Etikettarkiv: Apple

Det måste rimligen kunna bli roligt igen?!

Just nu saknar jag en habil laptop att släpa runt på och kunna vara lite kreativ med. Just nu saknar jag känslan jag hade när jag pillade med gamla datorer och skrev inlägg som Backyard Computing och läste Mae Ling Maks krönika i Maximum Linux (oktober 1999) eller som när man satt med sin IBM ThinkPad 600:a med ett nyinstallerat OS/2 i knät uppe i Sjöfallet och bara njöt av att hacka några rader REXX eller knacka HTML(r) eller något annat kontemlativt tangentbordsknackande. Just nu saknar jag att luta mig tillbaka och knacka tangenter bara för att knacka tangenter. Låta inspirationen koma av sig själv och flöda ut genom fingrarna när den väl kommer. Sitta där med begränsningar som föder möjligheter. Just nu saknar jag att vara hungrig på kunskap och att vara den som ser vilka sköna möjligheter det finns om man bara är öppen för intrycken, sådär öppen för intrycken att man bara följer med känslan tills man kommer på sig själv med att sitta och skriva artiklarna om det där som händer och som kommer att hända.
Jag saknar det och just nu vill jag känna den där känslan igen.

Jag vill hitta en laptop man kan installera OS/2 på (eller åtminstone ArcaOS 5.0) eller en gammal MacIntosh PowerBook och skriva flat file-databaser och kalkylark med fiffiga lösningar. Tänk att åter sitta med en lagom gatstökig laptop och knacka färgkodad HTML(r) som en pirat igen. Bara i en sådan datormiljö kan man bli tillräckligt kreativ för att skriva bra texter och känna det gränslösa flödet. Det konforma datoranvändandet tog bort det roliga och kreativa och låste in oss i en handfull trista förutsägbara sociala medier. Ge mig tillbaka känslan av att vara konträr och lite revolutionär igen. Det måste vara lite farligt att vara kreativ. Det måste vara lite St. Pauli och Reeperbahn över datorlivet igen. Okej jag har blivit äldre, jag vet det, men jag hör ingen prata överklockning och det finns ingen custom-falang i hacker-världen. Ledsamt. Sedan David Cantrell gjorde om sin Mac till en väckarklocka har det fan i mig inte hänt ett enda dyft i den riktiningen. Jag ser ju knappt dekaltrimmade laptops längre! Vad är det med folk.
Nu sitter jag här och är lika delar nostalgiker som visionär. Det måste ju kunna gå att vara lite Rock’n’Roll, som när man installerade sin första skarpa webbserver på fast IP-adress, även som mobil datorkraftsanvändare. Våga vägra någon trist surfplatta med skärmtangentbord! Jag har har ihopvikbara tangentbord till mobiltelefoner, jag menar för jösse namn att man måste ju kunna skapa i ett flöde. Inte trycka på färdiga emojs-ikoner. När vi 2002 sa att internet och mobiltelefonutvecklingen leds av japanska tonårslickor som tvingar NTT DoCoMo att vara nyskapande och på tårna så att vi i väst vet åt vilket håll vi skall titta så trode vi att de där tonårstjejerna skulle visa utvecklingen inte att vi skulle tvingas bli dem medans de springer vidare på nästa boll. Nu är det så puttinuttigt så man får klåda, jag saknar banne mig WAP och hajpen och förväntningarna på att kunna klicka på länkar på en treraders skärm med två färger, mörk och ljus!

Min nya målsättning inför 2018 blir att hitta mig en duglig laptop som duger till de där sköna kreativa uppgifterna. Så får det bli.

Plats för ett PS här: NTT DoCoMo är fortfarande skitballa och allt nytt är inte av ondo. Podcasts är ju helt klart det nya gamla. Ville bara nämna det.

Mae Ling Mak

Opera för inga pengar alls

• Det är så typiskt.

En dryg månad efter att jag äntligen (efter flera år) gjort slag i saken och halat upp lädret och pröjsat för en licens så bestämmer sig Opera för att släppa sin webbläsare fri…
Nåväl. Du som inte använder Opera har nu ingenting att skylla på.
Passa på att ladda ner webbläsaren som håller sig till standarder…det ni, ni som fortfarande envisas med att använda fossilen Internet Explorer.
Oavsett om du använder Windows, Mac, Linux, FreeBSD, Solaris, OS/2 eller QNX så finns det resurser att ladda ner.
Det finns naturligtvis en massa andra varianter också som till mobila enheter med mera.

Tusan, Peter. Kunde du inte ha förvarnat en stackars fattig webbsurfare?

Jag antar att inte ens du visste om vad som var på gång, eller?

Sjöfallet – rekreation i Västmanland

Första gången jag hörde talas om den här platsen var sommaren 1995.
Jag och min bror Anders var samtidigt en vecka nere på Gotland. Han hade precis brutit med sin flickvän och jag hade precis börjat träffa Elsa regelbundet.
Samtidigt satt Elsa och hennes syster Sara i Sjöfallet tillsammans, båda hade nya förhållanden och båda satt på glasverandan på kvällarna och drack vin och väntade på att deras respektive skulle ringa upp.
Så började jag bygga upp en bild av den plats som vi nu oftast besöker flera gånger om året med hela familjen.
Ett knappt år senare kom jag hit för första gången tillsammans med Elsa och Isolde. Det var grått, regnade och vi frös…det var underbart.

Cirka en mil utanför Lindesberg ligger ett hus med utsikt över en sjö.
Vid denna sjö utspelas de mest spektakulära solnedgångar som tänkas kan. Alla palettens färger kan här blandas på himlavalvet, från det mjölkvita gröttjocka uppstigande diset till den nattsvartaste svarta som en natt i en svensk skog kan erbjuda.
Där erbjuds den skönaste av vilor, det lugnaste lugnet och den vackraste av utsikter.

Varför tar det mig fyra timmar att köra hit när det bara tar två timmar för alla andra?

Anna Virin 2004-07-16

Ännu en gång har den casselbrantska familjen tillbringat en skön tid i huset på Sjöfallet
Sjöfallet är min svärmors sommartorp i Västmanland och den senaste permanentboende som huserade på stället var Margit.
Margit var min Elsas mormors syster, eller alltså min svärmors moster.
Margit lämnade jordelivet hösten 1991 men hade sedan flera år tillbringat vintrarna i Örebro och nu övergick alltså Sjöfallet till att bli ett ”sommarnöje”.
Och jag satte mina stora fötter på denna mark första gången 1996.

Det här stället har en del förutsättningar som är fantastiska. Tänk de sommardagar som vi har fyllt huset med Niclas och Anna, Martin, Sara och Robert, Storfaster Carin, undertecknad och Elsa, plus alla barnen (våra och jensens).
Fantastiskt, helt enkelt.

För mig är Sjöfallet och bärbara datorer synonympt förknippade. Jag hade ingen med mig 1996 eftersom jag då ännu inte hade blivit biten av den stora datorsjukan.
Året efter satt jag där med Elsas Apple PowerBook 150 i knät tillbakalutad i gungstolen.
Sedan dess har mina IBM ThinkPad 600 och COMPAQ LTE 5280 fått följa med på turerna till Sjöfallet.

Det finns ingen annanstans som jag har kunnat samlat tankarna tillräckligt mycket för att skriva kod som i Sjöfallet.
Eller så har jag bara pluggat in hörlurarna i 600:an och lyssnat på lite skön musik.

Sjöfallet har också ett liv i sin geografiska realitet.
När Per Han med familj var på besök gick vi ut för att se om vi kunde hitta några hästar som våra flickor efterfrågade. Vi promenerade längs grusvägarna och stigar.
När jag och Per kom tillbaka till huset, efter att ha letat efter lite hästar för barnen att klappa, så stod en traktor på vägen nedanför huset.
Snart kom bondens son gående.
Vi samtalade ett tag och jag kunde inte låta bli att fascineras av den närhet och samverkan, kontroll (i positiv bemärkelse) som finns i ett så begränsat samhälle som de små byar och städer som finns runt om i det svenska landskapet.

Att sitta med ett glas vin på glasverandan och se på de alltid lika vackra solnedgångarna…det slår det mesta.
det är en kontemplation som är svår att ersätta.

Tack Virins, för att ni tog mig dit.

Rolle gör en Apple

Performa 5260:: Apple gör sin debut i CasselNET.

Ja, så har det då hänt.
Det som jag aldrig trodde skulle ske.
Jag är nu ägare till tre Apple-datorer.
Två stycken Performa 5260 och en LC. Det är ju inga superdatorer direkt men de skall nog kunna få sina arbetsuppgifter i det casselbrantska nätverket.

Det var en skola i trakten som ville bli av med sina gamla maskiner och naturligtvis ställde jag upp och hjälpte dem.

Dessutom så kom jag över en bunt med manualer för bland annat IBM PS/2- & Victor-datorer på en annan skola.
Skall se om jag inte kan göra dem åtkomliga här på webbsajten så småningom.

If you have an apple and I have an apple and we exchange apples then you and I will still each have one apple.

But if you have an idea and I have an idea and we exchange these ideas, then each of us will have two ideas.

George Bernard Shaw

Backyard Computing

Compaq LTE5280♠ Backyard computing handlar om att använda gamla bärbara datorer med intressanta operativsystem regelbundet. Helst skall man använda sin bärbara följeslagare regelbundet och envisas med att
använda den till något intressant som att skapa webbsidor, programmera eller använda som spelemulator.

Det är computing som tilltalar de som kan ha enormt mycket utbyte av en dator som inte behöver vara det värsta på marknaden (de maskinerna lämnar vi hemma på skrivbordet).

Jag upptäckte min egen förkärlek för gamla bärbara datorer när jag äntligen hade råd att köpa mig en splitter ny ”top of the line” IBM ThinkPad 600. Detta var 1998 och jag kände mig oerhört nöjd med mig själv och min nya fina dator, den snabbaste processor som suttit i en bärbar (Pentium 233MMX).
Det började strula ganska så omgående dock.
Efter några månader så gick kontakten till nätströmmen på moderkortet sönder. Nu var jag hänvisad till att köra enbart på batterikraft och en batteriladdare
kostade ett par modiga tusenlappar så det dröjde ett par månader innan jag tog mig råd att införskaffa mig en. Samtidigt passade jag på att köpa en CD-ROM-drive vilket inte fanns med i grundkonfigurationen, vilken var den billigaste möjliga.
Missförstå mig inte nu. IBM:en var en underbar maskin.

Tunn snabb lätt att ta med och en ytbehandling som är det läckraste jag känt
hittills på en bärbar dator.
Men den gav mig redan från början dåligt samvete.
Jag ville ju ha en bärbar dator för att kunna skriva texter och göra webbsidor på nätterna när jag jobbade och när jag var hemifrån över en helg med familjen någonstans.

Där satt jag med en ny snabb och redan trasig dator som jag inte kände mig
tillräckligt produktiv med.
Tidigare när jag åkte iväg någonstans med familjen hade jag lånat min frus Apple
PowerBook 150 och tyckt att det varit roligt att ta fram den en stund på kvällen och skriva lite.
Den svartvita 8′-skärmen och den på pappret låga prestanda invaggade mig i en
känsla av kreativitet. Det spelade ingen roll om det jag skrev inte gick att använda till något särskilt för det kändes helt ok att bara vara lekfull och kreativ när jag hamnade framför skärmen på den alldeles för tjocka och klumpiga PowerBooken.

När batteriet på min ThinkPad började tappa effekt och jag tittade på priset för
ett nytt upptäckte jag att jag inte hade någon som helst lust att lägga dryga tvåtusen kronor på ett batteri som ger datorn kraft i två timmar och sedan måste
laddas åtskilliga timmar för att kunna användas igen.
Jag befann mig i en situation där jag var tvungen att planera varenda stund av datoranvändande och det fanns inget kreativt i det.
Jag hade vid det här laget fått blodad tand och PowerBook´en befann sig allt som oftast utlånad så jag ville ha en ny maskin att leka med.
En billig begagnad bärbar som jag kunde använda när jag ville och på mina egna villkor.

Lindows.com - Bringing choice to your computer!

För ett par månader sedan så frågade min chef om jag visste någon som var
intresserad av att köpa en gammal bärbar.
Jag blev naturligtvis intresserad och lovade honom att jag skulle höra mig för och passade på att förhöra mig om vad det var för någonting som han sålde.
Först rann intresset av mig fullständigt, en gammal Compaq med 120 MHz Pentium processor, 16 MB RAM-minne och hårddisk på 770 MB.
Det lät för gammalt och för slött i mina öron.
Men redan efter ett par dagar så märkte jag att jag tillbringade för mycket tankar på maskinen för att kunna låta bli att visa mitt intresse.
Jag mindes också den Linux HowTo som jag hade läst något halvår tidigare och som handlade om hur man tryckte in Slackware på en bärbar dator med bara 4 MB RAM och floppy att tillgå som entusiasmerade mig mycket, och på den artikel i någon Linux-blaska (Maximum Linux, oct 1999) skriven av Mae Ling Mak som hade gått över till Linux från Windows.
Bilden där hon poserar med sin bärbara, en typiskt bohemisk student, ständigt med sin bärbara dator med sig.
Riktig ”backyard computing”.
Min chef erbjöd sig att ta med den och låta mig prova den ett tag innan jag bestämde mig för om det skulle bli en affär eller inte.

När han hade med sig datorn så visade det sig vara två datorer, varav den ena hade en krossad skärm, en dockningsstation med möjlighet att köra både floppy och CD-ROM samtidigt.
Perfekt, två hårddiskar innebär att jag kan ha olika operativsystem på dem och
därför ha en väldigt dynamisk maskin.

Så här sitter jag nu och tittar på en knivskarp skärm på min Compaq LTE 5280 med
OS/2 Warp 4 och känner mig mer nöjd med mitt bärbara sällskap än på mycket
länge.

Mars 2002
Jag har nu sålt min Compaq till en fattig student. Nu har jag bestämt mig för att göra något vettigt av min ThinkPad igen.
Jag har tryckt i 128 MB RAM ytterligare (160 totalt) och installerat eComStation 1.0 och letar nu efter bra priser på batterier.
Som sagt, släng aldrig dina gamla trotjänare…de kan rocka på ett bra tag till.