Etikettarkiv: böcker

Linux Command Summary (Clarica Grove & Phil Hughes)

Linux Command SummaryLinux Command Summary är ett rent referensverk och används som sådant också. Den hittade nog in i mitt bibliotek redan vid tiden för millenieskiftet och användes nog när jag experimenterade med någon dåtida Mandrake Linux distribution (någonstans från version 8.2 till 9.0). Nu har den börjat användas igen efter att endast ha stått och samlat damm genom åren. Visserligen har jag använt mig av uteslutande Linux för mitt dagliga datorbehov och en del OS/2 och eComStation för hobby och lek sedan jag stängde ner min egen webbserver och flyttade till ett webbhotell igen. Boken är en samling av kommandon för Linux och olika växlar och attribut för dessa. Den här boken kommer att komma till heders igen nu när jag har installerat Damn Small Linux på en gammal Compaq laptop men målsättningen att verkligen lära mig hur man plockar ihop en egen personlig men högst användbar Linux-distro med bara de programvaror som jag använder och kanske lyckas slimma ner en installation med bara de drivrutiner man behöver för just den aktuella hårdvaran och med de senaste versionerna av de mjukvaror jag använder för tillfället, jag menar, t.o.m. med Damn Small Linux så ger en färdig hårddiskinstallation en miljö med minst fyra ordbeandlare/texteditorer. Det finns alltid möjlighet att cutomizera en installation och den här testmiljön ger förutsättningar för det samtidigt som Linux Command Summary blir ett helt nödvändigt verktyg för att kunna använda Linux fullt ut. Boken kommer att bli vältummad framöver och som jag bruka betona så är referenslitteratur minst lika viktigt (om inte den viktigaste litteraturen) i bokhyllan som skönlitteratur per se.

Författare klottrar

Författare klottrar - Bakhåll förlagEn trevlig liten bagatell där titeln berättar precis vad det rör sig om, nämligen författares klotter. Det är en intressant blandning av klotter och teckningar av olika karaktär och kvalitet. Harriet Löwenhjelm och Victoria Benedictsson visar på stort artisteri och naturtroget tecknande medans Franz Kafka är skicklig på att med enkla medel visa känslolägen och stämning med grovhuggna figurer. Den här boken har bröderna Peter Glas och Dekius Lack varit redaktörer till boken som är utgiven på ett av mina favoritförlag, Bakhåll som ger ut mycket bra litteratur och inte minst Franz Kafkas samlade verk och många böcker som hamnar i min egen boksamling. Här kan man försjunka in i författarnas klotter och teckningar med alldeles utmärkta kommentarer och relevanta berättelser omkring materialet, så jag kan varmt rekommendera boken. Det är en utmärkt sommarbok.
August Strindberg må ha varit en av våra största författare, målare och fotografer men klotter är inte hans starkaste sida, förvånansvärt nog. Glad att ha den här volymen i min bokhylla.

You get so alone at times that it just makes sense

Charles Bukowski - You get so alone at times that it just makes senseNär jag upptäckte Chales Bukowski så var det i roman- och novellform, att han skrev poesi trodde jag först bara var en grej som han hade gett sitt alter ego Henry Chinaski och det gick några år innan jag kom i kontakt med Bukowsis poesi. Bukowski har en tematik som går igen i allt han gör. Han är skränig, oborstad, drucken och vill ha sina kvinnor. Allt detta fungerar bra i hans raka snabba stil som inte så lite är inspirerad av Beat-generationen men saknar egentligen den existensialistiska filosofi som Beat-generationen präglades av. Visserligen an man tolka en hel del av Bukowskis skrivande som existensialistiskt men han saknar varje eftertanke, slutsats eller djupare resonerande. Det är inte hans sak att skriva läsaren på näsan men man kan inte säga annat än att han speglar läsaren sin existensiella likgiltighet så skickligt att läsaren definitivt kommer att filosofera i existensiela termer.

Hur är bukowski som poet då?
Det är en kluven känsla jag har för Charles Bukowski som poet. Det finns visst gulkorn att hitta i den här volymen, utgiven på Black Sparrow Press, men det mesta är ganska tråkigt, repetativt och förutsägbart och det ger mig inte tillnärmelsevis lika mycket tillfredställelse som romanerna och novellerna. Jag kan utan vidare tänka mig att jag skulle uppskatta fler av dikterna om jag fick dem serverade en och en i något magasin men samlade i bokform så blir det lite för enahanda. Även om jag gillar att läsa Bukowski i romanform så får jag nog säga att hans poesi inte riktigt räcker ända fram, hans raka dysantropiska skildringar skall ha utrymme att berättas.

oh yes

I’ve been so
down in the mouth
lately
that sometimes when I
bend over to
lace my shoes
there are
three
tongues.

Boris Benulic – Inte mitt krig

Boris Benulic - Inte mitt krigBoris Benulic självbiografi Inte mitt krig är första volymen som kommer från bokförlaget Cultura Ætatis, vilket Boris själv är en av personerna bakom. Det är en personlig självbiografi med distans till det privata. Den som söker hitta snaskiga historier eller familjelivsbeskrivningar kan glömma det direkt, Boris Benulic berättar historien om sig själv utan behov att förstärka det med att lämna ut andra människor nakna som så många andra känner behov av att göra idag, och det gör naturligvis boken och berättelsen samlad och fokuserad. Det här är Boris Benulic berättelse punkt slut. Det är en intressant resa att följa, både den personliga och politiska personan Boris och den pågående parallellhistorien om den högst aktuella rättsprocessen med det kafkaeska händelseförloppet. Boris klarar att på ett bra och dessutom, trots allt, underhållande vis berätta om rättsprocessen som utvecklar sig till att bli ännu en i raden av rättshaveier som numera är comme-il-faut inom det svenska rättsväsendet.
Den politiska vandringen för Boris Benulic verkar ha varit, trots allt, relativt spikrak. Hans marxism grundar sig på Marx skrivna ord och inte det han tror att Marx har skrivit vilket skiljer honom från i stort sett hela den europeiska vänsterrörelsen, då som nu. Eftersom Boris har samma syn på arbete som undertecknad så är det naturligtvis underbart glädjande för mig att se att det forfarande finns fler som inte ser arbetet som en rättighet att få en inkomst utan att överhuvudtaget investera i arbetet själv. Boken är en intressant läsning för den som följer Radio Bubb.la och lyssnar på Boris åsikter och analyser flera gånger i veckan. Boken ger tillsammans med det man får höra av Boris i podden en bred och tydlig bild av personeb Boris Benulic. Dessutom så skall det bli intressant att fortsätta följa Boris fortsatta gärningar med Cultura Ætatis för är det något som självbiografin gör mig övertygad om så är det att Boris är och alltid kommer att vara den borne kulturarbetaren och en av de slaget vi inte har för många av, en bra.

Droger A-Ö, Tunving, Nordegren

Droger A-Ö - Kerstin Tunving & Thomas NordegrenRedan när jag såg att Natur & Kultur hade den här boken på gång så gjorde jag en beställning. Det kanske kan låta märkligt men det här är den enda boken som jag har varit så mån om att lägga vantarna på att jag förhandsbeställt den. Det här var under en tid när jag arbetade med missbrukare och missbruksproblematik och hade så gjort i fyra års tid. Under den tiden hade min nyfikenhet på mekanismerna bakom vad som framkallar missbruk och de olika biologiska och neurologiska effekterna för att inte tala om mitt intresse för de psykologiska sambanden bakom olika fenomen inom missbruksproblematik ökat och de utredningar och forskarrapporter som jag kunde rafsa åt mig läste jag med stor nyfikenhet och vetgirighet. Det här är den enda alfabetiska uppslagsbok som jag har läst från pärm till pärm. Som vore det en roman. Boken kom 1993 och den följde med mig i arbetslivet några år till. Tyvär var det någon som stal den ur bokhyllan på jobbet och det var oerhört irriterande då jag använde verket som referens i alla upptänkliga sammanhang. Det resulterade i att jag ett par år senare beställde en ny kopia i en senare utgåva.

Det är länge sedan jag läste något i det här verket och sedan jag beställde ett nytt exemplar så har jag inte använt den alls men den står där i bokhyllan redo att användas vid behov. Då jag inte jobbat mer än snuddat vid missbruksproblematik yrkesmässigt sedan 1996 så har behovet varit minst sagt sparamt. Dessutom har väl min egen bild av alkohol- och drogpolitik förskjutits och nyanserats sedan jag var som mest inne i dessa frågor på ett yrkesmässigt plan. Jag kommer ju ihåg att jag redan när boken kom tyckte att en del artiklar i verket var politiserade och kanske inte riktigt i den riktning min strävan pekade. När jag var yrkesverksam inom skrået så fanns det en samsyn inom missbruksvården att det alltid skulle finnas ett krav på nykterhet och någon form av återfallsförbud för den som fick insatser från samhället. Detta gällde såväl behandlande insatser som hjälp med olika boendeformer. Samtidigt som olika former av substansmissbruk klassades som sjukdom så skulle man alltså inte tolerera några symptom på sjukdomen utan att detta skulle bestraffas. Man arbetade väldigt lite med att tillsammans med missbrukaren komma fram till vad som ledde fram till upprepade återfall utan inriktade sig på att enbart bestraffa dessa. Detta kommer i mina ögon alltid att leda till en nedåtgående spiral i sjukdomen och kan inte vara en långsiktigt framkomlig väg. Idag finns det flera försök att bedriva boendeformer där man inte ställer total avhållsamhet som krav på missbrukarna för att de skall få behålla sin boendeform. Det tror jag är första steget bort från en skambeläggande hållning inom samhällets bemötande av missbrukarna och behöver följas av flera steg av avkriminallisering för att nå möjliga och sunda resultat för individerna det handlar om.

Droger A-Ö är dock en bok innehållande en mängd roliga, tänkvärda och intressanta uppslagsord och kommer sannolikt bli bläddrad i igen vad det lider. Den har tillsvidare en självklar plats i mitt bibliotek.

På spaning efter Spinoza – Glädje, sorg och den kännande hjärnan

På spaning efter Spinoza - Glädje, sorg och den kännande hjärnan, António R. DamásioDen här boken köpre jag när den var var direkt ur tryckpressen år 2003 men det smärtar mig att erkänna att den sedan hamnade oläst i bokhyllan till dags dato. Det var först när jag satte lite press på mig själv med min lista över sju skamböcker som jag nu äntligen har läst den här volymen. På spaning efter Spinoza – Glädje, sorg och den kännande hjärnan skriven av António R. Damásio, forskare inom neurologi på Brain and Creativity InstituteUniversity of Southern California och blir en utmärkt ciceron genom mötet mellan Baruch Spinozas 1600-talsfilosofi och modern neurologi och hjärnforskning. Spinozas Etiken bevisad på geometriskt vis som totalförbjöds i hela Europa presenterar hans centrala idé om att materia och ande var en enda substans och detta plockar Damásio upp och visar med de moderna forskningens rön hur detta är ett relevant idégods ännu idag. Damásios resonemang om emotionernas relation till känslor är intressant och facinerande även om neurologivetenskapen kan bli tungrodd mellan varven, några av kapitlerna kräver hög läsarnärvaro, men det är läsvärt och tänkvärt. Boken avslutas med en biografi över Spinoza som sätter Spinoza i sin samtida kontext. Den här delen väcker mitt intresse för den dåtida europeiska situationen och speciellt de religiösa friktionerna och direkta betydelse för den politiska situationen. Jag blir nyfiken på att läsa mer av Damásio och framför allt så vill jag ju läsa Spinozas Etiken bevisad på geometriskt vis och eventuella biografier över denna mycket specielle man.

Herr Wilkinsons favoritgrönsaker

Herr Wilkinsons favoritgrönsaker - En kokbok som hyllar säsongernaDen här kokboken fick jag i mina händer av min mor för inte så länge sedn. Hon skulle kunna öppna ett lokalbibliotek med kokböcker med sin välfyllda kokbokshylla och jag tycker faktiskt att kokböcker kan vara väldigt inspirerande även om utgivningen av kokböcker i Sverige gränsar till psykotisk med mer än en titel per dag. Personligen gillar jag mest att bläddra i kokböcker med gammal traditionell svensk matlagning men den här boken var riktigt inspirerande och jag har nog bokmärkt ett tiotal recept på rätter och inläggningar som jag kommer att försöka ge mig på. En kokbok med fokus på grönsakernas storhet och deras möjligheter både som huvudingrediens och framför allt som tillbehör är et väldigt bra kokbokskomplement och den här boken kommer med största sannolikhet få stå sida vid sida med min utgåva av Matlexikon från 1962 (utgiven på Medéns Förlags AB) och skapa en skön blandning av tradition som möter nutid. En styrka i boken är ala idéer på tillbehör till ostar som kommer för mig när jag läser den. Suget efter en härlig ostbricka med inlaggda grönsaker och olika grönsaksalternativ fick det faktiskt att vattnas i munnen på mig på riktigt där jag satt med min kopp snabbkaffe och en cigarr och kände mig kulinariskt fattig. Det enda irritationsmomentet med boken är den grönsaksfakta som introducerar varje kapitel. Den är baserad på skördetider i Australien och har inte ändrats till den svenska upplagan. Det är faktiskt direkt slött när boken i sig är påkostad i utförande med bra pärmar och bindning med mera. Kan inte annat än att dra slutsatsen att detta har att göra med den snabba utgivningen av kokböcker.

Julian Barnes – Citronbordet

Julian Barnes - CitronbordetCitronbordet skriven av Julian Barnes var en mycket intressant bekantelse. Då jag inte läser om litteratur i någon utsträckning längre, det var något jag gjorde med liv och lust under mitt sena 1980-tal och under mitt 1990-tal. Citronbordet var en mycket trevlig bekantskap. Citronbordet är en novellsamling med en tematik och temat är att åldras, ålderdom. Noveller som Hygien, Återuppförandet, Aptit och Odlingsburen håller en fantastisk kvalitet och det finns ärligt talat ingen svag länk mellan de här pärmarna. I och med den här boken så har jag fått en ytterligare litterär hjälte att odla bekantskp med. Det skall bli spännande att se om jag kommer att uppskatta essäer och romaner från Mr. Barnes eller om det är novellformen jag kommer att fastna för. Hur som helst så är detta en läserfarenhet jag kan rekommendera alla som vill njuta en god bok och kan närmast garantera att ni kommer att ha funnit något ni vill lära känna ännu mer och bättre.

The Zanzibar Wife – Deborah Rodriguez

The Zanzibar Wife - Deborah RodriguezEnligt Penguin Books beskrivning; The Zanzibar Wife is a bewitching novel of clashing cultures and conflicting beliefs, of secrets and revelations, of mystery and magic, men krockande kulturer och religioner berörs på det där antiintellektuella och puttinuttiga sättet som förhåller sig helt oförstående till att det finns element och ingredienser som gör att samexistens kan vara omöjligt. Deborah Rodriguez skriver en trevlig bagatell, en historia som till en början faktisk är riktigt lovande men som i den sista tredjedelen sakta dör ut i ofarligt bokcirkelmys och Deborah Rodriguez genombrottsroman med titeln The Little Coffee Shop of Kabul skvallrar om att hon är en romantiserande orientalist (Sphere books).
Det här var en av de två böcker som jag köpte för att ha reselitteratur när jag skulle resa ner till Afrika i mars i år men som blev lämnad hemma på grund av att jag inte fick plats med den i packningen (istället blev det The Time Keeper av Mich Albom som blev min reselitteratur) men nnu när jag kom hem från min resa fick det bli resesällskap på pendeltåget istället. Som sagt så började romanen ganska lovande och persongalleriet är bra tecknat även om samtliga skildrade huvudpersoner är trevliga hyvens människor, det hade kunnat behövts lite mer spänningar och djupare porträttering för att kunna bygga upp och få riktig nerv konflikterna mellan magi, ateism och religion på slutet. Nu blev det mest en parantes i hyllan med pocketböcker i mitt bibliotek.

Time Keeper – Mitch Albom

Time Keeper - Mitch AlbomDen här boken köpte jag på Tuskys i Kisumu för att ha något att läsa på resan från Kenya till Gambia. Jag köpte ett par böcker för att ha med på resan men när jag sedan packade min väska så fick jag bara plats med en bok, den tunnaste av de två, som jag sedan glömde i tråget vid säkerhetskontrollen redan på Arlanda flygplats så där stod jag plötsligt utan att ha med mig någon läsning alls. Så jag behövde verkligen hitta något att läsa och efter noggrannt botaniserande så fick det bli Time Keeper av Mitch Albom utgiven på Hyperion förlag. En bok om tid passar ju en klockintresserad som handen i handsken och jag uppskattade verkligen den här berättelsen.
Boken handlar om mannen som uppfann tiden, eller rättare sagt som började mäta och dela upp tiden och hur Gud straffar honom då konsekvensen är att människorna inte längre klarar att uppskatta det liv Gud har gett dem utan ber om mer eller mindre tid oavbrutet. Det är naturligtvis en betraktelse som är på kornet. Som svensk, klockbärande och närmast anal när det kommer till att hålla tider och att andra skall hålla tider så har detta också varit en av mina kulturella svårigheter i mötet med en kontinent där det mesta går efter African Maybe Time. Vi får parallellt följa två personer som ber om mer tid eller mindre tid, försöker stoppa tidens gång och är som vi alla är mycket upptagna av tidens gång. Berättelsen hade ett intressant upplägg och jag blev så pass berörd av den här historien att jag blev förvånad och det var med saknad jag slog igen pärmarna på den här lilla berättelsen om ett stort ämne.