Etikettarkiv: böcker

Vasadöttrarna – Karin Tegenborg Falkdalen

Vasadöttrarna - Karin Tegenborg FalkdalenKatarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet. Så hette Gustav Vasas fem döttrar. De har länge levt i skuggan av sina bröder men har spännande livsöden som är väl värda att berättas. Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen skildrar livet som prinsessa på 1500-talet på ett utmärkt sätt- Det är en mycket noggrann och intressant genomgång av inte bara livet som prinsessa utan också en inblick i familjens olika förbund och slitningar likaväl som den fortsatta diskussionen om katolicism kontra protestantism som inte var avgjord med pappa Vasas beslut.
Min oförmåga att komma ihåg namn och årtal på det sätt jag skull önska gör att jag alltid har svårt att återge en sådan här bok ett tag efter att jag har läst den och nu är det ändå ett år sedan jag läste den och redan är det allt för grynigt i huvudkontoret för att jag skall kunna göra några längre redogörelser. Dock använder jag mitt bibliotek just som referensbibliotek och möjligheten att slå i en sådan här publikation även långt efter att man hållit årtal, platser och personnamn färskt i minne så fungerar det alltid att gå tillbaka, läsa om och leta detaljdata när man så behagar. Framför allt så tycker jag att en sådan här bok ger en fantastisk möjlighet att få ta ett steg in i en annan tid, sätta historien i ett bättre ljus så att man verkligen får en bättre förståelse och helhetsbild av de olika historiska personerna och händelserna. Ett bättre perspektiv helt enkelt.

Boken bygger till stor del på korrespondens mellan bröder, systrar och andra. Det gör att innehållet tillåter att man kommer dessa historisk personer ganska nära. En bok jag rekommenderar alla med historieintresse att lägga vantarna på. Bilder på slott, gårdar och kyrkor som finns med i boken ger också en trevlig översikt över de olika områden där bokens personer har levt och mer eller mindre effektivt har härskat. Bilderna bidrar också med att göda ens egen nyfikenhet och nästa gång jag ger mig av söderut i Europa så är det just en sådan här bok som jag kommer att stämma av med för att se om jag passerar tillräckligt nära någon av de historiska platserna för ett närmare besök.

My Lunches with Orson Wells

My Lunches with OrsonIbland hittar man den där boken som man genast känner att man vill och måste läsa. En person och ett ämne som berör mig, om än både perifert och personligt. Det är svårt att förklara men den filmistiska Orson Well är inget jag verkligen känner och kan som vilken filmkännare som helst skulle kunna. De där filmkännarna skulle slå mig på fingarna om varje detalj eller fakta som finns. Jag kan inte min Wells helt enkelt.
Så varför detta intresse för herr Wells överhuvudtaget?
Ja, det är inte helt klart för mig heller. Jag har suttit i min ungdom och slötittat på Den tredje mannen och önskar se den igen vid tillfälle. Allt den gav mig då var en känsla av att jag borde ha ägnat den min fulla uppmärksamhet.För mig har Orson Wellls blivit en person som med sin integritet har väckt mitt intresse. Jag inser att jag borde dyka ner i hans konstnärsskap med full fokus och koncentration. För han har uppenbarligen något att berätta. Han är tillräckligt karismatisk för att man genast man kommer i kontakt med honom förstår att det finns en brunn att gräva ur. Oavsett om man älskar konstnärskap eller individer så vet man omgående med Orson att här finns det människa. En människa med en historia, ett nu och med ett helvetes brinnande hjärta. Det är inte ofta. Så när jag trillade över den här bken så var den ett musklick ifrån att bli min. Mitt bibliotek kändes naket utan den här titeln. Vad som än fanns mellan pärmarna.

Så med boken i handen, vad säger man då?
Den är helt trollbindande. Orson levererar i samtalen med Henry Jaglom och det enda som man funderar över är hur mycket Peter Biskind har redigerat i materialet? Man skulle ju på ett sätt ha det helt oredigerat samtidigt som texten fktiskt lämnar en med känslan av att det är fantastiskt bra redigerat. Så önskan om ordeigerat material är bara en önskan om att göra redigeringen själv med största sannolikhet. Det här är definitivt en fantastisk bok. Orson vet naturligtvis om att han bandas. Det gör materialet till vad det är men det gör också Orson till en fantastisk artist.

Det här är en typ av bok som jag är särskilt svag för. Det är en intervjubok som bygger på många intervjuer utförda mellan två likvärdiga personer under en längre tid. Det journalistiska värdet av det är enormt. Dels är det en huvudperson med karisma och dokumenterad produktion. Allt presenteras i en liten trevlig bok som jag uppskattade enormt all läsa och jag upptäckte massor om Orson Wells som inte finns att finna på någon annan plats.

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll – Olof Lundh

Vad jag pratar om när jag pratar om fotboll - Olof LundhDet här är en bok som jag fick av min chef Yadira Nisch i Upplands Väsby när jag jobbade mitt sista pass på plats där i början på sommaren. Det är i sig en intressant detalj, att för Yadira är mitt fotbollsintresse så starkt att det är en del av min identidet utåt. Jag som bara bryr mig om Bajen (och i viss mån St. Pauli). Visserligen har det ju gett sköna kollegiala trätostunder men framför allt Jens och Lazze, men det har ju mest varit en rolig grej. Hur som helst. Vad Olof Lundh pratar om när han han pratar om fotboll är mycket Svenska Fotbollförbundet och deras affärer. Jag blir inte så himla entusiastisk trots Olof Lundhs fina arbete och mod att ta bladet från munnen om den allmänna korruptionen och den halvgråa verksamhet som svensk fotbolls affärer består av. Mest blir jag beklämd av att se att hur man utser personer till ledande befattningar i en av svenskt samhälles största verksamheter fortfarande är svågerpolitik utan ens förmåga till intellektuell analys och när i hela världen skall någon någonsin göra en konsekvensanalys av något överhuvudtaget?

Boken är en habil genomgång av svensk fotboll och spelet bakom kulisserna och det är på ett sätt tragisk att se hur fotbollen även i Sverige drivs i samma svågerkapitalistiska anda som internationell fotboll genom organisationer som FIFA och UEFA. Trots mitt svala intresse för fotbollens infrastruktur så är det en mycket välskriven och bra genomgång. Är man intresserad av svensk fotboll är det definitivt en måste-bok i biblioteket så absolut en bok som var värd att läsa.

Belsebubstango

DjävulsdansenIbland gör man saker inte riktigt av eget val och fri vilja. Jag har ju även tidigare läst böcker som inte riktigt vrit egna val och nu har det hänt igen. Det är naturligtvis ingen bra förutsättning att börja trycka i sig en produkt som man inte egentligen vill ha och man blir lätt aningens kritisk till innehållet i boken. Nu har jag läst boken Djävulsdansen skriven av Ann Söderlund och Sanna Lundell. Det är en bok om medberoende.I boken benämns den beroende personen som problempersonen och beskrivs i ordalag som närmast går att jämföra vid beskrivningen av en hund. Vilket då leder till att den medberoende närmast framstår som en matte till denne hund.

Exempel ur boken:
Om någon frågar hur du mår så ger du ofta en ordentlig redogörelse för hur din problemperson mår istället. Du är expert på hur din anhöriga mår, vad hen känner, varför hen reagerar som hen gör, hur hen beter sig i olika situationer och så vidare.

Se där, beskrivning av valfri hundägare. Man skulle kunna fullfölja liknelsen och hävda att lösningen ligger i att den medberoendes problem springer ur erfarenheter som gör att denne är så svagt relationsutvecklad (i brist på annat ord just nu) att personen i fråga egentligen inte är redo för en vuxen relation utan faktiskt snarare skulle ha nöjt sig med att skaffa en hund.

Jag raljerar inte här.

Det säger sig självt att det inte är någon sund miljö att utvecklas i varken för dig, dina barn, eller din hund, för den delen.

De hippa kändiskvinnornas nedlåtande beskrivningar av andra, bland annat en kvinnlig läkare i sköldpaddsfärgade bensinmacksglasögon luktar dessutom rätt illa. Språket är flåshurtigt som författarinnorna och den som nursar mannen kunde gott ha skrivits på svenska istället. Antagligen har man pinpointat sin målgrupp som medelklasskvinnor som upplever sig själva som högpresterande mitt-i-karriären-framgångsrika. De som inte tillbringar utan spenderar sin semester. Tonen i kvasiintellektuella självhjälpsböcker har för min egen usla person mest effekten att min bitterhet och retbarhet når strindbergska nivåer.
Läs på i ämnet och du kan snabbt dra en klar slutsats. Medberoende är ingen egen kategori, ingen egen sjukdom, det är bara gammalt hederligt beroende det också. Därmed skall det inte särskiljas från andra beroenden utan bemötas och behandlas som just beroendeproblematik.

Den närmast tjatigt upprepade termen Djävulsdansen är väl teatralisk för min smak, men det är som sagt bara en smaksak.

Tillskott i biblioteket

Hammarby IF - Malmö FF 1959Så ligger det plötsligt ett matchprogram från 1959 på mitt bord. Ett program inför matchen mellan Hammarby och Malmö FF 20 september 1959, det var avspark 13:30 så jag antar att det var en helgmatch. På Fotbollstadion. Det är en smidig liten publikation i ett mycket behändigt format och att jag lade vantarna på den här publikationen var faktiskt mest för att den var i utmärkt skick och därför ett bra litet komplement såväl till bibliotek som matchprogramshögen.

Det lilla häftet (113×164mm) låter berätta följande: Dagens allsvenska match har alla chanser att bli någonting för finsmakare. Både Hammarby och Malmö FF spelar njutbar fotboll med tyngdpunkten lagd på offensivt spel. Nåja, finsmakarna fick med böjt huvud vandra hem från Fotbollsstadion med 1-6 i baken. Skånsk seger och lång näsa åt de gul-svart-randiga hammarbyiterna. Nackas brorsa Karl-Ewert ”Ya” Skoglund lirade i anfallet till höger men inte hjälpte det. Däremot ser man saker som inte förändrats nämnvärt till moderna dagar. Publiksiffran på Fotbollstadion var 12 934. Veckan efter när Djurgården mötte IFK Malmö var det 6 956 besökare. Som nu för tiden, tomt på läktarna när de blårandiga spelar. Lapp på luckan när Bajen spelar boll.

En femtiolapp var vad jag fick punga ut med på auktionen på eBay för att få lägga klorna på det här gamla matchprogrammet och det får jag väl påstå att det var värt. Även om priset 1959 var 50 öre. Kanske inte den skarpaste referenslitteraturen i mitt lilla bibliotek men absolut en lustig artefakt i Bajen-hyllan och därmet också ett bra köp. Jag känner mig nöjd.

Länkar:
Fotbollsallsvensakan 1959
Hammarby fotboll
Supportrarnas matchprogram

Byn i vulkanens skugga

Byn i vulkanens skuggaDen av glädje bubblande känslan när man upptäcker något litterärt av en dignitet som man inte kunnat ana är underbar. Den flöde av språklig virtuositet som formligen sprudlar som champagne sida upp och sida ner genom personbeskrivningar, miljöer och anekdoter. Det var verkligen inte igår som jag fick upptäcka en så här rolig läsupplevelse. En fullständigt unik prosa med ett forsande driv och en personlig ton som verkligen gör boken till en bladvändare av högsta rang.
Ester Blenda Nordström är en svensk Günter Wallraff, Ernest Hemingway och Jack Kerouac i ett, men med ett driv i berättandet som kan mätas med drivna pennor som Tom Wolfes exempelvis.

Ester Blenda Nordström är en hjältinna och förebild. Nu kommer jag att försöka läsa ikapp det som finns utgivet av henne så snart tid gives.

Om jag låter larvigt lyrisk så är det ändock inget mot vad jag känner. Det här är litteratur som får mig att fantisera om att åka på semester ensam till en stuga med en handfull romaner och inte titta ut ur gömslet innan bokhögen är avklarad, vinet urdrucket och kaffet malt till sista bönan.

Länkar:
Bakhåll förlag
Ester Blenda Nordström
ISBN 978-91-7742-461-1

Robert M. Pirsig och ”vad är kvalitet?”

Författaren till ett fantastiskt litterärt verk har lämnat jordelivet och lämnar oss här med boken som fick mig att tänka ur nya perspektiv och från andra vinklar. Tack Robert M. Pirsig för Zen och konsten att sköta en motorcykel”.

Robert M. Pirsig

Om man får drömma en liten stund

Om man får fantisera om det förbjudna en liten stund. Om man skrapade fram den där jättevinsten på Triss eller liknande och kunde investera i sig själv och en själsligt uppbyggelig långsam ekonomisk förlust så skulle min dröm vara att öppna en butik. Den där typen av butik där man har ingången i mitten och två skyltfönster vid vardera sidan av entrén. Butik och lager på entré-planet och bostad på våningen över. En Moto-Guzzi motor tillsammans med några snygga basar, lite boktravar och vintage kameror skulle pryda skyltfönstret. Jag skulle anställa någon snubbe som stod i bas- och gitarrverkstaden och reparerade och byggde instrument medans jag ägnade mig åt att köpa och sälja gamla kameror, udda och ovanliga objektiv och en massa olika filmrullar. Jag skulle sälja vintage-klockor och tillbehör. Åka runt och jaga obskyra bil- och motorcykeldelar, sådana som bara kan vara bra att ha och sådant folk eftersöker. I butiken skulle det ständigt stå en panna färskt kaffe i fikahörnan där kunder skulle kunna hänga i sofforna för att få dagen att gå, för att berätta gamla skrönor eller helt enkelt bara för att vänta att deras instrument blir injusterade. En gammal radio spelar jazz och på baksidan skulle det ligga ett garage med plats för två tre bilar och motorcyklar. Det skulle vara fönsterluckor för fönstren och skyltarna skulle vara handmålade. Där skulle jag kunna gå och pyssla, göra ingenting nyttigt för mänskligheten alls. Bara vara ett litet nav i något slumrande samhälle i vårt avlånga land. Det vore en dröm.

Butik

Butik

Butik

Butik

Butik