Etikettarkiv: Afrika

Kodak Junior 620

Den där Olympus OM-D som jag köpte i februari lämnade jag tillbaka till säljaren. Den fungerade inte som den skulle och drev mig mer eller mindre till vansinne under min Afrika-resa. Sittandes i Kenya med en kamera som vägrar fungera och som ibland plötsligt levererar bilder med digital distortion var otroligt frustrerande. Mitt första goda intryck grusades fullständigt. Med tanke på att min Olympus E-PL1 inte heller visade någon superkvalitet och var obrukbar efter sex år så kommer jag nog aldrig skaffa en Olympus igen. I väntan på att skaffa en ersättare så får jag ta vad jag har. Eftersom jag har lite 120-film liggandes (som gick ut 2004) så tog jag avbitartången och klippte ner filmrullarna så att de passar en kamera för 620-film. S åhär är nu min nya vapendragare för ett tag framöver…man tager vad man haver. I det här fallet en Kodak Junior 620 (tillverkades mellan 1933-1939)

KODAK Junior 620.

Shilling in good run, hits 34-month high

Kenya - HarambeeDen kenyanska shillingen är stark och fortsätter att vara stark. Eftersom jag planerar att återvända till Kenya så snart som möjligt så inser jag ju att det bästa sättet att lägga undan pengar till detta är att börja växla in kronor till KES så snart som möjligt, lite varje månad. Så kanske man inte förlorar alltför mycket i växelkurs när man äntligen skall åka. Eftersom kronan tappar i värde och antagligen kommer att göra så ett bra tag framöver så finns det ingen större anledning att ligga kvar på vår valuta. Kronan har tappat mot dollarn och euron och under och efter BREXIT är jag ganska säker på en starkare position för det brittiska pundet. Så det bästa att göra nu för den som planerar att resa mycket är att växla in kontanter till Pund för det kan man nästan alltid växla till lokal valuta på plats. För mig som tänker mig att resa tillbaka till Kenya där valutan har visat positiv utveckling så är det nog också en bra idé att växla in till Shilling under tiden som jag väntar och planerar. Nu är det bara att vänta och hoppas att skatteåterbäringen verkligen ramlar in 5 eller 6 juni som utlovat. Efter en skatteskuld förra året (för första gången) och väntan till december tidigare år så ser jag verkligen fram emot en plånbokspåfyllning i juni. Det behövs.

Roadkill

Så hann jag bara skriva om min Kisumu – Nairobi roadtrip så ser jag rubriken ”876 killed on Kenyan roads in three months” på Standard Medias hemsida. Man får ju skatta sig lycklig för att man inte hamnade i den statistiken. Jämfört med de 254 som dog i den svenska trafiken under hela 2017 så är det ändå förvånansvärt få som dör i den kenyanska trafiken. Med den trafikkultur som råder kunde det ha varit värre.

The Kisumu – Nairobi roadtrip

Kenya - HarambeePå min resa i Afrika fick jag improvisera en aning ibland, som när min flygmaskin från Kisumu till Nairobi blev inställd och jag plötsligt behövde skaka fram en alternativ lösning som inte hindrade mig från att hinna med mitt flyg vidare till Casablanca. Jag hittade med Hellens hjälp The Guardian Coach och köpte mig en biljett och plats i en minibuss för transporten mellan Kisumu och Nairobi. Det skulle bli en roadtrip att minnas.
På morgonen den 19 mars så tog vi motorcykel in till The Guardian och jag packade in mig i minibussen och tog farväl för denna gång av Hellen innan bussen började rulla. Det var minst sju timmar av bussresa framför oss så jag pluggade in hörlurarna och lyssnade på avsnittet av Snedtänkt om och med Horst Schröder och tittade ut och förundrades över tydligheten i hur fattigdomsnivån ökade med avståndet ut ur Kisumus stadskärna och genom förorterna. Snart var vi ute på landsvägen mot Nairobi. En lastbil som hade vält i diket på en plats. Människor som går på vägarna, som sitter med sina enklelt hopkomna försäljningsstånd med olika varor. Främst frukt och grönsaker. På vägarna upp i bergen var avsaknaden av räcken längs vägkanterna inte lika avskräckande som på de smala vindlande bergsvägarna på Madeira men tillräckligt saknade för att höja pulsen en aningens extra. Aldrig tidigare har jag åkt längs en väg där så många lastbilar har stått längs vägarna med rykande motorer, punkterade däck eller andra problem. Galna omkörning med möten i dussintal längs vägen och halvvägs så var det dags för en kortare pause med tankning och bensträckare. Som den enda vita personen som befann mig på bussbolagets anläggning där det fanns enklare servering, toaletter och mekaniker som servade och lagade de ganska slitna gamla Scania-bussarna så tittade många på mig och när en buss kom in och passagerarna myllrade ut ur bussen så var den en man som pekade på mig och ropade högt ”Mzungu” (vit man) så jag antar att de flesta vita turister inte använder busstransporterna i Kenya.

Den sista halvan av resan blev intressant då jag plötsligt fick se lite vilt djurliv längs vägarna. Zebror, gaseller och en ung giraff. Dessutom apor. Vid ett av de tre tillfällen då jag var säker på att vi skulle krocka eller ställa till med något slags trafikolycka av värre snitt så hade vår chaufför svängt ner på vägrenen på en sträcka där det fanns en betonbarriär mellan vägren och körfilerna. Han höll en hastighet strax över de 80 km/h som är max tillåtna hastighet och medans jag mest satt och undrade hur föraren skulle få oss tillbaka upp på körbanan så ser jag att det sitter några apor på vägrenen rakt framför oss en bit längre fram. Jag kikade fram på hastighetsmätare och på föraren och funderade lite på när han skulle börja sakta in. Inget hände och plötsligt började jag bli nervös på riktigt. Där satt det två apor i godan ro i vägrenen och vi närmade oss snabbt och det fanns inga tecken på att vår chaufför tänkte sakta ner. Jag hann fundera på hur mycket de där apkropparna kunde väga och hur stor skada de skulle göra på vår minibuss innan de precis i sista stund hoppade undan från vad jag hade börjat misstänka var en oundviklig kollision.
Färden in i Nairobi var fascinerande. I säkert en timme färdades vi igenom tätort innan vi kom ner till busstationen centralt i Nairobi. Med femton timmar kvar till jag skulle flyga från Nairobi så behövde jag guidning och sällskap i det myllrande Nairobi. Ut på Haile Selassie Avenue och ringa till Lillian. Ett kort meddelande om att jag skulle ta mig upp till Hotel Ambassadeur och vänta in henne där. En timmes studerande av det myllrande gatulivet mellan hotellet och Kenya National Archives där den här sista bilden togs (bilderna tagna med mobiltelefonen) och snart skulle min första resa i Kenya vara slut.

The Guardian Coach - Kisumu

The Guardian Coach - Pause längs vägen

Nairobi by Hotel Ambassadeur and Kenya National Archives

The Zanzibar Wife – Deborah Rodriguez

The Zanzibar Wife - Deborah RodriguezEnligt Penguin Books beskrivning; The Zanzibar Wife is a bewitching novel of clashing cultures and conflicting beliefs, of secrets and revelations, of mystery and magic, men krockande kulturer och religioner berörs på det där antiintellektuella och puttinuttiga sättet som förhåller sig helt oförstående till att det finns element och ingredienser som gör att samexistens kan vara omöjligt. Deborah Rodriguez skriver en trevlig bagatell, en historia som till en början faktisk är riktigt lovande men som i den sista tredjedelen sakta dör ut i ofarligt bokcirkelmys och Deborah Rodriguez genombrottsroman med titeln The Little Coffee Shop of Kabul skvallrar om att hon är en romantiserande orientalist (Sphere books).
Det här var en av de två böcker som jag köpte för att ha reselitteratur när jag skulle resa ner till Afrika i mars i år men som blev lämnad hemma på grund av att jag inte fick plats med den i packningen (istället blev det The Time Keeper av Mich Albom som blev min reselitteratur) men nnu när jag kom hem från min resa fick det bli resesällskap på pendeltåget istället. Som sagt så började romanen ganska lovande och persongalleriet är bra tecknat även om samtliga skildrade huvudpersoner är trevliga hyvens människor, det hade kunnat behövts lite mer spänningar och djupare porträttering för att kunna bygga upp och få riktig nerv konflikterna mellan magi, ateism och religion på slutet. Nu blev det mest en parantes i hyllan med pocketböcker i mitt bibliotek.

Bijilo Forest Park

Gambia - Progress • Peace • ProsperityDet var ju inte bara Kachikally Crocodile Pool som lockade ett turisthjärt när jag var på besök i The Gambia utan även aporna i Bijilo Forest Park kände jag att jag ville titta närmare på och så blev det också. Utrustad med ett par pappersstrutar med jordnätter så stegade vi in i parken med en mycket trevlig guide som också gjorde allt för att informera om djuren och växterna inte bara i parken utan svarade villigt på även mina mer allmänt hållna frågor. De gröna aporna skulle vara helt riskfritt att klappa och hälsa på de gröna aporna (Chlorocebus sabaeus) men att man skulle vara lite mer på sin vakt när det gäller de röda aporna (Procolobus badius) men när vi väl efter en rejäl promenad korsade väg med ett ensamt exemplar så ansåg inte guiden att det var någon större fara utan att jag mycket väl kunde mata även en Procolobus badius direkt ur hand. Den här filuren var dock mycket mer skeptisk än mina gröna vänner så jag fick honom aldrig att ta en jordnöt direkt ur handen men nära varandra kom vi till sist i alla fall.

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Bijilo Forest Park

Kachikally Crocodile Pool

Gambia - Progress • Peace • ProsperityI Gambia passade jag på att göra lite turistartade saker också. Det var kul att träffa lite krokodiler och att klappa en krokodil var ju en upplevelse som jag inte varit med om tidigare. Det var speciellt att få se så många krokodiler på en och samma gång, trots att inte alla 100 kroodiler var ute samtidigt så var det en mäktig känsla att stå så nära en pöl med så många kräldjur samlade.

Kachikally Crocodile Pool

Kachikally Crocodile Pool

Kachikally Crocodile Pool

Kachikally Crocodile Pool

Kachikally Crocodile Pool

Kachikally Crocodile Pool

En dag vid Atlanten

Gambia - Progress • Peace • ProsperitySitter här och laddar upp inför en heldag på övertid på jobbet i morgon och försöker komma över det faktum att jag inte längre befinner mig i Afrika. När jag 21 mars låg under en parasoll i Gambia och tittade ut över Atlanten och bara njöt av nuet och livets potential så var varandet i sitt zenit för en stund. Promenaden längs stranden i hettan skulle kosta ett par timmar av vila på hotellrummet med gränsfall av solsting. Kepsen som jag hade släpat med mig hade jag redan förlorat så utan huvudbonad så stegade jag mig igenom en lång promenad genom mjuk sandstrand. Det som är vackra naturupplevelser naggas i kanten av det jag tog upp tidigare angående skräpighet i Kenya var tyvärr lika aktuellt här i The Gambia. Dock är det ju skönt att kunna ta en halvdag i vila, att bara dricka ett par kalla öl och kontemplera i en ny miljö i trevligt sällskap. Bara att byta miljö, om den är frivilligt vald det vill säga, är vila nog ibland.

Strandkänslan har just infunnit sig

Julbrew, den lokala lagerölen

Allt detta skräp över Afrika

Båtrest

Vacker strandvilla

Marint tema för dagen

Time Keeper – Mitch Albom

Time Keeper - Mitch AlbomDen här boken köpte jag på Tuskys i Kisumu för att ha något att läsa på resan från Kenya till Gambia. Jag köpte ett par böcker för att ha med på resan men när jag sedan packade min väska så fick jag bara plats med en bok, den tunnaste av de två, som jag sedan glömde i tråget vid säkerhetskontrollen redan på Arlanda flygplats så där stod jag plötsligt utan att ha med mig någon läsning alls. Så jag behövde verkligen hitta något att läsa och efter noggrannt botaniserande så fick det bli Time Keeper av Mitch Albom utgiven på Hyperion förlag. En bok om tid passar ju en klockintresserad som handen i handsken och jag uppskattade verkligen den här berättelsen.
Boken handlar om mannen som uppfann tiden, eller rättare sagt som började mäta och dela upp tiden och hur Gud straffar honom då konsekvensen är att människorna inte längre klarar att uppskatta det liv Gud har gett dem utan ber om mer eller mindre tid oavbrutet. Det är naturligtvis en betraktelse som är på kornet. Som svensk, klockbärande och närmast anal när det kommer till att hålla tider och att andra skall hålla tider så har detta också varit en av mina kulturella svårigheter i mötet med en kontinent där det mesta går efter African Maybe Time. Vi får parallellt följa två personer som ber om mer tid eller mindre tid, försöker stoppa tidens gång och är som vi alla är mycket upptagna av tidens gång. Berättelsen hade ett intressant upplägg och jag blev så pass berörd av den här historien att jag blev förvånad och det var med saknad jag slog igen pärmarna på den här lilla berättelsen om ett stort ämne.