Etikettarkiv: Anton Tjechov

Friedrich Dürrenmatt – Med brott benådad

Friedrich Dürrenmatt - Med brott benådadEn bok som legat oläst i hyllan ett bra tag. Friedrich Dürrenmatt var för mig en tidigare okänd bekantskap men plötsligt satt jag med boken i handen. Friedrich Dürrenmatt var var en schweizisk författare, dramaturg och regissör. Efter vad jag läst mig till så går det en svartsyn igenom Dürrenmatts verk som en röd, eller svart, tråd. Viss kan man säga att det finns en svartsyn i Med brott benådad (”Die Panne”) men det finns trots allt något slags spänstig humor i berättandet. Det finns också klara tjechovska drag i berättelsens upplägg och teknik. Det är en juridiskt filosofisk berättelse om handelsresanden Traps öde. Trap tar livet av sig efter att på en herrmiddag ha blivit överbevisad om att han, den oförvitlige lille mannen, i själva verket gjort sig skyldig till mord. Det är en berättelse som tangerar Anton Tjechovs Vadet på många sätt och eftersom jag hade läst novellsamlingen Damen med hunden strax innan jag läste Med brott benådad så blev påminnelsen om detta kanske lite för uppenbar för att jag skulle kunna tänka bort det under läsningen vilket störde läsupplevelsen en aning. På Wikipedia finner jag ett antal pjäser skrivna av Dürrenmatt som spelats på olika svenska teatrar och förvånas över att jag inte har fått in Dürrenmatt på min radar tidigare. Visserligen bara en originalpjäs spelad i Sverige under min levnad i den listan, men ändock.

Anton Tjechov – Damen med hunden

Damen med hundenDamen med hunden är ju inte den bästa novellen i den här samlingen men har fått ge namn till samlingen. Det finns noveller i den här upplagan som är riktigt bra, så bra att man bara njuter av läsningen men jag kan inte riktigt förstå varför Damen med hunden anses så stor. Det finns ju tjogtals med andra Tjechov-noveller som smäller högre. Förlaget, Bakåll, säger så här Detta novellmästerverk, en av världens mest kända berättelser, flera gånger filmatiserad, får inleda vår urvalsvolym. Själv njöt jag långt mer av flera av de andra novellerna. Smak och konst, inte helt självklart vad man kommer att gilla och inte. Min personliga favoritnovell av Tjechov, Hämnaren finns inte med i den här volymen men ingen sorg över det. Det finns enormt mycket litteratur mellan pärmarna. För den som har läst mycket så är det med ett leende på läpparna när man läser de bästa inom en genre, för det blir så uppenbart att så mycket av det som har skrivits senare har tagit inspiration av och ibland bara plankats rakt av från de stora. Anton Tjechov har inspirerat många, få, om någon har klarat att förbättra det.

August Strindberg – Ett halvt ark papper

August Strindberg - Ett halvt ark papperDet spelar ingen roll om Strindberg skriver poesi, romaner eller noveller, han gör det med en glöd och styrka som få andra klarar. Jag har läst ett antal olika romaner av Strindberg och han brevkorrespondens med Harriet Bosse men jag har faktiskt inte ägnat hans noveller någon uppmärksamhet tidigare. Den här samlingen gav definitivt mersmak. Från den inledande och titelgivande Ett halvt ark papper som är kort men med en otroligt bra berättaridé som först lämnar en med känslan av att man hade velat läsa mer men sedan mognar novellen i själen och man inser att den är precis så lång som den behöver vara. Ett livsöde på ett halvt ark gulnat papper. Scener från Helvetet är för mången separerad förälder ack så aktuell ännu idag. Vad gör vi varandra? Den sentimentalitet som jag lider av alldeles för ofta fick sitt lystmäte i I vindskontoret och de lite mer berättande novellerna som Måste och Skräddarns skulle ha dans är strindbergska författarpärlor.

Min bokgud och mästare har alltså ånyo bjudigt mig på fantastiska läsupplevelser. Mina största novellupplevelser har jag fått av Anton Tjechov men jag inser att det finns flera beröringspunkter mellan dessa två litterära giganter. I vissa av novellerna i den strindbergska samlingen så hör jag den tjechovska tonen klinga men det är ändå så olika. Efter att ha lagt ifrån mig boken så är det ändå Skräddarns skulle ha dans som är den novell som värmer mig mest i minnet. Person- och miljöskildringen i den novellen når absolut toppen. Fantastisk berättelse.