Etikettarkiv: Danderyd sjukhus

Crunching numbers

Royal Canadian MintDagen började med att jag efter flera dagar av att känna mig totalt dränerad av energi faktiskt sova ut. Trots en stor brist på sömn så kan jag inte sova några halvdygn i sträck längre. Min tilltagande ålder är antagligen orsaken till att nio tio timmar sömn i sträck är ett absolut maximum numera, sedan klarar jag inte ligga kvar i sängen. Nu hade jag en trevlig dag att se fram emot då jag och Sofia hade kommit överrens om att träffas idag. Eftersom hon har sommarlov så kunde hon ju faktiskt sova över också vilket vi bestämde lite snabbt igår. Så vi möttes upp vid Danderyds sjukhus dit Sofia hade tagit sig med buss. På vägen passade jag på att puffa i mig en gammal favorit. En vällagrad Drew Estate Liga Privada T52 blev upprökt och kittlade gommen.
Sedan bar det av hemåt. Tyvärr tyckte väl inte Sofia alls om middagen, hur man nu kan misslyckas med pasta och spenat? Sedan försökte jag locka med en trevlig film och plockade fram A Fish Called Wanda som man ju tycker att man inte gärna kan misslyckas med. Sofia var lika ljummen inför filmen som inför middagen. Så hon kollade mycket på telefonen och lite på film. Efter filmen så pluggade hon in hörlurarna i telefonen och ägnade all sin koncentration på denna. Så jag satte mig vid datorn och började beta av lite allmänna uppgifter plus att då jag under kvällen vann en auktion på Tradera ropade hem ytterligare 1 Oz t silver. Så nu i kväll har jag suttit och lagt bud på mynt med andel silver i på Tradera och använt den utmärkta sajten Numista för att räkna ut hur många gram silver det är i respektive mynt. Det har räknats en hel del i kväll och natt kan jag säga och det skall bli oerhört intressant att se om man faktiskt kan ropa in silver på spotprisnivåer. Mycket intressant faktiskt. Det kanske är för småskaligt att hålla på med auktioner på Tradera när det handlar om silver med ganska små värden per viktenhet, man kanske ska sikta på att ganska snart ta klivet upp till guld. Det är mentalt svårt att se samma glädje i det som i silver eftersom en liten mängd som inte växer mer än att det handlar om små gram gör ju att det blir tålamodsprövande. Men jag skulle inte blir förvånad om man kanske kunde få utväxling på små myntinköp. Långa sittningar med matematik men om det skulle finnas någon lönsamhet i det vore det ju riktigt roligt.

Bullion är verkligen min typ av sparform. Med tålamod och fokus får man väl hoppas på att man hinner spra ihop några kronor till den dag då man vill gå i pension. Annars ser det ju alldeles för dystert ut.

Drew Estate - Liga Privada T52 Robusto

One Moment In Time – II

Rolle, maj 1994• I Maj 1994 jobbade jag på Huddinge sjukhus och hade dessutom sedan en månad jobbat på Sabbatsbergs sjukhus. Den här bilden togs antagligen en helg då jag var inne på något av mina sista extrapass på M89, sedan blev det avd.11 på Sabbatsberg för hela slanten fram till april 1996.

Äventyret på Huddinge sjukhus började för min del på Roslagstull sjukhus hösten 1990. Jag hade jobbat ungefär ett och ett halvt år på ett behandlingshem för alkoholister i Håknäs strax utanför Järna när deras dåligt skötta ekonomi ledde till nedskärningar och som sist in så fick man snabbt respass.
Jag ville dock gärna fortsätta inom missbruksvården, jag hade fått lite blodad tand.
På vinst och förlust sökte jag ett jobb på Roslagstull sjukhus där de precis skulle öppna en avdelning för infektionssjuka missbrukare.

Först blev jag placerad på avd.9 (har jag för mig att det var) för att ”lära mig om infektionssjukvård från grunden innan du får komma till avd.11”. På avdelning 9 låg det till största delen äldre kvinnor som var färdigvårdade sedan flera år tillbaka men som kommunen inte ville ha att göra med.
Så vad jag lärde mig om infektionssjukvård på den avdelningen var sådant jag kunde ha lärt mig på vilken avdelning som helst.
I rättvisans namn skall jag väl erkänna att jag lärde mig en hel del om Hepatit och annat och jag hade mycket trevliga arbetskamrater på avdelningen. Bland annat så gick vi på teater upprepade gånger och inte sällan så lagade vi mat tillsammans för att få en trevlig stund tillsammans även på arbetsplatsen.

Väl på avdelning 11 så fick jag ånyo ta upp arbetet med missbrukare. Infektionssjuka missbrukare, vilken innebar att cirka 70% av patientgruppen hade HIV/AIDS-relaterade sjukdomar och jag vågar inte ens gissa hur många procent som hade Hepatit.
Ett kort tag jobbade jag dagtid på avdelningen men ganska snart gick jag över på en natttjänst.
Innan jag började jobba nattetid hann jag dock träffa två personer som skulle visa sig betyda mycket på det personliga planet framöver. Bjarne och Per Han. Bjarne som jag umgicks mycket med de närmaste åren och Per som fortfarande dyker upp i mitt liv med jämna och ojämna mellanrum.

I mars 1992 slogs dörrarna igen på Roslagstull sjukhus efter 100 år.
Man flyttade ut hela infektionskliniken till Huddinge sjukhus. En anledning var att det på norra sidan av Stockholm fanns två infektionskliniker (Roslagstull och Danderyd) och på södra sidan ingen. En annan avdelning var antagligen att Roslagstull sjukhus (tidigare Epedemisjukhuset) hade lokaler som började bli gamla och svårjobbade.
Dock var det två avdelningar som inte fick plats i den nybyggda moderna infektionsbyggnaden. Vi och min gamla avdelning 9.
Hur kunde man missberäkna antalet avdelningar?
Eller handlade det som vanligt om politik?

Om jag inte minns fel så var det sommaren 1993 som halva infektionskliniken blev uppsagd (tre, fyra dagar efter att vår klinikchef informerat oss om att uppsägningar skulle drabba max ett par tre tjänster och att kliniken ordnat så att dessa personer skulle kunna vara kvar på andra positioner. Fan, det snacket köpte man ju och kände sig säker…lurad igen) och vi var väl de flesta som accepterade att vara kvar på vikariat och ”vid behovs”-anställningar för att få in våra inkkomster.

Bjarne och jag började snart på varsin metadonmottagning (Bjarne jobbade kvar på sin metadonmottagning medans jag bara blev kvar ett halvår) men jag fortsatte att jobba extra på adelningen (M89) tills jag hade rotat mig något på avd.11 på Sabbatsberg.

Bilden togs av Åsa Liljekvist, en av mina arbetskollegor.