Etikettarkiv: Bjørn Paulsen

Hammarby IF – Dalkurd FF 4-1

I måndags var det match igen. Nikola Djurdjic, Tanković, Hamad, Andersen, Paulsen, Junior, Borges, vilket lag vi har. Mot en betydligt sämre motståndare som Dalkurd FF så kunde vår offensiv bara rulla på, om än bara för en halvlek. Sedan tröt motivationen att satsa på fler offensiva resultat. Inget konstigt egentligen. Dalkurd var redan svårt sargade av första halvlek och Hammarby höll kontroll över matchen. Nu är det ett dubbelmöte mot Trelleborg som väntar och sedan hoppas jag att planen håller och det blir en roadtrip till Norrköping också. Janne håller på att rodda ihop en resa så vi får se om det blir en bortamatch igen. Det blir i så fall första för året.

Full press framåt

Hammarby IF – Östersunds FK 1-2

Allsvensk återstart efter VM-uppehållet och Bajen skulle återuppta komandot och städa av ett sargat Östersunds FK och återta serieledningen. Fotbollssuget har ökat av att Gor Mahia FC har gått som tåget i både cuper och serie och nu var man redo att få en seger efter det långa uppehållet. Kennedy byts in och försöker men får bara ett enda vettigt frisparksläge. Bjørn Paulsens mål förlåter och Nikola Djurdjic jobbar och försöker hela vägen. Men annars? Katastrof. Imad Khalili vill jag aldrig mer se starta i Hammarbys färger. De som tyckte att han äntligen hade vänt och att han nu var tillbaka och visade sina rätta takter kan hoppa och fara. Han har blixtrat till i tre moment i några sekunder…på tre års tid. Grattis, men i den här matchen var det lögn i helvete att få Khalili att pressa lika hårt och högt som Djurdjic och Tanković. Han ger inget extra utan smålunkar runt som att de aldrig kan begär något av honom. Inte tillstymmelse till lagspelare. Jag har inte velat varit helt ärlig om honom tidigare men sämre spelare har Hammarby aldrig haft. Punkt. Nu tar vi den här förlusten och gömmer den djupt inne i något valv. Det måste vara den sista förlorade måste-matchen den här säsongen om vi skall komma någonstans på övre halvan.

Kennedy fick bara en chans till frispark på mål

Derbydags – Nu tar vi dem!

Så var det derbydags igen. Hammarby mot AIK i en serieledar-fight dessutom. Hammarby med sex poängs försprång mot tvåan AIK. En vinst vore så fantastiskt skön nu när vi har en chans att rycka ifrån våra konkurrenter. Som laget har spelat fram tills idag så är det guldlaget i ALlsvenskan i år men det kan svänga ännu. Skulle vi vinna, eller i alla fall vara fortsatt obesegrade efter de två matcher som är kvar innan sommaruppehållet, ja då tror jag på guld.
Startelvan mot AIK idag är: #1 Johan Wiland #2 Simon Sandberg #4 Bjørn ”Strong as fuck” Paulsen #5 David Fällman #6 Jiloan ”Jille” Hamad #13 Mads Fenger #14 Pa ”Brandebrgensamba” Dibba #19 Junior #22 Muamer ”Tanken” Tanković #40 Nikola ”Djuret” Djurdjic #77 Mats Solheim. Det är ett stark lag som ställer sig på Nya Södertadion klockan 15:00. Jag hoppas på ett högt tempo och anfallsfotboll från första minuten. Nu går vi för seger och #12 sjunger för full hals och hjälper våra hjältar till seger.

Bajenkrigare

Hammarby IF – GIF Sundsvall 4-3

Hammarby IFKänslan innan matchen var att vi faktiskt möter ett annat lag som är obesegrade så här långt in i Allsvenskan. Dock finns det inget som gör en riktigt orolig ändå. Vi har en startelva som är stark och en hel bänk med jämnbördiga alternativ. Pa Dibba hade gott ut tidigt inför matchen och visat att han ville spela mot sin gamla klubb, GIF Sundsvall, och han visade hur gärna han ville slå dem. Tre mål av Dibba och han slet inte bara i sina vanliga offensiva löpningar utan kunde ses jobba hårt defensivt också. Johan Wiland gjorde ett par tre riktiga drömräddningar och när vi efter tre mål av Dibba och ett mål av Nikola Djurdjic hade en trygg 4-0 ledning så kändes det som en kassaskåpssäker vinst. Jag vet inte varför Bjørn Paulsens nick i mål dömdes bort. Jag måste se reprisen först men när han tappar boll, styr in boll i eget mål så kändes det hårt. Det är ju en genomklppning av hela laget men Paulsens missar syns, mest för att han fortsätter att jobba när de andra står still. När Sundsvall vänder till 4-3 på 11 minuter är det inte bra någonstans men om man vil ta med sig något positivt så är det ändock en seger och vi är fortfarande obesegrade. Pa Dibba är lysande. Jag tycker att Simon Sandbergs insats är klockren och han ligger bakom två av målen på ett sätt som gör att saknaden av Birkir Már Sævarsson blir lite lättare att klara av. Muamer Tanković jobbar stenhårt. Gershon Koffie testas, viktigt för att försöka få in i truppen ändå. Johan Wiland spelar på Ronnie Hellström-nivå. Det finns mycket bra att nämna och Jille har tre riktigt bra chanser att göra mål. Det ser bra ut, riktigt bra ut. Den här läxan kom vid rätt tillfälle. Nu är bra att bita ihop och fortsätta fokusera på nästa uppgift.

Djurgårdens IF – Hammarby IF 1 – 2

Jannes flagga nådde högst på läktarenRedan dryga två timmar före matchstart var jag på plats vid Nya Söderstadion nere vid slakthusområdet. Tanken var att parkera bilen ganska nära arenan för att sedan kunna smyga ner efter matchen och kunna komma iväg smidigt efter avblåsning och väntan på att komma iväg. Efter att ha parkerat Johans nya Toyota som jag har fått låna drygt en vecka så tog jag tunnelbanan in till Slussen för att möta upp Janne och Johannes. Vi tog en kort pause på Oliver Twist innan vi gav oss a mot arenan. Avstägningar och rena rama labyrintgången från Skärmarbrink till man var på plats på våra platser som på den här bortamatchen var på övre ståplatsläktaren. Efter spelaringång och tifo så hann matchen knappt börja innan Muamer Tanković nickade in första Bajen-baljan redan efter 2 minuter blankt. Erkan Zengin lirade sin första match från start och såg väldigt spelsugen ut. Dock tyckte jag att de spelade alldeles för mycket på Erkan och inte försökte hitta något alls på vänsterkanten. Enahanda och lite synd då Neto Borges såg minst lika spelsugen ut han också. Neto hade några fina moment i matchen och snurrade vid et tillfälle upp fyra djurgårdare i ett par snyggt vunna metrar. Bjørn Paulsen hade en nick på hörna som strök stolpen och Erkan hade ett långskott som med fin bollbana inte hamnade långt utanför bortre stolpen.
Dock så var Bajen under perioder pressade även om det aldrig kändes helt hopplöst men när Djurgården kvitterade på straff så kändes det tungt. Kennedy hade ersatt Jeppe Andersen och Pa Dibba bytte ut Nikola Djurdjic som hade slitit förtjänstfullt men inte riktigt hittat vägen förbi motståndarförsvaret.

Det var två bra byten för i första övertidsminuten av matchen, på ett snabbt utkast av Johan Wiland så tog Kennedy emot och sökte snabbt upp en spelväg till Jiloan Hamad som drev snabbt och bjöd på en underbar lyftning fram till Dibba som lobbade bollen förbi en långt utrusande Isaksson. 1-2 och derbyseger till Bajen igen. 3016 dagar sedan Djurgården vann ett derby mot Bajen. Sviten håller i sig. Tyvärr var det en hel hög med tråkiga djurgårdare som försökte rusa över hela långsidan för att slåss med bajensupporters. Polisen stoppade dem naturligtvis men det avgjorde ju att jag inte skulle få traska närmaste vägen till bilen. Det fick bli promenad tillbaka till SKärmarbrink, tunnelbana till Gullmarsplan, byte till tunnelbana till Globen för att komma tillbaka till andra sidan av Nya Söderstadion. Jag hade för säkerhet skull stoppat ner halsduken i ärmen på jackan och dragit upp dragkedjan i jackan för att inte flagga på mina färger i fiendesällskap.

När jag kliver av tunnelbanan vid Globen så ser jag en bekant rygg. Hon står där böjd över handväskan rafsande och letande efter någonting. Hur kan jag vet att det är hon? Jag ser en orange kappa jag aldrig sett henne i tidigare och hon står böjd framåt. Det räcker för att jag ska veta att det är hon. Jag tar ett var runt och ställer mig bakom några informationstavlor. Det är hon och hon ser fantastisk ut. Hur kan jag fyllas av sådan värme i kroppen och ett hjärta som rusar trots allt som har hänt? Den dagliga kampen och det katastrofala förhållandet. Vad ska jag säga om hon ser mig? Jag bestämmer mig för att om det skulle inträffa så får ryggmärg och intuition sköta det då. Jag går en bit bakom henne och när hon kommer ut från stationen och stannar och tänder en cigarett så är jag bara hundradelar av en sekund från att gå fram och tilltala henne. Detta trots att jag vet att jag är ingenting för henne, att hon antagligen helst skulle vilja se mig död, så är jag fortfarande förälskad i henne. Det är fullständigt galet. Förryckt! Jag letar upp bilen och åker hem. Hammarby slog Djurgården och jag borde känna lite fotbollsglädje men jag känner bara sorg.

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Derbykänslan blommar ut på läktaren

Hammarby är dom bästa!

Hammarby IF – IK Sirius 3-1

Så var det då äntligen dags för premiärmatch i Allsvenskan och den härliga marschen från Medborgarplatsen till Nya Söderstadion. Janne och jag möttes upp på Götgatan och gick till Oliver Twist där Janne hade bokat bord för uppladdning inför marsch och match. En härlig BBQ-bacon burger och några goda öl att starta eftermiddagen med. Efter lunchen så var det dags för Hammarbyklanen att samlas utanför krogen och starta marschen till marschen ner till Medis.

Hammarbyklanen - För en positiv suporterkultur

Det var trevligt att träffa på min gamle vän Tarzan i folkmassan och tack för den varma kramen min vän! Väl på plats så var det då dags för nitto minuter Allsvensk fotboll mot IK Sirius från Uppsala. Tyvärr så var Bajens två senaste värvningar inte klara för spel på grund av lite administrativa oklarheter så idag fick supportrarna inte se Erkan Zengin vilket jag misstänker att de flesta suktade efter.

Hammarbyklanen - För en positiv suporterkultur

Det var skönt att se att Johan Wiland var tillbaka i målet efter skadan, speciellt eftersom jag hade en känsla av att Wiland skulle vara borta länge än. Det började riktigt bra och Bajen spelade en helt duglig fotboll i första halvlek. Fortfarande är det ett gigantiskt frågetecken varför Jeppe Andersen någonsin värvades, han har ännu inte visat att det var värt besväret. Dessutom blev jag riktigt irriterad på att Simon Sandberg varje gång han var bollförande drog ner tempot. Det gjorde att vi tappade fart framåt vid några tillfällen, dessutom visade han lite för starka tendenser till gåfotboll vilket inte är bra för ett lag som flera säsonger i rad har fastnat i att stå stilla i obefintligt tempo under perioder av matcherna. Så där vill jag se en betydligt bättre inställning framöver. Muamer Tankovic är ibland märkligt fumlig med bollen. Det tänks för mycket och det tas orimliga och obegriplga beslut.
Annars bjöd både Neto Borges och Imad Khalili på positiva överraskningar idag. Bjørn Paulsen fick spela en helt defensiv roll idag men är stadig som få och levererade en habil insats som vanligt. Dessutom med mycket hjärta, det värmer att se. Kennedy Bakircioglu blev till sist inbytt och tillsammans med Neto Borges och kvällens tremålsskytt Jiloan Hamad ett intressant samarbete framåt. Kan bli riktigt bra på vänsterkanten där. Hamad och Borges verkar hitta varandra och förstå varandra riktigt bra.

Två straffmål av Jille var ju avgörande men att behöva vänta till tilläggstid innan det produceras ett spelmål oroar en aning. Hammarby ägde spelet och styrde spelet så det borde kunna ha blivit minst två spelmål och minst ett redan i första halvlek. Nu var det flera spelare som hade för bråttom att avsluta men det kan ju också vara premiärnerver, även om jag anser att fenomenet bara är dålig mental inställning och förberedelse. En spelare i Allsvenskan skall kunna hålla fokus och vara på topp i nitto minuter med rätt mentala inställning och coachning. Jag tror tyvär att lagen inte riktigt använder rätt psykologiska verktyg i arbetet med spelarnas inställning. Det beror nog mycket på 80- och 90-talens försök med psykologisk coachning inom de största lagsporterna vilka troligtvis för det mesta var bortkastade då de inte var rätt utformade. Min gamla chef Conny skulle vara den perfekta mannen för att förmedla den nödvändiga mentala inställningen för en vinnare. Det kommer vi dock tyvärr antagligen aldrig få se.

Nåväl. Seger och tre viktiga poäng direkt i starten av säsongen och dessutom med en tremålsskytt som visade upp ett enormt spelhumör idag. Skönt.

Tarzan i full form - Fotografi: Jan Engvall

Hammarby IF – GAIS 3-3

GAIS hemma på Nya Söderstadion i Svenska Cupen i en tuff grupp där vinst antagligen kommer visa sig vara nödvändigt för att gå vidare. Att ligga under med 1-3 och inget i spelet ser ut att fungera är så frustrerande att man knappt kan tro sina ögon. Som Janne sa, ”-Hur kommer det att se ut mot bättre lag när Allsvenskan börjar?
En mycket välmotiverad fråga för det är inte bra just nu. Sista tjugo minutrarna hämtade man upp spelet en del och att komma ikapp till 3-3 och att avsluta med ett stolpskott från Bjørn Paulsen som sista spark i matchen gör ju att man kan hoppas i alla fall. Inte mer.

Återigen, Kennedy Bakircioglü är kung på Söderstadion.

Kennedy Bakircioglü

På match med Erika

Bjørn Paulsen har just dammat in 2-1Måndagens bästa två händelser var att Bajen spöade Elfsborg för första gången på tio år och att jag fick träffa Erika. Annars var det en ganska tuff dag. Efter söndagens tripp till Kolmården så var jag relativt sliten redan på måndagsmorgonen på jobbet. När sedan min avlösning som skulle ha kommit klockan nio inte dök upp och dröjde till efter elva med att ringa tillbaka bara för att tala om att han inte hade för avsikt att arbeta så började det kännas stressigt redan då. Jag hade sagt till Erika att jag skulle hämta henne vid halv fyra och nu ställdes saker på ända då min nästa kollega skulle komma först vid tolv-rycket. När klockan var 12:30, en och en halv timme senare än schemalagd arbetstid så kom jag iväg från jobbet men då hade vi snabbt fått planera om dagen och jag var plötsligt inte ledig för dagen längre utan jag var tvungen att komma tillbaka till jobbet efter matchen. Så det skulle bli en tredje natt i rad på jobbet. Så har man ju inte haft det sedan krisåret 2016. På det igen bara. Nåja, några övertidstimmar tackar jag ju ändå aldrig nej till. Men det innebar att jag fick köra hem och packa om väskan och sedan slänga mig iväg till Bromma och hämta upp Erika. Vi hann i alla fall i god tid till arenan innan match och även om det inte riktigt blev tid för att gå och äta en bit på något bättre ställe så blev vårt offer att äta något på Donken.

Den senaste hemmamatchen, åttonde juli, mot Örebo SK så hade Janne skakat fram ett par extraplåtar till matchen så jag plockade med två unga hammarbyare som bara varit i landet i drygt två år. De har sprungit på fotboll tidigare några gånger och båda har utrustats med snygga hammarbyhalsdukar och numera så kan de nästan ta sig igenom Just idag är jag stark utan för mycket besvär. Det är så tacksamt att göra något med de här killarna så när chansen kom att skaka fram biljetter även till den här matchen så tänkte jag ta med mina egna och bjuda killarna igen. Till sist var det bara Erika i klanen som kunde och ville följa med. Så jag ringde upp killrna och såg till att de fick ta med ett par polar. Mycket lyckat och utan Janne så hade det inte varit möjligt att göra gänget glada.

Janne och jag med Mubarak och Eyob

Sedan 3-1 vinsten mot ÖSK den åttonde så har Bajen hunnit med att torska borta mot Elfsborg med 0-3 så nu när tabellen vände och efter en turbulent transfer-period så startade Bajen utan Joseph Aidoo som när matchen startade var nere i Belgien och skrev på för KRC Genk. Nu startade ett lag som inte spelat så mycket ihop men som har en skärpa som jag inte har sett tidigare. Tränare Michelsen har definitivt satt en prägel på den här säsongens Hammarby. Och 2-1 i vinst tackar vi Bjørn Paulsen för. Grymma baljor som fulländade kvällen.
Kul att gå på match med ungdomarna. Nu hoppas jag kunna hitta på fler grejer med Erika och de andra i klanen Casselbrant under resten av sommaren. Så snart som möjligt helst.

Erika

Hammarby IF – Djurgårdens IF 3-1

Innan match, man funderar i olika banor och hoppas få något slags känsla av lugn vilket man vet inte kommer att infinna sig. Man funderar på om man skall lägga en slant på att spela 3-1 och 4-2 till Bajen eller om det bara faktiskt inte är så att det inte finns någon idé att spela matchen alls eftersom nu vänder det och gårdarna vinner. Nervositet. Röker en cigarr på vägen för att försöka dämpa värsta nervisiteten. Hjälper föga men skar gott. En Caldwell Backdoor som jag mellan varven glömmer bort att känner efter smaken på utan sitter vara och varmblossar när det kommer krypande igen. Kommer de att starta med Ögat i kassen igen? Kommer vi att klara att stå emot utan att förnedras när vi står utan våra viktigaste spelare och tränaren sitter på läktaren? Finns det ens en möjlighet att undvika förnedring? Men vi brukar ju klara det när hjärtat och glöden skall plockas fram. Kanske spela på 3-1 och 4-2 ändå?

Janne och jag sätter upp Hammarbyklanens banderoll. Det känns bra på läktaren, Nya Söderstadion puttrar av förväntningar. Nervositeten är kvar. Laguttagningen kommer. Vi har så få spelare att vi inte har en fullständeig trupp. Kommer Stefan Batan äntligen få spela igen? Batan som jag inte sett spela sedan Studenternas IP i slutet av augusti i fjol. Nä, han kommer nog inte få spela i alla fall. Han tas aldrig ut och sedan försvinner han från Hammarby utan att ha prövats tillräckligt. Vi står inte emot.
Djurgården har klorna i oss och när 1-0 kommer så går luften ur. De kommer aldrig orka vända det här. Aldrig. Bjørn Paulsen skadas. Inte det också.

Vi fortsätter att sjunga och skrika och då plötsligt kliver han fram igen. Derbyhjälten från i höstas, Rômulo trycker in bollen efter en perfekt passning från Leo Bengtson.
Det kan inte hålla!

Vi är bra. Vi har hjärta. Hammarby krigar.
Vi håller och Stefan Batan kommer in. Bara minuten senare har Rômulo tryckt in ett mål till på en helt perfekt pass från Stefan Batan. Sedan spikar vi igen med ett underbart 3-1 mål där Pa Dibba får en perfekt pass från samme Stefan Batan. En hjälte, han kunde ha klippt till själv och försökt blivit föremål för omedelbar hjältedyrkan. Men han med en fot, en fint och stort fotbollshjärta klev fram och serverade två målpass, på några minuter. Tack Stefan Batan för det.

Andreas Isaksson i förlorardimman

Kennedy Bakircioglu slår en frispark