Etikettarkiv: Bromma

Födelsedag

Med hela barnaskaran hos farmor och farfar för att äntligen fira Sofia som ju fyllde år redan i oktober men först nu kunde vi knyta ihop säcken och fira henne. Jag hade med lite fotarbete lyckats få låna en bil av en kollega. Olof bor i Vällingby och det passade alldeles utmärkt då jag kunde hämta upp bilen och hämta barnen direkt. Det fyller mig alltid med en värme i hjärtat att se barnen tillsammans. Deras fantastiska sällskap är verkligen en gåva.

Grattis Sofia min underbara dotter.

Bara att sitta där bakom ratten i en stor Volvo med alla mina barn samlade runt mig kände jag mig mer hel än på mycket mycket länge. De här stunderna vill jag ha så mycket mer av.

Med rutorna nere i Bålsta

En roadtrip av det brutalare slaget var inplanerat för gårdagen. När min Toyota kokade för ett tag sedan och jag lämnade in den på verkstad för att de skulle byta vattenpump men återkom med ett paket av åtgärder för 12.000 kronor så bestämde jag mig för att hämta hem den och ställa den hemma på gården tills vidare och se om jag kan fixa den själv (djävulen på min axel skrattar sig vindögd vid tanken) del för del. Att köra en bil som kokar från Bålsta till österledinge är ju ingen drömutmaning direkt. Särskilt inte när verkstaden lagt till en trasig kylare till tistan precis efter havererad vattenpump. Nu undrar jag ju om de har gjort en korrekt analys av läget då jag har svårt att tro på att två problem uppstår samtidigt. Visst ett stopp i kylaren skulle ju kanske kunna leda till en död vattenpump. Men jag är skeptisk.
Med en plan i huvudet så klev jag upp 08:10 på morgonen och jag och Anush kom iväg 08:40 med riktning Liljeholmen. Anush till skolan och jag till tunnelbanan. Så 09:23 stod jag på perrongen och befann mig med packning på väg mot en beräknat lång dag i min skadeskjutna Toyota. Min plan var att köra trettio minuter sedan stå och låta bilen svalna ordentligt. Cirka två timmar tills motorn var kall räknade jag med. Om jag höll plan skulle jag kunna vara tillbaka till östra Ledinge vid 21:30. Jag hade med mig en ordentlig packning i form av en god bok och en låda med ett halvdussin anständiga cigarrer för de där timmarna som skulle tillbringas vid vägkanten väntades på att motorn skulle svalna plus mina biker-brillor från Velodrom för min körning som skulle ske med nedvevade fönster och full värme och fläktstyrka för att evakuera ut värme från motorrummet ut via kupén.

Klockan 09:48 kommer jag ner på den nya pendeltågsstationen Stockholm City. Det är inte utan att man kan komptemplera en del över hur mycket stockholm hunner ändras under ens snart femtio-åriga levnad, elle bara från 2001 då jag, Elsa och barnen lämnade innerstaden och Kungsholmen för Bromma och villalivet. Sexton år under vilka Stockholm snabbt förändras, förtätas och förloras/förstoras. Stockholm City, stationen med plexiglasväggar för att självmordshopparna skall välja en annan lösning, eller bara en annan station.

Stockholm City

Stockholm City

Väl framme i Bålsta så visste jag att jag hade en rejäl promenad fram till industriområdet där bilen stod så det var bara att ta några djupa andetag och kliva av pendeltåget vid Bålsta station klockan 10:35. Jag konstaterade att stationsklockan gick en timme fel men ryckte på axlarna och utgick från att Bålsta kanske ligger i en annan tidszon. De uppträder ju lite så där ute i skogen.

Bålsta station

Det var en promenad där jag gick igenom hela vägen hem i huvudet. VIlka eventuellt lämpliga avfarter jag kunde åka av och vänta på. Jag kom fram till att kyrkorna längs vägen på första halvan av sträckan skulle kunna vara lämpliga stopp. Håtuna kyrka skulle kuna bli fösta stoppet om bilen började koka tidigt men frågan var om jag skulle klara mig fram genom och förbi Eriksunds säteri till nästa stopp som skulle bli Haga kyrka och sedan direkt efter det Vassunda kyrka innan jag skulle vara framme vid Knivsta och en tredjedel av sträckan var avklarad.

Vy från Bålsta

Från Knivsta fram till Gottröra finns det tillräckligt med bred väg och avtagsvägar för att jag skulle kunna köra av där det passade. Så den sträckan gjorde mig inte det minsta nervös. Men den sista sträckningen från Gottröra via Rimbo till hem?
Där skulle det vara smalt och en massa privata tomter längs med vägen. Så planen var att dela upp den sträckan i två kortare, med kanske bara en timmes kylningsvila innan sista sträckan från Rimbo och hem.

Med bilnycklarna i handen

Vid starten i Bålsta

Så klockan 11:04 stod jag med nycklarna i handen och gjorde mig redo för en lång dag och kväll i bilen. Av med jackan, på med solbrillorna och tända upp en cigarr innan jag vred om tändningen och det bar iväg. Det blåste friskt i kupén med alla fyra sidorutor nedvevade och det blåste snart riktigt varmt om benen och fötterna av full fläkt och full värme.
Redan halvvägs till Håtuna kyrka var jag säker på att det skulle bli det första stoppet men när jag närmade mig hade temperaturökningen avtagit och låg på sina normala 90°C vilket gjorde att jag bestämde mig för att stå på.

Det var en märklig känsla att sitta där och vänta på att snabbt få svänga av men inte en antydan till överhettning.
Räckte det med att bli av med värmen genom kupén? Jag stängde av fläkt och värme när det vr två kilometer kvar hem men det fick inte nålen att röra sig. Var det en för kort sista sträcka utan fläkten på? Kanske. Nu står jag här med en bil som inte kokade och måste provåka den lite mer innan jag vet vad tusan som händer med den men en sak vet jag i alla fall. Det var skönt att kliva ur bilen redan 12:37 hemma på gården även om den brutala förartillvaron mellan kall blåst och varm blåst gav min roslande hals en rejäl försämring. Jag har börjat titta på gamla bilderCharles Lindbergh och funderar i riktning mot läderjacka med pälskrage, vadderad pilotmössa med öronlappar och skinnhandskar med styv krage. Det kändes som en rejäl genomkörare för kroppen minst sagt.

Jag lär väl få tillfälle att återkomma i ärendet.

På match med Erika

Bjørn Paulsen har just dammat in 2-1Måndagens bästa två händelser var att Bajen spöade Elfsborg för första gången på tio år och att jag fick träffa Erika. Annars var det en ganska tuff dag. Efter söndagens tripp till Kolmården så var jag relativt sliten redan på måndagsmorgonen på jobbet. När sedan min avlösning som skulle ha kommit klockan nio inte dök upp och dröjde till efter elva med att ringa tillbaka bara för att tala om att han inte hade för avsikt att arbeta så började det kännas stressigt redan då. Jag hade sagt till Erika att jag skulle hämta henne vid halv fyra och nu ställdes saker på ända då min nästa kollega skulle komma först vid tolv-rycket. När klockan var 12:30, en och en halv timme senare än schemalagd arbetstid så kom jag iväg från jobbet men då hade vi snabbt fått planera om dagen och jag var plötsligt inte ledig för dagen längre utan jag var tvungen att komma tillbaka till jobbet efter matchen. Så det skulle bli en tredje natt i rad på jobbet. Så har man ju inte haft det sedan krisåret 2016. På det igen bara. Nåja, några övertidstimmar tackar jag ju ändå aldrig nej till. Men det innebar att jag fick köra hem och packa om väskan och sedan slänga mig iväg till Bromma och hämta upp Erika. Vi hann i alla fall i god tid till arenan innan match och även om det inte riktigt blev tid för att gå och äta en bit på något bättre ställe så blev vårt offer att äta något på Donken.

Den senaste hemmamatchen, åttonde juli, mot Örebo SK så hade Janne skakat fram ett par extraplåtar till matchen så jag plockade med två unga hammarbyare som bara varit i landet i drygt två år. De har sprungit på fotboll tidigare några gånger och båda har utrustats med snygga hammarbyhalsdukar och numera så kan de nästan ta sig igenom Just idag är jag stark utan för mycket besvär. Det är så tacksamt att göra något med de här killarna så när chansen kom att skaka fram biljetter även till den här matchen så tänkte jag ta med mina egna och bjuda killarna igen. Till sist var det bara Erika i klanen som kunde och ville följa med. Så jag ringde upp killrna och såg till att de fick ta med ett par polar. Mycket lyckat och utan Janne så hade det inte varit möjligt att göra gänget glada.

Janne och jag med Mubarak och Eyob

Sedan 3-1 vinsten mot ÖSK den åttonde så har Bajen hunnit med att torska borta mot Elfsborg med 0-3 så nu när tabellen vände och efter en turbulent transfer-period så startade Bajen utan Joseph Aidoo som när matchen startade var nere i Belgien och skrev på för KRC Genk. Nu startade ett lag som inte spelat så mycket ihop men som har en skärpa som jag inte har sett tidigare. Tränare Michelsen har definitivt satt en prägel på den här säsongens Hammarby. Och 2-1 i vinst tackar vi Bjørn Paulsen för. Grymma baljor som fulländade kvällen.
Kul att gå på match med ungdomarna. Nu hoppas jag kunna hitta på fler grejer med Erika och de andra i klanen Casselbrant under resten av sommaren. Så snart som möjligt helst.

Erika

Bilen full av flickor

Erika och jag hade bestämt att vi skulle träffas idag efter att jag slutade jobbet. När jag kom ut till Bromma så var det ingen hemma ännu så jag passade på att plocka fram de två baksäten till Skodan som skall säljas och plötsligt stod Sofia och Karin i garagedörren och ville följa med. Kul.
Så jag packade in barnen och vi begav oss mot Nynäshamn för lunch och fika hos farmor och farfar. Det var en mycket positiv överraskning att alla tjejerna ville följa med så det blev en mycket trevlig tripp söderut. Innan vi lämnade Stockholms västra förorter så plockade vi upp Erika i Islandstorget vilket väckte minnen till liv. I juli 2008 på skåne-semester stod Sofia plötsligt uppflugen på en av stenarna vid Ale stenar och sjöng ”Islandstorget, vad är det fär fel där? Jag trippar lite här och där!”. Både Sofia och Erika mindes det direkt.

Erika

Sofia och Karin brukar ju protestera vilt mot att bli fotograferade nu för tiden men när de får leka med kameran själva så blir de lättare att få avbildade. Stelheten försvinner och poserandet tar över. Lekfullt och kul, som det ska vara. Jag hoppas att det där jag vill inte vara med på bild försvinner igen. Är det något jag vill så är det att ha mycket bilder på mina barn.

Sofia och Karin

Sofia och Karin

Sofia och Karin

Efter några timmar hos farmor och farfar så gick resan åter mot Bromma men vi gjorde ett litet stopp vid centralsttionen och köpte lite tidningar och magasin. Jag erbjöd flickorna varsin valfri tidning men Sofia avböjde med förklaringen, jag är ingen tidningstjej och Erika tyckte urvalet var för stort men Karin stegade fram till den blaska som glittrade och blänkte mest. Sedan valde jag ut en tidning till Erika men Sofia ville inte riktigt spela med.
Väl i Bromma igen så lastade jag ur flickorna och lastade i de där sätena till min Skoda. Sedan fick jag en Maria-statyet av Sofia för att pryda mitt hemmaaltare och jag begav mig ensam i bilen hem till mitt kryp-in igen.

Gunnar

Islandstorget – vad är det för fel där?

Sofia sjunder sin egenkomponerade sång ståendes på en sten mitt i Ales stenar sommaren 2008

Erika tar studenten

En dag att minnas och att förundras över. En dotter som tar studenten och sätter allt i ens eget liv i perspektiv. För tjugofem år sedan så gick jag på Norra Real själv. Jag och min polare Mange gick på Komvux och läste in svenska, engelska och samhällskunskap. Som man brukar säga, om någon då hade påstått att jag tjugofem år senare skulle ha en dotter som tog studenten i samma skola så skulle jag ha ansett dem som galna. För det första att jag skulle ha några barn. Ingick inte i planen. Att jag skulle ha barn som växte upp någon annan stans än i södra förorten och kunde gå i skola i stan. Otänkbart. Men där ser man vilken oförmöga att tänka sig det otänkbara men fortfarande fullständigt möjliga man går omkring med. Nu stod jag där och min dotter sprang ut.

Som studentpresent fick Erika åka limousine från skolan och hem där Elsa hade anordnat ett trevligt kalas.
9 juni 2016, Erika tog studenten. Pappa är stolt och rörd.

Erika på Norra Reals skolgård strax innnan utspringet

Niclas med skylten

Erika, Ada och Emma

Erika och Sofia

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Ada, Emma & Erika

Emma, Ada & Erika

Ada, Emma & Erika

Erika Casselbrant

Brommakväll

Erika har sina kompisar Hedda och Maja på besök och de har intagit trädgården med en självklarhet som anstår en grupp tonårstjejer. Erika har lyst i gult hela helgen och Karin har som vanligt trängt sig in i gemenskapen. Med jämna mellanrum för man lirka bort Karin så tonåringarna får vara lite för sig själva. Sofias kompis Olivia kom nyss över och nu delar ansvaret med att ta hand om Karin. Det är inte enkelt att vara lilla syster alla gånger. Karin vill vara med alla och hon vill ta plats. Inte enkelt när man är liten.

Maja, Hedda, Erika och Karin

En Bromma-dag

Det blev en trevlig promenad till skolan för att hämta upp Karin på eftermiddagen. Erika ville gärna följa med så vi tog oss till Raoul Wallenbergskolan och sedan till ICA och komplementhandlade för morgndagens middag…plus glass som Karin lyckades tjata till sig. Det blev en liten trevlig promenad med två av mina fina barn.

Beckomberga sjukhus

Karin Casselbrant

Erika Casselbrant

ICA

Karin & Erika

Karin & Erika

Runda husen

Karin & Erika

Karin & Erika

Lördag…

Vaknar av larmet på mobiltelefonen klockan 06:00 på morgnen, i det närmaste lättad att få lämna luftmadrassen jag ligger på. Madrassen har tappat mycket luft under natten och jag är tacksam för den lilla mängd luft som fortfarande finns kvar i madrassen, skillnaden mellan att få sova eller inte. När jag börjar röra mig runt i rummet och plocka fram kläder så vaknar Karin upp och klättrar nyvaket ned från sin våningssäng där hon och katten har sovit som i symbios hela natten. Jag lämnar Karin lekandes och sätter mig i bilen och beger mig trött och fortfarande lite febrig norrut mot Norrtälje. I hopp om att få någonting i magen innan jag skriver högskoleprovet men OKQ8 är fortfarande stängt.

Eter tre skrivna prov av fem på Rodengymnasiet kommer en ung tjej fram och frågar varör jag skriver högskoleprovet. När jag svarar att jag inte riktigt bestämt mig för det ännu så ser hon närmast provocerad ut Jag förklarar att jag kan tänka mig en rad möjligheter att använda högskoleprovet på olika sätt och att det kanske inte nödvändigtvis måste vara en yrkesbana som söks, att jag gjorde provet hemma på kammaren för 22 år sedan och att det kanske var dags att göra det på riktigt nu.
Hon såg chockad ut och fick ur sig:
-Tjugotvå år??? Jag är typ tjugotvå år!
Hon såg inte riktigt ut att tro på att det fanns tideräkning innan henne.
Hon kom fram till att jag nog var för gammal för att plugga innan jag lämnade henne för att gå in och förnedra mitt gamla jag med det fjärde och näst sista provet.

De fem delproven var avklarade och jag satte mig i bilen och styrde kosan söderut mot Bromma genom roslagsskogarna. Jag och barnen åt stekta nudlar med spenat och chili innan jag sliten av feber och dagens ansträgning slocknade framför TV’n. Jag blåste upp luftmadrassen igen. En natt till på luft.