Etikettarkiv: Bålsta

Försenad är jag på väg igen

Man sitter där i sin lätt rostiga gamla Toyota med hål i avgasröret på E18 på väg norrut och till jobbet i Bålsta. Sen med över en och en halv timme och mins en halvtimme kvar att köra. Då dyker de upp. De ansluter från påfarten från Bergshamra, de har väl kommit med båten till Kappelskär, och de ser ut att ha det bättre än jag. De ser ut att njuta av sommaren och att vara på väg. Min trötthet och frustration över att vara sen till jobbet och alltid i brist av tid till vad det än må vara som borde göras gör mig vansinnigt avundsjuk. Sitta där och vråla i en öppen jänkare, bara några mil kvar till en bil-träff och den kalla ölen.

Arbetspassen den senaste veckan flyter ihop med varandra och jag har svårt att skilja dag från dag. I förmiddags på väg he, från Bålsta funderade jag på att återupprätta den gamla management- & framgångsbokmarknaden med att skriva en ok med titeln Arbetet – Din livsstil med underrubriken Så blir även du en framgångsrik arbetsnarkoman. Nu när jag firat ett år som vanlig heltidsknegare känns det ju lite som en paradox att jag är upptagnare än någonsin men jag har svårt att faktiskt hinna få något gjort.
Jag skulle ta mig tusan ta och skriva den där självhjälpshandboken ändå! Jag menar, min syn på arbete, moral och flit skiljer sig ju från hela min samtid så man skulle ju antagligen kunna generera någon lättkränkt litteraturkritiker ett ulcus perforare. Det vore ett kul projekt. Arbetsfilosofi. Nåväl, de lediga timmar jag har haft den senaste veckan har jag ägnat åt att tvätt upp tvätthögen och att hjälpa Anush med flytten till södra sidan av stan. Packa upp kläder och skor. Nu är jag hemma en stund, och hänger ånyo tvätt eftersom min tvätthög växer fortare än jag hinner tänka.

Åter till den där bilen, den där cabrioleten med finsk flagga i aktern och glada människor i durken. Just nu skulle jag vilja ha den där känslan igen. Känslan av att vara på väg. Den där känslan av att vara on the road och känslan av frihet.

Sko

Finska raggare

En plats i solen

Riktig sommarvärme. Min gamla arbetsplats. Jag började här som vikarie under hösten 2012 under tiden som jag fortfarande jobbade på SBA som säljare. I Upplands Väsby blev jag kvar till början av 2014 då jag stack iväg till Vallentuna. Men redan i början av 2015 var jag tillbaka. Det känns som att året i Vallentuna var mycket längre så här i backspegeln, men det var den inte. Det hann bara vara ett skifte av halva personalgruppen och dessutom så hade jag ju redan under sommaren 2013 börjat tagit extrapass i Vallentuna. 2014 var jag där närmast heltid.
I Väsby var jag som sagt tillbaka i början på 2015 igen och i mitten av året var jag etablerad som vikarie i huset igen. Det har varit en underlig period och så fylld av dubbla känslor. Jag har fått jobba med bra personal, framför allt vikarier faktiskt, och jag har träffat en kvinna som betyder mycket för mig privat och jag har stött på ett massivt motstånd mot att utföra arbetet enligt den pedagogik som företaget har ålagt oss att använda. Kampen mot att få kollegor att utvecklas till en effektiv och kompetent arbetsgrupp gick om intet.

När Jens valde att lämna oss så var det väl sista dödsrycket för mig på enheten. Kampen slutade med en förflyttning till Bålsta och jag ser knappast någon ljusning för ”Åttan” inom någon snar framtid.
Trots min hat-kärlek till ”Åttan” så finns det ju händelser som går att binda till precis allt som du ser på bilden nedan. Grillen, de målade möblerna, brandtrappan, Anush…ja, till och med de vita bildäcken, jag kan nog koppla allt till olika händelser och historier. Men nu har jag gjort mitt på det här boendet och sedan sex veckor tillbaka så är jag ännu längre norr om Stockholm.

Anush på Vårljus i Upplands Väsby
Klicka på bilden för en förstoring.