Etikettarkiv: E18

Försenad är jag på väg igen

Man sitter där i sin lätt rostiga gamla Toyota med hål i avgasröret på E18 på väg norrut och till jobbet i Bålsta. Sen med över en och en halv timme och mins en halvtimme kvar att köra. Då dyker de upp. De ansluter från påfarten från Bergshamra, de har väl kommit med båten till Kappelskär, och de ser ut att ha det bättre än jag. De ser ut att njuta av sommaren och att vara på väg. Min trötthet och frustration över att vara sen till jobbet och alltid i brist av tid till vad det än må vara som borde göras gör mig vansinnigt avundsjuk. Sitta där och vråla i en öppen jänkare, bara några mil kvar till en bil-träff och den kalla ölen.

Arbetspassen den senaste veckan flyter ihop med varandra och jag har svårt att skilja dag från dag. I förmiddags på väg he, från Bålsta funderade jag på att återupprätta den gamla management- & framgångsbokmarknaden med att skriva en ok med titeln Arbetet – Din livsstil med underrubriken Så blir även du en framgångsrik arbetsnarkoman. Nu när jag firat ett år som vanlig heltidsknegare känns det ju lite som en paradox att jag är upptagnare än någonsin men jag har svårt att faktiskt hinna få något gjort.
Jag skulle ta mig tusan ta och skriva den där självhjälpshandboken ändå! Jag menar, min syn på arbete, moral och flit skiljer sig ju från hela min samtid så man skulle ju antagligen kunna generera någon lättkränkt litteraturkritiker ett ulcus perforare. Det vore ett kul projekt. Arbetsfilosofi. Nåväl, de lediga timmar jag har haft den senaste veckan har jag ägnat åt att tvätt upp tvätthögen och att hjälpa Anush med flytten till södra sidan av stan. Packa upp kläder och skor. Nu är jag hemma en stund, och hänger ånyo tvätt eftersom min tvätthög växer fortare än jag hinner tänka.

Åter till den där bilen, den där cabrioleten med finsk flagga i aktern och glada människor i durken. Just nu skulle jag vilja ha den där känslan igen. Känslan av att vara på väg. Den där känslan av att vara on the road och känslan av frihet.

Sko

Finska raggare

Roadtrip Nynäshamn

Ny bil hemma på farmen igen. Den SAAB som tjänstgjort som pendlarsläde sedan augusti i fjol dog på E18 i höjd med Ekolsund för en vecka sedan. Förra fredagen på väg till jobbet i Västerås så dog eländet och nu måste jag ta mig till Enköping för att flytta liket från bilverkstaden till skroten. Under tiden behövde jag skaka fram ett nytt fordon. Det jag snabbt kunde skaka fram var en Alfa Romeo. Den lämnar en del övrigt att önska men för minsta möjliga antal tusenlappar så får jag ta det. Rullar motorn några månader, minst tre helst, så har den ändå gjort sitt. Kan jag få den att rulla i sex månader vore det fantastiskt.

Alla bilintresserade måste ha ägt en Alfa Romeo under sin livstid!
Var det inte Jeremy Clarkson som sade det?
Nåväl, jag antar att det är min tur nu.
Må det icke ta en ände med förskräckelse!

Alfa Romeo

Idag fick det bli en första roadtrip med bilen.
Jag och  Svenska SmåFlicksFörbundet  åkte till Nynäshamn och hälsade på farmor och farfar som en första test av bilen. Jag hade lovat Sofia att försöka fixa hennes mobiltelefon som inte har gått att använda då den varit fullkomligt knökfull i minnet. Visserligen fick hon en ny telefon i förra veckan men jag ville prova att rädda de filer som hon hade på sin gamla Samsung Galaxy Express II så att jag kunde återställa den till leveransskick. Över sextonhundra bilder och filmer lyckades jag tömma ner till min dator innan jag var klar. Det passade perfekt att göra detta hemma hos morsan då jag kunde få sitta ifred och tjejerna inte hängde rastlösa i knät på mig.

Alfa Romeo

Tacksamt konstaterar jag att det nu är ljust nästan fram till klockan 17:00 på eftermiddagen. Vintersol i ögonen hela vägen söderut mot Nynäshamn och sedan svart som natten på väg norrut mot Roslagen. Det har varit uppehåll från snöandet hela dagen utom precis på morgonen så jag bör få en ganska behaglig resa hemåt med flickorna ikväll.

Det sliter verkligen på  Svenska SmåFlicksFörbundet  att sitta i två timmar enkel resa så jag hoppas att de orkar vara vakna en stund när vi kommer hem till mig ikväll igen.

Alfa Romeo

Alfa Romeo

Alfa Romeo

Natten mot måndagen

Efter en lång arbetshelg med två journätter med flera väckningar så kände jag inte alls för att sätta mig i bilen och åka hem direkt efter jobbet. Det kändes vettigare att åka ner på cigarrklubben och vänta tills trafiken var glesast möjliga och kunna i lugn och ro hålla eget tempo på vägen. Precis när jag skulle lämna arbetet för kvällen fick jag besked om att en av mina kollegor precis rullat in på akuten med nackkrage fastspänd efter en krock. Jag började till och med fundera i termer av att sova på en av sofforna nere på klubben men slog snabbt bort den tanken då det skulle innebära att jag skulle behöva trängas med mycket trafik på måndagsmorgonen.
Väl nere på cigarrklubben så Tände jag upp en Montecristo Espada, en churchill, och lutade mig tillbaka i soffan en stund. Jag hade plötsligt ingen brådska att åka hem. Först efter tre cigarrer och lika många läsk och en hyfsad långfilm så plockade jag ihop mina saker och tog mig samman för hemfärd.

Bespoke - Basilica

När jag kom ut i kylan igen så hade det blivit betydligt sämre väder. Det var mer snö och temperaturen började närma sig nollan så det kändes som det skulle kunna bli moddigt på vägarna. Jag rullade försiktigt hemmåt och ända fram till Enköping så höll jag mellan 60 och 80 Km/h. Tack och lov var det i stort sett obefintligt med trafik i riktning österut.
Som alltid så lyssnar jag på radio i bilen men några timmar efter midnatt så är det säkrast att lyssna på någon podcast i hörlurarna även om jag mest lyssnar på program från Sveriges Radio så är det en trevlig stund att lyssna ikapp veckans radioprogram i bilen.

Det tog en bra stund att komma hem. Först en stund efter fem på morgonen var jag hemma. Jag hann sakna det varma ljuset nere på cigarrklubben på vägen men snart har vi kanske en ny stockholmsbaserad klubb på gång också. Vi får se hur det går med det. VI har ett intressant möte på tisdag.

Perdomo - 10th Anniversary NOIR - Robusto Maduro

Puff and Stuff Cigar Lounge

Sommarkänning

En fantastisk känsla att få åka hem från jobbet i ett flödande solsken. Efter en lång mörk vinter är mitt behov av sommarväder nu enormt. Även om det blåste rejält idag så var det skönt att kunna sitta ute på verandan och röka en cigarr utan att få stela fingrar. Nu hoppas vi att resten av april bjuder på några fler sådana här dagar. Att få åka hem från jobbet i solsken gör att min fritid verkligen går att maximera.

E18

E18

Österledingevägen

Österledingeslingan 23

Ledsam lördag

I lördags skulle jag ta mig till Norrtälje. Det gick ju inget vidare kan man säga.
Motorras på E18 och Lasse fick rycka ut och bogsera mig till Twin Club så får jag försöka komma dit snarast och få bort bilen.
Kamkedjeras. Det är ju inte så där jättevanligt. Antar att kedjan inte har bytts ut på stipulerade intervaller. På nya Audi skall man tydligen inte behöva byta kedjor men jag har hört att folk fått kedjeras efter 9.000 mil och att kedjebytet då kostar mellan 35 och 40.000 kronor.

Jag hade lovat Carl att gå på baseball-landskamp i Sundbyberg. Nu stod jag vid E18 och såg klockan rinna iväg, så jag ringde upp Kåre ”Gundozer” Gundersen som vi skulle slå följe med och berättade om läget och att jag aldrig skulle hinna.
När jag sedan pratade med Elsa på telefonen så berättade hon att Carl hade blivit jätteledsen och satt framför datorn med tårar i ögonen.

Jag kände att vad som än hänt behövde jag göra något med Carl innan dagen var slut för att inte ha ställt in allt som han och jag har kommit överrens om den sista tiden.
Så jag ringde upp Kåre och frågade om kvällens rockband som skulle spela efter baseballsmatchen.
Det var ett coverband vid namn Farbror Fläsk som skulle ha E-Type som gästartist. Kanske inget jag skulle gå och se på egen hand men det kunde ju vara lite kul för Carl.

Lördagen fortsatte dock som den hade startat.
Efter en halv låt så gick säkringarna till förstärkare och PA.
Där stod vi med långa näsor…och arrangörerna hade gått hem för dagen, så efter en lång stunds väntan pallrade vi oss därifrån och i bilen hem så hörde jag Carl sitta och snyfta tyst i baksätet.

”Vad är nu detta? Skall våra poliser vara i sådant dåligt skick att de behöver ha hemhjälp? Näh, jag tror nog att det bara har rört sig om ett vanligt fredagsfylleri. Skärp till er nu, polismästarn, eller spendera helgen i servicehuset i stället för på landet. En annan fråga man kan ställa är hur det kunde vara lättare att krypa ut än att krypa till en telefon. Då borde hon rimligtvis också kunnat ”släpa sig” fram till en telefon också. För övrigt så måste Götblad vara en av de få i Sverige som inte har mobiltelefon. SäPO har faktiskt viktigare saker för sig än att tjänstgöra som ambulanspersonal, annars är det ett j-a slöseri med våra skattepengar. Men det vore kanske bättre och säkrare med Securitas hemlarm än Säpo.”
Från ett mejl jag mottog 11 september