Etikettarkiv: Anton Tjechov

Anton Tjechov – Damen med hunden

Damen med hundenDamen med hunden är ju inte den bästa novellen i den här samlingen men har fått ge namn till samlingen. Det finns noveller i den här upplagan som är riktigt bra, så bra att man bara njuter av läsningen men jag kan inte riktigt förstå varför Damen med hunden anses så stor. Det finns ju tjogtals med andra Tjechov-noveller som smäller högre. Förlaget, Bakåll, säger så här Detta novellmästerverk, en av världens mest kända berättelser, flera gånger filmatiserad, får inleda vår urvalsvolym. Själv njöt jag långt mer av flera av de andra novellerna. Smak och konst, inte helt självklart vad man kommer att gilla och inte. Min personliga favoritnovell av Tjechov, Hämnaren finns inte med i den här volymen men ingen sorg över det. Det finns enormt mycket litteratur mellan pärmarna. För den som har läst mycket så är det med ett leende på läpparna när man läser de bästa inom en genre, för det blir så uppenbart att så mycket av det som har skrivits senare har tagit inspiration av och ibland bara plankats rakt av från de stora. Anton Tjechov har inspirerat många, få, om någon har klarat att förbättra det.

August Strindberg – Ett halvt ark papper

August Strindberg - Ett halvt ark papperDet spelar ingen roll om Strindberg skriver poesi, romaner eller noveller, han gör det med en glöd och styrka som få andra klarar. Jag har läst ett antal olika romaner av Strindberg och han brevkorrespondens med Harriet Bosse men jag har faktiskt inte ägnat hans noveller någon uppmärksamhet tidigare. Den här samlingen gav definitivt mersmak. Från den inledande och titelgivande Ett halvt ark papper som är kort men med en otroligt bra berättaridé som först lämnar en med känslan av att man hade velat läsa mer men sedan mognar novellen i själen och man inser att den är precis så lång som den behöver vara. Ett livsöde på ett halvt ark gulnat papper. Scener från Helvetet är för mången separerad förälder ack så aktuell ännu idag. Vad gör vi varandra? Den sentimentalitet som jag lider av alldeles för ofta fick sitt lystmäte i I vindskontoret och de lite mer berättande novellerna som Måste och Skräddarns skulle ha dans är strindbergska författarpärlor.

Min bokgud och mästare har alltså ånyo bjudigt mig på fantastiska läsupplevelser. Mina största novellupplevelser har jag fått av Anton Tjechov men jag inser att det finns flera beröringspunkter mellan dessa två litterära giganter. I vissa av novellerna i den strindbergska samlingen så hör jag den tjechovska tonen klinga men det är ändå så olika. Efter att ha lagt ifrån mig boken så är det ändå Skräddarns skulle ha dans som är den novell som värmer mig mest i minnet. Person- och miljöskildringen i den novellen når absolut toppen. Fantastisk berättelse.