Etikettarkiv: Albertus Pictor

Fröslunda & Härkeberga kyrkor

Ett kort stopp vid Fröslunda kyrka, Lagunda socken, Uppsala stift. En blåsig halvruggig lördag i november 2017. Det är också ett utflyktsmål i all enkelhet.

Fröslunda kyrka

Härkeberga kyrka. Här har jag inte varit sedan midsommar 2012 då vi firade vår första lite vilsna midsommar efter mormors bortgång (se bilder här). Nu blev det en liten tur runt i trakterna, en kort liten roadtrip i jobbrelaterade spørsmål och en kort paus i kyrkan och jag passade på att tända ett ljus för mormor.

Härkeberga kyrka

Härkeberga kyrka

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad

Tidigare i höstas så tog jag några bilder på Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl. I söndags så snubblade jag över en artikel om platsen i Svenska Dagbladet från 23 augusti 1935 och då jag inte har något att tillägga till den texten så låter jag Svenskans text tala för sig själv. Håll till godo kamrater.

Rospiggarnas apostel har fått sin kyrka konserverad.

Högtidlighet om söndagen vid Sancte Karlungs kyrkoruin i Söderby-Karl.

En i sitt slag säregen kyrkohögtid firas söndagen den 25 aug. kl. 3 e. m. i Söderby-Karl, Uppland, då den där belägna Sancte Karlungs kyrkoruin, efter fullbordad restaurering, ”inviges”. Kyrkoruinen är belägen 14 km. norr om Norrtälje, vid stora landsvägen till Väddö. Restaureringsarbetet har pågått i fjol och i år under Riksantikvarieämbetets tillsyn; ledare för arbetet har varit amanuensen dr Rune Norberg. Av statsanslag har till arbetet erhållits 900 kr., men i övrigt har det finansierats på frivillighetens väg, ett faktum, som ger ett gott betyg åt fornminnesintresset i socknen och trakten.

Vidriga omständigheter ha gjort, att över denna kyrka, som under senmedeltiden var en av de mest besökta vallfärdsorterna i Uppland, i över hundra år glömskans och övergivenhetens slöja dragits. Genom ett tragiskt beslut av K.m:t år 1796 blev nämligen dåvarande ”Karlskyrkia sokn” sammanslagen med sin moderförsamling Söderby. Nu uppstod namnet Söderby-Karl. Från judiciell och finansiell synpunkt är naturligtvis sammanslagningen lika lite att beklaga här, som då annorstädes två små kommuner sammanslås för att åstadkomma bättre ekonomiska möjligheter. Men offret blev den gamla kyrkan, Karlskyrkia helgedom.

Segt kämpade en stor del av den lilla församlingens invånare emot, de gjorde upprepade underdåniga ansökningar om att få förbliva självständiga och reparera sin gamla kära helgedom – men förgäves. ännu så sent som 1812 hölls där gudstjänst och förättades jordfästning. Men sedan vågade man det icke mer, bl. a. på grund av takets dåliga beskaffenhet.

Den gamla gråstenskyrkan, som är en av Roslagens äldsta – den härleder sig från 1100-talet – var under medeltiden säte för Sankte Karlungs, Roslagshelgonet, åkallan. Sankte Karlung är ett av dessa lokala svenska helgon, vilkas kult och minne så småningom nedmyllas i den djupa glömskan. Tvenne av våra mest framstående historiker, professorerna Gottfrid Carlsson och Nils Ahnlund, ha emellertid nyligen i vhttp://www.svd.se/etenskapliga uppsatser ägnat helgonet och dess dyrkan ett stort intresse. Carlsson har lyckats konstatera, att ingen mindre än dåvarande riksmarsken, sedemera riksföreståndaren Svante Nilsson Sture år 1502 låtit offra i Karls kyrka till helgonet – för att bli kvitt sin sjukdom. ännu år 1641 när den nitiske, mot all papistisk styggelse oblidkelige ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus visiterade härstädes, fanns här kvar en snidad kista av ek, innehållande ett helgedomakar av silver för helgonets ben. Det torde vara all anledning för våra kyrkohistoriker att fortsätta de undersökningar, som Carlsson och Ahnlund påbörjat. Har den förre rätt i sin teori, att Sankte Karlung varit en motsvarighet till den helige Botvid i Södertörn, torde han helt enkelt vara de gamla rospiggarnas apostel, den första kristne missionären i dessa urgamla bygder.

Hela trakten erbjuder ovanliga skatter för den historiskt intresserade. Nuvarande församlingskyrkan, Söderby gamla kyrka, härstammar från medeltiden och har underbart vackra målningar, utförda av någon av Albertus Pictors medarbetare under 1470-talet. De ha aldrig varit överkalkade. Strax intill kyrkan ligger det intressanta Erikskulle eller – såsom det väl ålderdomligare borde heta – Jerkersbacke. Där finns de största samlingar av fornsaker, som hittills hopsamlats på Upplands landsbygd. Omkring 3 000 nummer äro samlade. Där intill, i Viks by, bor fornvårdaren Erik Eriksson, som alltid med glädje visar det som är anförtrott under hans uppsikt. I sommar håller Söderby-Karls fornminnesförening på att uppföra en stor museibyggnad. Till nästa sommar, då föreningen håller sin sedvanliga fornminnesfest söndagen efter midsommar, torde det väl bli allmän folkvandring till den gamla backen.

Erikskulle är blott ett av socknens många gamla gravfält. På flera andra platser finnas också gravfält från stenåldern och bronsåldern.

I försmlingen ligga flera gamla, förnäma gårdar och gods. Bland dem må nämnas Broby, bekant såsom säte för den kände greven och presidenten Fredrik Gyllenborg under 1700-talet, Brölunda, den gamle Olof Lagerborgs vackert belägna gård, Stensta, en av den oxenstiernska ättens mest älskade tillflyktsorter, vidare Norrjersjö samt Karlösa, en gård, vars namn antyder, att den haft med helgonet Karlung att skaffa.

Vid högtiden om söndag medverka professor Sven Linder i Uppsala och Lyhundra kontrakts prost, Torsten ölund, utom församlingens kyrkoherde, Gustaf Unestam.

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Karlungs kyrkoruin

Eds kyrka

När jag tidigare har passerat Eds kyrka i Uppland så har jag inte riktigt sett något som har lockat mig att stanna till. Nu hade jag en timme att slå ihjäl och kameran låg nyladdad och klar i passargerarsätet i bilen så jag svängde av Mälarvägen mellan Upplands Väsby och Stäketvägen.
Till min glädje så var kyrkan öppen trots att det var en vanlig tisdag och när jag klev in i den öppna kyrkan så insåg jag att jag tidigare hade missat en upplevelse. Fantastiskt dekorerade valv i koret.

År 1487 målades valven av Albertus Pictor men bara något eller några decennier tidigare hade någon annan kyrkomålare dekorerat valven. Detta gjorde att när man har tagit fram de medeltida målningarna så har man fått fram två olika stilar. Dessutom så finns det flera för området, och för Svenska kyrkor, ovanliga helgon avbildade som Kosmas och Damianus .
I kyrkan finns också en så kallad altarpredikstol, dvs predikstolen är placerad ovanför altaret.Altarpredikstolar förekom under 1700-talet och tidigt 1800-tal men fick inte längre uppföras efter 1834.

Upplands runinskrifter 104

Runinskrift U 104 är en runsten som fram till 1600-talets slut satt inmurad i Eds kyrkas kyrkogårdsmur. År 1687 beviljade Karl XI att denna och en annan runsten, skulle skänkas till kungen i England och den hamnade i Oxford där den införlivades med universitetets samlingar. Stenen blev 1848 flyttad till Ashmolean Museum och där står den nu i vestibulen utanför museets bibliotek. En kopia av ”Oxfordstenen” finns att beskåda i bogårdsmurens stiglucka vid Eds kyrka.

Þorstæinn let gæra mærki æftiR Svæin, faður sinn, ok æftiR þori, broður sinn, þæiR vaRu ut til G[r]ikkia, ok æftiR Ingiþoru, moður sina. ØpiR risti.

Torsten lät göra minnesmärket efter Sven, sin fader, och efter Tore, sin broder – de voro ut till Grekland – och efter Ingetora, sin moder. Öpir ristade

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157652535133506/

Altare

On The Road Again

Dusty RoadVi gav oss av hyfsat tidigt på morgonen; mellan halv nio och nio satt vi i bilen och var på väg mot Falun.
Ett stopp på vägen hade vi planerat in, och det var Härkeberga kyrka.
En av många kyrkor målade av Albertus Pictor och det skulle bli en ganska lagon etapp innan barnen behövde sträcka på benen.

Härkeberga kyrka var precis så fantastiskt vacker som vi hade förväntat oss, och ännu lite till.

Karin hade som vanligt en egen idé om hur man uppför sig och vad man vill göra i en gammal medeltidskyrka.
Men det gick ganska bra trots allt.

Med planen att köra småvägarna från Härkeberga till Sala så passerade vi snart Långtora kyrka.
Tyvärr var den stängt men vi fick en kort pause igen och strax var vi på gång igen men vi kom inte så himla långt innan jag tog ett snabbt beslut att svänga in mot Härnevi då det bara var en kilometer till kyrkan.

Det var ett lyckokast.
Härnevi kyrka, också målad av Albertus Pictor, visade sig vara en kyrka från 1400-talet och förutom guidning så fanns det också ett café i direkt anslutning till kyrkan och i en fantastiskt trevlig miljö.

Erika och Carl var som två zoombies, gråa och glåmimiga stapplade de trött fram.
Sofia var bara något piggare.

Efter dessa kyrkostopp var barnen uttråkade och hungriga så efter Härnevi blev det raka spåret mot Sala.
Där gjorde vi ett matstopp på ”Tellus Pizzeria & Grill”, vilket kanske inte var en kullinarisk upplevelse att skriva hem om men det fick fungera som depåstopp tills vidare.

Så snart vi hade passerat gränsen till Dalarna så gjorde vi ett kort stopp på ”Erik-Lars gården” men det verkade allt annat än öppet så vi satt ganska omgående i bilen igen.

När vi började närma oss Falun hade Karin inte somnat i bilen ännu, men var trött och stökig. Så vi tog en liten avstickare till Svärdsjö och Hillersberg så att hon fick en chans att somna.
När hon sov gott i bilen stannade vi övriga och åt glass i Svärddjö.

En kvällspromenad i ett närmast folktomt Falun och ett besök på ”Tonys Pizzeria” rundade av kvällen innan vi bäddade ner oss på Birgittagården.
Karin som bara sovit en kort stund i bilen somnade på slaget  23:00  på kvällen. Då sov redan Sofia och jag följde deras exempel ganska omgående.

Bilder:
20100722 Härkeberga kyrka
20100722 Långtora kyrka
20100722 Härnevi kyrka & kvarn
2010 juli, Dalarna

Härnevi kyrka

En solig bra dag

När Elsa skulle besiktiga bilen idag så följde jag med och passade på att ta Karin på en promenad under tiden.
Efter att ha fått bilen godkänd och klar så hämtade Elsa upp mig och Karin och vi tittade på varandra och konstaterade att vi hade ett par timmar att umgås tillsammans på. Det händer ju inte för ofta så vi började med att ta en fika på Park konditori där vi avnjöt kaffe och varsin kokostopp, Karin fick en kanelbulle stor som hela hennes ansikte och den höll henne sysselsatt ett bra tag.

När vi lämnade Park konditori så tittade Elsa upp mot tornet på Västerleds kyrka och undrade vad det var för kyrka.
Vi åkte upp och tittade på kyrkan och jag tror nog att det är den vackraste moderna kyrka jag har sett i Sverige. Invigdes 1932 och den var riktigt trevlig.

Nu när vi ändå hade kommit igång så påminde jag Elsa om att Bromma kyrka har målningar av Albertus Pictor så vi tog en tur dit också.
På plats passade vi på att besöka gravplatsen för Elsa farfar, farmor och farbror.

När vi kom hem dröjde det inte länge innan Niclas och Anna kom på besök, nyss hemkomna från Skåne och besök på Kummingården.
Så då fick vi möjligheten till en kaffe i trädgården.
Mycket trevligt.
I dag känns det som det nästan som om det har varit en semesterdag.