Etikettarkiv: Andreas Hosio

En plats i solen

Riktig sommarvärme. Min gamla arbetsplats. Jag började här som vikarie under hösten 2012 under tiden som jag fortfarande jobbade på SBA som säljare. I Upplands Väsby blev jag kvar till början av 2014 då jag stack iväg till Vallentuna. Men redan i början av 2015 var jag tillbaka. Det känns som att året i Vallentuna var mycket längre så här i backspegeln, men det var den inte. Det hann bara vara ett skifte av halva personalgruppen och dessutom så hade jag ju redan under sommaren 2013 börjat tagit extrapass i Vallentuna. 2014 var jag där närmast heltid.
I Väsby var jag som sagt tillbaka i början på 2015 igen och i mitten av året var jag etablerad som vikarie i huset igen. Det har varit en underlig period och så fylld av dubbla känslor. Jag har fått jobba med bra personal, framför allt vikarier faktiskt, och jag har träffat en kvinna som betyder mycket för mig privat och jag har stött på ett massivt motstånd mot att utföra arbetet enligt den pedagogik som företaget har ålagt oss att använda. Kampen mot att få kollegor att utvecklas till en effektiv och kompetent arbetsgrupp gick om intet.

När Jens valde att lämna oss så var det väl sista dödsrycket för mig på enheten. Kampen slutade med en förflyttning till Bålsta och jag ser knappast någon ljusning för ”Åttan” inom någon snar framtid.
Trots min hat-kärlek till ”Åttan” så finns det ju händelser som går att binda till precis allt som du ser på bilden nedan. Grillen, de målade möblerna, brandtrappan, Anush…ja, till och med de vita bildäcken, jag kan nog koppla allt till olika händelser och historier. Men nu har jag gjort mitt på det här boendet och sedan sex veckor tillbaka så är jag ännu längre norr om Stockholm.

Anush på Vårljus i Upplands Väsby
Klicka på bilden för en förstoring.

All These Go To 11

:: Andreas ringde och väckte mig i min komma-ikapp-sömn mitt på dagen idag. Han ville ta sig in till stan och provspela lite effektpedaler på All these Go To 11 inne på Södermannagatan. På gränsen till självmord att bege sig in i stockholmstrafiken en fredagseftermiddag men eftersom det var klämdag så var det inte lika illa som jag först hade befarat.
Efter att Andreas hade fått provspela lite sköna pedaler, Flanger hade han av någon outgrundli anledning redan förkastat, så förflyttade vi oss vidare ut till Blackeberg och Gitarrdelar.se för att småshoppa lite krims krams i tillbehörsväg.

Andreas är ju liksom jag en klocknörd och jag skulle naturligtvis ha nämnt Hodinkee.com och deras senaste videointervju med en samlare, denna gång Eric Singer, trummis i KISS. Tidigare i år så intervjuades han för Watchonista.com om sina Blancpain-klockor. Läsvärt även det.

All These Go To 11

All These Go To 11

All These Go To 11

All These Go To 11

All These Go To 11

All These Go To 11

All These Go To 11

All These Go To 11

All These Go To 11

De Snuskiga Tolv!

Så samlades de igen då, ”The Dirty Dozen”, ånyo reducerade till tio.
För femte gången i den här formen, fjärde i Herrfallet. Förra gången var så sent som i januari i år och du kan se inlägget från förr gången om du följer den här länken.

Andreas var debutant men skötte sin uppgift ypperligt.
Det kan nog vara krångligt att komma in som ny i den här gruppen och bara ta plats hur som helst. Särskilt med tanke på hur mycket plats några av oss andra tar på de här tillställningarna.

Matte hade tagit bort den mattsvarta färgen från min gamla Pedulla och tagit fram den tigerrandiga lönnen och betsat den blå. Otroligt snyggt hade det blivit och basen is as good as ever!
Han fick den för en spottstyver och han vill inte under några omständigheter släppa den ifrån sig så han fick ett handslag.
Den är hans nu!

Bilder.
Dirty Dozen – V ”Father hisses, gather around me”
Dirty Dozen – IV ”Wolfmans Day Out”
Dirty Dozen – III ”The Fury of the Penguin”
Dirty Dozen – II ”Behind the Bass Players Bass”
Dirty Dozen – I ”Drunken madness”

Till hösten är det dags igen, då kanske på annan ort. Vi får se vad som händer och om våra planer håller men om basgudarna är goda och alla stjärnor står på rad och jag har rakstämt mina basar så blir nästa träff längre norrut!

Liten

Baspyssel

Rolle rockarHade bokat upp med Andreas ”Hosse” Hosio att hjälpas åt att skruva lite instrument.
Hosse och jag jagade reda på en ny hals till hans jazz-bas-projekt i fredags och nu skulle vi slakta hans bas på delar för att byta ut hårdvaran och för att försöka få ihop en hyfsat komplett bas.
Jag hade redan paxat den svarta hårdvaran på basen för att använda på min Tele-kopia.

Jag tror inte att Hosse hade räknat med att vi faktiskt skulle få hans bas i spelbart skick. Vi satt och pysslade i trädgården med allehanda basar och skruvade på under tiden som Sofia och Karin lekte på i trädgården. Vi höll på en bra stund men det var för att under resans gång så föll bit efter bit på plats.
På min mahognyfärgade bas så har jag redan från start velat ha svart hårdvara på den för att det harmoniserar mer med mahognyn.
Nu fick jag tack vare Hosse nästan alla saknade delar som jag behövde. En par delar hittade jag dessutom i mina garagegömmor så det blev en hel del skruvande för mig också, särskilt eftersom jag även fick lite delar till min bandlösa jazz-bas som stått som ett stilla projekt sedan i fjol.

Nu skall den bandlösa få bli helsvart och skön…

Hosse rockarDet är roligt att Sofia är så otroligt social. Det spelar ingen roll vem jag släpar hem så försöker hon lägga beslag på uppmärksamheten.
Hon lyckas väldigt bra också just för att hon är så social.

Sofia svävade mellan att leka med Karin och att vara med mig och Hosse.
Hon ställer frågor och är med och pysslar på ett sätt som gör det helt naturligt att hon finns med hela tiden. Alla mina vänner har charmats av henne.

Hosse fick ihop sin bas så pass att han kunde provspela den genom min rigg i garaget.
Det smiskade på bra. Mickarna lät helt ok och basen blev riktigt skön med den nya halsen, plus att den såg för himla läcker ut.

Snygg i trät och bra känsla plus kanonljud.
Blev riktigt coolt!

Sofia

Hösten är verkligen här

Andreas HosioMellan arbetspassen har det varit en massa basistrelaterade händelser de senaste dagarna.
I söndags var det PrataBas-träff örebro.
Jag försöker att delta på så många träffar som möjligt i Örebro eftersom det är så trevliga snubbar som brukar vara med på träffen.
Det är alltid lika mysigt att sitta och gagga lite med gubbarna i ”Geddans” replokal vid Järntorget och testa lite sköna basar.

På måndagen så träffade jag upp Andreas ”Hosse” Hosio för att hjälpa honom plocka upp en bas på Twang och sedan blev den en fika någonstans på SOFO innan jag skjutsade tillbaka den unge basisten till lyan på Stora Essingen.
En lysande begåvning.
Flera som ”Hosse” så skulle man våga tro på framtiden ordentligt.

Jag fick tyvärr inte se så mycket av basen vi hämtade tyvärr.
Det var en svart fenderkopia, P- eller J-bas vete tusan, men helsvart med lönnbräda med svarta blocks.
Hoppas få provspela den någon gång.

BBQV P-Ray♠När jag kom hem på kvällen så läste jag på PrataBas.se att min vän ”Tarzan” behövde hjälp att få en bas transporterad från Uppsala. Jag skulle upp och jobba i Uppsala på tisdagen så jag kunde naturligtvis ordna detta efter mitt arbetspass.
Så på tisdagskvällen åkte jag över till Per ”BBQV” Sporrong för att plocka upp basen.
Blev bjuden på fika och vi hann prata en stund och jag fick känna lite på hans svarta Telecaster bas, underbar bas.
Alltid trevligt att träffa Per också.

Basen jag skulle hämta är hopplockad av Per och bygger på en P-baskropp men med Music Man utseende och mikrofon.
Halsen var någonstans mellan P-bas och Jazz-bas och egentligen inte alls vad jag brukar gilla.
Men när jag kom hem och provspelade basen lite så blev jag riktigt förtjust i den.
Jösses vilken trevlig bas det var.
Hade det varit lönnbräda på halsen hade den varit fullkomlig.

P-baskroppen kan kanske vara den bäst balanserade kroppen på en bas.
Den hamnar på något sätt alltid rätt, oavsett om man sitter eller står och spelar så känns den bra.

Man kanske skulle plocka ihop en jazzbas och en P-/Tele-bas som väger exakt lika mycket för att se vilken som har den bästa ergonomin för ens egna önskemål och preferenser?

Om det funnits Nobelpris för världens bäste pappa så hade du vunnit med hästlängder!

Carl Casselbrant

Det blåste hemskt i Uppsala på tisdagen och kylan gick rakt igenom jackan.
Det var första gången i höst som jag har frysit.
I dag så var det kallt och ruggigt när vi jobbade i Tumba och Salem.
När jag gick mellan radhuslängorna under kvällen så var det riktigt kallt.

Jag brukar ju inte vara den som fryser men nu börjar det bli dags för mer än t-shirt och vindjacka.

Måste ordna så att jag får hjälp av någon som kan rita av ett tröjmönster till ett stickmönster.
Så att Elsa kan sticka mig en skön och varm kopia på Vancouver Millionaires gamla tröja från 1913.

Det är bara att acceptera att sommaren är slut för i år och nu är det riktig höst, snart kommer vintern igen.

Bilder:
20100926 PrataBas-träff örebro

Träffen i Örebro fotograferades naturligtvis, och bilderna finns om du klickar på länken ovan.
Nu blir det ingen vinterträff i Aggarp som planerat så vi får väl se vilka basträffar som verkligen blir av den närmaste tiden.

Nu blir det inga fler basrelaterade ärenden den här veckan, nu är det bara arbete som gäller i flera dagar.
Ut i kylan och traska!

Basism i Örebro

Mot Yttermalung

Floda kyrkaEfter en tidig och ordentlig frukost hos Birgitta-systrarna så gav vi oss av med Yttermalung som mål. Tanken var att vi skulle söka lite av mina rötter i krokarna kring Säljåker och Eggen i Yttermalung och vilka stopp som behövdes göras på vägen höll vi öppet för beslut ad hoc.
Fösta stopp et tog vi i Floda som bjöd på flera saker som kommer att stanna i minnet och följa med som intressanta detaljer.
Naturligtvis så besökte vi den fina kyrkan men det som var betydligt mer intressant var den fina träbron, gångbron över forsen, den igenvuxna lilla hockeyrinken och barnens lek på lekplatsen med en lekställning som liknade träbron.
Det var verkligen jättefint.

Bilder:
20090715 Bilder från Floda

Nästa stopp var väldigt oplanerat och oväntat.
Jag såg en skylt som omtalade en travbana mitt i skogen mellan Snöbyn och Dala-Järna.
Genast styrde jag av vägen och nosade upp denna travbana som såg ut att vara någonstans mellan övergiven och en anonym träningsanläggning. Det visade sig att travbanan hade ett namn, nämligen Kvarnåker travbana, och mitt öga lurade mig inte heller, en riktig 1000-meters oval var det också.

Som alla som känner mitt travintresse förstår så blev jag lite lätt euforisk av att hitta denna dolda skogshippodrom så pass att jag redan då vi lämnade platsen kände att jag måste tillbaka på hemvägen för att klättra upp i måldomartornet, för en vybild.

Bilder:
20090715 Bilder från Kvarnåkers travbana

Barn i VansbroNästa stopp blev i Vansbro på värdshuset Flottaren där dagens lunch raskt klarades av och barnen fick posera för bilder sittandes på stor dalahäst.

På plats i Yttermalung kändes det som om tiden hade stått stilla. Mycket gamla byggnader på gårdarna gjorde att steget till mina förfäder inte kändes långt borta.
Jag hade först bara tänkt åka runt och insupa miljö för att återvända hem och leta vidare och kanske försöka få fram gamla kartor över området för att komma vidare i spåren innan ett andra besök.
Då hände något som fick det att kännas som om det var dags att ta sig i kragen och fråga vidare redan nu.

Förra veckan gjorde vi en utflykt ut till Björnlunda kyrka, Sörmland.
Där restes 2006 en minnessten över Dölhed Anna Larsdotter som 16 år gammal 1856 slogs ihjäl i Björnlunda.
Nu svänger jag upp från grusvägen från Säljåker och i ögonvrån ser jag namnet på busstolpen vi vägkanten – Dölhed.
Det är för mycket pusselbitar…är även Dölhed Anna en avlägsen släkting?
Är det en slump?
Vad är det?

Redan några hundra meter bort såg jag två lokalbor stå och samspråka så jag stannade och sa som det var. Att jag letade efter släkt.

Den ena gentlemanen visade sig vara dn som satt på information. Inte i första hand, men i andra hand. Jag fick följa med honom hem, hälsa på frun i huset och berätta om mitt ärende även för henne. Telefonnummer till två av traktens släktforskare och ortsforskare fick jag med mig. Det ena numret till den som såg till att stenen över Dölhed Anna restes, Lennart Dölhed.

I morgon får vi se om jag kommer vidare i mina efterforskningar.

På vägen tillbaka stannade vi och barnen badade i Busjön vid Ticknäsbadet, sedan åkte vi ånyo till Vansbro, denna gång för ett trevligt besök på konditori.
Ett besök där Karin försökte trycka hela ansiktet i en kanelbulle…med ganska lyckat resultat.
Och visst, det blev ett andra besök på Kvarnåker travbana. Jag tror att jag utan att tveka kan påstå att banrekordet över 1000 meter för tvåbenta tolvåringar innehas av ingen mindre än min dotter.

Kvällen avslutades som igår med att barnen tog ett dopp i sjön Runn nedanför klostret.

Bilder:
20090715 Bilder från Vansbro och sjön Runn i Falun

Micke O - Facebook