Etikettarkiv: Botkyrka kyrka

Runt Bornsjön

:: En tur runt Bornsjön blev det i dag. Jag körde runt och tog väl ett foto lite här och lite där, mest bara för att få lite frisk luft och kontemplation. Botkyrka sitter djupare under mitt skinn än vad jag egentligen vill erkänna och jag återkommer gång efter annan för att ta in mitt arv.

Min gamla låg- och mellanstadieskola finns det inte längre några spår av och Norsborg förändras år efter år. Nu sätter V upp valaffischer 80 meter från där man brände ner en butik på Brages väg. Man vill väl konservera de dåliga och stigmatiserande sidorna av Norra Botkyrka som uppväxtplats?!. På väg mot Sturehof så noterar jag att man har fyllt igen infarten till grustaget där minst ett par människor har avrättats och jag ryser lite och beslutar mig för att stanna till vid Botkyrka kyrka. Väl där letar jag upp Kirsis grav och ber en kort bön innan jag ger mig av hem mot Bromma igen undrandes varför inte jag döpte min son till Orökja, så som Gute lät göra.

 

Runstenen vid Oxelby
"kuti : raisa : (st)ain : þinsa : efter : urukiu : sun : sin" – "Gute lät resa denna sten efter Orökja, sin son"

Rundjur på Oxelbystenen
"Stenen står idag cirka 30 meter söder om den plats där den påträffades 1867 av Richard Dybeck. Eftersom den då låg med ryggsidan uppåt kunde ingen se att den hade några runor. Dybeck som skrev texten till Sveriges nationalsång: Du gamla, du fria, hittade sex runristade brottstycken, som sammanfogades 1902 och restes på nuvarande plats. Att stenen var i bitar berodde på att den hade sprängts sönder för att lättare kunna transporteras bort från åkern, där den ansågs störande.
Här gick i forna tider föregångaren till Göta landsväg, därför var vägskälet vid den gamla gården Oxelby en utmärkt plats för en runsten som på så vis kunde ses av många förbipasserande. Stenen har daterads till 1015-1050 efter Kristus och den antas vara ristad av samme runmästare som Bornöstenen i dess närhet. Ormarna liknar varandra och båda stenarna är försedda med ett litet rundjur." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Oxelbystenen

En stuga vid vägen

Sturehof slott
"På Sturehovs nuvarande plats låg under medeltiden en by, Afrehulta, med fyra gårdar. Dessa förenades av riksmarsken greve Svante Sture den yngre, som mördades av Erik XIV. Det byggdes på 1580-talet ut till säteri av hans son riksrådet Mauritz Sture och fick namnet Sturehof." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Sturehov

Norsborgs vattenverk

Norsborgs vattenverk

Nedre Norsborg

Vällinge kapell
"Vällinge kapell eller Vällinge brukskyrka, byggdes 1679 efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Kapellet innehåller en orgel från 1781, som ursprungligen fanns i Salems kyrka och flyttades 1855 till sin nuvarande plats.[1] 1881 restaurerades kyrkan genom Johan Otto Blomstedt, då kom även ljuskronorna på plats som är från Kungsholms kyrkan (Ulrika Eleonora kyrka).
Vällinge kapell är en av de få kyrkor i Sverige med koret orienterat mot väst. Salems församling använder kapellet till några gudstjänster varje år, bland annat under midsommarhelgen." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Vällinge_kapell

Vällinge kapell
"På 1650-talet byggdes ett tillfälligt kapell och en klockstapel. År 1679 uppfördes nuvarande kyrkobyggnad av Henrik Rosenström. Det är idag den enda byggnaden som finns kvar från brukstiden. År 1881 restaurerades kyrkan genom kammarherren Johan Otto Blomstedts försorg. Han hade förvärvat Vällinge 1872." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Vällinge_kapell

Vällinge kapell

Hemvärnets stridsskola
" Hemvärnets stridsskola (HvSS) är ett svenskt skolförband inom Försvarsmakten som verkat sedan 1943. Förbandet är förlagt till Vällinge i Salems kommun i Södermanland. Väster om Hemvärnets stridsskola ligger ett skjutfält (Vällinge skjutfält) som är hemvärnets övningsområde. Området gränsar i norr mot Mälaren och i öst mot Bornsjön." – http://sv.wikipedia.org/wiki/Hemvärnets_stridsskola

Rotvälta

Sankt Botvids källa
"De buro bort Sankt Botvids reliker och när de kom i närheten av den sjö som är på hans egendom, satte de ned dem. Då bröt en källa fram ur den hårda marken och den har än i dag det klaraste ljuvliga vatten."

Botkyrka kyrka

Botkyrka kyrka

S.E.M.E.S.T.E.R.

Barnen i VretaÅrets första semestervecka var planerad att fördelas mellan Småland och Sjöfallet. Vår plan var att barnen skulle få rasa av sig så mycket de bara orkade på High Chaparral och att jag och Elsa skulle få chans att få besöka några intressanta platser och kyrkor.
Hade vi inga barn skulle vi nog mest åka omkring och besöka gamla medeltidskyrkor hela vår lediga tid.

Elsa hade ett par dagar innan vi åkte uttryckt önskemål om att besöka Vreta kloster och kyrka på vägen ner till Småland. Jag hade sagt att vi inte skulle ha tid med det eftersom vi då skulle komma för sent ner till stugan vi hade hyrt.
Jag ville också till Vreta kloster men ville inte ta ett beslut om huruvida detta var görligt eller möjligt innan vi var på väg. Planerad avfärd kan ju i det här sällskapet variera i utförande och exakthet.

När vi nådde Vreta så hade vi gott om tid på oss och hade dessutom gott humör i bilen.
Så det var klart att Elsa fick sitt klosterbesök.
Det var ett skönt och lagom stopp för att sträcka på benen och med barnen fortfarande pigga och nyfikna.
Men Vreta kloser och kyrka i all ära, Småland väntade på vår ankomst.

Bilder:
20110704 Vreta kloster och kyrka (flickr)

Vi hade hyrt en stuga som vi hittat på nätet efter att ha letat runt ett tag. Vi hade fått nobben från ett par ställen då vi inte ville hyra en hel vcka utan bara tre nätter. Till sist hittade vi dock som sagt Linnebråten och det visade sig vid ankomsten att det var en fullträff. En nyrenoverad stuga med nya vitvror, ny värmepump, nymålat och fräscht.
Kalasfint helt enkelt.
Till och med barnen gillade stället skarpt. Inte blev det sämre av att precis utanför staketet kom korna betandes och de var lika nyfikna på Sofia och Karin som de var på korna.
Sofia blev dessutom lite förälskad i speciellt en kossa som kom varje gång hon kallade på dem, lite anonymt som sådant här är i vårt modera och effektiva samhälle så var kon märkt med bara ett nummer, 1014 hette det nya föremålet för min dotters kärlek.

Våra värdar visade sig också vara ytterst hjälpsamma, precis när mjölkningen skulle till att starta så gick en säkring på inkommande i Linnebråten, bonden erbjöd sig att åka upp direkt och fixa det men jag åkte ner till honom och hämtade säkringar istället.
Man kan ju vara lite smidig också.

Bilder:
20110704-06 Linnebråten (flickr)

På tisdagen var det dags för High Chaparral, Big Bengts dröm om det gamla vilda västern-samhället. Jag antar att hans drömmar byggde på de myter som kokats ner till oigenkännlighet i ameriakanska västern-serier för TV på 60-talet.

Dock känns High Chaparral betydligt trevligare och betydligt mer lätthanterligt än många andra liknande nöjesparker.
Personalen var väldigt trevlig och ansträngde sig för att sprida en skön stämning för alla men framför allt barnen. Mycket snyggt jobbat!

Det fanns något för alla på High Chaparral och det minne som kanske kommer att stanna längst i hjärtat är när Karin som fått ett sött litet hölster och puffra första gången drog son pickadoll och samtidigt när hon såg att vi tittade på henne blev så blyg att hon gömde sig bakom vagnen.
Just då så var hon den sötaste lilla tjejen i världen!

Bilder:
20110705 casselbrantarna på High Chaparral (flickr)

Tyvärr så försvann 550 stycken av bilderna jag tog på High Chaparral. Bilder på Carl ridande på mekaniska tjuren och Karin med sin nya pistol med mera. Synd, men så kan det tyvärr gå.

På onsdagen ville vi ta det lite lugnare efter tisdagens revolverstrider och bisonbrottning…
Vi startade med ett besök på Nydala kloster, ett kloster med både en kyrka för de munkar som bodde på och drev klostret samt en ”bonnakyrka” för lokalbefolkningen.
Vi fick starta dagen med ett vilsamt besök och rundade av med en fika på Nydala Café.

Bilder:
20110706 Nydala kloster och kyrka (flickr)

Nästa stopp var i Fryele.
Jag tillbringade flera somrar nere i Fryele med familjen som barn. Min styvfar Rune som jag växte upp med under 70- och början av 80-talet blev under 50-talet nerskickad av myndigheterna till en gård i Småland då hans föräldrar inte hade möjlighet att ta hand om alla sina barn. Rune och några av hans bröder hamnade nere i Småland och Rune hamnade hos Kalle och Svea Svensson på Bergsgården i Fryele.

Jag har ett fåtal minnen av Bergsgården, jag skulle tro att det var 1978 som jag var där senast.
Ett minne om jag har men som jag inte är riktigt säker på hur korrekt det är så här en massa år senare är när vi fick sitta i vagnen som höt skulle lastas i och åka traktor till kyrkan för gudstjänst.
Jag är som sagt inte säker på att vi faktiskt var på någon gudstjänst. Kalle och Svea var troende och flitiga kyrkobesökare, men som uppväxt i ett modernt sekulärt arbetarhem var mina kyrkobesök begränsade till de årliga fackeltågen i skolan som gick till Botkyrka kyrka, huruvida det faktiskt blev något kyrkobesök i Fryele är jag inte lika säker på.
Men eftersom vi nu var på plats så passade vi naturligtvis på att besöka även Fryele kyrka.

Bilder:
20110706 Fryele kyrka (flickr)

Barndomsminnen är fulla av saker som inte riktigt stämmer med hur man upplever saker som vuxen. Bergsgården miindes jag som ett ganska stort hus till vilken man åkte igenom en lång allé för att komma fram till. Denna långa allé visade sig vara en uppfart på 30 meter med ett par träd på sidorna.
Huset var inte alls så stort och ståtligt som jag mindes det. Jag mindes dessutom ett stenhus men det trähus som jag nu fick se var inte riktigt lika imponerande, dock så fanns det flera detaljer på huset som skvallrade om att det var samma hus.

Kanske skulle jag ha knackat på och försökt se om det var Kerstin, Kalle och Sveas dotter, som fortfarande bodde p gården, men samtidigt kände jag att jag inte riktigt hade den anknytningen till Bergsgården längre.

Ett annat minne som jag har från Bergsgården från min barndom är väl också ganska typiskt för en liten pojke som växer upp i en icke troende familj.
Jag kommer ihåg hur jag satt i vardagsrummet med katten Britta i knät och undrade förrvånat varför det fanns en tavla med en karta över Jerusalem på väggen?
I min tankevärld hade ju en karta över Småland varit bättre behövd.

Efter besöket i Fryele så rullade vi vidare mot något som kunde roa barnen, var min plan i alla fall. Jag hade sett en skylt mot Ohs och deras rullande järnvägsmuseum.
Dett kunde ju vara kul tänkte jag, så vi rullade mot Ohs. När vi rullade in mot Ohs så hamnade vi i en vacker bild, som ett vykort, över Ohs kyrka och det var så vackert att vi naturligtvis stannade för att göra ett besök i kyrkan.
Karin sov och Carl ville sitta kvar i bilen, så vi övriga tittade på kyrkan och tog oss en liten skön promenad ner till sjön som låg strax bakom.

Järnvägen skulle inte erbjuda någo tåg på ytterligare en och en halv timme så det blev inget av med det, istället vände vi åter och stannade på vad som antagligen är Sveriges vackraste rastplats, Bohulta stenmur, och fick en skön stund i solen med en kaffe och några tranor på fältet.

Bilder:
20110706 Ohs kyrka (flickr)
20110706 Bohulta stenmur (flickr)

TrioPå vägen mot Ohs så hade vi passerat en skylt med texten ”Helveteshål”!

Nu på väg tillbaka på samma väg så tänkte jag inte missa aatt svänga av in på denna väg. Dock blev det ett litet antiklimax, inte hittade jag mer än en dalgång, en stor gryta i naturen som antagligen var det som hade fått namnet.

Vi hade nu tiibringat en god stund av dagen i bilen och det var dags för en rejäl bensträckare och glasspause. Vi svängde in mot Hillerstorp där barnen fick rasa av sig på en lekplats och där vi slurpade i oss varsin glass.
Jag hade av någon anledning fått för mig att det fanns något att se i Skillingaryd vaför jag nu styrde kosan dit. På vägen passerade vi skylten för ett bad och eftersom Skillingaryd verkade så trist att vi inte ens klev ur bilen så tog vi sikte på Flatenbadet som vi hade passerat tidigare och tog ett rejält stopp för bad där.

Flatenbadet var absurt långgrunt. Hur långt barnen än gick ut i sjön så nådde inte vattnet längre upp än på låren på dem. Så det var svårbadat minst sagt. De lyckades roa sig en lång stund i alla fall och när vi kände oss färdigbadade så blev det dags att ta sig hem till Linnebråten igen.

Bilder:
20110706 Glasspause i Hillerstorp (flickr)
20110706 Det långgrunda Flatenbadet (flickr)

På torsdagen skulle vi lämna Linnebråten för denna gång. Det var storstädning och packning av bilen.
Strax efter klockan 11 på förmiddagen lämnade vi nyckeln till stugan och tretton och en halv timme senare skulle vi anlända i Sjöfallet som var målet för dagen.
Men först hade vi föresatt oss att hinna besöka ett par kyrkor till. Vi hade ingen tid att passa så det fick ta den tid det tog.

Vi började med et snabbt stopp vid Kävsjö kyrka, en träkyrka som vi hade passerat på väg tillbaka från Skillingaryd dagen innan. Det var framplockat för begravning i kyrkan så vi stannade inte så länge. Dock var det kul att se gravstenarna från 1700-talet som var mycket lika varandra i stil och hade en vacker textning.

Vi hade en plan att ta oss via ”getaryggarna” och på småvägarna till Drevs gamla kyrka. Vilka stopp vi tog på vägen fick ge sig efterr hand. När jag såg en skylt som skvallrade om en öppen vägkyrka så stannade jag för en kopp kaffe och saft.
Kyrkan ifråga var Voxtorp kyrka där vi träffade ett par mycket engagerade damer som guidade runt och berättaade om kyrkan.
Den ena av damerna berttade om att hennes far hade varit med att bygga Ohs kyrka. Det blev ett väldigt trevligt stopp och Elsa köpte en liten skål av olivträd som passar bra som litet kakfat.

Av på småvägarna (”getaryggarna”) och vidare, tills vi kom till sjön Furen vid Hyltans badplats. Där kunde barnene rasa av sig och bada i över en timme innan vi fikade vid strandkanten och gjorde oss redo för nästa etapp.

Vi hittade en gammal damm och en kvarn vid Knaggabo och plötsligt var vi framme vid Rydaholms kyrka. Rydaholm som är känt för ”Rydaholmsalnen” som var normalmåttet för alnen i Sverige,  1604  beslutade riksdagen att ”alnen här i riket skall rättas efter Rydaholms aln”.
Kyrkans två spiror är också utmärkande och speciellt för Rydaholm.

Knaggabo

::Vi hade ett mål till för dagen, och det var att hinna till Drevs gamla kyrka innan den slog igen innan dagens slut. Vi körde småvägar genom skogarna och lyckades till sist komma fram till den underbara lilla medelidskyrkan. I kyrkan hänger kransarna kvar efter barnbegravningarna på 1800- och början av 1900-talet.
En fin sed som gör att man kommer verkligheten lite närmare.

I området kring Drev och Hornaryd så finns det en massa intressanta kyrkor, ruiner och gravfält. Nästa gång vi semestrar i Småland skall vi planera in besöken lite noggrannare. Då hinner vi med mer och kaan koncentrera oss på de mest intressanta kyrkorna, nu blev det bara lite på måfå med ett par fasta önskemål.

Efter Drevs gamla kyrka så fortsatte vi genom skogarna upp mot Jönköping. På vägen hittade vi en gammal kvarn som brann  1960  Ingelstorp kvarn, där vi stannade och sträckte på benen en stund.
Sedan blev det stopp i Vrigstad, Jönköping, Motala och Askersund för toabesök, mat och tankning innan vi till sist, klockan 00:39 stannad till utanför Sjöfallet. Elsa gick in och bäddade för barnen så att de snabbt kunde gå raka vägen in och lägga sig.

Nu har vi varit i Sjöfallet några dagar och det har bara varit fokus på bad och kontemplation. Helt underbart. Vilken skön vecka vi har haft tillsammans.
Karin blir modigare och modigare för varje bad och hoppar nu i för egen maskin, lika modig som i fjol. Vi har det bra, och snart skall vi ha en vecka semester igen.

Bilder:
20110707 Kävsjö kyrka (flickr)
20110707 Voxtorp kyrka (flickr)
20110707 Bad i Furen (flickr)
20110707 Rydaholms kyrka (flickr)
20110707 Drevs gamla kyrka (flickr)
20110707 Ingelstorps kvarn (flickr)

Linnebråten

Botkyrka igen

Karin sjunger och dansarI bilen på väg till Hornbach så spelade vi lite av låtarna som spelats in under Karins sång- och lek-grupp.
Den här låten (klicka för att lyssna > >) är den kanske mest outhärdliga av dem.
När de sjunger ”takt och ton” och trummar händerna i nåt som inte kan beskrivas som takt blir det jobbit för det lilla musiköra man har.
Men ganska gulligt är det ju i alla fall.

Vi åkte ner till Eriksbergs industriområde i Alby för jag ville kolla in den gamla stenbron från 1800-talet som enligt uppgift skulle stå kvar där.
Tidigare har jag aldrig sett den men med vetskapen om var jag skulle titta så såg jag den på 400 meters håll.
Sedan när jag vid hemkomsten läste på lite om ”Göta landsväg” så hittade jag plötsligt uppgiften om att Erik XIV skall ha besegrat sina bröder med 1200 man i ett slag vid Botkyrka kyrka?
Så där bara…skulle vara intressant att få lite mer uppgifter om den händelsen.

Helsingborg – Malmö – Skärvhem

I onsdags lämnade jag Stockholm för en kortare turné söderut. Jag skulle i första hand till Helsingborg för att träffa Stiebel Eltron och få beskåda sommarens produktnyheter.
Eftersom jag skulle fortsätta till Malmö på fredagen så valde jag att ta bilen ner.
Det gjorde också att jag planerade in ett par extra dagar på egen hand så jag kunde passa på att hälsa på Anders också, det var ju drygt ett år sedan senast jag träffade honom.

Resan till Helsingborg gick i rask takt, cirka fyra och en halv timme från Botkyrka kyrka, och vägarna genom Småland är numera riktigt bra.
Då resan gick fortare än vad jag räknade med så kom jag alldeles för tidigt till hotellet, Hotell Mollberg, så jag letade upp en restaurang (Telegrafen) där jag åt mig en oxbringa till lunch.
Det var blåsigt och regn i luften så jag hoppade över längre promenader på stan utan gick tillbaka till hotellet för att försöka få checka in så fort som möjligt.

Jag hade försökt få samma hotell båda nätterna i Helsingborg men tyvärr blev jag tvungen att flytta på mig dag två. Men det var två mycket bra hotell och på Marina Plaza delade vi dessutom hotell med kungafamiljen under natten (tyvärr så såg vi mycket mer av SÄPO än av kungafamiljen. Det märkliga var väl fredag förmiddag då jag checkade ut och satt cirka sju meter från den plats där prinsessan Madeleine stod och väntade på sitt sällskap och det inte fanns en säkerhetspolis på i hela lobbyn?).
Nu satt jag i alla fall på mitt rum på Hotell Mollberg och tittade på en fruktansvärt usel film på TV.
Efter att ha testat rummets bekvämligheter ett tag så kände jag att det var lika bra att äta middag så jag kunde sätta mig och arbeta ett par timmar innan jag gjorde kväll tidigt.
Visserligen var det bara ett par timmar sedan jag satte i mig lunchen men jag var lite sugen och det fanns inte mycket att vänta på.

Jag hittade en tysk restaurang vid namn Edelweiss, vad annars, där jag avnjöt en Wienerschnitzel och några rejäla Bitburger pils.
Mitt i en Bitburger och en artikel om stägningen av svenska kärnkraftverk i Sydsvenskan fick jag ett livstecken från de från Stiebel Eltron och de var nu i full färd med planering av kvällen.
Jag anslöt naturligtvis till Svante, Ingemar, Anette och Stefan. Det blev en färjetur mellan Helsingborg och Helsingør med buffé och danskt øl, även om jag måste erkänna att magen nu inte klarade mer mat för den dagen.
Mina ambitioner att jobba lite kom på skam och inte blev det tidigt i säng heller…eller…jo, just det. Det blev tidigt i säng på morgontimmarna.
😉

Dag två började med en flytt till Hotell Marina Plaza och sedan hade jag måttligare gourmandiska önskemål än på onsdagen, det fick bli en enkel burgare på McDonalds.
Gänget på Stiebel Eltron hade lyckats få ihop ett mycket bra schema för dagen. Bra mängd med information och det hann aldrig bli långrandigt. Ola SKinnarmo som föreläsare var en positiv överraskning.
Produktmingel med en försvarlig mängd återförsäljare var också en trevlig tillställning.

På fredagen bar det av till Malmö och Kummingården. Där fick jag träffa lilla Emma för första gången.
Som vanligt åkte jag vilse i Malmös ytterområden och snart tror jag inte att det finns fler alternativa vägar att hitta…nästa gång kanske jag kan hitta den närmaste.
Efter några timmar i Kummingårdens trevliga miljö och omgivningar så fortsatte jag färden mot Hällevadsholm och min bror Anders.
Det kändes nu ganska segt att sitta och mata mil efter mil i bilen men det fick väl gå.

Väl framme hos Anders, som jag inte träffat på drygt ett år, så fick vi äntligen chansen att umgås och snacka. Det var som sagt ett bra tag sedan och det kändes riktigt riktigt bra att komma dit igen.
Nu när man äntligen är hemma igen uppskattar man verkligen att man tog sig tid att ta en extra runda över Bohuslän istället för att åka direkt hem.
Man vet aldrig när man har tid nästa gång.

It doesn’t matter what temperature the room is, it’s always room temperature.

Steven Wright

Dagsutflykt

Efter att ha firat sin födelsedag först i stillhet hemma och med glass och ballonger på dagis på onsdagen och sedan med mor- och farföräldrar på torsdagen så frågade Erika i dag om hon inte skulle få några presenter i dag och varje dag fram till sitt kalas om ett par veckor.
När Elsa sa att så inte var fallet blev Erika förvånad eftersom det var så hon hade förstått saken.
:-)

Utsikt över Gripsholm från slottet

Stockholm – Gripsholm – Stockholm

I dag tog vi en tur till Gripsholms slott.
Elsa, Erika, Carl och jag skulle ut på en liten tur, en utflykt, och jag bestämde mig för att köra på tills vi kom till Gripsholm.

Efter gårdagens vårpromenad med Mange så föreslog jag Elsa att vi skulle ta en liten vårutflykt med barnen i det plötsliga vårvädret.

Färden till Gripsholm gick smidigt. Elsa somnade en stund. Likaså Carl.
Erika hann bli en aning otålig men när vi kom fram var det Erika som var den piggaste och soligaste yngligen på platsen.

Carl hade en lång startsträcka och ville inte vara med på noterna alls.
När Erika glatt poserade framför pappas kamera vid kanonerna ”Galten” och ”Suggan” så vägrade Carl helt och hållet att ställa upp på något poserande alls.
Carl ville hem.

När vi hamnade nere vid bryggan sittandes på kanonrör drickandes kaffe resp. saft och ätandes plättar så lättade Carls humör betydligt.

Det blev en riktigt trevlig utfärd i vårsolen…

På vägen hem så tog jag Gamla Södertäljevägen från Södertälje Norra till Botkyrka kyrka och passade på att kontrollera hur lång sträcka vi åkte.
Gripsholms slott – Komministervägen 23 :: 84,9 km

Carl Casselbrant

Erika Casselbrant

Erika Casselbrant;

Carl Casselbrant

Erika och Elsa i finkan

Borggården;