Etikettarkiv: Berith

Landsvägsvecka

Efter mitt debacle med bilen så bestämde jag mig för att ge mig ut och testa den ordentligt. Som om vore jag en Gilles Villeneuve susandes efter landsvägarna mellan Roslagen och Bålsta och genom Märsta och Sigtuna och allehanda småhålor däremellan.
Inte en tendens till att bilen skulle börja koka igen, så efter femtio mil på ett drygt dygn så tog jag bilen ner till Nynäshamn för att fira min mor på födelsedagen och sedan åkte jag upp till Bromma och gav Karin hennes presenter, hon fyller ju nio år vår Liss-Karin nu på söndag.
Bilen tuffade på.
På torsdagsmorgonen åkte Gunnar in på Karolinska för operation och jag håller tummarna på ett snabbt tillfrisknande. Efter att ha blivit sövd en gång i mitt liv är det inget jag önskar någon. Svagheten i kropp och tanke efter uppvaket. Smärtan i såren. Nej, som sagt. Det är ingen känsla jag önskar någon. Dock var det en trevlig bonus att få träffa herr och fru Anders Casselbrant hemma hos mor.

Det har blivit långt mellan gångerna sedan vi slutade jobba ihop men i tisdags så lyckades vi få till det i alla fall. Alltid trevligt att träffa Tomas och nu hoppas jag verkligen att vi kan hålla träffarna tätare framöver. Det känns som om det bara tar vid där vi slutade senast när vi ses.

Middag hos farmor och farfar

Lördagen blev inte riktigt som jag hade planerat men en sak som följde schemat var middag hos farmor och farfar. Sofia sjuk och när jag väl fick tag på Axel var han nyvaken och hade varit ute länge kvällen innan. Så jag och Karin tog med oss Anush som precis kommit tillbaka från Armenien på semester. Karin hade fått löfte om att få sköta kameran idag och då snart ingen människa i min närhet vill vara med på bild så blir det bilden nedan från bilturen hem som får illustrera den här dagen. Dock var humöret så bra på Karin att jag blev väldigt glad att fånga henne och Anush på film dansandes i väntan på att jag skulle ordna en parkeringsbiljett. Fantastiskt meterial. EFter en mycket trevlig middag hos farmor och farfar så rullade vi hemåt och som grädde på moset stannade vi till hos Anush där Karin fick popcorn och läsk innan vi fortsatte den långa färden hemåt österledinge. Karin hann knappt i säng innan hon somnade idag. Sista natten med lilltjejen för den här gången.

Roadtrip Roslagen - Nynäshamn, tur och retur

Mune, le gardien de la lune

Milo - MånvaktarenIdag var det biodags med gänget. Erika var redan uppbokad med farmor och farfar så det fick bli utan henne den här gången, jag tror dock att hon hade gilat den här filmen. Det var en fantastiskt trevlig film med en rolig blandning av animerat och sedan tecknat i drömscenerna. Att man dessutom använde många figurer som var uppenbart inspirerade från datorspel som Rayman med flera var en snygg blinkning åt inspirationskällorna. Filmens miljö var verkligen drömska på samma sätt som i Rayman Revolution exempelvis. Det är kul att bli överraskad när man ser animerad film att det inte följer de vanliga recepten från amerikanska animerade filmer, den här filmen kommer från Frankrike och det var en mycket vacker liten saga med en rolig historia berättad på ett bra sätt. För en gång skull var reklamtexten för filmen på SFs hemsida på pricken:
När en faun som heter Milo blir utsedd till Månvaktare är det många som blir förvånade, inte minst han själv. Milo är mörkrädd och kan inte se skillnad på stjärnorna och är inte alls förberedd på det ansvar som uppdraget innebär. När solen plötsligt blir stulen och det är Milos fel blir det kaos och obalans mellan natt och dag. Milo bestämmer sig för att han måste ta tillbaka solen och ställa allt till rätta och ger sig ut på en äventyrlig resa tillsammans med några vänner. Milo Månvaktare är en vacker och förförisk berättelse om en annan värld. Filmen trollbinder med sin prisbelönta musik och stilfulla animationer och berättar samtidigt en fin historia om hur det är att få ett stort ansvar när man inte känner sig redo. Filmen har prisats på flera filmfestivaler och bland annat utsetts till Bästa film på Tokyo Anime Awards.

EFter filmen skjutsade vi hem Axel innan vi åkte tillbaka farmen för att grilla tillsammans med Johan och Lena. När vi kom fram fick vi en liten överraskning då två av Johan och Lenas döttrar med barn hade bestämt sig för att vara med på grillkalaset. Mycket trevligt och det blev mycket gott att njuta av. ROligt att grilla och med tanke på hur lite jag har grillat de senaste åren så är två gånger den här veckan en positiv förändring.

Axel, Sofia och Karin på bio

Koks i lasten

Umeå Fyllskytte Tour 1987Jag måste ha köpt den någon gång under 1985. En snygg sjösäck som jag egentligen inte visste vad jag skulle ha till men jag gillade den, lite kärlek vid första ögonkastet, något inom mig sa att det där var accesoaren jag behövde och den blev min. Idag kommer jag inte riktigt ihåg var jag hittade den men jag har för mig att det var någonstans i Klara Norra. Ett svagt minne säger mig att jag hittade den inne på Sko-Uno men jag är långt ifrån säker. Den låg väl mest och skräpade hemma innan den kom till riktig användning men sedan den dagen har min sjösäck varit en trogen följeslagare i diverse sammanhang. Vem kunde ana att vi fortfarande hänger ihop efter 32 år.

Första äventyret tillsammans blev i månadsskiftet april maj 1986 då jag fick packa min väska med kläder och söka nattlogi hos min arbetskamrat, eller jobbarpolare som jag nog sa då, Perre Svensson på Skånegatan 75. Jag kommer ihåg att frågade honom om jag fick sova över ett par tre dagar innan jag hittade något annat men jag blev kvar till september då jag ryckte in i lumpen, mer eller mindre.
Allt jag hade att klä mig i den sommaren 1986 var det som jag hade packat i säcken, det var allt.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Så blev det då dags i september 1986 att göra militärtjänst. Jag förberedde mig genom att snagga håret och packa min sjösäck igen. Min avfärd mot Boden och Arméflyget skedde i samband med min mors födelsedag och av någon anledning hade jag ett gäng burk starköl kvar efter någon tillställning. Jag minns att släkt från Borlänge hade med sig Gustafskorv. Jag fick med mig en ring korv och ölen med min övriga packning i säcken. När jag satt ensam i hytten på tåget vid Stockholm Central så kom det in en kille och satte sig mitt emot mig där därinne vid fönstret, han tittade på mig en stund och konstaterade lite trevande att för honom var det första gången. Jag tittade på honom och berättade att det var det för mig också. Hans blick flackade mellan sjösäcken som låg uppe på bagagehyllan och på min frisyr. Fram och tillbaka ett par gånger innan han berättade att han trodde att jag var en yrkesmilitär.

Jag frågade honom om han gillade korv. Han sa ja så jag hivade ner säcken och plockade fram starköl och korv. Det var mitt första möte med Robban Elfving.

2:a Pluton - 7:e Specialkompaniet AF1
2:a Pluton – 7:e Specialkompaniet AF1

Efter 10 månader tillsammans i Boden så kom jag tillbaka till Stockholm sommaren 1987. Jag jobbade fortfarande på Ahlsell VVS i Södra Hammarbyhamnen och nu när jag hade varit borta och försvarat landet hade nya kollegor dykt upp på företaget. Bland annat ett par mer eller mindre vapenkåta killar, Robban och Greger som mest pratade vapen på dagarna. Robban hade sin morfar boende ett antal mil utanför Umeå och han och de andra jaktintresserade byborna hade en egen skjutbana. Nu var ju planerna snart igång. Vi skulle upp till by och skjuta lite jaktgevär. Planerna utökades och plötsligt var vi en full bil med ungdomar, öl och skjutvapen.
Vad kan gå fel?

I sista sekund ställde Greger in. Han skickade dock med ett meddelande med Robban att Greger hade precis monterat på ett nytt sikte och att han ville att jag skulle ta med hans bössa och ställa in siktet ordentligt. Det rann några liter öl under den där resan. Öl och kaliber .30-06 Springfield var temat och packningen fick plats i säcken. En vacker dag när andan faller på kanske jag berättar mer om den resan, men antagligen inte.

g.r.c. - Gunnar Roland Casselbrant
g.r.c. – Gunnar Roland Casselbrant, min signatur under några år

Sedan stuvades den undan, sjösäcken. Den kom till heders ibland men mest låg den längst ner i garderoben och plockades bara fram sporadiskt. Men sedan började behovet uppstå igen. Som säljare ute på vägarna bodde vi ofta på hotell men framför allt på vandrarhem runt om i landet och de senaste fem åren har säcken hängt med på olika HVB-hem i Stockholm och Västerås. Tygmärkena har börjat ramla av och det börjar lossna i sömmarna nu.
Det senaste bidraget till alla namnet på säcken blir det sista. Den skall pensioneras nu. När en värdig ersättare har hittats, någon gång under året, då säger jag tack för de här åren till en trogen kamrat.

Mr. Cool 2016
”2016 Du är Mr Cool fortfarande” – Kristina Botros

HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.
HKP3, HKP6, HKP9 och DRIVM. & SIGNM.

Bilen full av flickor

Erika och jag hade bestämt att vi skulle träffas idag efter att jag slutade jobbet. När jag kom ut till Bromma så var det ingen hemma ännu så jag passade på att plocka fram de två baksäten till Skodan som skall säljas och plötsligt stod Sofia och Karin i garagedörren och ville följa med. Kul.
Så jag packade in barnen och vi begav oss mot Nynäshamn för lunch och fika hos farmor och farfar. Det var en mycket positiv överraskning att alla tjejerna ville följa med så det blev en mycket trevlig tripp söderut. Innan vi lämnade Stockholms västra förorter så plockade vi upp Erika i Islandstorget vilket väckte minnen till liv. I juli 2008 på skåne-semester stod Sofia plötsligt uppflugen på en av stenarna vid Ale stenar och sjöng ”Islandstorget, vad är det fär fel där? Jag trippar lite här och där!”. Både Sofia och Erika mindes det direkt.

Erika

Sofia och Karin brukar ju protestera vilt mot att bli fotograferade nu för tiden men när de får leka med kameran själva så blir de lättare att få avbildade. Stelheten försvinner och poserandet tar över. Lekfullt och kul, som det ska vara. Jag hoppas att det där jag vill inte vara med på bild försvinner igen. Är det något jag vill så är det att ha mycket bilder på mina barn.

Sofia och Karin

Sofia och Karin

Sofia och Karin

Efter några timmar hos farmor och farfar så gick resan åter mot Bromma men vi gjorde ett litet stopp vid centralsttionen och köpte lite tidningar och magasin. Jag erbjöd flickorna varsin valfri tidning men Sofia avböjde med förklaringen, jag är ingen tidningstjej och Erika tyckte urvalet var för stort men Karin stegade fram till den blaska som glittrade och blänkte mest. Sedan valde jag ut en tidning till Erika men Sofia ville inte riktigt spela med.
Väl i Bromma igen så lastade jag ur flickorna och lastade i de där sätena till min Skoda. Sedan fick jag en Maria-statyet av Sofia för att pryda mitt hemmaaltare och jag begav mig ensam i bilen hem till mitt kryp-in igen.

Gunnar

Islandstorget – vad är det för fel där?

Sofia sjunder sin egenkomponerade sång ståendes på en sten mitt i Ales stenar sommaren 2008

Julen firas i Nynäshamn

Årets julfirande gick av stapeln i Backlura, Nynäshamn. God mat, tre generationer och sex kusiner samlades för att fira julafton tillsammans. Absolut ingen vill vara med på bild dock, så det blir ett litet ljus i vintermörkret istället. God fortsättning på er.

God Jul