Etikettarkiv: Bakhåll Förlag

Julian Barnes – Citronbordet

Julian Barnes - CitronbordetCitronbordet skriven av Julian Barnes var en mycket intressant bekantelse. Då jag inte läser om litteratur i någon utsträckning längre, det var något jag gjorde med liv och lust under mitt sena 1980-tal och under mitt 1990-tal. Citronbordet var en mycket trevlig bekantskap. Citronbordet är en novellsamling med en tematik och temat är att åldras, ålderdom. Noveller som Hygien, Återuppförandet, Aptit och Odlingsburen håller en fantastisk kvalitet och det finns ärligt talat ingen svag länk mellan de här pärmarna. I och med den här boken så har jag fått en ytterligare litterär hjälte att odla bekantskp med. Det skall bli spännande att se om jag kommer att uppskatta essäer och romaner från Mr. Barnes eller om det är novellformen jag kommer att fastna för. Hur som helst så är detta en läserfarenhet jag kan rekommendera alla som vill njuta en god bok och kan närmast garantera att ni kommer att ha funnit något ni vill lära känna ännu mer och bättre.

Voltaire – Candide

Voltaire - Candide, eller optimistenDet här var fantastiskt rolig läsning. Tempot kan näsrmast beskrivas som halsbrytande och det sparas inte på krutet här inte. Ingen mänsklig svaghet är för usel för att döljas. I raketfart får vi hänga med Candide genom halshuggningar, skeppsbrott och jordbävningar med mera genom med den ständiga förhoppningen att hitta det goda hos människan. Det onda behöver inte ens skrivas oss på näsan vi ser det i ögonovrån helt oförblommerat genom hela resan. Det är en fantastisk resa på alla sätt. Optimisten Candide är säker på att hans läromästare Pangloss, som undervisar Candide i metafysisk-teologisk kosmo-tramsologi säger ”Följdaktligen har de som hävdat att allt är väl pratat strunt: de borde ha sagt att allt är till det bästa.”. Den naive Candide försöker också se på värden med detta perspektiv, aatt allt är till det bästa. Det gör hela hans liv till en enda lång försvårad kamp och plåga men han upprätthåller sin optimistiska tro. Mäster Pangloss lära, hela vägen.
Vad kan man säga?
Läs den! Kul bok, du kommer inte att ångra dig men den kommer inte att förändra ditt liv.

Willy Vlautin – Sviker dig aldrig

Willy Vlautin - Sviker dig aldrigWilly VlautinsSviker dig aldrig” blev en positiv upplevelse. Jag hade aldrig tidigare hört talas om författaren innan men tack vare de månatliga bokpaketen från Bakhåll förlag så landade den här i mina händer och det är jag tacksam för. Den unge Horace Hopper brottas med sin identitet och sin självbild. Med blandade etniciteter som vit och indian så väljer Horace att kalla sig för Hector och utge sig för att vara mexican när han skall förverkliga sin dröm att bli proffsboxare. Det är ett ledigt berättande och man blir snabbt bekant med de olika personerna i berättelsen som har ett skönt flyt och ett tempo som ger berättelsen sin karaktär och förstäreker miljö. Om jag springer på någon annan av författarens böcker så kommer jag definitivt att läsa det. Så pass bra tyckte jag att det var.
Att ha långt till arbetsplatsen och åka kommunalt har verkligen sparkat igång mitt läsande igen och nu tar jag mig an nästa bok så den lär väl dyka upp här inom kort.

Över floden in bland träden

Ernest Hemingway - Över floden in bland trädenTidigare när jag har försökt läsa Hemingway har det hänt att jag efter ett antal sidor helt enkelt slagit ihop boken på grund av att jag känt mig fullständigt uttråkad. Så skedde till exempel med Och solen har sin gång, kanske för att jag var för ung eller för att jag var intresserad av annan litteratur när jag försökte läsa den, omöjligt att veta. Så när jag to mig an Över floden in bland träden så hade jag bara läst Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Den här gången blev det annorlunda. Huvudpersonen överste Richard Cantwell är som jag en bitter 50-åring. Nu är jag inte liksom Cantwell ärrad av krig och strid, mina erfarenheter avövningar i uniform är ytterst begränsade, men av livet och livets outsinliga förmåga att slå en på käften i tid och otid. Så där är jag, en bitter 50-åring som precis har förlorat det sista fåfänga försöket till manlig odödlighet mitt liv och slår upp sidorna i Över floden in bland träden. Cantwell är inte bara bitter. Inte alls faktiskt, Cantwell är en sentimental romantiker och när han åter anländer till sitt älskade Venedig så är det en mycket fin kärlek till staden som framträder ur berättelsen. Kärleken till staden och dess invånare, en förståelse och känsla av tillhörighet för översten. Snart presenteras vi för kärleksaffären med nittonåriga Andrea. Berättelsen och kärlekshistorien är berättelsen om Hemingway och Adriana Ivancich. Hemingway var i sitt fjärde äktenskap när han träffade Adriana och jag har inga problem att känna sympati för Hemingways känslor för henne. Han var uppenbarligen bitter på sin, kanske sina, fru, fruar, och reviataliseringen och hoppet om ett nytt liv öppnar plötsligt dörren.

Adriana IvancichVIsst, Hemingway hade sina behov att vara macho och jag vet mer än en person som skulle kalla det hela för gubbsjuka, vad det nu är annat än äldre kvinnors avund. När jag läser Över floden in bland träden så är jag fullständigt avväpnad. Den sentimentale romantikern i mig förstår överste Richard Cantwell fullständigt. Nu noterar jag plötsligt att vi har samma initialer också, irriterande nog. Hela mitt liv har jag med viss avund sätt på män som kunnat resa och tillbringa tid på sköna platser med viss avund och Hemingways Key West, Kuba och Paris är en livslång dröm. Nu när mitt Venedig skulle bli av i form av Yerevan (Երեւան) och planen att kunna ha ett exotiskt andra hem där jag skulle leva med min unga Adriana delar av året och sedan kunna utstå mörkret och kampen i Sverige med vetskapen om att det finns en annan del av livet också. Nu blev det inte så, den fåfänga drömmen dör. Överste Cantwell dör och det som finns kvar är en kärlekshistoria värd att läsa och bära med sig.

Anton Tjechov – Damen med hunden

Damen med hundenDamen med hunden är ju inte den bästa novellen i den här samlingen men har fått ge namn till samlingen. Det finns noveller i den här upplagan som är riktigt bra, så bra att man bara njuter av läsningen men jag kan inte riktigt förstå varför Damen med hunden anses så stor. Det finns ju tjogtals med andra Tjechov-noveller som smäller högre. Förlaget, Bakåll, säger så här Detta novellmästerverk, en av världens mest kända berättelser, flera gånger filmatiserad, får inleda vår urvalsvolym. Själv njöt jag långt mer av flera av de andra novellerna. Smak och konst, inte helt självklart vad man kommer att gilla och inte. Min personliga favoritnovell av Tjechov, Hämnaren finns inte med i den här volymen men ingen sorg över det. Det finns enormt mycket litteratur mellan pärmarna. För den som har läst mycket så är det med ett leende på läpparna när man läser de bästa inom en genre, för det blir så uppenbart att så mycket av det som har skrivits senare har tagit inspiration av och ibland bara plankats rakt av från de stora. Anton Tjechov har inspirerat många, få, om någon har klarat att förbättra det.

Flannery O’Connor x 2

Flannery O'ConnorFlannery O’Connors författarskap upptäckte jag i vintras då jag läste Ta himmelriket med våld och fastnade för hur fantastiskt Flannery O’Connor lyckas få sitt persongalleri att smälta samman med miljön i den amerikanska södern. Det katolska perspektivetger ytterligare en dimension, trots att jag inte är så skolad i den katolska världen så tycker jag ändå att de rudimintära kunskaper jag har i ämnet räcker till för att jag skall förstå och uppsktta den vinkeln i böckerna. Den vinkeln är också otroligt viktig för det den själva essence som ger motivbilden. Det är närmast omöjligt att förstå karraktärerna i persongalleriet om man inte har författarens katolska perspektiv med sig in i berättandet.
Nu är jag otroligt nyfiken att läsa de två novellsamlingarna som är det som återstår av Flannery O’Connors författarskap. Att läsa henne i novellform tror jag kan vara en riktigt trevlig läsupplevelse. Flannery O’Connor dog redan vid 39 års ålder och de två romanerna Blodviss och Ta himelriket med våld och novellsamlingarna En bra karl är svårt att finna och Allt som stiger måste stråla samman är den totala produktionen. Dessutom kommer dagboksanteckningarna The Prayers Journal. Att sätta tänderna i att plöja igenom hennes fullständiga produktion känns lite som en litterär pilgrimsfärd och det skall bli mycket intressant att fullfölja det projektet. Det är kul att upptäcka att mina två stora författarupptäckter i år har varit två kvinnliga författare. Ester Blenda Nordström och Flannery O’Connor har varit två absoluta pärlor att lära känna och i båda fallen så är suget att läsa de kompletta produktionerna stort.

Det karga amerikanska södern där människor lever mellan det goda och det onda och kan falla åt vilket håll som helst helt utan förutsägbarhet är den miljö som Flannery O’Connor målar med sina tunna men svarta och ändock komiska penslar. Inte sedan mina Samuel Beckett-dagar har jag läst någon som kan rita litterära bilder med så svart komedi som Flannery O’Connor gör. Hennes genre har kallats grotesque och noir och jag tänker inte protestera men tycker också att man kalla hennes verk för religiös litteratur.

Länkar:
Bakhåll förlag
Blodviss
Ta himelriket med våld
En bra karl är svårt att finna
Allt som stiger måste stråla samman
The Prayers Journal(New York Times)
Flannery O’Connor läser ”A Good Man is Hard to Find”
Some Aspects of the Grotesque in Southern Literature
ISBN 978-91-7742-475-8

Byn i vulkanens skugga

Byn i vulkanens skuggaDen av glädje bubblande känslan när man upptäcker något litterärt av en dignitet som man inte kunnat ana är underbar. Det flöde av språklig virtuositet som formligen sprudlar som champagne sida upp och sida ner genom personbeskrivningar, miljöer och anekdoter. Det var verkligen inte igår som jag fick upptäcka en så här rolig läsupplevelse. En fullständigt unik prosa med ett forsande driv och en personlig ton som verkligen gör boken till en bladvändare av högsta rang.
Ester Blenda Nordström är en svensk Günter Wallraff, Ernest Hemingway och Jack Kerouac i ett, men med ett driv i berättandet som kan mätas med drivna pennor som Tom Wolfes exempelvis.

Ester Blenda Nordström är en hjältinna och förebild. Nu kommer jag att försöka läsa ikapp det som finns utgivet av henne så snart tid gives.

Om jag låter larvigt lyrisk så är det ändock inget mot vad jag känner. Det här är litteratur som får mig att fantisera om att åka på semester ensam till en stuga med en handfull romaner och inte titta ut ur gömslet innan bokhögen är avklarad, vinet urdrucket och kaffet malt till sista bönan.

Länkar:
Bakhåll förlag
Ester Blenda Nordström
ISBN 978-91-7742-461-1