Etikettarkiv: Djurgårdens IF

Bajen borta

Mads Fenger Nielsen #13Det blev fem bortamatcher för mig i årets Allsvenska. Djurgårdens IF, AIK, IFK Norrköping, IK Sirius och nu i söndags IF Brommapojkarna på Grimsta IP. Det är rekord i antalet bortamatcher för mig och det känns bra att ha sett så många matcher borta nu när jag missar den sista hemmamatchen för säsongen. Mads Fengers frisparksmål i söndags mot Brommapojkarna är ju klart det snyggaste bortamålet jag fick avnjuta för säsongen. Nu hoppas jag bara att jag hinner se hemmamatchen mot Kalmar innan jag åker iväg på lite semester igen och att jag kommer hem till ett säsongsavslut för en andraplats minst. Den största charmen med bortamatcherna är ju att få sjunga ”Europa League mé Kennedy!” även om vi vet att det inte blir så nu när skorna åker på hyllan för den störste hammarbyaren genom tiderna. Kommer att sakna den ramsan.

Djurgårdens IF – Hammarby IF 1 – 2

Jannes flagga nådde högst på läktarenRedan dryga två timmar före matchstart var jag på plats vid Nya Söderstadion nere vid slakthusområdet. Tanken var att parkera bilen ganska nära arenan för att sedan kunna smyga ner efter matchen och kunna komma iväg smidigt efter avblåsning och väntan på att komma iväg. Efter att ha parkerat Johans nya Toyota som jag har fått låna drygt en vecka så tog jag tunnelbanan in till Slussen för att möta upp Janne och Johannes. Vi tog en kort pause på Oliver Twist innan vi gav oss a mot arenan. Avstägningar och rena rama labyrintgången från Skärmarbrink till man var på plats på våra platser som på den här bortamatchen var på övre ståplatsläktaren. Efter spelaringång och tifo så hann matchen knappt börja innan Muamer Tanković nickade in första Bajen-baljan redan efter 2 minuter blankt. Erkan Zengin lirade sin första match från start och såg väldigt spelsugen ut. Dock tyckte jag att de spelade alldeles för mycket på Erkan och inte försökte hitta något alls på vänsterkanten. Enahanda och lite synd då Neto Borges såg minst lika spelsugen ut han också. Neto hade några fina moment i matchen och snurrade vid et tillfälle upp fyra djurgårdare i ett par snyggt vunna metrar. Bjørn Paulsen hade en nick på hörna som strök stolpen och Erkan hade ett långskott som med fin bollbana inte hamnade långt utanför bortre stolpen.
Dock så var Bajen under perioder pressade även om det aldrig kändes helt hopplöst men när Djurgården kvitterade på straff så kändes det tungt. Kennedy hade ersatt Jeppe Andersen och Pa Dibba bytte ut Nikola Djurdjic som hade slitit förtjänstfullt men inte riktigt hittat vägen förbi motståndarförsvaret.

Det var två bra byten för i första övertidsminuten av matchen, på ett snabbt utkast av Johan Wiland så tog Kennedy emot och sökte snabbt upp en spelväg till Jiloan Hamad som drev snabbt och bjöd på en underbar lyftning fram till Dibba som lobbade bollen förbi en långt utrusande Isaksson. 1-2 och derbyseger till Bajen igen. 3016 dagar sedan Djurgården vann ett derby mot Bajen. Sviten håller i sig. Tyvärr var det en hel hög med tråkiga djurgårdare som försökte rusa över hela långsidan för att slåss med bajensupporters. Polisen stoppade dem naturligtvis men det avgjorde ju att jag inte skulle få traska närmaste vägen till bilen. Det fick bli promenad tillbaka till SKärmarbrink, tunnelbana till Gullmarsplan, byte till tunnelbana till Globen för att komma tillbaka till andra sidan av Nya Söderstadion. Jag hade för säkerhet skull stoppat ner halsduken i ärmen på jackan och dragit upp dragkedjan i jackan för att inte flagga på mina färger i fiendesällskap.

När jag kliver av tunnelbanan vid Globen så ser jag en bekant rygg. Hon står där böjd över handväskan rafsande och letande efter någonting. Hur kan jag vet att det är hon? Jag ser en orange kappa jag aldrig sett henne i tidigare och hon står böjd framåt. Det räcker för att jag ska veta att det är hon. Jag tar ett var runt och ställer mig bakom några informationstavlor. Det är hon och hon ser fantastisk ut. Hur kan jag fyllas av sådan värme i kroppen och ett hjärta som rusar trots allt som har hänt? Den dagliga kampen och det katastrofala förhållandet. Vad ska jag säga om hon ser mig? Jag bestämmer mig för att om det skulle inträffa så får ryggmärg och intuition sköta det då. Jag går en bit bakom henne och när hon kommer ut från stationen och stannar och tänder en cigarett så är jag bara hundradelar av en sekund från att gå fram och tilltala henne. Detta trots att jag vet att jag är ingenting för henne, att hon antagligen helst skulle vilja se mig död, så är jag fortfarande förälskad i henne. Det är fullständigt galet. Förryckt! Jag letar upp bilen och åker hem. Hammarby slog Djurgården och jag borde känna lite fotbollsglädje men jag känner bara sorg.

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Hammarby är dom bästa!

Tillskott i biblioteket

Hammarby IF - Malmö FF 1959Så ligger det plötsligt ett matchprogram från 1959 på mitt bord. Ett program inför matchen mellan Hammarby och Malmö FF 20 september 1959, det var avspark 13:30 så jag antar att det var en helgmatch. På Fotbollstadion. Det är en smidig liten publikation i ett mycket behändigt format och att jag lade vantarna på den här publikationen var faktiskt mest för att den var i utmärkt skick och därför ett bra litet komplement såväl till bibliotek som matchprogramshögen.

Det lilla häftet (113×164mm) låter berätta följande: Dagens allsvenska match har alla chanser att bli någonting för finsmakare. Både Hammarby och Malmö FF spelar njutbar fotboll med tyngdpunkten lagd på offensivt spel. Nåja, finsmakarna fick med böjt huvud vandra hem från Fotbollsstadion med 1-6 i baken. Skånsk seger och lång näsa åt de gul-svart-randiga hammarbyiterna. Nackas brorsa Karl-Ewert ”Ya” Skoglund lirade i anfallet till höger men inte hjälpte det. Däremot ser man saker som inte förändrats nämnvärt till moderna dagar. Publiksiffran på Fotbollstadion var 12 934. Veckan efter när Djurgården mötte IFK Malmö var det 6 956 besökare. Som nu för tiden, tomt på läktarna när de blårandiga spelar. Lapp på luckan när Bajen spelar boll.

En femtiolapp var vad jag fick punga ut med på auktionen på eBay för att få lägga klorna på det här gamla matchprogrammet och det får jag väl påstå att det var värt. Även om priset 1959 var 50 öre. Kanske inte den skarpaste referenslitteraturen i mitt lilla bibliotek men absolut en lustig artefakt i Bajen-hyllan och därmet också ett bra köp. Jag känner mig nöjd.

Länkar:
Fotbollsallsvensakan 1959
Hammarby fotboll
Supportrarnas matchprogram

Derbydag igen…

Nu är det bara timmar kvar till derbyt mot Gårdarna…låt oss minnas vinsten mot Gnaget så länge…

På Söderstadion fanns hjärta, på Söderstadion fanns vi
Där ekar än våra sånger, alltid för Hammarby
På norra läktaren brann det, där va’re alltid en fest
Nu går vi mot nya tider, men vi kommer alltid va’ bäst

20170418 Derbyseger from Roland Casselbrant on Vimeo.

”Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat.”

En underbar text från 1962 av Stig ”Slas” Claesson. För bra för att inte dela med sig av. Varsågoda.

DJURGÅRN, sa killen. Hade han sagt Gnaget. Man fattar ju om en kille säger Gnaget. Till och med IFK eller Hagalund eller Sumpan. Eller Älvsjö eller nåt annat insnöat lag i Tumba. Men Djurgårn.

Vi snacka bara lite löst. Vi snacka om gäng som vi tyckte skulle få finnas. Lag som vi kände för. Jag hade halv pott sagt Reimers. Fast man känner ju mer för Hammarby. Hade jag sagt Reimers hade killen vissnat. Och så säger han Djurgårn.

Jag vart förbannad. Ja först vart jag inte förbannad. Jag tänkte att killen fattar väl inte bättre. Men sen sa han att jag var lokalpatriot. Han mena på att bara för att en annan var från trakterna så höll man på Hammarby. Att jag i själva verket inte hajade fotboll.

-Men du har ju själv sagt Djurgårn, sa jag.

-Vadå?, sa killen.

-Du sa ju själv Djurgårn. Och nu snackar du om att haja fotboll. För det första snackar vi inte om fotboll. Vi talar om LAG. Lag som är roliga bara för att dom finns. Har du som kil kutat i gräset vid Blockhusudden?

-Nä, sa killen.

-Det har jag heller aldrig trott, sa jag. Snacka inte om lokalpatriotism. Jag kunde lika bra ha sagt Reimers, sa jag åt killen.

-Reimers?, sa killen.

-Ja just det. Mulle och Masse. Dra inte in Djurgårn i det här.

-Är det nåt fel på Djurgårn?, sa killen.

-Fel och fel. Det är inge fel på Djurgårn. Vi snackar inte om Djurgårn. Vi talade om fotbollslag som vi kände för.

-Ja och då sa jag Djurgårn, sa killen.

-Ja och det passar inte mej, sa jag.

Då börja han igen. Likadant.

-Du är lokalpatriot. Det är väl inge med Hammarby. Vad är det för bra med Hammarby? Killen börja mena på.

-Det är inge med Hammarby, sa jag. Vi snackar inte om, om det är någe med Hammarby. Vi talar om kvalitet. Vi talar om lag som får finnas. Som man inte blir förbannad på bara man hör namnet. Säg Karlberg, sa jag. Eller vad fan som helst. Men inte Djurgårn.

-Det finns väl många som håller på Djurgårn.

-Det är klart att det finns många som håller på Djurgårn, sa jag. Vi snackar inte om det.

-Du sa ju Hammarby och så sa jag Djurgårn. Är inte det samma sak?

-Samma sak. Nää, det är det förbanne mej inte, sa jag. Jag sa Hammarby och det står jag för. Kom inte med Djurgårn.

Jag var färdig att nita killen. Du förstår. Sen sa han nånting om att han i alla fall höll på Djurgårn och så pös han med sin spårvagn. Där stod jag ursinnig. Jag va så lack så jag kunde inte åka trick ens en gång. Då hade jag mördat kondisen. Dom blårandiga! Dra åt helvete.”

AIK – Hammarby…vinst

Precis som i fjol så vinner Hammarby över AIK i Svenska Cupen. Den här gången efter att ha gått vidare efter att ha slagit Djurgårdens IF i sista gruppmatchen och nu AIK drygt en vecka senare. Två derbyn med vinst på den korta tiden. VIlken känsla. I kväll stod jag i klacken och sjöng (nåja) så mycket strupen klarade. Är något euforisk fortfarande.

Bajenklacken

Hemma borta på Nya Söderstadion

Måndag var derbydag och jag och Axel mötte upp Janne med anhang för Djurgården vs. Hammarby.
En bra första halvlek av Hammarby men efter en billigt dömd straff så kvitterade Djurgården och i andra halvlek fick Bajen kämpa för att hänga med vissa stunder. Med oss på matchen hade vi bland annat Simone Ventrella som Janne presenterade mig för på IMM i Mugello för två år sedan. Janne klädde gästerna i grönt och vitt och vi höll trycket uppe bra på våran del av läktaren tycker jag nog ändå.

Hammarby é dom bästa!

Axel i bengalen

Jan Engvall

Daniele Lepre och Simone Ventrella