Etikettarkiv: Danmark

Upplands runinskrifter 945

Tisdagsmorgon. Upp och hoppa och sedan rymma lägenheten så min städning kunde utföras utan att jag var ivägen och obstruerade. Tog mig ner till macken och fyllde på luft i däcken och olja i motorn på bilen och sprang där på Upplands runinskrift 945. För att slå ihjäl lite tid så rullade jag på vinst och förlust ut till Danmarks kyrka (bilder komer), kyligt så man saknar sockor och kängor, men mellan blåst och regn så blev jag i alla fall positivt överraskad över att jag kom in i kyrkan trots en vardag. Så här har vi stenen mina vänner.

ᛋᛁᚴᚾᛁᚢᛏᚱ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛅᚢᛁᚦᚱ᛫ᛚᛁᛏᚢ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ:ᛅᛏ᛫ᚬᚠᛅᛁᚴ᛫ᚠᛅᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛅᛚᛒᛁ᛫ᛅᚾᛏᚼᛅᚾᛋ:ᛅᚢᚴ᛫ᚴᚢᛋᛘᚬᚦᛁᛦ ×ᚠᚬᛏᚱ×ᚱᛁᛋᛏᛁ×ᚱᚢᚾᛅᛦ×

× sikniutr × auk × auiþr × litu × raisa × stain × at × ofaik × faþur × si(n) [×] kuþ × hialbi × ant hans × auk × kus moþiʀ × fotr × risti × runaʀ ×

Signjut och Åvid läto resa stenen efter Ofeg, sin fader. Gud och Guds moder hjälpte hans ande. Fot ristade runorna.

Upplands runinskrifter 945

Färg och form

Burns Nu-SonicFormgivning är kul!
Det roligaste är när formgivning, ergonomi och användbarhet förenas.
Att skapa ett vackert föremål är nästan alltid det samma som att skapa ett obrukbart föremål.

Viist, det finns en mängd undantag men det stämmer i en otroligt stor omfattning.

Formgivning och design finns överallt och jag vilar gärna ögonen på en välbyggd motorcykel, bil eller elbas.
Handverktyg kan också vara vackra, som skiftnyckeln som är i stort sett förbjuden att använda men ändå ett måste i varje seriös verktygslåda.
En blocknyckel är en totalupplevelse i skönhet och användbarhet.

I går hamnade jag på Burns guitars hemsida för första gången på länge och fick syn på deras Nu-Sonic bas.
Jag gillar Burns gitarrer och basar.
Jag hade ju själv en Burns Marquee Bass ett tag. Det var en mycket trevlig bas och jag kan sakna att jag gjorde mig av med den ibland, men man kan tyvärr inte ha allt som är vackert och skönt.
Min Burns Marquee sålde jag till den duktiga och trevliga låtskrivaren/sångerskan Anna Lundqvist i Göteborg.
Burns guitars återppstod 1990 då Barry Gibson återuppfann märket och har varit trogen den ”vintage vibe” som de märkestroende kräver.
Nu-Sonic-basen är trogen förlagan från 1964 och har till och med ett lika rudimentärt stall och samma mick-lindning som orginalet.
Klassiskt snyggt.

Burns Nu-Sonic är en riktig insperationkälla, jag blev omedelbart sugen på att bygga något liknande. Något lika enkelt och med samma ”vintage vibe”. En TV Jones Thunder’Tron pickup ligger och skräpar i gömmorna någonstan och med rätt shortscalehals så skulle man ju faktiskt vara en bit på väg.
Det ligger nog en kopia på ett gammalt Telecaster-stall i någon reservdelslåda också!?

♣ När det gäller motorcyklar så gillar jag verkligen de vid första ögonkastet lätt modifierade gatuhojarna från Wrenchmonkees i Danmark.
Bort med kromet och avrta och gråa kulörer ger cyklarna en skön välanvänd look och med mycket träffsäkra ögon så skalas strålkastare, blinkers och annat som oftast är oproportionerligt stort och klumpigt på gamla 70- och 80-talshojar ner till ett minimum och sedan kryddas anrättningen med däckval som ger det hela en skön street-känsla.

Balla choppers i all ära men jag måste erkänna att den här retro-trenden med japanska och europeiska motorcyklar har fått fram riktigt läckra hojar som utstrålar körglädje.
Skall bli intressant att se om jag kan nå dit med min egen Yamaha på sikt!

♠ Bilar är också kul.
Just nu är jag inne i en period där jag tycker att gamla europeiska bilar är de snyggaste, men eftersom mest skaparglädje tydligen skakas fram med amerikanska linjer så rekomenderar jag ett besök på australiensiska http://www.fuelzine.com/.
Mycket klassiska amerikanska former men även en och annan Porsche och Volkswagen.
En VW 1500 att glida fram i kanske?

The Online E-Zine of Fuel Magazine from Australia

November

Då var det november, månaden som är döpt efter den svenska hårdrocksgruppen.
November som är den elfte månad i den gregorianska kalendern.
November, som brukar vara mörkt, kallt, blött, halt och ogästvänligt och som i Danmark kallas för slagtemåned.

Elsa är förr 18 november, och det kan vara den enda kända positiva händelsen denna månad.

De som anser att jag bör tillåta FRA eller någon annan att tjuvläsa min e-post för att jag kan vara terrorist eller pedofil kan – hur ska jag uttrycka det artigt – dra åt helvete.

Anders Lotson

Danmarks dag

Inte mycket grävning kvar nu i vår grop i trädgården.
Elsa har grävt massor under veckan som har gått och jag försökte putsa av vad jag hann innan regnet kom i dag.
Det blir kanske en uteplats till sist.

Elsa har dessutom lyckats få till en ny rabatt i trädgården på ett par dagar nu. Vi ritade och skissade i onsdags och nu har hon en ny rabatt som kommer att gå mycket snyggt i linje med framtida grusgång.
Kommer att blir riktigt bra på sikt det här.

Under tiden jag försökte gräva i trädgården så hade jag sällskap av Karin som stökade runt med sitt.
Hon försökte få min uppmärksamhet så mycket det bara gick, vilket gick ganska bra eftersom det var omöjligt att göra något utan att hon dök upp vid fötterna på en.

Det har varit mycket jobb i veckan.
Förra veckan hade jag en nedgång i försäljning efter att ha presterat godkänt mina första två veckor på jobbet.
Men nu känner jag att jag börjar prestera igen.

Simon, Anders och RolandPå tisdagen var jag i Hälleforsnäs och jobbade så jag började med lunch hos mamma och Gunnar.
Sedan så kom mina kollegor och basistkollegor Simon och Anders.
De bor båda två i Eskilstuna så det var inte så långt hemifrån för dem.

Enligt våra regler på PrataBas.se så är det en officiell PrataBas-träff om det är minst tre medlemmar och det hela finns fotodokumenterat.
Vi hittade även en bra bil som kunde vara med på bild på parkeringen.
Skönt gäng samlad på liten yta.

På senare år har jag inte orkat samla ihop något större intresse för Hockey-VM.
När man var barn var det här den viktigaste turneringen som fanns.
Nu tycker jag den är rätt intetsägande.

Men i år har det börjat mycket intressant.
I går var det premiärmatch och Tyskland mötte USA i en rekordmatch, aldrig tidigare har det varit så många som samlats för att se på ishockey i en arena.
Runt 77.000 åskådare lyckades man skramla ihop, vilket bara det var rekord.
Sedan behagade tyskarna att skrälla å det grövsta när de till och med lyckades vinna mot ett på pappret mycket starkare USA.

I dag tog jag mig tid att titta på period två och tre mellan Finland och Danmark.
Jag trodde knappt vad jag såg när jag kom in i matchen och det var dansk ledning med 1-2.
De sista två perioderna spelade danskarna mycket bra ishockey och det kändes faktiskt aldrig som om finnarna var på väg att kunna hota danskarna.
När Frans Nielsen slog in 1-4 i tom kasse var det spiken i kistan för Finland och ett stort steg för ishockeyn i Danmark, få vi hoppas.
Herligt. Intet mindre.

Gräsänkling blues

Det blir knappast någon ”Gräsänkling blues” trots att Elsa är i Maribo i Danmark. Mina små casselbrantar ser till att hålla pappa på tå. Den enda som har fått festa loss i mammas frånvaro är Erika som varit på ”tjejmiddag”.

Vi försöker att få pusselbitarna att passa och så här långt har det gått ganska bra. Det är klart, Sofia har sovit med sina flätor eftersom pappa är lite ovan med rutinerna rund frisyrdetaljen. Själv skakar jag bara av mig lössen på morgonen så är den saken ur världen.

Som tur är så har mormor och morfar hjälp till och senare under dagen här så kommer farmor och farfar till räddning.

Det kan gå vägen utan Elsa den här helgen om allt vill sig väl. Ingen skall dö av undernäring och köld i alla fall.

En liten anekdot

• När jag kom ut på banan och upptäckte att de hade kuponger att fylla i istället för att jag skulle behöva snärja in mig i någon obegriplig konversation vid toto-luckan blev jag oerhört nöjd. Det är onekligen lite pinsamt att man inte riktigt klarar att föra ett samtal med sina skandinaviska grannar.
Det var helt klart för en perfekt kväll på travbanan.
Startlistor kan man ju läsa i sömnen och utan att behöva föra några disskusioner i toto-luckan skulle det här vara en enkel match.

Som du kan se på «Vinder & Plads-kupongen» ovan så satte jag glatt igång och kryssade i därför avsedda rutor.
Väl klar med detta gled jag fram till luckan med en van och säker spelarblick.

I toto-luckan matades min kupong ner i maskinen och det pep till med en dubbelsignal på ett sätt som gjorde att jagdirekt kände att något var fel.
Istället för ett smidigt utbyte av ifyllda kuponger och drottningens pengar mot bongar så fick jag en stunds konversation med tjejen i luckan, det som jag hade försökt undvika.

Vad var det som var fel då? Jo, jag hade som sagt kryssat i kupongerna.
Man skulle uppenbarligen strecka dem.
Om man bara läste instruktionerna någon gång.

Billunds travbana

Billunds Travbane – 20060628

• I år tog jag en paus från ElitloppetSolvalla eftersom det inföll på Carls födelsedag.

Som en liten kompensation till mig själv så hade jag planerat in en travkväll på Billunds Travbana i Billund, Danmark. Vi skulle till Danmark för att besöka Legoland med barnen, så jag tyckte gott att jag kunde ta mig en kväll för mig själv på travbanan.

Mina traverfarenheter från utländska travbanor har tyvärr bara varit ett enstaka besök på Hippodrome de Paris Vincennes för Prix de Amerique 1997, så det var minsann på tiden att jag hittade ett nytt utflyktsmål.

Danmark huserar för tillfället åtta travbanor och fyra galoppbanor. Det skulle ju vara kul att försöka sig på att besöka några till, exempelvis Charlottenlund för Copenhagen Cup, eller Klampenborg den klassiska danska galoppbanan.
Man kanske t.om. skulle kunna få med sig Anders på en sån resa?!

Hur som helst. Den 28 juni 2006 var det dags för trav i Danmark.


Løbsguiden

• Jag tog mig enkelt fram till travbanan. Den ligger direkt i infarten till Billund så att hitta banan var inga problem alls. Dessutom var det trevligt nog tydligt skyltat.

Adressen till banan är:
Nordmarksvej 1
Boks 94
7190 Billund

DanToto kupong• När jag svängde in på området så upptäckte jag att det precis som på banor som Scrubs (Visby) exepelvis, fanns möjlighet till s.k. «Drive-in trav». Detta är en obegriplighet som innebär att man sitter kvar i bilen och ser själva travet sämre än om man klev ur bilen. Varför? Ja det kan man verkligen fråga sig. Om man kliver ur bilen kan man på alla de travbanor jag hittills besökt komma in under tak med servering och toto-spel som bonus.

Storleken på anläggningen och publikmängden var väl att jämföra med vilken svensk mellanbana som helst. Det var väl närmast att jämföra med när jag var på Örebrotravet med Erika och Carl juli 2004.

Om det inte var riktigt samma storlek på huvudbyggnaden som på Örebrotravet men i övrigt tyckte jag nog att det storleksmässigt kändes ungefär jämförligt.
Fram till banavgränsningen var det inte som sig brukar på svenska banor asfalterat, utan här var det grus fram till travbanan.
Billunds travbana är både travbana och greyhoundracing-bana och travbanan ligger utvändigt greyhoundspåret så leder inte det heller till några konstigheter.
Jägersro exempelvis så ligger ju galoppbanan utvändigt travbanan vilket gör att man som publik hamnar väldigt långt ifrån hästarna under loppen. Vilket enligt min mening är direkt förkastligt för underhållningsvärdet.

• Inne vid caféet och totoluckorna var det vid min ankomst en halvtimme innan första start nära på folktomt.
Ungefär som vilken svensk bana som helst m.a.o., men snart fylldes det på och redan till första lopp var det gott intresse vid monitorerna.
Ett första «løb» på 2000 meter för amatörer.
I min inköpta «Løbsguiden», Danmarks officiella bettingguide började nu studera de kommande «løben».

There is something about the outside of a horse that is good for the inside of a man.

Winston Churchill

• Jag hittade faktiskt ett hyfsat spel redan i lopp 1 i form av DUKA TJEP (Ride The Wave – Karola Tjep) med Jørgen Pedersen i sulkyn. Med startnummer 9, som sista startande i loppet så stod han väl inte helt bra inne men det såg mycket spelbart ut när man synade startlistan.
Ett blygsamt platsspel på 40 DKK gav mig ett odds på 2,60. Man tackar.

DanToto bongNu hade jag hunnit göra upptäckten att banan hade ett helt enormt långt upplopp. Jag räknade snart ut att banan ha en sträckning på 1200 meter, om jag nu har räknat rätt, men jag har inte hittat några officiella siffror.
Detta hade ju naturligtvis en inverkan på startspår och löpplaceringarna. De gånger då jag satt med en häst i andra par utvändigt så trodde man ju att det var pengar på banken, men icke.
Startspåren hade också andra förutsättningar än hemma. Till och med vid autostart eftersom de endast fick plats med sju hästar bakom vingen.

Travbanen:
1 omgang: 1.200 meter
Bredde: ca. 21 meter
Opløb: 260 meter
Kørselsretning: Venstre om, mod uret
Dosering: Nej
Belægning: Grå/lys

• I «løb 3» hittade jag nästa spel. HUMLERIDDEREN till platsoddset 1,39 var väl inget att jubla över direkt men den satt ju i alla fall och gjorde att mitt raket-spel som rasade i sin inledning i lopp 2 nu var betalt och jag låg fortfarande på plus.

Hela 1,78 i platsodds fick jag för GHANA ROLAND i «løb 4». En imponerande seger på 1.14,6.
V5:an sprack redan i första avdelningen. Men jag höll kassan uppe t.om lopp 5. Lopp 6 och 7 tog jag hårda förluster och gick nog back en dansk hundring totalt. Men då räknar jag in kostnaden för en fransk hot-dog och en pilsner.
Ingen katastrof med andra ord.
Med tanke på att de inte tog inträde så gjorde jag av med mindre pengar än om jag hade gått på Solvalla, och inte spelat!


• Hur gick det då i den stora kampen som «Løbsguiden» hade som rubrik?:
«Billund: Styrkemøde mellem Jerry Skov og Klaus Bjerregård»

Jo, CASEY MCPRIDE vann före ADAMS PEAK och HOLD ME S P. Så kan det gå.


• Det var en trevlg upplevelse att besöka Billund Trav. Jag rekommenderar alla travintresserade att ta chansen när de är utomlands (om det nu finns banor i det landet vill säga) att besöka de lokala banorna.
Jag har hittills bara hunnit med två besök utomland. Det ena på en storbana på ett storlopp (Hippodrome de Paris Vincennes – Prix de Amerique) och en liten landsortsbana en vanlig travdag (Billunds travbana). Men upplevelserna är likvärdiga.
Det är trevligt att uppleva travkultur på andra breddgrader.

Billunds travbana

Legoland 2002

Årets familjesemester till södra Sverige kryddades 2002 med en tur till Danmark och därmed också Legoland.
Vi startade från Bromma strax föra midnatt natten till torsdag 1 augusti. För att inte komma fram till Krumby allt för tidigt på morgonen så försökte vi hålla ett långsamt tempo på vägen ner, vilket Miesen hjälpte till med genom att jama till sig två rastningar på vägen.
Vi har bara haft med henne på en bilresa tidigare och då på en resa på knappt tre timmar så hon var en aning orolig på resan ner till Skåne.

Vi anlände i Krumby vid halv åtta på torsdagsmorgonen. Det blixtrade och åskade från en svart himmel men vi var framme och Jensens var vakna.

På fredagsmorgonen var det dags att samla samtliga deltagare för Legolandsbesök.
Sex vuxna och sju barn i åldrar från en (1) månad till tio (10) år fördelat på tre familjer (för er med outgrundliga statistikböjelser innebär detta 4,333 medlemmar per familj och 2,333 barn per familj) samlades vid Öresundsbron klockan 08:00 och sedan bar det av mot Danmark och ett första raststopp var planerat till Maribo.

Maribo är en söt liten by med mycket gammal bebyggelse bevarad. Vi hade picnic vid Maribo kloster, en klosterruin från början av 1400-talet till 1700-talet. Ett birgitinkloster beläget precis vid den befintliga kyrkan.
Sara hämtade ut våra Legolandsbiljetter på det lokala postkontoret under tiden som jag tittade på de ”Postman Per” saker som var till salu.

Att försöka hålla ihop tre bilar över en längre sträcka är betydligt svårare än vad man kan tro, speciellt i hård trafik.
Ett tips för den som skall ut och resa i ”karavan” är att kolla att det finns en mobiltelefon i varje bil och att alla kan använda telefonen i det land ni reser i.

Nästa stopp på vägen var vid Tårs för att ta färjan över Langelandsbælt Langeland.
När vi stod i färjekön så skulle Robert passa på att besöka bekvämlighetsinrättningen och naturligtvis började kön att rulla ombord samtidigt.
Sara satt fast i baksätet med barnen så jag hoppade snabbt in i deras bil och körde ombord. Robert kom springande och när han såg mig vid ratten hoppade han in i vår bil och vi kom alla ombord som vi skulle till sist.

Vår nästa paus på resan blev på Tåsinge där vi åt vår picnic Waldemars Slott och min första öl (måste anses obligatoriskt på en Danmarksresa) inmundigades.
Efter stoppet höjdes karavanens tempo en aning och vi körde nonstop till Ribe på Jylland.

Vi övernattade i Ribe på Jylland. Ribe är Danmarks äldsta stad och grundades så tidigt som i början på 700-talet.
Vi hade rum reserverade på Ribe Vandrarhjem och vi packade provisoriskt in våra tillhörigheter och dammade av oss.
Det var bra rum med toalett och dusch till varje rum så jag kan varmt rekommendera Danhostel Ribe Vandrarhjem till den som har vägarna förbi.
Vi tog en kort promenad på byn uder tiden vi väntade på Robert och Sara med familj som hade stannat till hos Roberts Farmor på vägen.
En fantastiskt vacker stad med mycket muséer och en otroligt vacker bebyggelse.

Mitt Comviq mobiltelefonabonnemang använde följande roamingpartners i Danmark:
Sonofon
TDK-Mobil (TeleDanmark)

Tyvärr var Ribe Domkirke (Vor Frue Kirke) stängd när vi vandrade förbi och klockan var 18:00 så butikerna började slå igen men en trevlig promenad blev det likafullt.

När samtliga i sällskapet var samlade och våra magar kurrade besökte vi en trevlig restaurang vid namn Weis Stue i en gammal byggnad (Torvet 2, 6760 Ribe, tel 75 42 07 00). Inte en rät vinkel och en underbar innergård där vi slog oss ner och åt en trevlig middag.
Priserna var mycket bra och en stor portion med ett par rejäla bitar Herrgårdsbiff kostade 135 danska kronor. En flaska öl kostade 22 danska kronor så med svenska mått var det riktigt trevliga priser.

Efter middagen bar det av tillbaka mot vandrarhemmet och jag tror att samtliga barn var en aning spända inför den kommande dagens besök på Legoland då det tog dem lång tid att komma till ro och somna.

Dagen L som i Legoland vaknade vi upp i tid och samlade ihop oss.
Vi checkade ut från Ribe Vandrarhjem, packade bilen och gjorde oss redo för avfärd.
När tändningsnyckeln vreds om så kom det inte ett ljud från Putte.
Vi blev tvugna att starta upp honom med startkablar.

Det tog oss en cirka 45 minuter att komma till Billund från Ribe och vi tog oss an den långa promenaden från parkeringsplatsen till entrén på Legoland.
Sara hade som sagt redan löst ut biljetterna i Ribe men det hade inte behövts.
Vi passerade entrén cirka 11:00, en timme efter att de hade öppnat och det var knappt några köer alls att tala om vid entréerna för biljettförsäljningen.

Inne på Legoland med karta i handen började vi att ta oss an Miniland med dess underbara små legomodeller av städer,byar, flygplatser och annat.
Redan efter första legotågsturen stod det klart att dagen skulle bestå av ett köande och åkande av varje attraktion i rörelse.

Att man på Legoland tar en inträdesavgift och sedan inget extra betalt vid de olika attraktionerna gör att allting flyterpå riktigt bra.
Vid de mest omtyckta attaktionerna varkötiden runt 25 minuter men det var vanligare med en kötid på mellan 5 och 15 minuter och då skall man betänka att det var riktigt mycket folk i samtliga köer.

Bergochdalbaneglädje!Erika visade sig vara otroligt förtjust i att åka snabbt.
En mindre bergochdalbana fick henne att skrika som om hon genomled den värsta upplevelsen i hennes femåriga liv och mitt samvete började gnissla.
Tänk om han var livrädd, om hon skulle börja gråta och inte våga åka något annat!
Speciellt med tanke på att Carl en stund tidigare hade brutit ihop i ”pirattunneln”.

Erikas Första kommentar när vagnarna bromsade in var:
”-IGEN…IGEN!”
Ingen fara på taket där alltså.

Isolde fick klara sig en hel del på egen hand. Detta mest på grund av åldersskillnaden på henne och hennes småsyskon.
Detta gick strålande då hon utan att tveka åkte den stora bergochdalbanan själv tillsammans med helt främmande personer.
Både Erika och Isolde visade sig vara riktiga fartmonster och det var riktigt roligt att se dem i full aktion på ett nöjesfält.

Carl gillade också när det gick undan men man får väl förstå att en fyraåring tycker att ”kolmasken” är tillräckligt fartfylld (Carl lyckades till och med lura med sig Elsa i ”kolmasken” vid ett tillfälle).

Bergochdalbaneglädje!Först en halvtimme innan det var stängningsdags slet vi män oss loss för att få tillfälle att åka bergochdalbanan. Robert, Rickard, Isolde och jag ställde oss i kön och plötsligt dök det upp ett sällskap på tre personer som visade upp ett foto på sig själva och Isolde när de hade åkt bergochdalbanan tidigare under dagen.
Trots att de talade tyska förstod vi att de ville erbjuda Isolde att åka med dem igen eftersom de hade en ledig plats i sin vagn.
Rickard hittade en gammal kollega så vi fyllde vår vagn och gav oss iväg.

Bergochdalbanan påminde mig om det märkliga faktum att jag plötsligt blivit höjdrädd!
Tidigare i mitt liv har jag inte haft några som helst problem med höjder.
En respekt för dem, visst.
Men rädd? Nej.
Det kändes betydligt bättre redan andra rundan men det är oerhört irriterande att plötsligt vara rädd för något som inte har skrämt en tidigare.
Jag tror att det startade när jag blev pappa.
Det hände så mycket i hjärnan när jag blev pappa så det är säkert ett rimligt antagande.
Nåväl, det togs ett roligt fotografi på oss när vi åkte, som du kan se genom att klicka här.

Det blev en heldag på Legoland.
Trots detta så hann vi inte med allt som vi skulle ha kunnat se och göra. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att åka på en tvådagarstur till Legoland nästa gång det blir akruellt.
Jag kan tänka mig en och en halv dag på Legoland och avsluta dag två med att gå på trav på Billeruds travbana eftersom jag ännu inte varit på en dansk travbana.

Hemfärden blev en aning nervös då Putte fortfarande krävde startkablar för att gå igång.
Vi åkte raka vägen tillbaka till Malmö med bara ett stopp vid McDonalds.
När vi närmade oss Öresundsbron så började det regna igen…
  …det var det första regnet sedan vi satt i bilen dagen innan.
Så vi hadetur med vädret.

Putte lämnades in hos en mekaniker i Käglinge och det visade sig vara batteriet som var slut.
Det var skönt att få det åtgärdat innan vi gav oss av på egen hand mot Bohuslän.