Döden hälsar på igen

Döden är bara ränseln som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Döden är bara ränseln som vi lägger av
vid vägens slut
en blygrå skugga
som smälter ner i ljuset

Klicka här för hela Karl Vennbergs dikt.

I oktober gick Lena R hastigt och oväntat bort och förra veckan så fick jag besked om att Reine Alexandersson avlidigt i sviterna av en stroke. Ibland är livet lite extra orättvist. Reine och hans bror Roland fick chansen till musikalisk upprättelse när de härom året fick chansen att äntligen, 35 år efter inspelning, fick ge ut de demoinspelningar som fortfarande hade ett visst rykte runt om i hårdrockskretsar i världen. I år skulle Neptune spela på festivalet och äntligen få möta publiken igen. Nu blir det nog inte så. Även om jag skulle vilja se att Neptune fortsatte, även utan Reine, så minns vi nu de klassiska Neptune-låtarna med Reines karakteristiska röst.

Neptune – Life Power

Tiden efter Neptune fortsatte Reine att lämna musikaliska fotavtryck och ett av de charmigaste avtrycken är det här spåret:
JAR – Grown up in the City

För mig är nog den bästa inspelningen med Reine fortfarande den här käftsmällen till dänga:
Neptune – The Horse

Vila i frid Reine.

Rapport från ett vinterland

50 ÖreEfter tjugo års uppehåll så har jag återigen yrkesmässigt hamnat inom missbruksvården. Nu på HVB- och behandlingshem. Det känns initialt riktigt bra hos min nya arbetsgivare och det känns som att mina gamla kunskaper kan dammas av och återanvändas igen. Efter ett pass i Uppsala över natten så stannade jag på lördagen till på Myntmässan i Mårsta (här finns en bild från mitt Instagram-flöde). Det är Sigtuna Myntklubb som anordnar mässan och jag hade velat besöka den redan förra året men det blev då aldrig av. Nu fick jag chansen att fylla min 2-kronorssamling med ett par fina exemplar. Det var trevligt att avsluta veckan med något annat än arbete och eftersom januari har varit den rörigastte månade på mycket länge när det handlar om arbete så känns det fantastiskt skönt att ha kommit vidare till nästa steg så att jag nu kan fokusera fullt ut på den kommande flytten.

Gott Nytt År

Farväl 2018

Då lämnar vi ännu ett år bakom oss. Ett märkligt år som lämnar med blandade känslor. Många postitiva riktningar men många lösa ej färdiga processer som jag hade hoppats klara nu. Nåväl. Ett nytt år och nya försök. Vi ser tiden an och ber om framsteg och hälsa. Gott Nytt År alla där ute.

Getting to Know OS/2 Warp 4

Getting to know OS/2 WARP 4Ännu en nördig datorbok? Jepp! Så är det, det finns ett antal i bokhyllan och det här är en av de absolut intresantaste. Mina OS/2-relaterade äventyr har krävt dokumentationshjälp. Jag minns första gången jag försökte få något liv i TCP/IP-stacken efter en av mina tidiga OS/2-fösök och det gick inte alls. Jag kom inte förbi det hur jag än betedde mig. Ett antal timmar tillbringades med att försöka begripa sig på de arkaiska och kantiga lösningarna som IBM hade valt. Det gick inte. Det var faktiskt först med eComStation som jag fick igång en helt fungerande internet-anslutning på en OS/2-burk, det gick bara inte. För att en gång för alla lära mig hur det går till att få igång en TCP/IP-anslutning i det operativsystem som var The Shit när det gällde möjligheten att ansluta sig till alla möjliga och omöjliga system. Det fanns bara en väg att gå, dokumentation. Nu var det ju inte så att det bara var att knalla ner till närmaste datorbokhandel och plocka ner en 0S/2-volym av önskad sort.
Nu kan man ju knappast hitta en datorbokhandel hur som helst heller men på den här tiden hade jag en mycket välsorterad dartorbokhandel på bara en kort promenads avstånd. I korsningen Scheelegatan och Fleminggatan hade jag en stor och härligt välsorterad boklåda. Naturligtvis massor med Microsoft-relaterad litteratur för alla som ville plugga för en certifiering. Hyllmetrar med TCP/IP-böcker, Unix, Linux och naturligtvis hyllor fulla med böcker om Java och C++ programmering med mera. Där gick det dock inte att hitta minsta lilla pamflett som berörde OS/2. Så till sist fick jag beställa den här boken på Amazon. Den här boken har varit en bra hjälp och har tagit mig genom ett eller annat missöde när jag stått och kliat mig i huvudet över IBMs metod att lösa ett problem eller helt enkelt bara för att begripa hur något skall ställas in eller tweakas. Det här får nog räknas som det absoluta måste-verket när det gäller OS/2 och skall du ha en enda bok i ämnet. This is it!

Morris: The Cars and the Company – Jon Pressnell

Morris: The Cars and the Company - Jon PressnellDen här boken köpte jag direkt av författaren, Jon Pressnell, på IMM i Maidston, Kent i England 2014. Efter den dramatiska kraschen på väg hem från IMM i Mugello 2013 i kombination med svårigheten att skeppa över en bil till Brittiska öarna så blev det en flygresa över till England och en hyr-Škoda till Maidenstone för mig och Janne. På IMM så stod författaren själv och sålde några av sina senaste alster och jag slog till på den här genomgången av Morris som bilmärke och de olika bilmodellerna. Som undertecknad uppväxt med ett visst intresse för amerikanska muskelbilar så har jag aldrig fått med mig någon kunskap om de Engelska bilmodellerna och det har ju varit ganska få som min generation har fått se rulla på vägarna. Därför var det väldigt intressant och njutbart att få en chans att se och lära mer om Morris historia. Fantastiska bilar. En Morris Six eller Morris Oxford Traveller skulle ju aldrig vara fel på något som helst sätt. Sida upp och ner i den här volymen är absolut fullspäckade med fakta om bilmodellerna och det här är defenitivt den bästa boken från Haynes Publishing jag någonsin har haft efter som alla andra Haynes-böcker jag någonsin har ägt har varit verkstadshandböcker med usla bilder och bristfällig information, som det ju brukar vara med Haynes-böckerna. Det här är en väldigt matnyttig volym för alla som har minsta lilla intresse i Morris som biltillverkare. Det är trevligt att ta fram den och bläddra ibland och det är kul att ha en signerad kopia.

Gustaf Mannerheim – Aristokrat i vadmal

Gustaf Mannerheim - Aristokrat i vadmal, Henrik Meinander Henrik Meinander, historiker och prefekt för den historiska institutionen vid Helsingfors universitet, har skrivit en alldeles utmärkt biografi om Gustav Mannerheim, den kanske mest betydande och/eller mest kända personen i finsk 1900-talshistoria. Jag är absolut inte kunnig nog för att kunna avgöra Meinanders kunnighet i ämnet men han är ytterst tydlig med att peka ut andra åsikter om skeenden och tolkningar av Mannerheim och då inte bara genom att lista litteraturreferenser utan genom att aktivt diskutera andras analyser och jämförelser av dessa i den löpande texten. Detta gör boken till en perfekt startpunkt om man vill läsa mer om Mannerheim såväl som person som historiskt eller politiskt fenomen då referenserna gör boken till ett perfekt grundverk. Det är inte omöjligt att det tyder på att boken är det perfekta verket för den som bara avser att läsa ett enda verk om Mannerheim för att upplysa sig om personen Mannerheim och den historiska och politiska kontext han rörde sig i och igenom under tid?
Boken har givit mig en helt annan bild av Mannerheim än den mytiska- och karikatyrbild jag har dragits med av honom. Den har definitivt gett mig betydligt mer kött på benen om Finlands situation under den historiska period som utspelar sig före, under och efter Mannerheims levnad. Mannerheim var en aristokrat under det ryska tsar-riket samtidigt som Finland förlorats till Ryssland endast 60 år före hans födelse, alltså så befinner sig Mannerheim i Finlands moderna historia under nästan hela dess existens. Boken bidrar med mycket kunskap om det politiska spelet under såväl vinterkriget som fortsättningskriget och om man inte är intresserad av Mannerheims roll i historien så är man antagligen inte heller speciellt intresserad av Finlands historia heller. Är man det så bör man läsa den här boken.

En kortare sväng till Kenya

Kenya - HarambeeTillbaka i Kenya sedan ett par dagar. En kortare tripp för att ordna upp lite praktikaliteter kring boendet och annat. Det är kul att vara här igen och det blir mycket av att ta situationer som de dyker upp. Redan när jag kom hit fick jag veta att det förväntades av mig att delta på avslutningscermonin på Daystar Junior Nursery. Det tar alltid några dagar att släppa det nordeuropeiska ordningssinnet och inse att ett utsatt klockslag betyder något annat här än i Sverige. Klockan 11:00 skulle avslutningscermonin börja och jag blev mer och mer stressad över att Hellen tog det så lugnt hemma. Hon försökte dämpa min stress men det hade ingen större inverkan på mig. Väl på plats strax efter 12:30 visade det sig att vi var lite tidiga. Jag hade inte mer än hunnit slå mig ner innan Jane kom och frågade om jag ville hålla tal. Eftersom jag fortfarande inte kände mig vidare acklimatiserad så avböjde jag så vänlgt som jag bara kunde och det verkade som att hon accepterade mitt nej men ack så jag bedrog mig. När cermonin väl var igång så var det ett späckat program. Lokalen som hade hyrts för ändamålet är en av frikyrkolokalerna i byn och såväl pastor som reverent höll tal och glödgade tillrättavisande tal om gudsfruktan och uppmuntrande tal om kvinnans viktiga roll i familjen. Inget som skullle ha passerat utan en mindre skandal i Sverige naturligtvis men på det stora hela upplyftande och positivt. Jane själv höll ett långt tal som först berömde eleverna och deras flit och sedan gled allt mer av talet in på föräldrarnas ansvar och en direkt utskällning för att så få föräldrar hade betalat avgiften för cermonin.
Barnen verkade dock ha en mycket bra dag och de flesta var mycket exalterade och förväntansfulla inför diplomutdelningarna.

När diplomen plockades fram så räckte Jane över dem till mig utan att se åt mitt håll och konstaterade att jag skulle dela ut dem. Hon tänkte inte låta mig slippa undan det och gav mig ingen chans att tacka nej. Det var inget som helst problem då jag gärna ställde upp och delade ut diplomen och när detta var utfört och klart följde ytterligare några tal av kyrkans män innan Jane helt sonika presenterade mig för samtliga i lokalen och berättade att jag nu skulle säga några ord. Hon tänkte absolut inte låta mig slippa undan ett tal. Det var en stor dag för henne och jag tänkte inte göra mer motstånd. Dock pratade jag tydligen i för långa segment så min Luo-tolk klarade inte av att tolka allt jag sa, vilket kanske inte var något problem. Huvudsaken var ändå att han fick med min avslutning där jag berömde Jane för hennes engagemang för skolan och barnen.

Det är inte så många måsten på den här resan men en sak jag verkligen skulle vilja uppleva innan jag åker tillbaka till Sverige igen är att se Gor Mahia FC spela fotboll. Nu är säsongen slut och Gor Mahia vann Kenyan Premier League men 6 november är de och visar upp sig i England och om jag inte minns fel så möter de Everton. Om inte annat borde någon krog visa matchen på storskärm så att jag får lite sköna lokala fotbollsvibbar.

Home in Kenya

Bombmannens testamente – Ebervall & Samuelsson

Bombmannens testamente - Ebervall & SamuelssonNär jag hade kommit ett par kapitel in i boken så var jag på väg att lägga den åt sidan för gott. Jag har ju under lång tid följt fallet Bombmannen och läst några obskyra privatutgivna skrifter samt en del referat om fallet. När advokat- och förfatarparet Lena Ebervall och Per E Samuelson skriver om fallet blir det populärkultur av fallet på ett sätt som jag inte anser främjar den som söker förstå vare sig Lars Bombmannen Tingström själv eller hans drivkrafter, man får ett filter mellan sig och fallet som inte är alldeles nyttigt. Dock får jag medge att det i den sista halvan av romanen känns som att spekulationerna om personer och skeenden avtar till förmån för sådant som är enklare att berätta då det föreligger torra kalla fakta till grund för vad som skall återges till läsaren.
Har man berikat sig med allt tryckt material som går att finna i fallet så erbjuder den här boken endast ett par detaljer som kan anses nya. Exempelvis så är tågordningen i historien om tipsmaskinerna annorlnda än vad jag har uppfattat den tidigare. Dock vet jag ju inte om detta är på grund av att författarna har ansett sig ha frihet att ändra på skeendet då detta är en roman eller om de faktiskt håller en korrekt kronologi i berättelsen?

Det kan väl finnas anledning att läsa den här boken för både den som har följt fallet liksom för den som inte känt till det och tycker att kriminalromaner ät interessanta och här får ett riktigt, och minst sagt spektakulärt, fall att följa. Det är lättäst och snabbtsmält så för den som vill ha dubbla radavstånd och stora tecken att hålla i händerna i solstolen eller framför höstbrasan så kan det vara en höjdare.