Tom Wolfe – En riktig man

Tom Wolfe - En riktig manTome Wolfe är utan tvekan en av de bästa berättarna i modern tid. Hans tidiga verk med ögat på samtiden och skildringar av beatniks och den framväxande hippierörelsen hamnade på min radar under mina ungdomsår då beatniklitteraturen slukades med stort intresse. Att Tom Wolfe var aktuell med Fåfängans fyrverkeri under den här perioden gjorde att jag upptäckte hans enorma förmåga att berätta en historia. Drivet i hans romaner är mycket njutbart och bär historierna framåt. Omsorgen om detaljer som hos en grävande journalist gör miljöerna autentiska och persongalleriet brukar vara ytterst trovärdigt även om Wolfe använder sig av klichéer. Detta bidrar snarast till att kunna hålla historien i ständig rörelse framåt. Det är ingen risk att man behöver fundera över vem som var vem då det är mycket kött på benen i persongallerierna.
Jag hade haft den här boken stående i bokhyllan i ganska många år innan jag läste den. Sommaren 2015 var det dock dags att ta tag i läsningen ordentligt efter många års alltmer stokastiska läsande. När sedan min kollega Jens berättade att han ville börja läsa bra litteratur så lånade jag ut boken till honom. Med tanke på bokens miljöer, amerikanska samtidskulturen, amerikansk fotboll, allt ämnen som Jens hade upplevt på nära håll och deltagit i. Jag frågade honom några gånger om han hade läst boken men han hann aldrig börja läsa den innan han tog sitt liv. Den där gången jag var hemma hos Jens så stod boken i hans hylla, jag undrar var den är nu?
Hur som helst så hoppas jag att någon läser den, det är den värd.

Jag har uppmärksammat att Tom Wolf har utkommit med ytterligare två titlar sedan den här tegelstenen gavs ut så det kanske är dags att beställa hem dem, de verkar inte finnas i svensk översättning. Ännu i alla fall. Blaskan The Guardian sågade Wolfes berättarstil fullständigt som skrikig och högljud, Själv tycker jag som sagt att den är driven och njutbar.

The novel is more than 700 pages long, though you guess about 100 of those are taken up with punctuation. To his familiar bulimia of exclamation marks, Wolfe gorges here unexpectedly on colons, often throwing in a couple of dozen at a time, just because he can. Even for seasoned Wolfe-readers it takes a little while to reacclimatise to the exclamatory style – like being woken up at three in the morning in a strange hotel room by a blaring shock-jock talk show….
Intimacy has never been his strong suit. He is, still, at his best in the thick of a crowd, a master of group dynamics, at once in breathless close-up and sudden wide-angle. You don’t necessarily go to his writing any more for fresh truth about American life but you can still marvel – and laugh – at many of these scenes, full of expertly realised grotesques, and the sheer chest-thumping compulsion of language that tries to do them justice.

Hammarby IF – IFK Norrköping 0-2

Det ville sig inte. Tre första minutrarna så öppnade man offensivt men med ett tidigt baklängesmål så var det kört. Vi kom aldrig riktigt nära och det var många som spelade bort bollar på grund av stress. Ingen kyla alls. Frustrerande. Dessutom så verkar inte lagledningen tro alls på Stefan Batan längre. Mycket synd, för att istället för att vända på backlinjen hade jag mycket hellre bytt ut Mats Solheim mot Stefan Batan och behållt Birkir Már Sævarsson på högerkanten. Då hade vi haft löpkraft och anfallskraft på båda flankerna. Nu tappade vi högerkanten och Solheim fick fortsätta vara fel hela matchen igenom. Tråkigt.

Bajen kämpar

Anders och jag 1 oktober 2007

Den här dagen för tio år sedan så var jag och min bror Anders hängde ute hos brorsan i Tystberga och tog oss en pizza och en roadtrip till bland annat Nynäs slott. Naturligtvis finns det några suddiga mobiltelefonsbilder från tillfället. Jag älskar verkligen sådana här småutflykter och skulle kunna ägna hela mia dagar åt att fara omkring i diverse halvrisiga bilar och upptäcka fler små smultronställen, historiska platser och nnat godis i det här underbara landet.

flickricon     Bilder på flickr:
     https://www.flickr.com/photos/casselbrant/sets/72157602229218685/

Anders vid Nynäs slott

När flitens lampa brinner

Som jag berättade häromdagen så har jag börjat skriva lite mer organiserat. En gång i tidernas begynnelse eller runt 1990-91 så gjorde jag ett försök att skriva ihop något men hade alldeles för höga ambitioner och ingen ordentlig riktning med mitt skrivande. Det mesta som jag skrev finns faktiskt kvar i en pärm här hemma. Nu har jag kommit till en period i livet då jag har möjlighet att hålla ett annat fokus. Nu har jag roligare idéer och en mer kreativ verktygslåda. Jag har inget behov av att skriva den stora litterära romanen och egentligen har jag aldrig riktigt haft det heller. Min målsättning är snarare att skriva saker som kan bli viktiga för människor på andra sätt. Helst skall det finnas en provokativ krydda i det jag skriver, kanske något som får en läsare att tänka till om något den inte visste tidigare. Frågan är om jag klarar att fokusera på alla projekten. Jag har nu tre böcker att skriva och de är tre olika genrer, vilket i sig känns bra. Om det nu inte blir några böcker så hoppas jag ändå att det kan mynna ut i kanske några artiklar som jag kan avyttra någonstans eller kanske till och med förvandla den här gamla hemsidan till en skattlåda med historier och läsning. Men just nu siktar jag på att faktiskt ha två böcker skrivna tills nästa år. Mitt Magnum Opus får vänta till året efter för jag behöver lite mer research-arbete för att kunna ro det projektet iland.

Nu tillbaka till arbetsbordet.

”Djurgården kan inte vinna”

Derby mellan Djurgårdens IF och Hammarby IF på Nya Söderstadion. Det var match så sent som i onsdags ,ot IFK Göteborg och nu är det dags igen. Säsongens sista derby och vi har ännu inte förlorat något i år. Förr eller senare måste ju Djurgårdens derbby-spöke ge med sig men jag hoppas verkligen inte att det blir i morgon. Brukar inte vara påverkad inför match men nu har jag lite fjärilar i magen. Nu tar vi dem!

Super-Mac

De 7 världshaven

De sju haven är ett uttryck som ofta omnämns i medeltida europeisk och arabisk litteratur och som även förekom i texter som ärvdes av greker och romare under antiken. Numera så är det världshaven man benämner som de sju haven.

  • Södra ishavet
  • Norra ishavet
  • Nordatlanten
  • Sydatlanten
  • Indiska oceanen
  • Norra stilla havet
  • Södra stilla havet

För ytterligare omistlig information i ärendet så rekommenderar jag denna länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/De_sju_haven.