Etikettarkiv: Basism

Denna dag för fem år sedan

Idag för fem år sedan så var det basism i Herrfallet. Jag framkallade precis den här bilden som legat och mognat i något skåp sedan dess. Det finns mer bilder, digitala, som togs den helgen och som ligger på Flickr. Det blev ett inlägg här på bloggen också naturligtvis:

Länk:
http://casselbrant.com/wordpress1/2012/04/30/de-snuska-tolv/

Jag hade precis börjat fotografera analogt igen och det var min första rulle med en Yashica TL ELectro X, som tyvbärr hackade i filmframmatningen. Så det här är i stort sett det totala resultatet av fotograferandet med den kameran.
Kamera: Yashica TL ELectro X
Objektiv: Yashinon 55mm/ƒ1.8
Film: Kodak T-Max 400 ISO

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157629569267102/

Tarzan i Herrfallet

Briljanta bravader (idag för tio år sedan)

Idag är det tio år sedan jag och min bror Anders tillsammans med Perre och Nicke klev in i en replokal i Nacka för att spela musik, utan någon riktig plan för hur det skulle gestaltas. Själv hade jag aldrig muciserat tidigare i mitt liv (förutom någon kaotisk ABF-kurs i akustisk gitarr för länge länge sedan). Det här var ett år när Anders flyttade åter till östkusten efter en herrans massa år på västkusten och Perre började jobba som säljare hos mig på Södertörns EnergiCenter, samtidigt som Anders i samband med flytten också började jobba hos Nicke.

Jag har ingen aning hur mycket de andra grabbarna hade snackat innan om detta men jag kommer tydligt ihåg när Perre sa: ”-Nu när Andres jobbar med Nicke borde vi ju dra ihop ett band och börja lira ihop!”
Det var i mina öron en lysande idé men jag förstod inte alls att det i Perres fråga även innehöll en fråga eller ett önskemål om mitt deltagande, så jag svarade honom att det lät fantastiskt att de skulle börja spela tillsammans.
Perre tittade på mig och sa att jag var inbegripen i planen om ett band. Naturligtvis protesterade jag med argumenten att jag både var tondöv och aldrig kunnat bidra med något i musikaliska sammanhang. Det behövdes dock inte många sekunders övertalning från Pers sida för att få min fåfänga och mitt ego till att straxt ha beställt en bas från Thomann. Det gick fort!

Väl i replokalen så hittade Nicke en låt som han tyckte var lämpligt material för mig att börja med som tondöv och nykläckt basist. Sextondelar. Man tackar.
Efter första repet var jag helt slut i höger underarm; mjölksyran fyllde varenda muskelfiber.
Efter detta första tillfälle så fortsatte våra musiksessioner varje onsdagskväll. Väldigt sart så började vi skapa egna låtar och alla bidrog på olika vi i skapandeprocessen och det var en mycket rolig och positiv period i mitt liv.

The Great Scandinavian Guitar Show

Efter jobbet idag styrde jag kosan mot Fryshuset för årets variant av Scandinavian Guitar Show. Min basistkollega Benke Backhaus skulle också dit så vi synkade ankomsten och lullade runt och kikade på gitarrer och ett fåtal basar och samtalade trevligt och dessutom oerhört initierat i ämnet. Tack vare mässpriser så kunde jag slå till på ett paket nya strängar till min Ibanez och lite patch-kablar till effektboxarna.
En avrundning med kaffe och en chokladmunk så var vi klara för den här gången. Ett trevligt avbrott i min jobbhelg även om antalet basar var begränsat, men sällskapet och en stunds socialt umgänge på musikmässa fungerar ju alltid.

Bas

Rapport från dagen

Ljudbord redan? Det är ju bara oktober

I måndags var jag ute på ett litet speciellt uppdrag. Min vän Tarzan har kämpat i motvind för att bygga en hemmastudio samtidigt som han kämpar på med att vara en bra farsa och en omhändertagande pojkvän och försöker få ihop alla livets trådar. För ett tag sedan så tuttade någon på deras bostad och under tiden som Tarzan sliter med att lösa detta så samlade The Nasty Twelve (föreningen för vuxenmobbing och basism) in lite pengar för att köpa ett mixerbord till vår kära kamrat. Efter att Magnus hade lyckats hitta ett Mackie-bord så skulle vi ha överlämnat bordet till Tarzan förra veckan men det strulade till sig med jobbrelaterade spörsmål för Magnus så vi sköt det till måndagen istället. Nu ville det sig inte bättre än att Tarzan slutade tidigt på dagen och bara satt nere i replokalen och väntade på oss och jag slutade ett par timmar tidigare än Magnus så jag åkte ut till Arninge och hämtade upp bordet för leverans.
Det verkade som vår vän blev glad över bordet.
TNT” gjorde det igen. Hjälpte en vän som behövde det. Känns bra.

Mackie

Tarzan

One Moment In Time – VIII

Blackie LawlessJag minns det fortfarande tydligt. När jag satt hemma på Hundhamravägen 33 i Norsborg och bläddrade i det senaste numret av Kerrang!. Bilden på baksidan av en svettig, blodig Blackie Lawless med bultar och sågklinor och den där inte helt subtila texten ”Death From Above” på basen. Attributen och attityden, jag visste redan när jag såg bilden att jag skulle älska W.A.S.P.
När jag hade lyckats få reda på vilket datum deras debutsingel ”Animal (Fuck Like A Beast)” skulle släppas i Sverige så fanns det ingen tvekan. Jag åkte in till Stockholm och målsättningen var stenklar. Jag skulle komma hem med ett exemplar av plattan. Väl inne i stan blev jag aningens förvirrad av att det inte var en lång kö till butiken, borde inte alla hårdrockare vara ute efter den här 45-varvaren?

Titta på mikrofonstativet. Kätting!
Det var så bra med alla genomtänkta detaljer.
Plattan då? Den var så mycket bättre än jag hade kunnat anat. Ljudet var tungt och otämjt utan att bli för slamrigt. B-sidan ”Show No Mercy” håller jag fortfarande för en av deras bästa tidiga låtar. I dag är W.A.S.P. bättre än någonsin men den där första singeln och det följande debutalbumet var fantastiskt bra. Hur affärsmässigt genomtänkt titeln ”Animal (Fuck Like A Beast)” än var så var W.A.S.P. resultatet av Blackies experimenteranden med band som Sister och Circus Circus, vilka i sin tur var den självklara förlägningen av samarbetet med Arthur Kane i ”Killer Kane Band” efter att de spelat ihop i New York Dolls. W.A.S.P. var egentligen bara det självklara hårdrocksbarnet till New York Dolls. Det visste jag inte då men jag hade det ju redan i mina musikgener.

Rock och öl

Efter en perfekt påskmiddag hos morsan och gunnar så skjutsade jag hem barnen till deras mamma innan jag vände kosan söderut igen. Jag och Tony hade bestämt att vi skulle drick några öl och lyssna på skön musikMoonshine Cruisers motorgård i Farsta. Det blev en bra kväll med Truly Lover Trio från USA och The Troubled Three från Sverige som spelade hela kvällen lång.

Moonshine Cruisers

The Troubled Three

Folk minglar loss

Truly Lover Trio

Natten när Olof Palme mördades

Den där natten för 30 år sedan när någon sköt Sveriges statsminister till döds befann jag mig inte så långt ifrån platsen. Jag hade en kväll på stan med min kollega från Ahlsell VVS, Anders Hedman, ”Stora Norrland” som vi kallade honom. Efter att ha fyllt oss med öl så hamnade vi i den lägenhet på Luntmakargatan som Ahlsell VVS hade ställt till Anders förfogande när han tackade ja till jobbet när han fortfarande bodde i Umeå. Anders hade spelat bas i bandet Witch och när han kom till Stockholm försökte han hitta en fortsättning på sin musicerande. I den här vevan några år efter Manowars debutplatta så hade Veillete Citrons åttasträngade bas blivit något av ett mytiskt instrument i hårdrockskretsar. Den här natten fick jag se och känna på den där basen.
Jag tog antagligen sista tunnelbanan hem till Alby den där natten. Efter så många öl som jag hade druckit så hade hemfärden försvunnit ur mitt minne när jag på morgonen blev väckt av min mor som i stort sett bara väckte mig med orden, ”-Vakna. Olof Palme är mördad!”.

Framför TV’n satt redan Gunnar och tittade sammanbitet på nyhetssändningen. Det är enda gången jag har sett honom gråta.
Tillbaka på jobbet på måndagsmorgonen så var den första kommentaren jag fick ”-Vad har du ställt till med nu då?”.
Att jag ogillade Olof Palme var ingen hemlighet men som de flesta andra politiska motståndare var det fortfarande också vår statsminister som hade blivit mördad. En attack på Sverige som vi kände Sverige då!.