Etikettarkiv: bil

Ford Galaxie Sunliner -62

När jag 29 juli var på Färsna gård och tittade på traktorer och veteranbilar så hittade jag den här skönheten, en Ford Galaxie Sunliner -62 som var i ett mycket rött och trevligt skick. Man måste ju älska en full-sizea> cabriolet med V8. Det är ju en speciell känsla.

Ford Galaxie Sunliner -62
Klicka på bilden för störe bil(d)

Ford Galaxie Sunliner -62
Klicka på bilden för störe bil(d)

Ford Galaxie Sunliner -62

Ford Galaxie Sunliner -62

La meccanica delle emozioni

När jag 29 juli var på Färsna gård och tittade på traktorer och veteranbilar så var den nyaste veteranbilen på plats en Alfa Romeo 164 2.0.T.S. och det var inte utan att jag saknade min Alfa Romeo 164 som jag verkligen gillade. Hade inte kopplingen rasat redan efter tre månader hade jag kanske tyckt att det varit värt en reparation. Det var verkligen en skön bil att köra och jag skulle verkligen vilja ha en Alfa Romeo igen.

Alfa ROmeo 2.0.T.S - 1989

Middag hos farmor och farfar

Lördagen blev inte riktigt som jag hade planerat men en sak som följde schemat var middag hos farmor och farfar. Sofia sjuk och när jag väl fick tag på Axel var han nyvaken och hade varit ute länge kvällen innan. Så jag och Karin tog med oss Anush som precis kommit tillbaka från Armenien på semester. Karin hade fått löfte om att få sköta kameran idag och då snart ingen människa i min närhet vill vara med på bild så blir det bilden nedan från bilturen hem som får illustrera den här dagen. Dock var humöret så bra på Karin att jag blev väldigt glad att fånga henne och Anush på film dansandes i väntan på att jag skulle ordna en parkeringsbiljett. Fantastiskt meterial. EFter en mycket trevlig middag hos farmor och farfar så rullade vi hemåt och som grädde på moset stannade vi till hos Anush där Karin fick popcorn och läsk innan vi fortsatte den långa färden hemåt österledinge. Karin hann knappt i säng innan hon somnade idag. Sista natten med lilltjejen för den här gången.

Roadtrip Roslagen - Nynäshamn, tur och retur

Med döttrarna till Örebro

Veckan välplanerad och färdigstrukturerad. Nu har jag hörd från så många om hur fantastiskt äventyrsbadet i Gustavsvik, Örebro är så det blev inget Skara sommarland i år. Ett misstag minst sagt. Vilket mediokert äventyrsbad vi möttes av i Gustavsvik. Jag tittade på interiören en stund och förbannade mig själv för att ha gått på deras förfalskade reklambild av stället. En mustigt dimmig djungelmiljö på bild visade sig vara en halvfärdig interiör och ett mediokert utförande. Sofia hade tröttnat efter 40 minuter. Karin hade kunnat varit kvar, men det hade hon velat vara var som helst där det var vatten. Så vi åkte in till de mer centrala delarna av Örebro, i alla fall trodde vi det, för att Sofia skulle få shoppa kläder. Vi hamnade i vad Sofia kallade ”-Europas mest folktomma galleria!”.
Sedan hamnade vi på McDonalds trots att ingen av oss egentligen ville gå dit. Alternativen blev för krångliga och Donken bara låg där framför våra fötter (deras affärsidé i ett nötskal) så vi vek ner oss. Sedan hade vi faktiskt fått nog av Örebro.

Efter att ha hoppat in i bilen så insåg jag att vi behövde hitta en OKQ8 för att fylla på soppa och jag slog på GPS:en i mobilen. Jag fick fram en mack i Arboga och klickade fram en färbeskrivning. Det slutade i total förvirring. In i den gamla stadskärnan i Arboga. Kullerstenar, enkelriktat och bommar. När vi hamnade på ett torg vid kyrkan pep det till i GPS:en och den sa, ”-Framme vid destinationen!”. Jag måste ha klickat på Arboga, och inte på OKQ8. Väl på plats där så kunde vi lika gärna besöka Arboga kyrka en liten stund när vi ändå var på plats. Vi tog en liten paus vid Heliga trefaldighets kyrka byggd av Franciskanermunkar. När vi kom in i den gamla klosterkyrkan så hade de en liten mössjakt för barn. De hade gömt undan ett gäng mjukismöss och Karin och SOfia fick en karta där de fick kryssa för var i kyrkan de hittade de olika mösses. De hittade alla plus en bonusmus och fick lite godis som pris. Väl ute i bilen igen så sa Karin att mamma har sagt till henne att hon inte får ta emot godis av okända människor. Jag svarade med att säga att söta flickor i kyrkan är okej. Det är fula gubbar hon skall akta sig för- ”-Då får jag inte ta emot godis av dig pappa!” svarar hon.
Tack!

Nu hemma och nöjda för dagen. En rejäl roadtrip för ingenting i stort sett. Men vi gjorde den tillsammans.

På väg hem hade vi i flera mil en riktigt snygg Chevrolet Impala Bel-Air 1958 framför oss. Grym kärra.

Chevrolet Impala Bel Air - 1958

Traktorer och veteranbilar på Färsna gård

Bolinder Munktell BM2 - 1943Bolinder Munktell BM2/BM3 var traktormodeller tillverkade 1939-1946 av Bolinder-Munktell i Eskilstuna. Det var de första två modellerna som såldes under varumärket Bolinder-Munktell, men traktorerna var trots detta märkta Munktells, medan motorerna var märkta Bolinder. BM2 var i stort sett samma traktor som föregångaren Munktells Typ 25 och hade samma tvåcylindriga tändkulemotor på 32 hk… (texten från Wikipedia.org).
Just den här skönheten hittade jag ute på Färsna gård idag. Jag har scoutat evenemang för den kommande veckan med Karin och Sofia och råkade då på uppgiften att det idag var veteranbilsträff på Färsna gård. Jag hade avskrivit besök här den 5 augusti då Veterantraktorklubben Norrtälje har årets stora Traktordag eftersom det krockar med en annan höjdpunkt lång väster om huvudstaden. När jag såg att det faktiskt var traktor och veteranbils uppvisning på plats idag så tyckte jag att det passade utmärkt med att jag slutade klockan  11:00  på jobbet och att jag kunde ta mig hit i lugn och ro. Skönt att få någonting att titta på efter ett 26-timmarspass.

Det var ett bra beslut att åka hit ändå för det visar sig att det finns en 4H-gård på gården så det finns definitivt intresse för att ta sig hit en sväng under nästa vecka med Svenska SmåFlicksFörbundet. Åtminstone Karin lär vilja titta på lite djur här skulle jag tro. Nu fick jag titta på lite traktorer och veteranbilar som en skön avslutning på arbetsdagen och nu ser jag fantastiskt mycket fram emot nästa vecka med flickorna. Det skall bli riktigt mysigt att ha dem hos mig igen.

Veteranbilar på Färsna gård

Den här dagen för tio år sedan

Fullt hus i Sjöfallet i juli 2007. Barnen har med sig vänner och jag och Elsa hade sällskap av Annelie. Vi fyllde helt enkelt varsin Chrysler Voyager

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157601660141087/

Det är med stor värme som jag minns våra besök i Sjöfallet och speciellt alla dessa gånger då vi hade mycket släkt, vänner och barn omkring oss. Det var fantastiska trevliga tillfällen i livet.

Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon
Elsa och Annelie förbereder lite glass och melon till efterrätt.

Försenad är jag på väg igen

Man sitter där i sin lätt rostiga gamla Toyota med hål i avgasröret på E18 på väg norrut och till jobbet i Bålsta. Sen med över en och en halv timme och mins en halvtimme kvar att köra. Då dyker de upp. De ansluter från påfarten från Bergshamra, de har väl kommit med båten till Kappelskär, och de ser ut att ha det bättre än jag. De ser ut att njuta av sommaren och att vara på väg. Min trötthet och frustration över att vara sen till jobbet och alltid i brist av tid till vad det än må vara som borde göras gör mig vansinnigt avundsjuk. Sitta där och vråla i en öppen jänkare, bara några mil kvar till en bil-träff och den kalla ölen.

Arbetspassen den senaste veckan flyter ihop med varandra och jag har svårt att skilja dag från dag. I förmiddags på väg he, från Bålsta funderade jag på att återupprätta den gamla management- & framgångsbokmarknaden med att skriva en ok med titeln Arbetet – Din livsstil med underrubriken Så blir även du en framgångsrik arbetsnarkoman. Nu när jag firat ett år som vanlig heltidsknegare känns det ju lite som en paradox att jag är upptagnare än någonsin men jag har svårt att faktiskt hinna få något gjort.
Jag skulle ta mig tusan ta och skriva den där självhjälpshandboken ändå! Jag menar, min syn på arbete, moral och flit skiljer sig ju från hela min samtid så man skulle ju antagligen kunna generera någon lättkränkt litteraturkritiker ett ulcus perforare. Det vore ett kul projekt. Arbetsfilosofi. Nåväl, de lediga timmar jag har haft den senaste veckan har jag ägnat åt att tvätt upp tvätthögen och att hjälpa Anush med flytten till södra sidan av stan. Packa upp kläder och skor. Nu är jag hemma en stund, och hänger ånyo tvätt eftersom min tvätthög växer fortare än jag hinner tänka.

Åter till den där bilen, den där cabrioleten med finsk flagga i aktern och glada människor i durken. Just nu skulle jag vilja ha den där känslan igen. Känslan av att vara på väg. Den där känslan av att vara on the road och känslan av frihet.

Sko

Finska raggare

Wrenching it out

Det började med en tur till Biltema på morgonen, med knappt dugliga bromsar begav jag mig till Norrtälje och sedan snabbt hem igen. Att byta bromsbelägg ska ju inte vara något större besvär men naturligtvis stötte jag på problem och bromsbeläggen låg på konstant efter bytet. Provkörningen gick ju inget vidare kan man ju säga. Efter att ha kollat in några filmer om bromsarna på min Toyota Corolla och upptäckte då att det var fästen som ska vara fjädrande som är stumma på min bil vilket kunde vara förklaringen. Jag funderade på om detta gjorde att beläggen blev för breda när kalipern inte kan öra sig som det är tänkt så jag plockade ner allt igen och böt bara beläggen på ena sidan bromsskivorna, den sida där bromscylindern sitter och som hade störst slitage. Och se, det verkar fungera.

Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem
Där står jag och suckar över ytterligare ett bilproblem. Bromsbeläggen bytta, och ombytta igen då det inte ville sig och bromsarna låste sig.

Precis tillbaks från provkörning så kliver jag ur bilen så kommer min granne, Rune T, inglidande med sin prisvinnande Ford. Det kändes nästan som att min bil skrattade åt mig. Ibland känns det mer uppför än man förtjänar.

Runes Ford

Vinterhalt till Västerås

SkodaDet nya året har hunnit komma igång med en närmast ljummen nyårsnatt men ett par dagar senare snö och kyla i överflöd. Då jag har hittat en köpare på min Skoda som stått still på gården i snart två år och som jag inte lyckats få ihop. Efter att ha fått i ett nytt batteri i bilen sparkade den igång utan protest och sett i backspegeln så borde jag ha försökt sälja av bilen när den var nykrockad. Hur som helst så hade en av bromsskivorna bak rostat fast med beläggningen så hårt att det inte var annat än att plocka bort oket och slipa ner beläggen lite innan jag fick rull på kärran. Precis när jag fått rull på maskin igen så kom vintern. Jag orkade inte ens ge mig på att ta mig hem efter jobbet i tisdags kväll eftersom jag förstod att det inte skulle ha hunnit plogats hemmavid ännu.

Idag trotsade jag kylan och det totala trafikkaoset med en tur och retur till Västerås. Min tidigare kollega på Polstjärnan, Amelie, lämnar Västra Aros efter ett par år och flyttar tillsammans med sin man och deras söta lilla dotter tillbaka till Västkusten. Därför tackade jag snabbt ja till att träffas på en fika, då vi kanske aldrig kommer att träffas igen. Jag kommer att sakna arbetspassen med Amelie länge än. Det var under en period en väldigt bra arbetsgrupp på boendet i Västerås och Amelie var en mycket driven, stark, kunnig och perceptiv medarbetare som jag snabbt lärde mig att hålla av som kollega och vän. Jag kan bara hoppas att jag har betytt lika mycket för hennes tid på samma arbetsplats. Det är faktiskt så att Amelie var en stark anledning till att jag kunde använda min halvtidstjänst i Västerås för att hämta energi och motivation för min heltidstjänst i Upplands Väsby.
Det kändes skönt att få träffa Amelie igen och jag önskar henne och hennes familj stort lycka till i framtiden.

Amelie Hellström

Amelie Hellström

Continental 175/65R14

Efter ett dygnspass på jobbet så var det dags att åka hem. Jag kände mig ovanligt trött efter ett dygn på jobbet så jag stannade kvar en stund extra. Det låter kanske lite tokigt men att i lugn och ro få äta lunch med ett par kollegor innan man hastar iväg kan ge den energi som behövs för de 57 kilometrarna hem till Österledinge. Att få lite mat och få skingra tankarna innan man sätter sig en timme i bilen efter ett dygn på jobbet kan vara skillnaden mellan att orka göra något mer den dagen eller inte. Så är man redo att åka hem och kommer ut till bilen och upptäcker att ett hjul är platt.

Just där med ett bagageutrymme som inte går att öppna tappar man lite lusten för den här dagen.
In och flörta lite med chefen och låna boendets buss. Jag måste få med mig garagedomkraften, verktyg och reservdäck till Upplands Väsby i morgon så att jag kan skifta hjulet och få hem kärran.

Nu har jag packat bilen för i morgon och hoppas att det inte händer så mycket mer eller att det skulle bli panikkallt och frysa på igen för nu får jag rulla på udda gummin några dagar.