Etikettarkiv: Anders Casselbrant

Yashica Electro 35

Den första gången jag höll en Electro 35 i min hand var nog runt 1994 och redan då kändes det som en mycket gammal kamera i min hand. Då hade jag fotograferat i några år men aldrig haft en mätsökarkamera i min hand och den här kameran verkade inte helt lätt att förstå sig på för mig då. Idag när jag håller en likadan kamera i min hand förstår jag inte riktigt vad det var som verkade så komplicerat den där kvällen för 25 år sedan i min brors lägenhet i Blackeberg. Kameran vi då satt och klämde på hade tillhört Gunnar och han hade låtit Anders ta över den tillsammans med tillbehören med vidvinkel- och tele-linser med den separata vivvinkelsökaren. När mitt fotointresse fick en revitalisering igen i början på 10-talet så blev jag sugen på att prova en mätsökarkamera. Den första mätsökarkameran som jag kände intresse för redan på 1990-talet var Minolta CLE, ett resultat av det tekniska samarbetet mellan Minolta och Leitz, som jag än till denna dag bara sett på bilder och aldrig har haft chansen att hålla i min hand. Efter att ha snurrat runt på internet och förläst mig på diverse kamerasajter så blev Yashica Electro 35 mer och mer det självklara valet.
Det enda problemet jag egentligen hade med den här kameramodellen var att det är ett dedikerat objektiv. Att inte kunna byta objektiv var i mina ögon ett rejält handikapp för kameran men efter att ha skaffat min första Electro 35 och fått erfara den fantastiskt skarpa optiken så var det inget problem längre.

Yashica Electro 35 är en fantastisk kamera men den dras med ett par svagheter när det kommer upp i ålder. Pad of death är kanske det mest klassiska problemet där armen som matar fram filmet slår i en gummidel i kameran där electroniken för ljusmätningen sitter och på så sätt slår ut den. Det finns fortfarande människor som kan åtgärda detta så det är inget problem som behöver betyda döden för kameran.
Beroende på hur populärt analogt fotografi är för tillfället så kan man hitta Yashica Electro 35 för någon hundralapp och ibland mindre, ibland mer. Det här är en fantastisk kamera.

Yashica Electro 35

Påskmiddag i Nynäshamn

Igår var det ånyo dags för påskmiddag hos morsan och Gunnar. Tyvärr kände sig inte Axel bra nog för att följa med men tjejerna hängde på och det var trevligt att min bror med familj var med också. Som alltid mycket good mat och massor av godis så man önskar nästan att man hade ätit ut magsäcken lite dagen innan så man hade orkat äta mer. Trevligt som alltid att träffa familjen.

Påskmiddag

Numismatisk start

50 ÖreMina första minnen av fascination för mynt var ganska tidigt i livet, jag skulle tro att jag var runt fem år när jag svalde en tredjedel av min veckopeng och min styvfar Rune utförde den inte helt eftertraktade uppgiften att gå igenom min avföring för att se att myntet kom ut. Den där femtioöringen sparade jag sedan i många herrans år efteråt då den skimrade i regnbågens alla färger efter ett dygn eller så i mitt mag- och tarmsystem. En djupblå skimrande bas på det blanka koppar-nickelmyntet. Sedan nöttes spåren av min magsyra bort och det där myntet försvann bland alla andra.
Sedan satt jag ibland och tittade på några gamla mynt som Rune hade liggande i en burk i en låda. Den där burken innehöll dessutm en Kronometer AB kronograf som jag använde till att klocka Ingemar Stenmark och de andra utförsåkarna i slalombackarna under Ingemars glansdagar. Det var några bronsmynt, antagligen en två- och en femöring bland annat. Sedan 1976 så köpte Rune minnesmynt till mig och Anders, det var femtiokronorsmyntet till minnet av ”Det kungliga bröllopet” ett mynt som jag tyckte var fantastiskt vackert, Sedan köpte han 1983 även minnesmyntet 100 kronor ”Sveriges riksdag tillbaka till Helgeandsholmen”. Jag minns de där myntet som man ibland tog fram och kände på och beundrade och vände och vred på myntet och tittade på de präglad detaljerna ur alla möjliga vinklar. Någonting med mynt fascinerade mig redan då. Vem hade kunnat tro att det skulle väckas till liv såhär många år senare?

Oktober 2007, tio år har gått

Den enda bilden på min bror i Sjöfallet (25 oktober). Vi var där med bandet i oktober 2007 och spelade och jammade i ett höstkallt hus. Det finns lite bilder samlade från oktober 2007 om du följer flickr-länken nedan. Från jobbilder från Hamringe, en skygg Miesen lyckades komma med på bild och lite annat.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157603291698480/

Anders

Anders och jag 1 oktober 2007

Den här dagen för tio år sedan så var jag och min bror Anders hängde ute hos brorsan i Tystberga och tog oss en pizza och en roadtrip till bland annat Nynäs slott. Naturligtvis finns det några suddiga mobiltelefonsbilder från tillfället. Jag älskar verkligen sådana här småutflykter och skulle kunna ägna hela mia dagar åt att fara omkring i diverse halvrisiga bilar och upptäcka fler små smultronställen, historiska platser och nnat godis i det här underbara landet.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157602229218685/

Anders vid Nynäs slott

Sommaren 1977

Sommaren 1977, förtio år sedan i år. Vi firade midsommar som vanligt i Strömshammar och sedan var vi med mormor och morfar i Örebro och tittade på Sim-SM. Jag har ett svagt minne av att vi sitter på läktaren och tittar på simningen men i övrigt minns jag inte så mycket specifika detaljer från just det här året. Bilderna är tagna av mormor och morfar och jag har skannat in dem och lagt upp dem på flickr så följ länken nedan så får du ditt lystmäte i trumpna ungar och grådaskig KODAK-nostalgi.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/albums/72157631874109693/with/8132192495/

Det är ändå lite kul att se hur otroligt loj och ointresserad jag verkar vara av det mesta. Det är inte utan att jag undrar vad som rörde sig i huvudet på mig själv där för förtio år sedan.

Jag och lillebror
Jag och Anders vid Örebro slott.

Landsvägsvecka

Efter mitt debacle med bilen så bestämde jag mig för att ge mig ut och testa den ordentligt. Som om vore jag en Gilles Villeneuve susandes efter landsvägarna mellan Roslagen och Bålsta och genom Märsta och Sigtuna och allehanda småhålor däremellan.
Inte en tendens till att bilen skulle börja koka igen, så efter femtio mil på ett drygt dygn så tog jag bilen ner till Nynäshamn för att fira min mor på födelsedagen och sedan åkte jag upp till Bromma och gav Karin hennes presenter, hon fyller ju nio år vår Liss-Karin nu på söndag.
Bilen tuffade på.
På torsdagsmorgonen åkte Gunnar in på Karolinska för operation och jag håller tummarna på ett snabbt tillfrisknande. Efter att ha blivit sövd en gång i mitt liv är det inget jag önskar någon. Svagheten i kropp och tanke efter uppvaket. Smärtan i såren. Nej, som sagt. Det är ingen känsla jag önskar någon. Dock var det en trevlig bonus att få träffa herr och fru Anders Casselbrant hemma hos mor.

Det har blivit långt mellan gångerna sedan vi slutade jobba ihop men i tisdags så lyckades vi få till det i alla fall. Alltid trevligt att träffa Tomas och nu hoppas jag verkligen att vi kan hålla träffarna tätare framöver. Det känns som om det bara tar vid där vi slutade senast när vi ses.