Etikettarkiv: Barbra Duarte

Miljöterapi

PM - Överlämningar ur ett miljöterapeutiskt perspektiv Det har ju varit en del intenutbildningar och annat att pyssla med under den senaste tiden. Oktober och november hade jag väl rätt mycket att göra och nu när det bara är julstöket kvar på årets agenda känns det som ett intressant 2017 ligger för våra fötter. Inför 2016 lovade jag mig själv att grilla minst en gång och att äta kräftor minst en gång. Efter som jag misslyckades med det så får det vara min målsättning för 2017 istället.
En av de internutbildningar jag deltog i under hösten var utbildningen i Miljöterapi. Jag och några kollegor i Väsby skrev ett PM om Överlämningar i ett Miljöterapeutiskt perspektiv som jag tänkte att jag kunde delge omvärlden här. Det är skrivet utifrån att vi inom vår egen verksamhet lokalt behöver komma vidare med det miljöterapeutiska förhållningssättet genom bland annat att se till att våra överlämningar följer ett miljöterapeutiskt tankesätt.
Läs om du vill.

On Top Of The World, or at least Stockholm!

Omlagt schema inför planeringsdag med jobbet så att ingen skulle behöva jobba natten innan eller följande natt. Så vad händer? Vikarie sjukskriver sig och jag blir kvar över natten. Vilket leder till att jag naturligtvis är helt slut efter en hel dag med grupparbeten och åsikter. Dock hade vi ett trevligt avslut på Hotel Continental och efter lite häng på deras skybar ”Capital” så rundade vi av med en trevlig middag på restaurang The Market. Den här dagen blev mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats och vi har nu en tydlig riktning med vårt arbete mot framtiden. Nu kan det mycket väl vara i elfte timmen då den politiska verkligheten har ställt hela verksamheten, ja hela företaget, inför nya och med största sannolikhet omvälvande utmaninger det närmaste året. Idag passade vi dock på att njuta av kollegor i en mer avslappnad miljö.

Vi hade konferensen i Dalarnas hus på Vasagatan i Stockholms centrala delar. Vi hade ”Gustafsrummet” och det gladde mig oerhört att frukostmackorna hade Gustafskorv som pålägg. Tröttheten jagade jag så gott jag kunde på flykten med kaffe. Servicen på Dalarnas hus var utmärkt och personal bevakade gästernas behov av att ta sig in i lokalerna med ständig närvaro. Låsta dörrar men vi behövde aldrig änta länge på att någon öppnade dörrarna för oss när vi tillfälligt hade lämnat lokalen. Mycket bra betyg måste jag ge dem.
På bilden hänger jag med min vapendragare Mosa, en kalaskille och ytterst kompetent kollega.

På toppen av Stockholm