Etikettarkiv: Bas

The Great Scandinavian Guitar Show

Efter jobbet idag styrde jag kosan mot Fryshuset för årets variant av Scandinavian Guitar Show. Min basistkollega Benke Backhaus skulle också dit så vi synkade ankomsten och lullade runt och kikade på gitarrer och ett fåtal basar och samtalade trevligt och dessutom oerhört initierat i ämnet. Tack vare mässpriser så kunde jag slå till på ett paket nya strängar till min Ibanez och lite patch-kablar till effektboxarna.
En avrundning med kaffe och en chokladmunk så var vi klara för den här gången. Ett trevligt avbrott i min jobbhelg även om antalet basar var begränsat, men sällskapet och en stunds socialt umgänge på musikmässa fungerar ju alltid.

Bas

Rapport från dagen

Plötsligt är man i Edsbro

Jag hade ett ärende till min närmaste Bussgods-ombud, vilken visade sig vara belägen i Edsbro, för att skicka ner en bas till en bekant i Skene. Det var min WhiteBird som jag släppte taget om.
Hur som helst så blev det en oväntat trevlig stund i Edsbro och jag skall försöka hinna lägga upp lite bilder här på hemsidan så fort jag hinner. Det är ju inte utan att jag börjar få dåligt samvete för att jag är sen med mer bilder från Gdansk-resan men allt har sin tid.

Kan det vara ett gammalt stationshus kanske?

Om man får drömma en liten stund

Om man får fantisera om det förbjudna en liten stund. Om man skrapade fram den där jättevinsten på Triss eller liknande och kunde investera i sig själv och en själsligt uppbyggelig långsam ekonomisk förlust så skulle min dröm vara att öppna en butik. Den där typen av butik där man har ingången i mitten och två skyltfönster vid vardera sidan av entrén. Butik och lager på entré-planet och bostad på våningen över. En Moto-Guzzi motor tillsammans med några snygga basar, lite boktravar och vintage kameror skulle pryda skyltfönstret. Jag skulle anställa någon snubbe som stod i bas- och gitarrverkstaden och reparerade och byggde instrument medans jag ägnade mig åt att köpa och sälja gamla kameror, udda och ovanliga objektiv och en massa olika filmrullar. Jag skulle sälja vintage-klockor och tillbehör. Åka runt och jaga obskyra bil- och motorcykeldelar, sådana som bara kan vara bra att ha och sådant folk eftersöker. I butiken skulle det ständigt stå en panna färskt kaffe i fikahörnan där kunder skulle kunna hänga i sofforna för att få dagen att gå, för att berätta gamla skrönor eller helt enkelt bara för att vänta att deras instrument blir injusterade. En gammal radio spelar jazz och på baksidan skulle det ligga ett garage med plats för två tre bilar och motorcyklar. Det skulle vara fönsterluckor för fönstren och skyltarna skulle vara handmålade. Där skulle jag kunna gå och pyssla, göra ingenting nyttigt för mänskligheten alls. Bara vara ett litet nav i något slumrande samhälle i vårt avlånga land. Det vore en dröm.

Butik

Butik

Butik

Butik

Butik

One Moment In Time – VIII

Blackie LawlessJag minns det fortfarande tydligt. När jag satt hemma på Hundhamravägen 33 i Norsborg och bläddrade i det senaste numret av Kerrang!. Bilden på baksidan av en svettig, blodig Blackie Lawless med bultar och sågklinor och den där inte helt subtila texten ”Death From Above” på basen. Attributen och attityden, jag visste redan när jag såg bilden att jag skulle älska W.A.S.P.
När jag hade lyckats få reda på vilket datum deras debutsingel ”Animal (Fuck Like A Beast)” skulle släppas i Sverige så fanns det ingen tvekan. Jag åkte in till Stockholm och målsättningen var stenklar. Jag skulle komma hem med ett exemplar av plattan. Väl inne i stan blev jag aningens förvirrad av att det inte var en lång kö till butiken, borde inte alla hårdrockare vara ute efter den här 45-varvaren?

Titta på mikrofonstativet. Kätting!
Det var så bra med alla genomtänkta detaljer.
Plattan då? Den var så mycket bättre än jag hade kunnat anat. Ljudet var tungt och otämjt utan att bli för slamrigt. B-sidan ”Show No Mercy” håller jag fortfarande för en av deras bästa tidiga låtar. I dag är W.A.S.P. bättre än någonsin men den där första singeln och det följande debutalbumet var fantastiskt bra. Hur affärsmässigt genomtänkt titeln ”Animal (Fuck Like A Beast)” än var så var W.A.S.P. resultatet av Blackies experimenteranden med band som Sister och Circus Circus, vilka i sin tur var den självklara förlägningen av samarbetet med Arthur Kane i ”Killer Kane Band” efter att de spelat ihop i New York Dolls. W.A.S.P. var egentligen bara det självklara hårdrocksbarnet till New York Dolls. Det visste jag inte då men jag hade det ju redan i mina musikgener.

Natten när Olof Palme mördades

Den där natten för 30 år sedan när någon sköt Sveriges statsminister till döds befann jag mig inte så långt ifrån platsen. Jag hade en kväll på stan med min kollega från Ahlsell VVS, Anders Hedman, ”Stora Norrland” som vi kallade honom. Efter att ha fyllt oss med öl så hamnade vi i den lägenhet på Luntmakargatan som Ahlsell VVS hade ställt till Anders förfogande när han tackade ja till jobbet när han fortfarande bodde i Umeå. Anders hade spelat bas i bandet Witch och när han kom till Stockholm försökte han hitta en fortsättning på sin musicerande. I den här vevan några år efter Manowars debutplatta så hade Veillete Citrons åttasträngade bas blivit något av ett mytiskt instrument i hårdrockskretsar. Den här natten fick jag se och känna på den där basen.
Jag tog antagligen sista tunnelbanan hem till Alby den där natten. Efter så många öl som jag hade druckit så hade hemfärden försvunnit ur mitt minne när jag på morgonen blev väckt av min mor som i stort sett bara väckte mig med orden, ”-Vakna. Olof Palme är mördad!”.

Framför TV’n satt redan Gunnar och tittade sammanbitet på nyhetssändningen. Det är enda gången jag har sett honom gråta.
Tillbaka på jobbet på måndagsmorgonen så var den första kommentaren jag fick ”-Vad har du ställt till med nu då?”.
Att jag ogillade Olof Palme var ingen hemlighet men som de flesta andra politiska motståndare var det fortfarande också vår statsminister som hade blivit mördad. En attack på Sverige som vi kände Sverige då!.

Bollnäs-tripp

Planen var att jag på tisdagen skulle ta mig en lagom sovmorgon till nio-rycket och sedan susa upp till Bollnäs med saaben för att hämta upp en uppsättning vinterdäck. Jag hade gjort upp med Johan Bergquist att dyka upp under dagen och plocka upp de där däcken men jag hade inte räknat med att jag skulle ha varit tvungen att jobba extra över natten så jag var ganska sliten när jag kom iväg. Upp till Bollnäs rullade det på efter plan och jag höll planerad tid på två och en halv timme. Efter en fika i Musikaffärn och inlastning av däck så var det dags för hemfärd. På grund av den begränsade nattsömnen så var jag helt slut och det tog drygt en timme längre tid att ta sig hem retursträckan. Sliten var nog ordet.

Nå, däcken kom med hem och jag hann träffa Johan och klämma på en bas eller två.

Musikaffärn, Bollnäs

Bass is all

Min kära vän Tarzan har haft min basarsenal undanstuvad och förvarad i sin och bandets replokal inne i Stockholm sedan ett år tillbaka. Skönt att återse de gamla grejerna efter drygt ett år. Översvämningen i villan i Bromma skapade behovet att ställa basarna någonstans, en flytt till ett litet boende gjorde att det dröjde innan jag kunde ta hem dem. Nu är de äntligen här. Jag har glömt mycket men några gamla licks sitter kvar i fingrarna i alla fall.

Basarsenalen

06:50 i Bromma

Först blev det lite bashäng med Magnus och Staffan i Upplands Väsby. Sedan på besök hos barnen. Först middag med alla samlade och äntligen en natt ihop med Svenska SmåFlicksFörbundet igen. De sov så sött nu på morgonen och jag har saknat dem så mycket i sommar. Skulle vilja ha dem omkring mig mycket mera.

Morgonmys