Etikettarkiv: Anders Casselbrant

Briljanta bravader (idag för tio år sedan)

Idag är det tio år sedan jag och min bror Anders tillsammans med Perre och Nicke klev in i en replokal i Nacka för att spela musik, utan någon riktig plan för hur det skulle gestaltas. Själv hade jag aldrig muciserat tidigare i mitt liv (förutom någon kaotisk ABF-kurs i akustisk gitarr för länge länge sedan). Det här var ett år när Anders flyttade åter till östkusten efter en herrans massa år på västkusten och Perre började jobba som säljare hos mig på Södertörns EnergiCenter, samtidigt som Anders i samband med flytten också började jobba hos Nicke.

Jag har ingen aning hur mycket de andra grabbarna hade snackat innan om detta men jag kommer tydligt ihåg när Perre sa: ”-Nu när Andres jobbar med Nicke borde vi ju dra ihop ett band och börja lira ihop!”
Det var i mina öron en lysande idé men jag förstod inte alls att det i Perres fråga även innehöll en fråga eller ett önskemål om mitt deltagande, så jag svarade honom att det lät fantastiskt att de skulle börja spela tillsammans.
Perre tittade på mig och sa att jag var inbegripen i planen om ett band. Naturligtvis protesterade jag med argumenten att jag både var tondöv och aldrig kunnat bidra med något i musikaliska sammanhang. Det behövdes dock inte många sekunders övertalning från Pers sida för att få min fåfänga och mitt ego till att straxt ha beställt en bas från Thomann. Det gick fort!

Väl i replokalen så hittade Nicke en låt som han tyckte var lämpligt material för mig att börja med som tondöv och nykläckt basist. Sextondelar. Man tackar.
Efter första repet var jag helt slut i höger underarm; mjölksyran fyllde varenda muskelfiber.
Efter detta första tillfälle så fortsatte våra musiksessioner varje onsdagskväll. Väldigt sart så började vi skapa egna låtar och alla bidrog på olika vi i skapandeprocessen och det var en mycket rolig och positiv period i mitt liv.

Julen firas i Nynäshamn

Årets julfirande gick av stapeln i Backlura, Nynäshamn. God mat, tre generationer och sex kusiner samlades för att fira julafton tillsammans. Absolut ingen vill vara med på bild dock, så det blir ett litet ljus i vintermörkret istället. God fortsättning på er.

God Jul

Endast i sken av gatljus och reklamskyltar

Jag började dagen med att ta mig ner med buss och tunnelbana till Stora människobyn för att med tåg transportera mig till Västerås. Jag skulle vittna i en rättegång om olaga hot mot en av mina kollegor. Trött och inte helt utvilad reste jag till Västerås för att lämna mina uppgifter till rätten.
Utan bil eftersom SAAB:en stod där den stod med söndertrasade rutor.

Jag kom hem till österledingeslingan på eftermiddagen och skickade ett SMS till morsan för att bekräfta att jag inte kunde komma till slutet av veckan som planerat. Då fick jag till svar att Anders inte heller kunde komma då han varit med i en bilolycka. Det hade man ju velat veta direkt. Fick en länk till Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21693490.ab.

Påkörd av småtjyvar. Stod stilla vid trafikljusen och blir påkörd så att bilen kastas 28 meter. Det tar räddningstjänsten närmare en halvtimme att klippa ut brorsan ur bilen. Galet.

Resterna av Anders bil

Påskmiddag i Hälleforsnäs

Årets påskmiddag i Hälleforsnäs med en sex man stark kusinskara gick av stapeln idag. Samtidigt som Hammarby spöade upp Häcken med 2-0 på ”Nya Söderstadion” i den allsvenska premiären så mumsade vi i oss en alldeles utmärkt trerätters påskmiddag.
Småkusinerna, det vill säga Karin, Gideon och Rurik lekte tillsammans men Rurik hade nog mest en egen plan. Vilket gryn!
Han satt inte fast den lilla gynnaren inte.

Trots allt så var det några filurer som fastnade på bild. Full rulle på barnen och mätta dästa vuxna. Skönt att träffa Anders och Johanna igen.

GLAD PÅSK ALLA

Casselbrants

Rurik & Johanna

Johanna & Gideon

Kusinerna

Rurik Casselbrant

Påskmiddag

Rurik & Anders

Karin Casselbrant

Roland Casselbrant

Kusinpåsk

:: Dags att lägga upp lite bilder från påskfirandet hos farmor och farfar i Hälleforsnäs tänkte jag. Kusinerna Karin och Gideon stal showen i sina fantastiska kreationer. Sötare djur får man leta efter.
Carl var dessutom den stiligaste i den casselbrantska klanen för dagen.
Snyggt jobbat grabben.

Följ länken nedan för fler sköna bilder från vår påsk i Hälleforsnäs.

Bilder:
20140419 Påsk i Hälleforsnäs

Carl och pappa redo för påsk

Erika och Carl

En påskblommande farmor

Sofia Casselbrant

Fadren

Farfar i köket

Gideon och Karin

Karin Casselbrant

Vi firar Karin

Karin blåser ut ljusen:: I helgen har det blivit mycket tårta och hurrande. Först fyllde farmor 70 år och vi fick glädjen att fira henne tillsammans med farbror Anders och Johanna och kusinen Gideon. Lars-Åke och Kristina var också på plats i Hälleforsnäs. Jag återkommer med bilder från dagen när jag har framkallat de analoga bilder jag tog också.

På söndagen var det dags för Karin att firas. Nu kom farmor och farfar och hälsade på oss istället. Först var de och firade kusin Gideon som fyller år bara en dag från Karin. Karin fyller ju först på tisdag men eftersom vi brukar passa på med helgfirande så passade det ju extra bra när farmor och farfar var på födelsedagsturné och jag själv är på jobbresa i Skövde under hela veckan.

Karin uppskattade sina presenter och innan hon skulle lägga sig så försökte hon spela flöjt och piano samtidigt med varsin hand på respektive instrumen. Gulligt är inte ett tillräckligt beskrivande ord men det visar riktningen i alla fall.

Här kommer lite bilder från firandet.

Elsa och Karin

Farmor och farfar

Karin Casselbrant

Karin Casselbrant

Karin piffar upp farmor

Karin piffar upp farmor

Framflyttade positioner

:: Det verkar vara så att ju mer folk står upp för demokrati och solidaritet desto hårdare övertramp mot detsamma är Sveriedemokraterna redo att begå. När Värnamo Nyheters Lars Alkner vände på SDs eget resonemang i ”Hur många Sverigedemokrater tål Sverige?” och bytte ut ordet invandrare mot Sverigedemokrater så svarade SD-pöbeln med att sänka alla Hallpressens sajter med DOS-attacker.

Dagens Nyheter skriver om händelsen och att rasistsajten Avpixlat har tagit på sig skulden. Avpixlat är ett av SDs antidemokratiska redskap och skulle det nu finnas några i min bekantskapskrets som röstat eller kan tänka sig att rösta på SD så vill jag klargöra att min ståndpunkt är klar. Jag tänker försvara demokratin i Sverige med våld om så behövs. Den eller de som vill ta ifrån mig mina demokratiska rättigheter kommer att möta samma motstånd vare sig de är från vänster eller höger.

Det fria ordet är en rättighet som vi måste värna. Tystas tidningar så tystas individer ännu enklare och det är inte acceptabelt att vi skall ha det så. Att ett parti sitter i riksdagen gör det inte legitimt det visar bara att kunskapen bland de röstberättigade är dålig och att många inte förstår att utan demokrati så skulle de kanske inte få rösta alls. Vill de rösta bort sina egna demokratiska rättigheter så visar det bara på okunskap inte på att vi andra behöver lyda dem. Vi lyssnar och justerar, inte lyder.

Läs artikeln i Värnamo Nyheter här: ”Hur många Sveriedemokrater tål Sverige?

Kom ihåg att det inte är någon i vår generation i det här landet som har behövt kämpa sig till sina rättigheter med livet som insats och om det skall förändras så kommer jag inte att nicka och mumla utan säga min mening. Det går inte att vara min vän om man sympatiserar med SD eller något annat antidemokratiskt parti. Basta!

:: Jag avslutar med några rader från det diktverk som min bror författade för snart tjugo år sedan. Lite kultur som motvikt till all politik.

KUNSKAP

Den gula svärdfisken ovanför dig och den gråtande urnan,
skeppet med vilket vi alla kommer hem, det privata sjökortet,

en vattenkristall och jag låter minnet frysa till glömska,
sirenerna och den brännande sandens gyllene korn,

En vårdag länge sedan när det ännu var ett symbollöst hopp,
min avighet förfalskad till ett självspelande piano,

i det genomskinliga glaset saltet dunstar till drömmar,

en sista beställning innan de stänger våra hudlösa ögon,
ambitionen var en kattliknande gestalt utan multiplikation,

vår kunskap om det förgångna i det sträckta skinnet,
där eldarna blåste nch vinden brann satt vi ned och såg minnen,

allt spelades upp på nytt och din andedräkt var mognaden,
våra avslutande ord en längtan ihoptvinnad av magnetismen,

det du sade påminde mig om en explosion där framför mig.

Påskhelg

Karin och GideonI går var vi på traditionsenlig påskmiddan hos morsan och Gunnar. Barnen fick nöjet att för första gången träffa sin kusin Gideon och efter en stunds inledande blygsel och tvekan så kom han och Karin igång till sist.

Det är inte alltid så lätt med de sociala bitarna och Gideon fick plötsligt fyra kusiner indundrande i samma lägenhet.

Inte helt oväntat så hittade Sofia snart upp i farbror Anders knä också.
Sist de träffades så kunde hon inte lämna Anders i fred och nu var hon lika förtjust som då.
Eftersom det gått nästan fyra år sedan senast de sågs så visste man inte riktigt om det skulle sitta kvar. Det gjorde det verkligen, det var trevligt att se.

Som vanligt fick vi rikligt med god mat och när första sillbiten landade på tungan kände jag hur sugen jag verkligen var. Det har nog inte blivit en enda bit sill sedan i julas och det är ju egentligen på tok för sällan.
För några somrar sedan så åt jag massor med matjesill och det är ju en alldeles utsökt delikatess att stoppa i sig.
Man kan klara sig långt på knäckebröd, smör och sill.

Sofia och dalahästen

Sofia är den av våra barn som har tagit Ingegerds bortgång hårdast.
Det är en känslig tjej som ofta tänker ppå hur andra har det och mår och det har varit mycket funderingar för henne den senaste tiden.

Innan vi åkte hem igår så fick hon Ingegerda gamla dalahäst, den lite större hästen (se nedan) som barnen har lekt mycket med ute i stugan i Strömshammar.
Hon blev överlycklig och döpte hästen genast till Ingegerd.

Sedan när vi åkte förbi stugan i Strömshammar för att lämna nycklar till min morbror Lars-åke som kommit dit för att städa så ville Sofia gå in och titta i huset.
Hon fick gå runt och ta farväl och innan vi gick så hade hon skrivit ”Jag ♥ Ingegerd” i dammet över öppna spisen.
Hon är för gullig.

Otroligt trevligt att träffa Anders igen och att äntligen få träffa hans son kusin Gideon.

Mera påskfirande

Mer påskfirande blev det idag.
Dags för påskmiddag hos Elsas föräldrar och i år anslöt även Elsas kusin Lisa med barn och ex-make.
Som vanligt hade vi Martin och storfaster Carin på plats.

Mycket god mat även här och efter att ha blivit serverade tre olika desserter så beslutade vi oss för att ta en skön och behövlig promenad. Storfaster stannade kvar i huset med barnen.
De enda ungar vi fick med oss på vår trummenad, som Erika sade som liten, var Karin och Ben.

Nu är man sockerdopad av allt påskgodis och skall snart ramla i säng eftersom jag och Sunken skall ha en manlig ”Road trip” som kommer att innebära mer eller mindre hela dagen i bilen.

I morgon bitti bär det va mot Hässleholm, med örebro och Norrköping som två inbokade stopp på ditresan.

Promenad

Hälleforsnäs och den religiösa berättelsen

Sofia on the Road!Erika åkte iväg till sin kompis Ada efter undervisningen i kyrkan. Så jag tog med Carl och Sofia till farmor och farfar för en dagsutflykt och lunch.

Det var ett bra tag sedan vi var i Hälleforsnäs och det tar ju dock en stund innan man kommer på plats.
Carl hann sova en bra stund i bilen både på väg dit och på väg hem.

En sak som värmer ett gammalt hårdrockshjärta är när ens sjuåriga dotter lutar sig fram och höjer volymen på bilstereon när det kommer hårdrock ur den!

Det var trevligt att komma ut till Hälleforsnäs och äta lite gott.
Dessutom fick jag se de första bilderna på barnens senaste kusin, Gideon.
Nog är han lik sin far den lille pojken.

Friskvård är närmaste vägen till sjukvård!

Mark Levengood

Läste i dag en mycket bra bokrecension i Dagens Nyheter som belyser ett par viktiga saker angående religös propaganda i skrifter från bilbel till nutid.
Det här är en viktigt fråga som verkligen belyser dilemmat med religionens stora ”sanningsproblematik” och artikeln stärker min käpphäst att ”det är inte sanningshalten som är en bra historias viktigaste grund, utan hur bra den berättas”.
Detta gäller i hög grad även bibliska och religösa berättelser.
Sanningen är sällan lika med de historier vi tror på.
Dock kan sanningen bära på lika bra och kanske bättre historier, men de har inte berättats tillräckligt bra för oss.

Länk:
Hans Furuhagen: ”Bibeln och arkeologerna”