Etikettarkiv: Compaq

Linux Command Summary (Clarica Grove & Phil Hughes)

Linux Command SummaryLinux Command Summary är ett rent referensverk och används som sådant också. Den hittade nog in i mitt bibliotek redan vid tiden för millenieskiftet och användes nog när jag experimenterade med någon dåtida Mandrake Linux distribution (någonstans från version 8.2 till 9.0). Nu har den börjat användas igen efter att endast ha stått och samlat damm genom åren. Visserligen har jag använt mig av uteslutande Linux för mitt dagliga datorbehov och en del OS/2 och eComStation för hobby och lek sedan jag stängde ner min egen webbserver och flyttade till ett webbhotell igen. Boken är en samling av kommandon för Linux och olika växlar och attribut för dessa. Den här boken kommer att komma till heders igen nu när jag har installerat Damn Small Linux på en gammal Compaq laptop men målsättningen att verkligen lära mig hur man plockar ihop en egen personlig men högst användbar Linux-distro med bara de programvaror som jag använder och kanske lyckas slimma ner en installation med bara de drivrutiner man behöver för just den aktuella hårdvaran och med de senaste versionerna av de mjukvaror jag använder för tillfället, jag menar, t.o.m. med Damn Small Linux så ger en färdig hårddiskinstallation en miljö med minst fyra ordbeandlare/texteditorer. Det finns alltid möjlighet att cutomizera en installation och den här testmiljön ger förutsättningar för det samtidigt som Linux Command Summary blir ett helt nödvändigt verktyg för att kunna använda Linux fullt ut. Boken kommer att bli vältummad framöver och som jag bruka betona så är referenslitteratur minst lika viktigt (om inte den viktigaste litteraturen) i bokhyllan som skönlitteratur per se.

Backyard Computing – 2018

* ARMADA 1500c C366 * * COMPAQ *
Celeron 366MHz

中古ノートパソコン販売 ARMADA 1500c C366 COMPAQ

画像をクリックすると大きい画像がご覧になれます
<メーカー> COMPAQ
<型番> ARMADA 1500c C366
<状態>
<発売日> 1999/09
<定価>\200,000
納期:- / 数量:-
-&nbsp(税込/div>
売切れ送料
ランク※ ランク:
Windows 98搭載ノートパソコンです。
メモリを32MB増設し、合計64MBです。PCカードスロットのダミーカードが欠品しております。
中古2
付属品 アダプタ、電源ケーブル、リカバリディスク、取扱説明書の4点です。
OS Windows 98 Office
CPU Celeron 366MHz ディスプレイ 12.1インチ 800×600 (SVGA)
メモリ 64MB カードスロット PCカード*2
ハードディスク 4GB インターフェース / / USB*2
光学ドライブ CD 重量 3.1kg
ネットワーク / – サイズ
参考URL

http://www.mobile-mania.jp/htmls/4948382079466-9.html

Roadtrip – Hässleholm

Brown Sugar

Utan bil sedan September ifjol så nu när det hamnat en Alfa Romeo i min ägo igen så kliade det i kroppen att komma iväg och göra något som jag varit förhindrad att företa mig sedan Toyotan slogs sönder. Nu skulle jag äntligen ta mig ner till Hässleholm igen. LeStrange och jag hade gjort ett litet byte med en baskropp mot gamla laptops. Tanken var att jag skulle få bort mitt kli i fingrarna och få igång en skön lekdator igen. Stora gamla och tunga bärbara datorer som kostar mer att skicka postledes än vad de är värda i ett byte mot en baskropp laddad med mickar men inget mer. Inte värt att skicka så det var bara att försöa vänta ut ett tillfälle när någon skulle ta sig i någon riktning till eller från Hässleholm – Stockholm. Dessutom så hade LeStrange några prylar som skulle plockas upp på Twang i Stockholm på vägen så nu när jag hade en ny italiensk skönhet till förfogande så var det dags att testa den på en ordentlig roadtrip.

Jag slutade mitt arbetspass klockan 11:00 men hade fått information av LeStrange att det inte skulle vara öppen innan klockan 13:00 så jag hängde kvar på jobbet en stund ectra. Det var ju lika bra att försöka få tag på de gitarrer och laptops som skulle ner till LeStranges verkstad nu när jag äntligen skulle komma iväg.
Väl inne på Södermalm hade jag strax lastat bilen och sedan var det bara att rulla iväg mot Skåne. Första tankstoppet i Sillekrog, en klassiker är ju alltid en klassiker. Sedan var det bara att plugga in hörlurarna i öronen och lyssna på podcasts hela vägen söderut.

McDonalds Värnamo

Strax efter att jag hade passerat Jönköping och den outsägliga sträckningen genom Småland hade börjat passera under mina däck så började jag känna att jag inte hade ätit något under dagen. Nu när det var eftermiddag och blodsockret hade lämnat kroppen så började jag nästan bli skakig av hungern. Så jag ville ha en snabb lösning. Genom två regnskurar beslutade jag mig för att stanna vid avfarten till Värnamo och ta en hamburgare på McDonalds.
Det är märkligt att man aldrig lär sig ändå. Man vet ju redan att det kommer att ta längre tid och vara sämre service på McDonalds än gången innan man var där. Det är ju ett sluttande plan och särskilt när jag var så hungrig som jag var. Jag svor över att jag inte valde konkurrenten Burger King som låg mer eller mindre vägg i vägg. Man lurar sig ständigt på att McDonalds förr i tiden hade en policy att servera gästerna snabbt men att det är så länge sedan att det faktiskt inte finns någon anledning att besöka dem längre. Eftersom både Burger King och MAX har mer välsmakande hamburgare så är det ju meningslöst att återvända till Donken. Dessutom undrar man ju hur inkompetenta de kan bli. Lägga upp pommesen på brickan tio tolv minuter innan de serverar den, det är inte de spänstigaste potatisstavarna man får serverat direkt. Riktigt degenererat skräpställe nu för tiden. Omsprungna av samtliga konkurrenter.

Den legendariska workshopen på Järnvägsgatan i HässleholmVäl framme på Järnvägsgatan i Hässleholm så blev det häng i LeStranges legendariska workshop och det hänger alltid något udda och kul i verkstaden. Nu hängde det en Burns Bison kopia som fångade mitt öga längs väggen. Mycket cool och habegäret slog i taket naturligtvis. Tyvärr var den behäftad med en del halsproblematik annars hade den fått följa med mig hem. Basismen hade fått en nytändning med den grunkan. Det kan jag lova. Vilken bastard! Vilken underbar skapelse!

Efter lite häng i verkstaden och lite kläm-&-känn på mina nya laptops så dök till sist Freddan upp och vi gav oss ut på stan och gungade runt i Brown Sugar, ligans Low Rider med mullrande V8. En Cadillac är alltid en Cadillac och denna -79:a var inget undantag. Vi gungade runt i Hässleholm med slagskeppet ett tag, glidande runt i byn, innan vi åkte tillbaka till verkstaden.
Det blev några timmars surr nere i verkstaden innan vi gav oss. Diskussioner om Skåne vs. Sverige, om politik och frihet och valet i höst. Vi pratade om allt möjligt och strax efter klockan tre på natten så var det dags att bege sig hemåt. Jag hade kunnat tacka ja till LeStranges erbjudande om att sova på soffan men jag ville ut på vägearna och kände mig tillräckligt pigg för att kunna åka hem igen. Det var ärligt talat att bedra sig själv en hel del. Jag var långt ifrån pigg och redan i höjd med Värnamo började jag fundera på att stanna till och sova en stund i bilen. Det blev att stålsätta sig och efter att ha tankat både bilen och mig själv (Unleash The Beast!) i Ödeshög så var det bara att stå på.

Det fick bli ett par bensträckare och fler burkar Monster innan jag äntligen kunde rulla in min Alfa Romeo hemma på farmen någon gång efter klockan 10 på förmiddagen.
Nästa gång sover jag kvar på LeStranges soffa i verkstaden för jag var alldeles för trött på vägen hem för att kunna njuta av bilturen och jag sov sedan bort hela lördagen i alla fall. Hade lika gärna kunnat tillbringa en halv lördag i verkstaden och klämt loss på den där Burns-kopian.

Hemma igen. Det innebar cirka 1150 kilometer (715 miles) och till min glädje så har bilen rullat troget och krångelfritt hela vägen. Nice!

Första stoppet, på Twang på Katarina Bangata

Första stoppet, på Twang på Katarina Bangata

På väg

Tankstopp i Sillekrog

Brahehus

Cadillac - Brown Sugar

Cadillac - Brown Sugar

Cadillac - Brown Sugar

Fuel for the Driver

Ge mig flera möjligheter

Det finns visserligen trådlösa tangentbord till smartphones via bluetooth men vad jag verkligen saknar är något slags dockningsstation som de gamla laptop-lösningarna som jag exempelvis körde på min gamla IBM ThinkPad 600 eller min Compaq LTE 5280 då man bara anslöt sin bärbara dator till dockningsstationen så hade man all kringutrustning på plats och kunde läsa vad Mae Ling Mak har för sig för tillfället. Visst jag kan se att de flesta skulle tycka att det kanske vore något till en surfplatta men inget för en smartphone men där är jag av helt motsatt åsikt. Är det något jag saknar för att utnyttja telefonen maximalt och för att kunna verkligen utnyttja dess kapacitet maximalt är just möjligheten att använda den som den enda enhet jag behöver släpa på.
En dockningsstation med anslutningar för tengentbord och externa diskar allt med USB-anslutning naturligtvis. Så är det bara att plugga in och jobba på. De enda programvaror jag använder idag som jag inte kan utföra på min mobiltelefon är ildredigering i GIMP och Raw Therapee. Det var några år sedan jag gjorde någon ljudredigering men det skulle också bli svårt att pilla med på en liten skärm men i övrigt finns möjligheten att få ut ett normaltsnabbt skrivande med ett fullstort tangentbord så ge mig vad jag vill ha så jag kan använda min smartphone maximalt!

XOS3 - Hummingbird

Sjöfallet – rekreation i Västmanland

Första gången jag hörde talas om den här platsen var sommaren 1995.
Jag och min bror Anders var samtidigt en vecka nere på Gotland. Han hade precis brutit med sin flickvän och jag hade precis börjat träffa Elsa regelbundet.
Samtidigt satt Elsa och hennes syster Sara i Sjöfallet tillsammans, båda hade nya förhållanden och båda satt på glasverandan på kvällarna och drack vin och väntade på att deras respektive skulle ringa upp.
Så började jag bygga upp en bild av den plats som vi nu oftast besöker flera gånger om året med hela familjen.
Ett knappt år senare kom jag hit för första gången tillsammans med Elsa och Isolde. Det var grått, regnade och vi frös…det var underbart.

Cirka en mil utanför Lindesberg ligger ett hus med utsikt över en sjö.
Vid denna sjö utspelas de mest spektakulära solnedgångar som tänkas kan. Alla palettens färger kan här blandas på himlavalvet, från det mjölkvita gröttjocka uppstigande diset till den nattsvartaste svarta som en natt i en svensk skog kan erbjuda.
Där erbjuds den skönaste av vilor, det lugnaste lugnet och den vackraste av utsikter.

Varför tar det mig fyra timmar att köra hit när det bara tar två timmar för alla andra?

Anna Virin 2004-07-16

Ännu en gång har den casselbrantska familjen tillbringat en skön tid i huset på Sjöfallet
Sjöfallet är min svärmors sommartorp i Västmanland och den senaste permanentboende som huserade på stället var Margit.
Margit var min Elsas mormors syster, eller alltså min svärmors moster.
Margit lämnade jordelivet hösten 1991 men hade sedan flera år tillbringat vintrarna i Örebro och nu övergick alltså Sjöfallet till att bli ett ”sommarnöje”.
Och jag satte mina stora fötter på denna mark första gången 1996.

Det här stället har en del förutsättningar som är fantastiska. Tänk de sommardagar som vi har fyllt huset med Niclas och Anna, Martin, Sara och Robert, Storfaster Carin, undertecknad och Elsa, plus alla barnen (våra och jensens).
Fantastiskt, helt enkelt.

För mig är Sjöfallet och bärbara datorer synonympt förknippade. Jag hade ingen med mig 1996 eftersom jag då ännu inte hade blivit biten av den stora datorsjukan.
Året efter satt jag där med Elsas Apple PowerBook 150 i knät tillbakalutad i gungstolen.
Sedan dess har mina IBM ThinkPad 600 och COMPAQ LTE 5280 fått följa med på turerna till Sjöfallet.

Det finns ingen annanstans som jag har kunnat samlat tankarna tillräckligt mycket för att skriva kod som i Sjöfallet.
Eller så har jag bara pluggat in hörlurarna i 600:an och lyssnat på lite skön musik.

Sjöfallet har också ett liv i sin geografiska realitet.
När Per Han med familj var på besök gick vi ut för att se om vi kunde hitta några hästar som våra flickor efterfrågade. Vi promenerade längs grusvägarna och stigar.
När jag och Per kom tillbaka till huset, efter att ha letat efter lite hästar för barnen att klappa, så stod en traktor på vägen nedanför huset.
Snart kom bondens son gående.
Vi samtalade ett tag och jag kunde inte låta bli att fascineras av den närhet och samverkan, kontroll (i positiv bemärkelse) som finns i ett så begränsat samhälle som de små byar och städer som finns runt om i det svenska landskapet.

Att sitta med ett glas vin på glasverandan och se på de alltid lika vackra solnedgångarna…det slår det mesta.
det är en kontemplation som är svår att ersätta.

Tack Virins, för att ni tog mig dit.

Livet på landet

Tillbringar helgen i Sjöfallet utanför Lindesberg.
Det blåser visserligen ganska kraftigt ute men Elsa ligger ändå kvar i hängmattan på baksidan av huset.
Visserligen har hon virat in sig i en filt men det verkar vara ett ganska kallt sätt att läsa en bok på just nu.
Hon slipper ju barnens ljudmatta så det kanske är skönt därute?

Själv sitter jag vid matbordet med min ThinkPad R31 och lyssnar på mp3:or och skriver lite.

Det känns som om en laptop är ett självklart instrument att ha med sig hit.
Tidigare har det varit min ThinkPad 600 och Compaq LTE som varit med, nu är det premiär för min ThinkPad R31 och en av de första gångerna på många år som jag kör Windows istället för OS/2.

Barnen spelar spel, leker och har umgåtts bra under hela dagen.

Jag fick i dag sova ut ordentligt och var inte ur sängen förrän klockan tolv, mitt på dagen.
Sedan åkte jag och Carl in till Lindesberg för att handla lite mat och för att leta upp en ny puck till bordshockeyspelet.

I leksaksaffären, Lindes Lek och Barn, så hade de sålt alla lösa puckar till ett lokalt fritids och damen i butiken rekommenderade mig att försöka i sportaffären istället.
Men hon gjorde först ett försök att leta fram en puck åt mig.
När hon öppnade lådan med reservdelar till Stiga-spel så såg jag en förpackning med puck plus målburar och målräknare och sa att jag lika gärna kunde köpa en sådan för att komma över pucken.
Med serviceandan i första rummet försökte hon nu avråda mig från att köpa detta paket då det kostade 99 kronor och var betydligt dyrare än en lös puck.

I Stockholm hade minsann ingen försäljare försökt prata en ur ett köpläge.

Jag älskar att shoppa i butiker som verkligen bryr sig så mycket om kunden att de vill hjälpa kunden att hitta rätt vara till rätt pris.
Det är service!

Nu ska jag sluta snacka och gå ut i blåsten och tända upp grillen.
Livet på landet kräver minst en grillkväll per gång, så är det ju.

If one synchronized swimmer drowns, do the rest have to drown too?

Unknowned

Backyard Computing

Compaq LTE5280♠ Backyard computing handlar om att använda gamla bärbara datorer med intressanta operativsystem regelbundet. Helst skall man använda sin bärbara följeslagare regelbundet och envisas med att
använda den till något intressant som att skapa webbsidor, programmera eller använda som spelemulator.

Det är computing som tilltalar de som kan ha enormt mycket utbyte av en dator som inte behöver vara det värsta på marknaden (de maskinerna lämnar vi hemma på skrivbordet).

Jag upptäckte min egen förkärlek för gamla bärbara datorer när jag äntligen hade råd att köpa mig en splitter ny ”top of the line” IBM ThinkPad 600. Detta var 1998 och jag kände mig oerhört nöjd med mig själv och min nya fina dator, den snabbaste processor som suttit i en bärbar (Pentium 233MMX).
Det började strula ganska så omgående dock.
Efter några månader så gick kontakten till nätströmmen på moderkortet sönder. Nu var jag hänvisad till att köra enbart på batterikraft och en batteriladdare
kostade ett par modiga tusenlappar så det dröjde ett par månader innan jag tog mig råd att införskaffa mig en. Samtidigt passade jag på att köpa en CD-ROM-drive vilket inte fanns med i grundkonfigurationen, vilken var den billigaste möjliga.
Missförstå mig inte nu. IBM:en var en underbar maskin.

Tunn snabb lätt att ta med och en ytbehandling som är det läckraste jag känt
hittills på en bärbar dator.
Men den gav mig redan från början dåligt samvete.
Jag ville ju ha en bärbar dator för att kunna skriva texter och göra webbsidor på nätterna när jag jobbade och när jag var hemifrån över en helg med familjen någonstans.

Där satt jag med en ny snabb och redan trasig dator som jag inte kände mig
tillräckligt produktiv med.
Tidigare när jag åkte iväg någonstans med familjen hade jag lånat min frus Apple
PowerBook 150 och tyckt att det varit roligt att ta fram den en stund på kvällen och skriva lite.
Den svartvita 8′-skärmen och den på pappret låga prestanda invaggade mig i en
känsla av kreativitet. Det spelade ingen roll om det jag skrev inte gick att använda till något särskilt för det kändes helt ok att bara vara lekfull och kreativ när jag hamnade framför skärmen på den alldeles för tjocka och klumpiga PowerBooken.

När batteriet på min ThinkPad började tappa effekt och jag tittade på priset för
ett nytt upptäckte jag att jag inte hade någon som helst lust att lägga dryga tvåtusen kronor på ett batteri som ger datorn kraft i två timmar och sedan måste
laddas åtskilliga timmar för att kunna användas igen.
Jag befann mig i en situation där jag var tvungen att planera varenda stund av datoranvändande och det fanns inget kreativt i det.
Jag hade vid det här laget fått blodad tand och PowerBook´en befann sig allt som oftast utlånad så jag ville ha en ny maskin att leka med.
En billig begagnad bärbar som jag kunde använda när jag ville och på mina egna villkor.

Lindows.com - Bringing choice to your computer!

För ett par månader sedan så frågade min chef om jag visste någon som var
intresserad av att köpa en gammal bärbar.
Jag blev naturligtvis intresserad och lovade honom att jag skulle höra mig för och passade på att förhöra mig om vad det var för någonting som han sålde.
Först rann intresset av mig fullständigt, en gammal Compaq med 120 MHz Pentium processor, 16 MB RAM-minne och hårddisk på 770 MB.
Det lät för gammalt och för slött i mina öron.
Men redan efter ett par dagar så märkte jag att jag tillbringade för mycket tankar på maskinen för att kunna låta bli att visa mitt intresse.
Jag mindes också den Linux HowTo som jag hade läst något halvår tidigare och som handlade om hur man tryckte in Slackware på en bärbar dator med bara 4 MB RAM och floppy att tillgå som entusiasmerade mig mycket, och på den artikel i någon Linux-blaska (Maximum Linux, oct 1999) skriven av Mae Ling Mak som hade gått över till Linux från Windows.
Bilden där hon poserar med sin bärbara, en typiskt bohemisk student, ständigt med sin bärbara dator med sig.
Riktig ”backyard computing”.
Min chef erbjöd sig att ta med den och låta mig prova den ett tag innan jag bestämde mig för om det skulle bli en affär eller inte.

När han hade med sig datorn så visade det sig vara två datorer, varav den ena hade en krossad skärm, en dockningsstation med möjlighet att köra både floppy och CD-ROM samtidigt.
Perfekt, två hårddiskar innebär att jag kan ha olika operativsystem på dem och
därför ha en väldigt dynamisk maskin.

Så här sitter jag nu och tittar på en knivskarp skärm på min Compaq LTE 5280 med
OS/2 Warp 4 och känner mig mer nöjd med mitt bärbara sällskap än på mycket
länge.

Mars 2002
Jag har nu sålt min Compaq till en fattig student. Nu har jag bestämt mig för att göra något vettigt av min ThinkPad igen.
Jag har tryckt i 128 MB RAM ytterligare (160 totalt) och installerat eComStation 1.0 och letar nu efter bra priser på batterier.
Som sagt, släng aldrig dina gamla trotjänare…de kan rocka på ett bra tag till.