) timmar innan den var klar.
Förutom tjocktarmen så tog man bort mjälten och gallblåsan (vilket i mormors fall är ett positivt ingrepp då gallsten har plågat henne i många år).

Vi frågade om anledningen till förträngningen på tjocktarmen.
Ingen verkade unna ge ett vettigt svar.
Morsan frågade om det var cancer som var orsaken till operationen, men inget svar.
Eller…
   …rättare sagt…
   …de svar vi fick var på den raka frågan från min mor om det var cancer.
Och svaret var…att de inte kunde svara på det. Att de inte kunde svara på den frågan innan de fick svar från patologen om en två till tre veckor sådär.
Men varför ger de ingen anledning till operationen?

En förträngning, vi opererar.
Men vad beror förträngningen på?

Om det är förstoppning ger man laxerande.

De har inte ens gett oss en anledning till varför man opererar.
Ett kirurgiskt ingrepp bör ju baseraspå något.
Eller?

Jag tycker att det är otydligt så att det räcker för att säga att jag inte direkt överdriver.

Frågan är varför de tog mjälten?
Enligt mormor så var det för att de ”råkade” skära i den under operationen och att den därför blödde för mycket (tror fan det).
Ibland önskar jag att jag bodde i USA…bara så att man kunde stämma någon.

Dock så var mormor vid oerhört mycket bättre mod än vad jag hade vågat hoppats på.
Hon skämtade trots att det var mindre än ett dygn sedan hennes operation, som var omfattande.

78 år och den fysiska återhämtningspotensialen…det skulle man vilja ha själv.

På trav med Erika & Carl i Örebro

Att ta med sig småbarn till travbanan.
Är det något som man ens bör fundera på att göra?
Självklart.
Strunta i hemmabanan och programläsningen och den veckade pannan.
Ta med barnen under Sverige-semestern, på landsortsbanan och ha lite kul och bra gemenskap.

Jag tog med Erika och Carl till Örebrotravet en julidag 2004, och hade jättekul.

”It´s Time To Go Mr Ackerman”
Håkan ”Lillis” Olsson – som ropade detta som kodord till amerikanska kusklandslaget som besökte Axevalla, Joe O´Brien, Billy Haughton, Buddy Gilmour och Doug Ackerman, för att de skulle veta att det var sista sväng. De var ju inte vana vid olika distanser.


ÖrebrotravetJag har tagit med Erika och Carl på trav tidigare, men det var några år sedan nere på Visbytravet när man drog omkring på dem i vagn.
Nu tyckte jag att det var dags för dem att upptäcka hur kul det är med hästar som springer i cirkel, särskilt som Erika börjar bli hästintresserad och står i kö för att börja rida på ridskola.

Vi började resan från Sjöfallet och halvvägs mellan Lindesberg och Örebro så somnade Carl.
Jag hade läst att jag skulle ta E20 mot Göteborg så fort jag kom till Örebro.
Så jag följde rådet.
Efter ett tag blev jag dock osäker på hur långt jag skulle följa E20.
Jag tyckte mig ha passerat industriområde efter industriområde så till sist vek jag av.
Det var ju fel naturligtvis.
Efter att ha stannat på en bensinmack och frågat efter vägen så återvände jag till E20, mot Göteborg, och efter ett tag dök skyltarna mot travbanan upp.

Vi hittade fram lagom till starten av lopp 1 och hann precis se Opal Brick med Jorma Kontio vinna dagens första race innan det var dags för en varmkorv.
Både Erika och Carl hade sina sinnen på helspänn för alla dofter som påminde dem om något ätbart, så Erika berättade med viss iver att hon miinsann kände doften av popcorn.

I lopp 2 var det dags för dagens första spel. Det var ett stolopp och ett lärlingslopp.
Två faktorer som gör att jag normalt bedömmer ett sådant här lopp som ospelbart, men nu var jag inte här för att maximera vinnandet utan för att sätta ett par sköna spel och ha kul med barnen.
Jag spelade på häst nummer 5 Afrodite Exclusive med Marie Nilsson i sulkyn.
En spelad hundring som gav 249 kronor tillbaka.
2,49 i odds och vi firade som sig bör i kaffeterian med varsin Zingo Apelsin och dammsugare.
Det gjorde att både Erika och Carl fick blodad tand och ville ”heja på fler hästar”.

Erika fick äran att rida på en ponny-hingst vid namn Folke. Det är en otroligt bra aktivitet för barn att ha vid en travbana. Jag har tidigare bara sett det på ett ställe (jag tror det var på Fornaboda).
Carl påstår att han vågade men inte ville…jag skall inte gå emot honom på en sådan enkel detalj.

Efter ytterligare något lopp så fick Erika och Carl sina efterlängtade popcorn och efter lopp 5 och en sedan länge sprucken V5:a så tyckte jag att det var läge att bryta för dagen.
Dels för att inte komma tillbaka till Sjöfallet för sent och dels för att bryta medans barnen fortfarande tyckte att det var kul.

Under vistelsen på Örebrotravet ställde Erika och Carl en miljon olika frågor om precis allt. Det är otroligt kul att höra och se dem när de kommer igång och blir entusiastiska över något.

Det här skall jag definitivt göra om snart igen.
På kvällen när de skulle lägga sig och efter nattningen så tackade de mig spontant för kvällen på Örebrotravet.
Det är sådant som värmer ett gammalt fadershjärta.